Vi hade planer för hela dagen idag, men sen igår kväll upplöstes de av lite olika anledningar. Så när vi vaknade idag låg hela lördagen framför oss, som ett oskrivet blad. Det visade sig att det oskrivna bladet blev till en arbetsdag, så nu sitter jag i min nya soffa och är helt färdig efter en lång arbetsdag. Det är flera ställen på kroppen som ömmar och är trötta.
Jag och Fredrik hade pratat lite löst om att det nog skulle gå att fixa till belysningen i köket idag, så när han gick ut och började bära bilådor i morses undrade jag vad han höll på med. När jag sedan blev ombedd att komma ut och kolla i trädgården och Fredrik sa att han hade tankar om trädgårdsskötsel började jag ana oråd. Hans tankar om ”trädgårdsskötsel” brukar nämligen snarare innebära skövling än skötsel. Och mycket riktigt, han ville ta bort en bit av en häck. Jag gav klartecken, och fick samtidigt i uppgift att röja bort de gamla skövlingsresterna från området bredvid bilådornas gamla plats.
Jag har slutat se den skräpiga biten av tomten, men nu blev jag tvungen att öppna ögonen. Så det var bara att plocka fram grensax och sågen. Jag och barnen hjälptes åt att såga och klippa och köra bort resterna till det nya lagret för ved, som ligger på ett mindre synligt ställe.
Efter en mellispaus fick Tvåan sova förmiddag och under tiden som han och jag lade honom tog Fredrik och Ettan fram tigersågen och skövlade häck. Eller som Fredrik säger: ”Det är ett långtidsprojekt. Det blir snyggt sen!”.
Under tiden Tvåan sov förmiddag hade jag och Ettan lite paus. Fredrik satte i en dörr i garaget istället för att pausa.
Tvåan vaknade lagom till att vi var klara med pausandet och dörren. Efter lunch fortsatte arbetsdagen med sågar och grensaxar och skottkärror.
Efter en lång dag blev det äntligen klart! Så himla skönt att få det lite mer städat.
Under tiden som jag och barnen avslutade vedprojektet passade Fredrik på att borra lite fler hål i huset. De efterlängtade förrådshyllorna monterades, så snart kanske vi kan förvara saker med lite ordning istället för som nu, lite överallt.
När det var dags för middag var vi alla helt slut, efter en lång dag full med kroppsarbete.
Jag, som hade trott att det skulle sättas upp lampor i köket får konstatera att det inte blev så, men det blev bra ändå. Det här behövdes ju också göras. Det känns skönt att vi tar små steg mot ett mer färdigt boende, även om det inte alltid är den rakaste vägen vi väljer.