Tsiknopempti – smelly Thursday

Vi firade förstås fettisdagen med semlor i tisdags. Fettisdagen är ju starten på den 40 dagar långa fastan inför påsken inom den protestantiska kyrkan. Högtiden är gemensam för kristendomen, men hur den firas skiljer sig mellan olika länder och de olika kristna kyrkorna.

På Cypern, som till största delen består av grekisk ortodoxa kristna, firades Tsiknopempti (Τσικνοπέμπτη) eller Smelly Thursday torsdagen innan fettisdagen, alltså den 20 februari. Namnet smelly Thursday kommer från att grillröken ligger tät under den andra karnevalsveckan som är ”köttveckan”. Torsdagen anses vara den bästa dagen att fira, eftersom fastan är viktigast på onsdagar och fredagar. Även inom den grekisk-ortodoxa traditionen handlar karnevalsveckorna om att förbereda inför fastan innan påsk.

Ettans skola firade med olika lekar och tävlingar. Det var lagstafetter med ärtpåsar på huvudet eller potatisar på skedar i munnen och dragkamp. Efter lekarna fick barnen pitta med souvlaki. Dock var det ingen tzatziki i dem, så Ettan blev mycket besviken.

Ettan, iförd sin PE-uniform. Och arbetshandskar.
Dragkamp!

Den tredje karnevalsveckan är ostveckan, och den är vi alltså i nu. Karnevalen högtidlighålls med karnevalståg på söndagarna. I söndags, som var slutet på köttveckan, var det ett mindre karnevalståg i Limassol, och imorgon, som faktiskt är den riktiga början på fastan inom den grekisk-ortodoxa kyrkan, är det själva huvudkarnevalståget. Vi har ju inte varit på något karnevalståg, så det hela är mycket exotiskt och spännande för oss. Vi har inte lyckats klura ut riktigt när tåget är, men om det är under eftermiddagen så kanske vi ska försöka ta oss in till stan och ta oss en titt.

På måndag är det Green Monday, som är en public holiday här, och alla är lediga och affärerna stängda. Traditionen bjuder att man då ska ägna sig åt utomhusaktiviteter, äta skaldjur och flyga drake. Lagana är ett speciellt bröd som ursprungligen inte jästes, och som bara bakas den här dagen, så det får vi väl försöka få tag i och prova också.

Fettisdag med semlor

I tisdags var det dags för en av de svenska traditionerna som vi försöker hålla vid liv – semlor! Jag hade tänkt baka bullarna redan i måndags, men det blev av olika anledningar inte av. Och tur var kanske det, eftersom vi nu fick njuta av alldeles nybakade semlor istället! Herregud så gott det var!

Jag bakade alltså släta bullar, och följde Roy Fares recept. Det blev väldigt goda bullar, men de åldras verkligen inte väl. Redan dagen efter var de torra och ganska trista. Bra att komma ihåg till nästa år.

Släta bullar som väntar på att förädlas.

Mandelmassa gjorde jag själv, och det är verkligen inte svårt alls. Blötlägg mandel kvällen innan, och kör sedan i matberedare med lika mycket socker. Jag behöll skalet på mina mandlar, och vägde de torra mandlarna innan blötläggningen. Min mandelmassa är ganska grov, men den blev ändå fuktig nog. Blir det för torrt kan du tillsätta lite äggvita för att binda ihop det hela. Det blir väldigt gott och är superenkelt, har du inte testat att göra själv är det klart värt det!


Blötlagda mandlar och socker…

…som blir mandelmassa.

Jag skar av lock på tre bullar, och försökte mig på att stila med ett trekantslock på den fjärde. Det blev inte så bra, utan alldeles för litet, så jag håller mig till släta lock framöver. Jag gröper ur lite inkråm och blandar med mandelmassa och grädde till en smidig kräm som jag lägger i hålet i bullarna. Ganska mycket vispad grädde på det, och så pudrat florsocker på locket.

Färdigmonterad.

Jag har till min stora lycka hittat färsk grädde i affären (till skillnad från den allorstädes närvarande uht-grädden), och det hade jag köpt för att testa. Den säljs i enlitersdunk och det är ju ganska mycket, speciellt när det blir varmare. Men jag verkar i och för sig använda grädde frekvent, så det blir nog att jag fortsätter med färsk grädde så länge det går.

Vissa äter tydligen sin semla ”hamburger-style”.

Allt som allt blev det en bra fettisdag, och semlorna blev fantastiskt goda. Bra tradition!

Boktips: Theodore Boone – The Activist

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Del fyra i John Grishams serie ungdomsböcker om Theodore Boone heter The Activist. Liksom de tidigare böckerna i serien är Theo Boone huvudperson, men i den här delen får hans hund Judge kliva in och ta en större roll än tidigare. Jag har läst fler delar i serien, och dem hittar du här: del 1, del 2, del 3, och del 5.

I Theodore Boone – The Activist blir Theo, precis som titeln antyder, indragen i kampen om en ny motorväg som planeras. Med den nya vägen skulle restiden genom Strattenburg, Theos hemstad, kortas med fem minuter för den förbipasserande trafiken. Men för att kunna bygga vägen behöver staten appropriera flera tomter och demolera en mängd hem. Dessutom skulle den flerfiliga motorvägen dras precis bredvid en skola och en fotbollsstadion där mängder av ungdomar tränar varje dag.

The Activist.

Efter en del funderande och tvekande råkar så Theo och Judge ut för en händelse som definitivt får Theo att ta ställning mot byggandet av den nya motorvägen. Och som vanligt när Theo ger sig i kast med något så gör han det grundligt. Alltså engagerar han större delen av ungdomarna i Strattenburg, och använder sig av sociala medier för att nå ut till så många som möjligt. Som en bonus får läsaren också tips om hur viktigt det är med symboler för att skapa kampanjer som får budskapet att fastna hos mottagaren.

Jag tycker att dilemmat med att engagera sig för eller mot specifika projekt tas upp på ett bra sätt i The Activist. Allt är inte svart eller vitt, så även om man funderar igenom saken så får man till slut känna efter vad magkänslan säger. Och när man väl har tagit ställning kan det ställningstagandet få konsekvenser för närstående, vilket också visas på ett lättbegripligt sätt i boken.

Liksom de övriga delarna i serien är The Activist lätt att läsa med ett språk som för handlingen framåt hela tiden. De svårare begreppen förklaras inom ramen för berättelsen. Möjligen kan man som vuxen tycka att det är lite mycket pekpinnar inbakade ibland, men det tror jag inte man reagerar på om man är yngre.

Köp boken hos Adlibris (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).

En viktig helg

Idag har vi också varit på berget och åkt skidor. Eller jag åkte inte idag, men Fredrik och Ettan körde en del. Efter bara ett par timmars instruktörsåkning igår så var dagens åkning mycket bättre, med nästan parallella svängar för Ettan. Fredrik passade på att berätta det för skidläraren innan de drog iväg idag, och han verkade glad för att höra det. Den här typen av åkning kommer nog göra underverk för Ettan tror jag. Och skulle han vilja finns det slalomträning med käppar, och tävlingsverksamhet också. Föruom det här med klubbverksamhet, då.

Jag och Tvåan hängde på caféet vid liften hela dagen när de andra två åkte. Han skyfflade lite snö, plockade upp skräp och slängde i papperskorgen och gick runt och var allmänt barnig. De flesta som han interagerade med verkade tycka att han var ok, även när han gick rakt fram i köer och genom trånga utrymmen. Pulkan gillar han inte för tillfället, inte ens när han får åka en kort nerförsbacke mot en förälder. Istället är det hink och spade och en lastbil som funkar. Ja, och så att plocka skräp.

Vi har träffat lite föräldrar från skidklubben under helgen. De verkar vettiga allihop, och de pratar med alla skidbarnen, som för all del inte är barn allihop, utan en del är ungdomar också. Jag blev så överraskad igår när vi satt bredvid en 16-17-årig kille, som snällt bjöd Tvåan på chips ur påsen han åt ur. En av mammorna sa då till honom att han skulle fråga barnets mamma innan de erbjöd mat, så jag sa att det var helt ok. Sen fortsatte 16-åringen att fråga hur gammal Tvåan var, och om han pratade än. Han hade en lillebror i ungefär samma ålder själv. Under tiden fortsatte han att bjuda på chips och kex, och Tvåan smaskade nöjt i sig.

Jag vet att jag kanske låter som en tant, men det var så himla skönt att träffa på vettiga ungdomar som uppför sig civiliserat. Ja, och vettiga föräldrar som inte tycker att det är något konstigt att interagera med barn som inte är deras egna och se till att de uppför sig och till exempel städar undan skräp efter sig. Lite sådär som jag minns att det var när jag var barn och ägnade mig åt simning. Då hängde man med klubbkompisar i olika åldrar, och föräldrarna var var med och dem pratade man också med.

Vissa tramsar i snön.

Ett av målen med att flytta till Cypern var ju just att Ettan skulle få gå med i en skidklubb, och det har vi alltså klarat av nu i helgen. Så himla bra! Och idag blev vi inte ens påkörda på vägen hem.

För mig har helgen och veckan som gick varit extra bra. De senaste månaderna har jag umgåtts väldigt mycket med Tvåan, och det har märkts på min och Ettans relation som inte alls har varit på top. Men den senaste veckan har jag och Fredrik försökt frigöra mer tid för mig att umgås med Ettan, och det har varit väldigt tydligt att det har gjort att det fungerar bättre mellan oss. Även om det inte är något speciellt, utan enkla saker som att hjälpa till med läxan eller skruva ihop möbler (och för all del åka skidor ihop), så har det gjort en tydlig skillnad som känns väldigt bra.

Cypriotisk skidpremiär och en knycklig bil

Ja, i alla fall för mig. Fredrik fick ju kontakt med en av skidklubbarna på ön vid ett tidigare besök i Troodos, så nu är vi medlemmar. Och eftersom vi äntligen har lyckats skaffa en pulka till Tvåan så passade vi på att ta en utflykt hela familjen idag.

Jag, klädd för skidåkning. Mycket pepp.

Vi kom upp till skidområdet lite innan liftarna öppnade, men sedan blev det lite administration, så jag och Ettan kom inte upp i liften förrän vid 09.30. Fast sen bar det av. Ettan visade alla de coola åken han och Fredrik har åkt vid tidigare besök, och vi åkte offpist både här och där. Efter en dryg timme blev det lite matpaus innan vi tog ett sista åk tillsammans. För sen var det nämligen dags för skidskola i grupp för Ettan!

Under tiden jag och Ettan åkte försökte Fredrik roa Tvåan med pulkan. Han gillade att åka i backarna i Branäs, men idag var det inte lika kul. Kanske berodde det på att han välte ur pulkan ett par gånger när Fredrik drog honom, eller så var det för mycket annat som hände. Men Tvåan hängde inte läpp för det, utan ägnade sig åt att äta upp de andra skidklubbsbarnens chips och kex som de bjöd honom på. Lite olika promenader hit och dit var också bra sysselsättning.

Ettan och fem andra barn fick åka med skidlärare i ett par timmar, och hej vad det åktes. Det var en trasa vi hämtade efter lektionens slut. Det var verkligen inte tal om att åka mer, utan snarare krävdes det övertalning för att komma ner till bilen. Och mellan slutet på backen och bilen tappade Ettan både benen och humöret. Jösses så trött han var. En smörgås i bilen hjälpte dock upp läget till en hanterbar nivå.

Märkligt nog syns de tappade benen här. Notera också livräddningssmörgåsen.

Tvåan slocknade så snart vi började rulla nerför. Ironiskt nog såg vi flera försäljare med pulkor uppe vid skidområdet, vilket vi inte har sett tidigare. Ungefär samtidigt började det komma snöblandat regn, så nerfarten blev bitvis lite hal. Fredrik var noga och höll ordentligt med avstånd till framförvarande kö, men tråkigt nog gjorde inte föraren i bilen bakom oss det. Så vid en inbromsning så blev vi påkörda bakifrån. Föraren bakom försökte väja, så han drog i vår vänstra sida, fortsatte förbi oss, och fick stopp på sin bil några (rätt många, kan jag tycka) meter framför oss.

Den påkörda bilen.

Det blev inga personskador, och inte några jätteskador på någon av bilarna heller. Däremot fick vi vänta på inspektörerna från respektive försäkringsbolag i ett par timmar innan vi kunde fortsätta hemåt, så allting tog väldigt lång tid. Ja, och så får vi förstås lägga ännu mer tid på att ta oss till en verkstad för att få det hela fixat. Trist och stökigt, även om vi inte kommer behöva betala hela kalaset själva.

Kaffe: IKEA mellanrost

I veckan som gick var vi ju i Sverige och handlade hela affären. När vi hade tagit oss genom hela butiken, och lyckats få de stora grejerna hemskickade så var det dags för matinköpen.

Till min stora förvåning och lycka visade det sig att det fanns kaffe. Två varianter i paket om 500g. Vi köpte båda varianterna för att testa. Lite jobbigt om det visar sig att vi gillar det, eftersom vi då måste köra till Nicosia oftare än vi hade tänkt.

Nåväl. Först ut var mellanrosten. Det borde inte vara vår favorit, eftersom vi föredrar mörkrost, men Tesco-kaffet har ju överraskat oss tidigare. För Ikeas del blev det dock inte någon glad överraskning. För det här var inte ett speciellt gott kaffe. Varken jag eller Fredrik blev speciellt förtjusta.

IKEA mellanrost.

Ikeas mellanrost är för syrligt och lite för tunt för mig. Trots att det består av Arabica-bönor och bryggdes enligt konstens alla regler. Fredrik var som vanligt mer fåordig: ”Men nej, det här var väl inget vidare.”. Så nej, det här var definitivt inte någon favorit och inget som kommer få följa med hem från Nicosia fler gånger. Fast vi kommer förstås dricka upp det vi har köpt, värre än så var det inte. Däremot ser smakprofilen på mörkrostningen bättre ut, så den ser jag fram mot att testa.

Hantverkarbesök och rörfix

Vi har ju haft en vattenläcka i huset. När inspektören från försäkringsbolaget ar här konstaterade han att det var varmvattnet, så det stängde vi av. Dagen efter letade vi efter en rörmokare som skulle kunna hjälpa oss att fixa det. Här gjuter man in (plast-)rör i betongväggarna eller golvet, så det är inte sådär skitenkelt att bara byta en koppling.

Fredrik frågade på vår lokala byggmarknad om de visste någon som kunde hjälpa oss, och en hantverkar-dejt blev bestämd senare på dagen. Fredrik kom dit i tid, och då satt rörmokaren och ägaren till affären och drack kaffe. Fredrik fick också kaffe, och sen åkte han och rörmokaren Christos hem till oss för att kolla läget. Christos hummade lite, tittade lite här, petade lite där och sa att han skulle bila upp taket i källaren för att se om han kunde fixa det underifrån. Han skulle återkomma en eftermiddag ett par dagar senare för att göra det.

Den stora dagen infann sig, och Christos kom som utlovat (om än lite senare, vi är ju trots allt på Cypern). Hela kvällen gick åt till att bila upp taket i källaren (det gick inte), kolla var rören gick (på badrumssidan av väggen), bila upp golv och vägg i badrummet istället, slå av och på vattnet, hitta läckan och köra och köpa grejer som behövdes (3 vändor blev det för Fredrik). Men till slut, efter fyra timmars jobb, var det faktiskt tätt när vi slog på varmvattnet. Hurra! Däremot har vi nu ett stort hål i golv och vägg i badrummet.

Hålet i badrumsgolvet. Plattorna är 30×45 som referens.

Golvet och väggen ska han fixa när vi har kollat rören så att det inte läcker i några dagar. Plattorna som gick sönder visade sig vara gamla och svåra att få tag i. Alltså behöver vi redan nu fundera över hur vi vill ha badrummet framöver. Och under tiden leva med något slags lappning så att vi kan duscha normalt tills vi ska göra om. Jajaja, det skulle ju fixas ändå. Och det viktiga är ju att vi har varmvatten igen. Lyxen! Jag har duschat för att fira!

En måndag i Sverige

I måndags lyckades vi spendera nästan hela dagen i Sverige. I julas när vi var i Sverige passade jag och Fredrik på att beställa id-kort, så vi skulle kunna slippa ha med oss passen när vi behöver identifiera oss. De har varit klara ett tag och legat och väntat på oss på Sveriges ambassad i Nicosia, och nu var det dags att åka och hämta dem.

Det visade sig att för att komma till Sveriges ambassad så tar man motorvägen till Nicosia och följer den till den slutar, mitt inne i stan. Då är man vid ambassaden. Vi parkerade bilen och gick mot ambassaden, men plötsligt sa Fredrik att vi hade gått förbi den. Märkligt. Vi hade nämligen inte sett något alls som tydde på att vi var i närheten av ambassaden. Vi traskade tillbaka och letade runt byggnaderna i närheten, och ja, se! Där var den, den lilla lilla skylten som pekade in i en trång passage mellan två byggnader. Nr vi väl kom in i gränden fanns det minsann flaggor och grejer som visade att vi var på rätt ställe. Portugal hade för övrigt sin ambassad i samma byggnad.

Här är det!
Flaggor.

Upphämtningen av id-korten gick som det skulle, och vi traskade ut i solskenet igen.

Mamman och barnet vid ambassaden.

För när vi ändå var i Nicosia passade vi på att ta en sväng inom det andra Sverige, nämligen IKEA. Pust. Jag tror vi köpte hela affären. Åtminstone kändes det så. Speciellt för mig, som verkligen INTE gillar att shoppa. Jag hade förberett det hela med att skriva en lång lista på saker som vi skulle handla, vilken mer eller mindre godkändes av Fredrik i bilen på väg till varuhuset. Så nu har vi skaffat oss bland annat byråer, badrumsskåp, bokhyllor och några läslampor. Ja, och så köpte vi vår säng igen. För den vi hade i Sverige skulle vi ju inte behöva längre, bestämde jag då. Heh. Lite tyg blev det också, så nu blir det gardiner. De första någonsin i mina och Fredriks hem, tror jag nu när jag tänker efter. Vuxenpoäng?

Det som fick åka med i bilen hem.
Det blev lite fullt och packningen fick bli lite kreativ.

En störig grej med IKEA är att sortimentet inte är detsamma över hela världen. Alla produkter som finns i Sverige finns alltså inte här på Cypern. Jag hade hoppats att det skulle kunna gå att göra en specialbeställning, eftersom det ju ändå skeppas möbler hit från något slags hub i Europa, och att då lägga i några extra grejer kunde funkat. Men se nej, det går inte alls. Jag förstår det såklart ur ett affärsperspektiv, men så oerhört störigt att inte kunna köpa den superbekväma resårbottensängen Skotterud, eller för all del vilken som helst 105 cm bred resårbottensäng eller resårmadrass. *mutter* Tvåans rum är inte så stort, och med en 120 centimeter bred säng blir det inte så mycket kvar av det. Men vi kanske får se det som en del av vår integration i samhället, helt enkelt.

Boktips: Sirila gentlemän sökes

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Sirila gentlemän sökes är en bok som nog får klassas in som feelgood. Karin Brunk Holmqvist har skrivit en liten mysbok om ett par äldre damer som får livet radikalt förändrat. Den stora förändringen lockar fram nya sidor hos de båda damerna, som växer som människor på flera sätt under berättelsens gång.

Alma och Margit heter de två damerna. De bor i varsitt hus mittemot varandra och är 79 och 81 år gamla. Margit är änka, medan Alma har varit ogift hela sitt liv men bott ihop med sin bror medan han levde. Nu är de bästa väninnor och umgås varje dag. De påtar i sina trädgårdar, dricker kaffe och lever ett enkelt pensionärsliv på Österlen i Skåne.

Sirila gentlemän sökes.

Men så en dag framkommer det att kommunen ska bygga ett stugområde precis bredvid de båda damernas hus, och vägen ska dras över deras tomter. Tvångsinlösen väntar. Givetvis blir Alma och Margit förtvivlade över att bli av med sina hus. I utbyte lovas de bostäder i de nybyggda pensionärslägenhetshusen, som dock inte är färdigbyggda än. De båda damerna får flytta in och dela rum på ett äldreboende så länge.

Alma och Margit trivs bra med att dela rum, men tycker att äldreboendet är lite långtråkigt. De deltar i en datorkurs för att roa sig lite, och får också nys om nätdejting genom personalen. Det inspirerar dem till att sätta in en tidningsannons om ”sirila gentlemän” för att träffa två trevliga herrar. Väntan på svar är nästan olidlig, men det visar sig att de har haft en väldig tur. Samtidigt passar Alma på att dra i trådar och smida ränker, fast på ett väldigt harmlöst sätt, för att försöka rädda de båda husen undan demolering.

Sirila gentlemän sökes är en varm och mysig bok. Det är lätt att tycka om Alma och Margit, och deras vänskap beskrivs väldigt ömsint. Boendet de hamnar på verkar vara precis som man önskar att ett äldreboende ska vara, och deras äventyr i världen är rara. Om det är såhär det är att bli gammal kan jag definitivt tänka mig det. Även om jag förstås hade tänkt mig att dela även ålderdomen med Fredrik.

Köp boken hos Adlibris (pocket).
Köp boken hos Bokus (pocket).

Den första vårhelgen?

Helgen som gick tillbringades med att flytta in och ut saker ur huset. Ettan var lite sjuk i veckan som gick och han var inte helt hundra i helgen, så skidåkningen fick anstå till nästa helg. Istället fick vi en väldigt fin vårhelg i huset. Ute-temperaturen letade sig upp mot 20 grader och solen strålade på oss hela helgen.

Vi började i lördags med att kasta ut sängen i Ettans rum, och istället ställa in hans egen. Några bokhyllor monterades ihop också. Skillnaden blev så himla stor! Nu känns det som ett riktigt rum istället för ett ställe där det står en säng.

Madrassen som åkte ut använde Tvåan till den typiska barnleken ”jag kastar mig ner på en yta som kanske eller kanske inte är mjuk nog för att jag inte ska slå mig”. Mycket roligt. Fredrik ”övervakade” det hela. Mössan på bilden är hans bäbismössa och den behövdes egentligen inte för temperaturen, men Tvåan hittade den och insisterade på att använda den.

Stenhård övervakning, som synes.

Efter montering av säng och annat var det lunchdags, och då invigde vi grillen. Korvar grillades ute, men åts inomhus eftersom vi inte har fixat till någon vettig matplats ute än.

Efter lunchen krävde jag att vi skulle slänga ut rottingsofforna som kom med huset. Den ena fick bo på balkongen, och den andra åkte ner till poolområdet. Vardagsrummet blev mycket mindre belamrat, och samtidigt förstod Fredrik vad ”vaxat tyg” är. Vi har pratat om det, och jag tänkte försöka få tag i någon variant för att klä om dynorna till just rottingsofforna, men Fredrik visste inte vad jag menade när jag försökte förklara. När vardagsrummet blev mindre fullt med fula saker är det också lättare att fundera över hur vi behöver och vill möblera det.

Vissa hade mer vårkänslor än andra.

I söndags gick större delen av dagen åt till att duscha. Vi har kvar lägenheten i Limassol i några dagar till, och eftersom vi inte har något varmvatten i huset på grund av vattenläcka, så passade vi på att utnyttja duschen där. Varmvattenberedaren i lägenheten behövde få lite tid på sig att jobba så vi passade på att luncha i stan och handla under tiden. Ja, och så hade nästan hela dagen gått, igen.

Till middag fixade jag Vietnamesiska köttbullar och glasnudelsallad. Det blev väldigt gott (såklart, det var ju massor av koriander i!), men glasnudelsallad och ettåringar är en… kladdig kombination. Det var nudlar lite varstans, inklusive uppe på barnets huvud, när han var klar. Han verkade gilla salladen, men det bästa var ändå att efter själva ätningen var avklarad flytta den från tallriken till en burk och tillbaka.