Julpynt hittills

I somras flyttade vi till ett nytt hus. Det är mindre än det förra, så vi har försökt begränsa antalet grejer vi har här. Det kommer förstås att påverka även mängden julpynt. Men vissa saker kommer vi förstås inte tumma på. Mina första önskemål var kransen på dörren, och så adventsstjärnor i de stora fönsterna.

Kransen på dörren. Glittrig och fin är den.

På bilden syns också den färgade ljusslingan. Den var dock inte främst en del av julpyntet, utan jag har tänkt mig att den ska få vara uppe året om, så att jag och Fredrik kan ha den tänd när vi sitter ute på kvällarna när barnen har lagt sig. (Hahahaha, vem försöker jag lura? Det senaste året har vi ju slocknat typ 20.30 båda två.)

Adventsstjärnorna har fått flytta med från Sverige. Fredrik hade tänkt att hänga en i köksfönstret (som är på samma vägg som de två glasdörrarna som syns på bilden) också, men det gick inte att hänga upp den så att man också kunde dra ner rullgardinen i köket så den planen lade vi ner.

Adventsstjärnor i fönsterna.

Upphängningarna är provisoriska för att vara vi. Mest beror det på att vi tänker bygga om, så det var inte riktigt värt tiden att göra något ordentligt. Men buntband och grenuttag ska man inte förakta, det heller.

Nu återstår det att leta fram en plats till granen.

Andra advent

På andra advent följde jag upp fika-traditionen med att göra knäck. Detta var en stor grej för Tvåan, och han har tjatat om att vi ska göra knäck från det att någon av oss råkade nämna att det skulle göras. Så äntligen blev det dags.

Jag och Tvåan passade på när de andra två var ute och flög modellplan, för då kunde vi ha köket för oss själva. När jag hällde i ingredienserna i kastrullen var Tvåan mycket nyfiken och nästan i kastrullen han med. Fast mest var han nog intresserad av knäckformarna egentligen, så hans stora uppdrag blev att ställa upp formar på brickorna. Och det uppdraget klarade han av med den äran.

När smeten kokade och jag sedan fyllde formarna var det noga med att alla barn skulle vara långt från smeten, för den är jättevarm och man bränner sig väldigt illa på den. Eftersom Tvåan brände sig lite på smältlim från limpistolen för inte så länge sedan så förstod han det och kom ihåg det nästan hela tiden också.

En del av knäcken.

Så när de två flygarna (äntligen!) kom hem så överraskades de med knäck, som stolt förevisades av lillebror.

I år tänkte jag att jag skulle göra en ganska hård knäck, så jag kollade upp temperaturer för det. 130 grader lät som en bra temperatur, som skulle ge hårda knäck med en seg kärna. Well, vi kan säga att jag och sajten har olika definition av ”hård” då. Knäcken blev sega, men inte mjuka. Däremot är det förstås omöjligt att få av pappret.

Efter vi pratade om det är när vi satt där och pillade med pappret så sa jag att ofta går det bra om man stoppar knäcken i munnen och sen plockar ut pappret efteråt. Ettan lyssnade på detta, och geniförklarades efter en smärre utveckling av konceptet. Han slickade på pappret runt knäcken, och sedan gick det hur lätt som helst att få av det. Jag har dock sagt att man inte får göra så på knäck som inte mamma har gjort.

Glöggen som Fredrik satte är fortfarande inte klar, så för att stilla suget och öka julkänslan har vi fått införskaffa Gluhwein. Lidl, denna eminenta affärskedja, fanns där när suget satte in, och för €2,50 fick vi en hel liter sött kryddat vin. Eftersom det smakade helt ok har Fredrik nu fyllt på förråden, och vi är nog rustade för att klara oss fram till jul.

Glühwein. Alldeles drickbar.

Ettan lagar mat

Ettan fyllde ju 10 år häromsistens. Tydligen var det åldern då hans mamma äntligen slutade tänka att det är så himla konstigt att jag har barn. Skönt. I år tänkte jag mer ”hur kan han ha blivit så stor?”.

På födelsedagen var det skollov, så vi åkte ut till flygfältet. Fredrik hade bjudit dit ett par av de brittiska pensionärerna, och vi hade med oss tårta. Det blev flygning och tårta hela förmiddagen, fast jag smet iväg och badade en kortis också.

I present fick Ettan nästan bara böcker, och det var han jättenöjd med. ”Jag älskar ju att läsa, mamma!” sa han, och ja, det vet vi ju. När han inte spelar Kerbal Space Program sitter han oftast med näsan i en bok. Favoritgenrerna just nu är fantasy och SciFi. Jag läser en del av hans böcker när han är klar med dem, och det är spännande att jämföra hans intryck med mina.

Nåväl. En av hans presenter var att han skulle få laga mat till familjen en gång i veckan. För att hjälpa till med inspirationen så fick han Jamie Olivers 30-minuterskokbok. Första middagen blev en ”wonky summer pasta”, som hela familjen tyckte var väldigt god. Några 30 minuter tog det dock inte att laga… Själva matlagningen står Ettan själv för, medan jag finns tillgänglig för att svara på frågor och hjälpa till med förklaringar, översättningar och handgrepp som han behöver se för att lära sig. Hittills verkar han tycka att det är väldigt roligt, om än lite svårt och ganska jobbigt. Dessutom tror jag att han blir mer benägen att smaka på nya grejer när han har gjort dem själv, plus att han rent allmänt funderar mer över smaker och hur de passar ihop (eller inte).

Pasta i en skål.

Hux flux fick vi äta pasta hopblandad med såsen, som jag och Fredrik har längtat!

Första advent

Häromveckan var det första advent. Här, precis som i Sverige. Trots att det kändes alldeles för tidigt. Och precis som förra året var det svårt att hitta adventsljusstakarna. Så på lördag eftermiddag bestämde Fredrik sig för att det var dags för Tvåan att få göra sig en adventsljusstake. Han och Tvåan hjälptes åt att välja ut en bra brädbit, och sen borrade de hål. Tvåan höll noga koll på vilket borr som användes och hur hålen skulle numreras.

Tvåans adventsljusstake.

Dagen efter tände vi ljuset när Tvåan kom upp alldeles för tidigt som vanligt. Mysigt värre! Åtminstone när vi hade rett ut att det var ljus nummer 4 som skulle tändas, och inte nummer ett som föräldrarna trodde.

Under dagen slog pysselivern till för Tvåan, och han dekorerade sin ljusstake med glitterlim från limpistolen. Så när det var dags för adventsfika var den ännu snyggare. Även undersidan dekorerades, så pappa behöver leta fram de där fötterna som han har liggande någonstans.

Adventsfika denna söndag blev pepparkakor (Ebbas supergoda, som varje år) och en helt fantastisk mjuk pepparkaka. Jag tog torkade tranbär istället för de frysta lingonen i kakan, och det blev bra det med. Alla åt med god aptit, och resterna krävde barnen till mellis dagen efter. Jag har tänkt att jag ska se till att det blir fika varje adventssöndag, så att vi skapar våra egna traditioner.

December

Man kan tydligen bada i december också.

Sara på Ladies Mile.

När resten av familjen ägnade sig åt modellflyg respektive grävning passade jag som vanligt på att smita iväg till stranden. Det är knappt 10 minuters promenad från flygfältet, och när jag kom dit nu i helgen var det alldeles öde. Kanske berodde det på att det faktiskt är vinter, här också. Fast för svenskar räknas det kanske inte som vinterbad riktigt ändå. Temperaturen låg på 24 grader i luften, och antagligen 21-22 i vattnet.

Så här års brukar jag ändå få dela stranden med människor som promenerar längs vattenbrynet, men just den här helgen var jag helt ensam. Det är ju praktiskt eftersom det gör det lättare att byta om från de blöta badkläderna.

Cyprioterna på flygfältet tittade lite konstigt på mig när jag kom dit igen efter badet. Fast jag vet förstås inte om det beror på att jag hade badat, eller om det är för att jag är den enda tjejen där.