”Hemskolning” av treåring

Under de senaste månaderna har det visat sig att även Tvåan har fallenhet för matematik, precis som sin storebror. Vi har övat på att räkna från 1 till 20, och eftersom storebror ofta gör matteläxa så har det kommit naturligt att öva på att lägga ihop olika tal. Kulramen som vi köpte till Ettan har nu faktiskt kommit till användning, efter… ja, mer än fem år, minst. Vi räknar också mycket på fingrarna, och svarar på frågor som ”vad blir 2 + 2”, som Tvåan ställer.

Matematik in action.

Eftersom vi har berättat för Tvåans fröken att han kan det här, så har de övat på det i skolan också, fast på engelska. Så nu räknar vi på flera språk här hemma.

Vi har hittills fokuserat på att hjälpa Tvåan med att lära sig svenska, och det har gått väldigt bra. Nu när han har börjat i engelsk skola försöker vi hjälpa honom genom att lära honom engelska ord och uttryck och prata mycket om vad saker heter på engelska och svenska. Jag har också köpt engelska böcker som verkar ha gått hem, bland annat The very hungry caterpillar. Ofta frågar han vad saker heter på engelska, och omvänt vad engelska ord betyder på svenska.

När farmor och farfar var här tittade de mycket på små alfabetsfilmer med de olika bokstäverna, och vips så kan Tvåan nästan alla bokstäverna. Härom morgonen kunde han alla bokstäverna på både diskmaskinen, spisen och kylen. Jag ljudade ihop dem och visade att man kan få ihop ord på det sättet. När vi läser pekar han ofta på bokstäver han känner igen, och jag har också börjat fråga honom var vissa ord vi precis har läst är någonstans på sidan.

Man kan förstås också bygga bokstäver av mekano har Tvåan och Fredrik kommit på. Vissa ord består också av nästan samma bokstäver, visar det sig då.

Bygga bokstäver och göra ord. Pappa har varit inblandad…

Winter Is Coming

Även om det är svårt att tro med svenska mått mätt så är vintern på väg även här på Cypern. Vi bor ju dessutom en bit upp i bergen, så temperaturen här sjunker ner mot tio grader under natten och de tidiga morgontimmarna. På dagarna är det fortfarande varmt, runt 25 grader.

Alltså är det lite svårt att klä sig rätt, speciellt för barnen som går i skolan. Hittills har de haft sommaruniformen med shorts och t-shirt, men nu har det utgått dekret om att det är vinteruniform med långärmat och långa byxor som gäller.

När Fredrik och Ettan åker ut och flyger radiostyrda flygplan tidigt på helgmorgnarna får de klä på sig ordentligt för att hålla värmen. Fast efter en liten stund blir det för varmt, så Ettan har med sig shorts att byta om till.

Flygarna innan avfärd en tidig morgon. Pappan har vinterjacka till shortsen.

En fördel med vintern här är att det är planteringssäsong. Nu finns det massor med växter i butikerna. Just för tillfället är jag på jakt efter rosor i olika färger, för att plantera i en rabatt som jag redan har grävt ur.

På den lilla projektlistan för vintern står, förutom ros-inköp och -plantering, att se över och uppgradera bevattningssystemet, trimma en palm vid poolen, klippa ner bambun för vintern och kanske gräva upp några träd som jag inte vill ha. Det ska förstås varvas med de stora projekten som rör huset, så vi får väl se vad som hinns med.

Plantera träd

Jag vet att jag har sagt det förut, men att ägna mig åt min trädgård är verkligen en sysselsättning som gör mig lycklig. Jag tycker det är härligt att vara utomhus och göra saker, och jag tycker om långsiktigheten i att plantera nytt. Att rensa undan ogräs och gamla löv gör trädgården vackrare och det är också en skön känsla.

Ända sedan vi flyttade till Medelhavet har jag drömt om att ha ett fikonträd, och ett grapefruktträd. Det ingick liksom i min långsiktiga målbild för livet i ett varmare klimat.

I vår trädgård finns det flera fruktträd, men inte varken grapefrukt eller fikon. Dessutom är apelsinträdet som finns en sort som har nästan ingen fruktsyra och därför smakar de nästan inget alls.

Så, efter ett par år här kom jag äntligen till skott. En dag när vi var och handlade fanns det fruktträd att köpa. Jag lade snabbt vantarna på ett apelsinträd och ett fikonträd, men jag hittade inga grapefruktträd. Det ena kostade €6.99 och det andra €8.99, så det var inte ens speciellt dyrt. I och för sig var de inte så stora, så det kommer nog ta några år innan de bär frukt. Men som sagt, det är ju en långsiktig tillfredsställelse i det med.

Fikonträd och apelsinträd. Man och barn i bild.

När vi kom hem insåg jag att den jobbigaste delen var kvar. Själva nedgrävningen. Marken här är torr och hård och vi har inga riktiga spadar som man kan trampa ner i marken, utan man får hugga sig ner. Hackan har jag redan slagit sönder vid ett annat trädgårdsprojekt. Men jag rekryterade Ettan till jobbet och så gick vi ut och satte igång.

Ettan gräver en grop (åt andra).

Efter en timme eller så hade vi lyckats gräva två tillräckligt stora hål, stoppat i träden och fyllt på med jord. Åke var nyfiken och följde arbetet på håll. När allt var klart bestämde han sig för att det var tillräckligt ofarligt för att granska på närmare håll.

Tvenne träd planterade. Här ser jag fram emot rikliga skördar.

Happy Halloween och monsterfamiljen

I fredags skickade jag iväg en mumie och en treåring i pumpahatt till skolan, för det stod Halloween-firande på schemat.

Mumien.
Pumpahatten.

Deras chaufför var tydligen också en mumie, visade det sig precis vid avfärd.

Pappamumien. Obs! Hål för ögonen så att han kunde se att köra.

När det var dags att hämta barnen så var det istället jag som klädde ut mig med monsterhatten som vi hade köpt till Tvåan, men som han inte ville ha.

Mammamonstret.

Tvåan kom ut med en spökhandske, en plasthandske full med popcorn och med mun och ögon ditritade med svart spritpenna, och en egenhändigt målad och tillverkad spindel som han hade fått godis i av sina fröknar.

Ettan hade lindat av sig allt bandaget, för det ramlade dels av och satt dels åt för tajt. Men han var ju läskig ändå, eftersom jag hade sminkat honom även under bandagen. Det visade sig senare vara något av en miss, för i lördags kväll var han plötsligt alldeles röd i ansiktet och hade massor med röda utslag på halsen och i nacken. Det tog ett tag innan jag kopplade det till sminket, så jag hann bli lite orolig ändå. Men nu, efter ett par dagars tvättande och pudrande så har det nästan försvunnit. Jag är också, såhär i efterhand, nöjd med att Tvåan inte vill bli sminkad. Han är ju blekare och har känsligare hud än sin storebror, så kanske hade han reagerat ännu mer. Till nästa år ska jag komma ihåg att provsminka båda barnen på en liten plätt i armvecket helgen innan, för att kolla att de tål sminket.