Månad: december 2020

Jag och Tvåan inledde dagen med att titta på fullmånen som fortfarande syntes när vi gick upp. Den var helt fantastisk, trots att det inte riktigt syns på fotot.

Hela familjen tog sig faktiskt ut på promenad efter lunch idag. Det var alldeles blå himmel och solsken, men inte speciellt varmt. Fast när vi gick blev det tillräckligt varmt för att jag skulle ta av mig tjocktröjan.

När vi kom hem fortsatte herrarna att gräva, medan jag tog tag i ett bakningsprojekt. Jag gjorde en Vassilopita, som är en traditionell cypriotisk kaka. Den ska egentligen glaseras och dekoreras med årtalet, men jag hoppade över det.

Själva nyårsfirande skedde, i vanlig ordning, genom att äta middag precis som vanligt. Även om det var en extra god middag med två efterrätter, eftersom vi ju åt Vassilopita också. Ingen hittade pengen, så den får vi fortsätta leta efter imorgon. Under middagen pratade vi om bra saker som har hänt under året, och jag och Fredrik var rörande överens om att det bästa som hände 2020 var att vi flyttade in i vårt hus. Ettan visste inte riktigt vad som var bäst, för det var så svårt att komma ihåg.

Jag somnade när jag nattade Tvåan. När jag kom upp igen, lite lagom groggy efter 30 minuters sömn, så träffade jag Ettan. Han ska sitta uppe till midnatt för att se om det blir några fyrverkerier. Fast nyss frågade han ”Meeeen, klockan är bara nio, vad ska jag göra i TRE timmar till?”, så vi får väl se om han håller ut. Jag kommer alldeles säkert inte vara uppe så länge. Men det är väl en av fördelarna med att vara vuxen, man får bestämma själv om man vill lägga sig.

Fast om han inte lägger sig vet jag inte hur det kommer gå med firandet av Agios Vassilios. På Cypern firar man nämligen Agios Vassilios den 1 januari istället för St Nicholas den 6 december. Här finns mer information om de två helgonen, för den som är intresserad. Kortversionen är att på nyårsnatten ställer man ut ett glas vin och en bit kaka till St Vassilios, som då kommer med presenter. Det är alltså den cypriotiska versionen av jul.

Herrarna i familjen har börjat med ett grävprojekt. När det är klart ska det övergå i ett betonggjutningsprojekt, har jag förstått. Tydligen så ingår det att offra en av ”mina” buskar, och det har Fredrik noga frågat om lov för. Busken som ska offras är en Mimosa, till vänster i bild nedan. Min insats i projektet är att klippa bort buskgrenar som försöker ta sig genom staketet och erövra resten av trädgården.

Man kan förstås tycka att vi redan har en hel del projekt som kanske kunde slutföras innan något nytt påbörjas, och det är en rimlig synpunkt. Men det här är ett utomhusprojekt som passar för hela familjen, så det får ändå plats i projektportföljen trots allt som finns där redan.

Det visade sig för någon dag sedan att jag tydligen hade varit snällare än jag trodde, för det dök upp en oväntad julklapp. Jag fick en hett eftertraktad flaska Hendrick’s Orbium. Hendrick’s gin är mitt favoritgin, och Orbium som är gin med tillsatt kinin (som i tonic) har jag letat efter länge nu. Fast tydligen är mina googlingskunskaper inte i det skick de borde, för det fanns visst att få tag i på Cypern. Så jag tackar Tomten igen, både för den faktiska flaskan och för kunskapen om var det finns fler.

Självklart var jag tvungen att prova den genast! Och det är… annorlunda. Och jag gillar det! Rent smakar det som gin och tonic, fast utan bubblor och starkare. När jag blandade det med sodavatten blev det som en GT, fast inte så söt och lite vattnig. Jag testade att blanda Orbium med Martini Rosso också, och det blev väldigt gott. Kvar att testa är Orbium och tonic. Fast det känns lite som om det inte kommer bli så bra, utan tonicsmaken tar över. Well, vi får se.

Jag passade på att köpa en julklapp till mig själv också, från samma ställe. Hendrick’s Midsummer Solstice Gin. Det är ett riktigt fingin, blommigt och lite ljuvt. Det testade jag med tonic, men jag tror jag blandade det för svagt, för ginet försvann nästan helt i tonicsmaken. Fredrik hävdar att det kan drickas rent. Fast det kan han förstås med nästan all sprit.

Jaha. Så herrarna får gräva och jag får dricka gin, alltså. Tja, sämre kan man ju ha det, tänker jag.

Alla vet att i mellandagarna måste man ut och röra på sig efter all julmaten. Det gäller även på Cypern. Så vi tog bilen till en strand en bit härifrån häromdagen. Vi var inte de enda som hade den tanken, men det var ändå ganska glest med folk.

Det var lite blåsigt, men solen sken från en klarblå himmel och det var nog runt 20 grader varmt. Gick man till rätt ställe var det dessutom lä, och då blev det riktigt varmt.

Stranden var en stenstrand, så det samlades sten både bland gamla och unga. Jag har bett Fredrik kolla om en av stenarna jag hittade är Serpentinite, så jag får väl se om han gör något av det. Jag lärde mig också att nästa gång jag ska ut på strandpromenad så ska jag ta med något att samla stenarna i. Och så ska jag se till att Tvåan har fickor.

En så himla härlig dag! Tänk att jag bor så att mellandagspromenaderna kan vara såhär istället för gråregniga och ruggiga.

…sa Ettan när han vaknade. Tvåan hade nog inte fattat grejen med julafton riktigt, trots att Ettan förklarade noga igår, för han låg kvar i sängen med mig en lång stund och morgnade sig och pladdrade och tramsade. När han gick upp upptäckte han strumpan och paketen i den. Båda barnen tog med sina strumpklappar till vardagsrummet och öppnade där.

Och sen fortsatte dagen. Mina farhågor om gråt, tandagnisslan och ett evigt tjat om julklappar kom helt på skam. Barnen fick klappar som höll dem sysselsatta i strumpan på morgonen.

Vi passade på att ta en promenad till lekplatsen på förmiddagen också. Skönt med lite sol och att få röra på sig.

Under tiden Tvåan sov efter utflykten rullade Ettan och Fredrik köttbullar. Jag fick roa mig med att städa poolen innan jag fuskade ihop en Jansson. Ansjovisen här var okryddad, så jag fick krydda den själv. Jag kollade på det här receptet som hjälp. Ganska bra blev den, ändå. Nästa gång ska jag salta mer, och kanske också krydda lite till. Sen åt vi lunch och pratade lite med farmor.

Plötsligt ringde det igen på Skype. Den här gången var det Tomten! Han berättade att han var kvar i Sverige, för han hade inte fått landa på Cypern. Men han hade ordnat expressfrakt, så ute vid grinden skulle det finnas något. Barnen rusade ut genom dörren och jag och Fredrik tackade Tomten för titten. Vid grinden stod en IKEA-kasse, så jag gissade på att Tomten hade skickat sina smutsiga kalsonger hit.

Fast det visade sig att det fanns en säck med klappar i IKEA-kassen. Stort jubel utbröt.

Vi gick in och delade ut klapparna, både de i säcken och de under granen.

Under tiden klapparna delades ut och öppnades pratade vi med mormor och morfar.

Barnen verkade nöjda med sina klappar, och det provades och lektes i en dryg timme. Sen var det dags för Kalle Anka. Dagen avslutades med middag bestående av mandelmusslor som åts med sked ur formarna. Det var gott, det med.

Fredrik och Ettan testade ett av julklappsspelen under tiden jag nattade Tvåan. När jag kom upp igen hade Fredrik lagt sig, för han blev tydligen sjösjuk av spelet. Jag lade mig bredvid och höll honom sällskap. Ettan kom in i sovrummet och var rasande eftersom spelet hade kraschat precis på slutet. Men jag tror att han lugnade ner sig lite under den megalånga läsningen, och allt som allt så var det en lyckad julafton. Även om den inte alls var som vanligt.

Fast inte riktigt ändå, för jag hoppas att jag kan gå och lägga mig alldeles snart. Men vi har hunnit med en hel del av det som var tänkt, trots det.

Morgonen inleddes med smörgåsar på vörtbröd. Så.Himla.Gott! Jag är så bra! Fredrik ugnsbakade och griljerade en skinka, som vid provsmakningen visade sig vara rökt, trots att det stod orökt på den. Lite oväntad smak, alltså. Men ganska god.

Vi pysslade med barnen också, så en del av det vi började på blev klart. Men tvååringar är verkligen inga under av tålamod, trots att de gillar att pilla med paljetter. Det visade sig att själva monteringen av Ettans pyssel var svårare än han hade tänkt sig, så Fredrik fick rycka in. Han var kanske inte superroad av det.

Under dagen och kvällen har jag gjort ungefär en treveckorssallad på rödkål, med lite senapsfrön i dressingen, gjort mandelmassa till Ettans planerade grisar och fått ihop en pepparkaksdeg.

När jag tänkte att jag var klar så insåg jag att jag måste göra mandelmusslor också, för det har jag och barnen pratat om så många gånger när vi läser ”En ovanligt ovanlig dag”.

Det var första gången jag skulle baka dem själv, hittills har jag bara ätit dem. Och själva bakningen gick väl bra, men sen… Alltså, hur GÖR man för att få ur dem ur formarna utan att de blir smulor!? Jag försökte med två stycken, men sen bestämde jag raskt att vi äter dem ur formarna, för annars blir det bara kaksmulor av alltihop. Nåja, barnen vet ju inte något annat.

Så, nu tänker jag andas ut. Klapparna har landat under granen, och kanske finns det även något i strumporna när barnen vaknar imorgon. Det kanske kan bli en jul, det här också, trots att det inte blir som det brukar. Sov gott, så kanske tomten kommer till er om ni har varit snälla!

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Idag har det varit full rulle hela dagen. Fredrik fick roa sig med att handla ”det sista” medan jag höll ställningarna i hemmet. Ettan fortsatte med gårdagens pyssel och Tvåan fick prova på limstift och paljetter för första gången. Tvåan var fantastiskt nöjd med sitt pysslande, och krävde mer när jag avslutade för mellis.

Medan barnen pysslade bakade jag vörtbröd, så imorgon blir det en riktig lyxfrukost. Båda barnen ville prova brödet innan det hade svalnat, men det fick de inte. Undrar om de kommer gilla det när de väl får varsin smörgås.

På eftermiddagen, medan barnen var ute och spelade fotboll med varann och Fredrik passade jag på att koka kola. Chokladkola blev det, hälften med hackade rostade hasselnötter och hälften med riven ingefära. Båda från Julgodis för små och stora sockerbagare, och båda blev fantastiska! Häromdagen gjorde jag gräddfudge ur samma bok, och den är också alldeles för god.

Fast jag får faktiskt erkänna att jag känner att jag har ätit tillräckligt med godis för att inte vara sugen längre. Och då har jag inte ens ätit speciellt mycket. En ganska skön känsla. Undrar hur länge den kommer sitta i.

När barnen hade somnat för kvällen blev det tomteverkstad en stund. Så nu känner jag att vi är ganska bra på banan inför julafton. Det kan till och med bli ganska bra, tror jag. I morgon ska Fredrik koka julskinka, och så ska vi väl rulla köttbullar tillsammans allihop. En treveckorssallad på rödkål kan nog också få bli till, tror jag. Ja, och så ska jag göra en liten pepparkaksdeg, för jag bakade visst slut på den första degen i helgen.

Men mest av allt vill jag kunna ta det lite lugnt imorgon, och känna julefriden sänka sig över även denna nejd. Fast det lär väl barnen inte bry sig så mycket om, anar jag…

En morgon, mitt i frukostbestyren, blev det plötsligt svart i hela huset. Strömmen hade gått. Tvåan blev mycket upprörd och ville gärna tända lampan igen. Fast när vi tände levande ljus istället så gick det också bra, förstås. Det här var ett av tillfällena när Fredrik inte muttrade så mycket över alla värmeljusstakar som finns i hushållet.

Jag hade min pannlampa redo, och fick snabbt fram den. Fast… det visade sig att jag har glömt hur man ändrar färg på den. Jag har den alltid på röd, eftersom jag använder den som läslampa för mig när Tvåan sover. Så den var kanske inte den största hjälpen. Nu har jag dock lärt mig hur man gör, så nästa gång ska det minsann bli andra bullar.

Själva frukosten fick styras om från elgrillen till gasspisen. Men det går ju bra, det också. Åtminstone när vi kom på att vi inte behöver den elektriska tändningen utan kan använda en helt vanlig tändare. Jag älskade min spis lite mer än vanligt då.

Som tur var kom strömmen tillbaka lagom till Ettan skulle duscha så han slapp duscha med levande ljus.

Julpysslet har dragit igång! Dessutom blev det målarpremiär för Tvåan. Barnen fick penslar och akrylfärg när vi hade en svensk familj på middag här, och nu skulle de invigas. Jag utrustade mig med så mycket tålamod jag kunde uppbåda, klädde av Ettan delvis och Tvåan mestadels och så lät jag det hela börja.

Ettan ägnade sig med stor iver åt att måla pinnar röda. Tvåan målade kottar i lite olika färger, och sen fick han också måla på papper med alla färgerna. Båda barnen verkade tycka att det var roligt, även om de nog gillade lite olika aspekter av det. Jag tvättade penslar, torkade bort färg som hamnat på fel ställen, servade med färgkluttar och penslar och peppade när orken tröt. Ingen skrek eller grät så jag tror att vi kan säga att det var lyckat.

Tvåan fortsatte sedan, efter avtvättning, med kreativa legobyggen.

Härom morgonen smög jag mig ur sängen vid femsnåret, och lyckades så bra med det att Tvåan fortsatte sova. Det var bara jag som var vaken, och hela tiden medan jag väntade på att kaffet skulle bli klart var jag nervös för att någon skulle komma upp och störa. Men nej, de andra tre fortsatte sova, och jag kunde sätta mig med kaffekoppen, alldeles själv i ett alldeles tyst hus. Granen, numera med ljus i, höll mig sällskap. Ah.

Under tiden jag njöt av kaffet och tystnaden funderade jag lite på året som gått. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om det, för vi är säkert överens om att det har varit det märkligaste och mest skrämmande året på länge.

Ungefär så långt kom jag, innan Tvåan kom rantande ut i vardagsrummet och fyllde det med prat. Kanske är det ändå den bästa sammanfattningen av året: att det inte har funnits så mycket tid för stora tankar, utan livet har kretsat kring barn och hus.

Och det är inte det sämsta, även om det finns stora tankar som väntar på att få tänkas också.