Nu är det påsk igen

Nu är det påsk igen, och nu är det påsk igen och påsken varar än till påska… Veckan som gick var den grekisk-ortodoxa stilla veckan, och alltså är det nu påskhelg ”på riktigt” här på Cypern. Ettan har påsklov veckan som kommer, och var givetvis ledig igår på långfredagen också. För oss som svenskar känns det förstås lite konstigt att det var långfredag igen, även om det faktiskt firades igår. Kanske är det något vi kommer vänja oss vid, så vi tycker att den riktiga påsken är den som firas här.

Nåja. Vi firade ju svensk påsk förra helgen. Påsklunchen bestod av smörgåstårta som inte lyckades hamna på bild. Den var väldigt god, men jag får nog träna lite på dekorationerna. Eventuellt behöver jag också lite mer dekorationsmaterial, men är det utegångsförbud så är det. Ettan tyckte att den smakade för mycket lountza, men det är ju svårt att göra en smörgåstårta med skinka utan just skinka. Till middag krävde Fredrik äggfrossa, så det var bara att ställa upp. Jag dukade fram kokta ägg, några färgade och andra inte, och resterna av fyllningen till smörgåstårtan. Vissa gjorde ägghalvor av det, andra åt ändå.

Kvällsmat. Ägg och röror.

Fikade gjorde vi också. När Ettan hörde att jag skulle göra smörgåstårta sa han genast ”Det är bättre om du gör rulltårta, mamma”. Delvis berodde det nog på att han inte hade någon koll på smörgåstårta, och delvis på att han gillar rulltårta. Och eftersom man ska fika på påsk så blev årets påsktårta en rulltårta. Den serverades med vispgrädde (till Tvåans stora förtjusning) och inlagda persikor, som ett stekt ägg. Alla konstaterade att det var omöjligt att äta bakelserna så, så efter servering monterades de isär och åts inte alls lika snyggt. Men gott var det.

Ettan är nöjd med sitt stekta ägg.

Den cypriotiska påsken firas med bröd i form av ett kors, med röda ägg. Ja, och så souvlaki, det vill säga grillspett. Återigen får jag skylla på utegångsförbudet när jag konstaterar att vi inte har någon röd äggfärg. Men nästa år, så. Däremot har vi lyckats få tag i kött (alltså, det är ju inte så svårt att få tag i mat i affären, men vi är inte så intresserade av att vimsa runt där och leta efter okända saker just för tillfället) så souvlaki kommer det bli. Den stora matdagen är söndagen, när Kristus har återuppstått.

Själva påskfirandet är ju väldigt kyrkligt här, men utegångsförbudet gäller strikt även för kyrkorna. Dock kommer själva påskgudstjänsterna med traditionerna att smycka och bära runt Jesu grav utföras inne i kyrkorna fast utan publik. För att lära mig mer om hur man firar Pascha här på ön tyckte jag att det fanns bra information här.

Utegångsförbud

Vi utegångsförbud här på Cypern sedan några dagar. Vill vi lämna tomten så ska vi fylla i och ha med oss en blankett som anger varför vi har lämnat vårt hem, och vilken tid vi är ute. Pappret och id ska visas för polisen vid en eventuell kontroll. Kontrollerna har såhär i början varit många, och det är förvånansvärt många som har blivit bötfällda.

För mig och oss så ändrar det här inte speciellt mycket. Vi har ju i princip inte varit utanför tomten de senaste veckorna, och har inte direkt planerat det framöver heller. Men ändå tycker jag att det känns mycket mer instängt, bara för att vi faktiskt inte får gå utanför tomten.

Om man tjuvar och ställer sig utanför grinden och tittar in ser det ut såhär.

Det ska bli intressant att se hur det här utvecklar sig. Dels för smittspridningen, och dels för hur alla de som inte får lov att jobba på grund av det stängda samhället. För jag tror förstås att minskade kontaktytor minskar smittspridningen, men tre veckor eller mer utan inkomster för restauranger, byggarbetare och butiksanställda kommer inte ge så nöjda medborgare anar jag. Ekonomin i stort kommer givetvis även den få sig en rejäl törn, även om jag tror att världens regeringar kommer göra sitt yttersta för att undvika en total krasch. Fast går det, verkligen?

De senaste dagarna har jag dragit mitt strå till stacken, och stöttat några lokala företag. Jag har köpt smink från ett par olika ställen och vin från ett annat. Givetvis med leverans till dörren. Antagligen kommer vi också beställa möbler, killar-kan-garage-inredning, stål och trä hit. Många företag, både mindre och större, erbjuder nu sina varor antingen online eller via telefonbeställning, och så levereras de med budfirmor hem. Det tror jag för övrigt kommer vara en bra sak som kommer ur den nuvarande situationen: möjligheterna till hemleveranser kommer inkludera fler typer av varor. Till exempel så är inte onlinehandel och leverans av mat speciellt utbyggt här än (till skillnad från exempelvis Malta), men det tror jag kommer ändras i kölvattnet av virusåret 2020. Åtminstone för de butiker som överlever.

Sminkpaketen.
Lådan som vinflaskorna levererades i.

Torsdagskväll på Cypern

Idag har vi haft Ettan i skolan för sista dagen på en dryg vecka. Alla skolor på hela ön hålls nämligen stängda från och med imorgon och hela nästa vecka. Under den tiden kommer läget med spridningen av Coronaviruset på ön utvärderas, och så får vi se vilka ytterligare åtgärder som kommer vidtas. Imorgon kväll kommer presidenten att tala till folket om smittoläget, och då tror man att han kommer berätta om ytterligare åtgärder.

Förutom att skolorna stänger så har man förbud mot sammankomster med fler deltagare än 74 och screening med värmekameror på flygplatsen i Larnaca. Resande från högriskländer (bland annat Wuhan i Kina och Italien) ska isoleras under medicinsk övervakning i 14 dagar, resande från zon 2-länder ska isolera sig i 14 dagar, och ankommande fån zon 3-länder ska övervaka sitt hälsotillstånd och genast isolera sig och kontakta myndigheter vid symptom. Sverige ingår just nu i kategori 3, men kommer antagligen lyftas till kategori 2 i och med samhällsspridningen som verkar ha börjat nu.

Dessa åtgärder har alltså vidtagits sedan man hittade de två första fallen i måndags. Nu är det totalt 6 eller 7 bekräftade fall på södra sidan och två på norra.

Den heliga synoden, det vill säga grekisk-ortodoxa kyrkans högsta råd, här på ön har dock meddelat att Kristi kropp och blod inte kan sprida några virus, och att säga det är att häda. Alltså kan man motta nattvard utan risk för att bli sjuk. Detta har inte fått någon myndighet vågat säga mot officiellt, även om hälsoministern har sagt att ”som privatperson” avråder han från att ta nattvard under de rådande omständigheterna,

Vi i familjen mår i alla fall bra och har förberett oss så gott det går för att kunna stanna hemma genom att handla ordentligt med mat. Handsprit finns också, för eventuella besök i offentliga utrymmen eller ställen där andra människor kan tänkas vistas. Ettan och Tvåan var speciellt nöjda med dagens prepperinköp.

Kolla, JÄTTEMYCKET ketchup!

Jag tycker att ovissheten är det jobbigaste, men så är det väl kanske för de flesta. Det finns ju inget jag kan göra för att hantera det här, mer än att tvätta händerna och undvika folk. Jag är ju inte normalt sett speciellt oroad över de årliga influensautbrotten och har aldrig vaccinerat mig mot det. Så varför är jag så störd av Covid-19, då? Alldeles säkert så har medias rapportering av läget med det hela att göra. Givetvis är det bra att siffror rapporteras, och att det finns information om symptom och vilka åtgärder som ska vidtas för att hindra spridning. Men den ständiga mediarapporteringen skapar också en oro som kanske inte helt och fullt är befogad. Jag tror att det finns ett stort mörkertal utöver de rapporterade fallen, i hela världen, och därmed också att siffrorna över dödsfall och svårt sjuka ger en skev bild av hur den verkliga spridningen och sjukdomsbilden ser ut.

Nåväl. Det största problemet här i bergen just nu är att det regnar och blåser så att lamporna blinkar. Elen kommer ju i luftledningar hit, så vi blir nog förvånade allihop om vi inte får strömavbrott under kvällen eller natten. Det ska inte mojna förrän imorgon eftermiddag heller, men vi hoppas på det bästa fram till dess.

Ytterligare ett problem just precis nu är att det verkar regna över skidområdet högst upp på berget, så eventuellt var det så att skidsäsongen avslutades i söndags. Till Ettans stora förtvivlan, då. Undrar hur vi ska fördriva hela helgen i så fall.

Tsiknopempti – smelly Thursday

Vi firade förstås fettisdagen med semlor i tisdags. Fettisdagen är ju starten på den 40 dagar långa fastan inför påsken inom den protestantiska kyrkan. Högtiden är gemensam för kristendomen, men hur den firas skiljer sig mellan olika länder och de olika kristna kyrkorna.

På Cypern, som till största delen består av grekisk ortodoxa kristna, firades Tsiknopempti (Τσικνοπέμπτη) eller Smelly Thursday torsdagen innan fettisdagen, alltså den 20 februari. Namnet smelly Thursday kommer från att grillröken ligger tät under den andra karnevalsveckan som är ”köttveckan”. Torsdagen anses vara den bästa dagen att fira, eftersom fastan är viktigast på onsdagar och fredagar. Även inom den grekisk-ortodoxa traditionen handlar karnevalsveckorna om att förbereda inför fastan innan påsk.

Ettans skola firade med olika lekar och tävlingar. Det var lagstafetter med ärtpåsar på huvudet eller potatisar på skedar i munnen och dragkamp. Efter lekarna fick barnen pitta med souvlaki. Dock var det ingen tzatziki i dem, så Ettan blev mycket besviken.

Ettan, iförd sin PE-uniform. Och arbetshandskar.
Dragkamp!

Den tredje karnevalsveckan är ostveckan, och den är vi alltså i nu. Karnevalen högtidlighålls med karnevalståg på söndagarna. I söndags, som var slutet på köttveckan, var det ett mindre karnevalståg i Limassol, och imorgon, som faktiskt är den riktiga början på fastan inom den grekisk-ortodoxa kyrkan, är det själva huvudkarnevalståget. Vi har ju inte varit på något karnevalståg, så det hela är mycket exotiskt och spännande för oss. Vi har inte lyckats klura ut riktigt när tåget är, men om det är under eftermiddagen så kanske vi ska försöka ta oss in till stan och ta oss en titt.

På måndag är det Green Monday, som är en public holiday här, och alla är lediga och affärerna stängda. Traditionen bjuder att man då ska ägna sig åt utomhusaktiviteter, äta skaldjur och flyga drake. Lagana är ett speciellt bröd som ursprungligen inte jästes, och som bara bakas den här dagen, så det får vi väl försöka få tag i och prova också.

Kaffe: IKEA mellanrost

I veckan som gick var vi ju i Sverige och handlade hela affären. När vi hade tagit oss genom hela butiken, och lyckats få de stora grejerna hemskickade så var det dags för matinköpen.

Till min stora förvåning och lycka visade det sig att det fanns kaffe. Två varianter i paket om 500g. Vi köpte båda varianterna för att testa. Lite jobbigt om det visar sig att vi gillar det, eftersom vi då måste köra till Nicosia oftare än vi hade tänkt.

Nåväl. Först ut var mellanrosten. Det borde inte vara vår favorit, eftersom vi föredrar mörkrost, men Tesco-kaffet har ju överraskat oss tidigare. För Ikeas del blev det dock inte någon glad överraskning. För det här var inte ett speciellt gott kaffe. Varken jag eller Fredrik blev speciellt förtjusta.

IKEA mellanrost.

Ikeas mellanrost är för syrligt och lite för tunt för mig. Trots att det består av Arabica-bönor och bryggdes enligt konstens alla regler. Fredrik var som vanligt mer fåordig: ”Men nej, det här var väl inget vidare.”. Så nej, det här var definitivt inte någon favorit och inget som kommer få följa med hem från Nicosia fler gånger. Fast vi kommer förstås dricka upp det vi har köpt, värre än så var det inte. Däremot ser smakprofilen på mörkrostningen bättre ut, så den ser jag fram mot att testa.

Kaffe: L’Or Élégant

Kaffeprovningarna här på Cypern fortsätter. Den här gången var turen kommen till den andra rostningen från L’Or. L’Or Classique gav ju inget direkt bestående intryck, men det här var verkligen något helt annat.

Visst, mild & smooth var kanske en korrekt beskrivning. Men då gör man det för lätt för sig, skulle jag säga. För det är mycket mer än bara snällt. Det är också smakrikt, fruktigt och väldigt gott. Bra balanserat och trevligt komponerat.

L’Or Élégant.

Fredriks omdöme var den här gången ”Va!? Skulle jag smaka på det? Jag glömde!”. Men det kanske betyder att det åtminstone inte var en obehaglig upplevelse. Han han tyckt illa om det hade han alldeles säkert berättat det.

Själv blev jag som sagt positivt överraskad, och kan lätt tänka mig att köpa det här kaffet igen, även om det inte kommer bli vårt vanliga vardagskaffe.

Kaffe: L’Or Classique

Häromdagen i mataffären sprang jag på andra kaffepaket än de vanliga. Jag tänkte att det var lika bra att testa dem, så jag köpte några varianter. Vi har ju inte hittat ett självklart alternativ till Zoégas Intenzo än, även om vi har ett par alternativ som fungerar någorlunda. Alltså fortsätter provningen, fast inte med lika hög hastighet.

L’Or Classique är malet kaffe från det holländska företaget Jacobs Douwe Egbert. Det finns i tre olika versioner eller rostningar, och jag köpte alla tre. Den första som utsattes för vår hårda provning var L’Or Classique.

L’Or Classique.

Och ja, alltså. Här är jag benägen att hålla med Fredriks vanliga kommentar. ”Det smakar kaffe”. För det gör det. Men inte så mycket mer. Det är slätstruket och ganska ointressant. Intensity 7 låter ju som om det skulle vara ganska intensivt, men av det märks inget. Fast jag vet förstås inte vad det är för skala som används. Den kanske är 100-gradig? Balanced & Refined låter också bra, men inte heller det är något jag känner igen. Snarare Bland & Boring.

Nåja. Det gick ju att dricka, även om det inte lämnade några bestående intryck. Men jag kommer inte köpa det fler gånger. Hoppas de andra rostningarna är bättre.

Kaffe: Tesco House Blend

Senast i raden av kaffe från Tesco som jag har provat var Tesco House Blend. Det här hade jag inga direkta förhoppningar om, ens när jag köpte det, utan inköpet var egentligen mer för att prova mig genom utbudet än för att jag trodde att det skulle vara fantastiskt.

Men se, det var en förutfattad mening som kom på skam. Tesco House Blend är faktiskt en ganska trevlig bekantskap. Det är gott och välgjort, men kanske lite slätstruket. Ett kaffe som gör morgonen bättre, men inte drar med sig hela dagen upp, kanske man kan säga. Men jag kommer nog varva den italienska rostningen med husblandningen, tror jag.

Tesco House Blend.

Fredrik kunde inte komma på något mer än ”det är ju kaffe. Men inte Zoégas.” att säga. Fast som vanligt är det väl ett gott betyg från honom. Jag tyckte att det var mjukt i smaken, ganska nötigt och utan någon distinkt syra. Inte speciellt fruktigt, utan snarare fylligt och… ja, mjukt igen, då.

Jag funderar på om det är så att jag gillar Arabica-kaffe helt enkelt. Det kanske är ett spår som är värt att testa, det också. Jag kanske rent av kan köpa mig ett par olika märken i studiesyfte.

Kaffe: Tesco Colombian

Bland alla Tesco Finest-kaffe jag köpte häromsistens så fanns också ett vanligt kaffe, Tesco Colombian. Nu har vi druckit det, och tja, det är kaffe kan vi nog konstatera. Inte äckligt, men inte heller något vi minns.

Tesco Colombian är snällt och intetsägande, men är absolut inte obehagligt att dricka. Ingen av oss hade något speciellt att säga om det, så i det avseendet fungerar det, som kaffe betraktat. Men inte heller är det någon av oss som säger att det är något vidare gott.

Tesco Colombian.

Tesco Colombian hamnar i högen ”det här behöver vi inte köpa igen”. Och det är ju lite synd, för det är ju alltid trevligare att ha flera kaffesorter att välja mellan i affären. Kanske är det mellanrostningen som gör det, eller så gillar vi helt enkelt inte den Colombianska stilen. Vi var ju till exempel inte speciellt förtjusta i Tesco Colombian Supremo heller. Anyways.

Hittills så leder fortfarande den italienska rostningen, även om den inte slår Zoégas intenzo. Tesco Finest Costa Rican kommer också att få följa med hem fler gånger, fast kanske snarare när den är på extrapris än till ordinarie.

Utflykt med skidåkning

I helgen som gick var det äntligen dags att prova på säsongens skidåkning på Mount Olympus i Troodosbergen här på Cypern. Fredrik och Ettan packade in sig i bilen lite efter 07.30, medan jag och Tvåan fick stanna hemma. Tvåan åker ju inte skidor än, och pulkan blev kvar i Sverige eftersom vi inte hade plats i packningen så vi skulle nog roa oss bättre i Limassol än i de kalla bergen.

Bilresan upp gick bra, och snökedjorna som Fredrik hade meckat med under natten behövdes inte ens. Det var mycket snö bredvid vägen, men ordentligt plogat och lättkört. Snörapporten meddelade att det var 120 centimeters snödjup på Mount Olympus.

Plogad väg.

Efter visst gnäll om kyla under uteomklädningen till skidställ med snöflingor singlande runt omkring dem så traskade de två herrarna nöjt förbi kön till skiduthyrningen och smet in och köpte liftkort. Tanken var att klistra dem på jackorna, men det blev det inget med eftersom de inte fäste. Men det gick tydligen lika bra att ha dem i fickan.

Så iväg till första liften och liftkön. För det var inte alls så att herrarna var ensamma i backarna trots att det var precis i öppningstid, utan enligt utsago var ”hela Cypern där”. Nåja, riktigt så illa var det inte, men det var inte att bara åka fram till liften när man kom ner. Lite oväntat ändå, med vår erfarenhet av cypriotisk punktlighet hittills. Åkningen gick bra, och efter några varv i de blå backarna blev det förflyttning till andra sidan berget, där det är rött och svart.

Ettan och pisten.
Lunchpaus bredvid pisten.
Skidåkning ovan molnen.

Alla backarna besegrades, och ett par gånger under dagen var det liftkortskontroll, med godkänt resultat. Som väntat var dock det viss förhandling om när hemresan skulle ske. Det krävdes fyra finalåk innan Ettan gick med på att ta av sig skidorna och sätta sig i bilen. På vägen ner från bergen var det en del bilkö, men absolut inte outhärdligt.

Möjligheten att åka på utflykt till bergen och åka skidor var ju faktiskt en av anledningarna till att vi valde Cypern, så det känns bra att det fungerar i praktiken också. Efter nyårsfirandet i Branäs har vi gott hopp om att även Tvåan kommer bli en skidåkare när han har vuxit till sig, så nästa säsong lär det bli perfekta familjehelger i Troodos, med härligt kasande i barnbacken för den ena föräldern.