Söndagsutflykt till Festa Frawli

Idag var det Festa Frawli – jordgubbsfestival – i Mġarr, så vi tog en bil och åkte på utflykt. Parkeringen var ordentligt uppstyrd till vår förvåning, och det var inga problem alls att få tag i en festivalparkering på ett fält bredvid stan. När vi så kom in i den avspärrade stan var det en massa marknadsstånd längs gatorna.

För att vi inte ska glömma vad det är vi firar.

På torget framför kyrkan såldes det allsköns bakverk från diverse tält, allt med jordgubbar, såklart. Vi hade vagnen med oss, och det kombinerat med en övertaggad sexåring och två folkskygga föräldrar ledde till en snabb reträtt efter en kort vända bland marknadsstånden.

Vi köpte några askar jordgubbar, av vilka vi mumsade i oss en på stående fot. De var väldigt söta och goda, men ganska hårda i konsistensen. Och jättestora!

Jättejordgubbar.

Det fanns också jordgubbslikör, och det var vi ju tvungna att köpa med oss en flaska av. F som har testat säger att den smakar som lite för lite utspädd jordgubbssaft. Jag ser fram mot jordgubbskir på taket framöver.

Även Ettan tröttnade på marknaden efter att ha ätit jordgubbarna och krävde en lekplats istället. Så dagens höjdpunkt var nog ändå lekplatsen, och att man kunde skjuta pilbåge och prova riddarustningar (med SVÄRD!) på fotbollsplanen bredvid.

Riddarhjälmen på!
Stor koncentration.

Nattning och klädshopping

Såhär ser det ut just nu bredvid mig. Tvåan nattar pappa, eller om det är tvärtom.

Nattning pågår. Oklart vem som kommer somna först.

Lite tidigare ikväll så såg det ut såhär istället.

Det är inte utan att man kan tro att de tycker om varandra.

Jag gjorde verkligen ett ärligt försök idag: jag gick till The Point, det stora shoppingcentret här i Sliema, och letade efter en sommarklänning till mig. Men nej. Jag är verkligen jätte-jättedålig på shopping, i alla fall till mig själv. Så det blev… ingenting. Nåja, det kanske blir något sen, när jag har slutat amma och jag vet hur kroppen kommer se ut. Eller också inte. Jag har bestämt mig, med viss inspiration från Alicia att se över min garderob och vad som ger mig Tokimeku. F kommer stå bredvid och skratta under hela processen, det är jag säker på, men åtminstone så kommer jag förhoppningsvis ha en bättre överblick över vad min garderob innehåller efter det.

Igår däremot, då handlade jag kläder till Tvåan. Han växer så det knakar och det var dags att uppdatera garderoben till storlek 80. Han kan visserligen ha 74 fortfarande, men inte så länge till tror vi. Den första bodyn och ett par byxor i storlek 80 provades idag, och det var inte alls så att han drunknade i dem, som han gjorde i storlek 56-kläderna när han var nyfödd.

Boktips: The Colour Of Magic

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

När jag hade läst ut Raising Steam häromsistens, och det visade sig att jag tyckte om den, så överraskade F mig med att köpa den första boken i serien om Discworld – The Colour Of Magic. Som alla böckerna om Discworld är den skriven av Terry Pratchett, och nu har jag läst den.

The Colour Of Magic handlar om den första turisten i Discworld, Twoflower, och är samtidigt en introduktion till själva Discworld. Twoflower har också med sig The Luggage, som är en koffert med ben och ett alldeles eget liv. Dessa båda ledsagas kors och tvärs genom Discworld av den misslyckade trollkarlen Rincewind och de råkar ut för både det ena och det andra äventyret.  

The Colour Of Magic.

Samhällena i Discworld är ungefär som de i vår värld, fast mer skruvade, förstås. Och betydligt mer fantasifulla. Pratchett har ett finurligt sätt att skriva och han är rolig både med ordvitsar och med satir. Det var också roligt att ha läst en av de sista böckerna i serien innan jag läste den första, eftersom det blev väldigt tydligt att Pratchetts stil har ändrats och utvecklats under tiden.

Jag gillade den här boken också, och kommer alldeles säkert fortsätta läsa Discworld-böcker, allteftersom de dyker upp här.

Köp boken hos Adlibris (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Bokus (inbunden eller häftad).

Tystnad och tankar

Aaaaaah…! Tystnaden. F tog barnen och gick ut en runda. Jag sitter här och ska börja förbereda middagen. Men det är alldeles tyst i huset. Jag är ensam, utan att ha en massa text att skriva. Så himla härligt. Jag minns knappt när det hände senast.

Häromdagen sa jag till F att det snart är ett år sedan vi lämnade Sverige. Det ska vi fira på något sätt, och jag har också tänkt skriva ett längre inlägg om hur det här året har varit lite längre fram. Men tänk, ett år… Det har gått mycket fortare än jag trodde. Och nu ska vi snart flytta igen. Jag fasar lite för själva flytten, och packningen och allt som hör till den biten. Som tur är drar F det stora och tunga lasset i det projektet. Däremot känns det väldigt skönt att vi flyttar till något, och inte bara från något, som det var vid senaste flytten. Jag längtar också något oerhört efter att ha ett eget boende igen.

Medelhavet, tidigare idag.

I och med att Tvåan inte äter på natten längre känner jag mig som en ny människa. Jag orkar mycket mer och är gladare, snällare och har bättre tålamod. Tänk att det är sån här jag är egentligen! Det betyder också att jag har haft ork att tänka, och en sak som jag har tänkt mycket på att är jag är så himla glad att jag har gjort en storebror av Ettan och att vi har en lillebror i familjen. Det gör mig tacksam och lycklig. Ibland, när jag verkligen tittar längst in i mig själv så tänker jag att om jag hade varit några år yngre så hade jag nog ändå kunnat tänka mig en trea. Så ett råd jag kommer ge mina barn är att skaffa barn tidigt och inte vänta lika länge som jag gjorde.

En som står och går längs med bord.

Vi går på café: Cinnabon

Efter att ha låtit bli att falla för kanelbulle-suget rätt länge så gick det inte längre en dag. Det fick bli en promenad till Cinnabon. Vi har varit på Cinnabon på Ix-Xatt tidigare, men nu var det dags att testa The Point-kanelbullarna.

För en svensk så är det en lite märklig variant av kanelbullar som erbjuds – det är mycket frosting och färskost-topping på de stora bullarna. Cinnabon är en kedja, ursprungligen från USA, och det märks på storleken på bullarna. De är inte riktigt i Haga-storlek, men det är lätt att dela en vanlig bulle på två. Ettan ville ha en fullstor, fast vi övertygade honom om att en minibon-roll skulle räcka. Jag och F tog Roll-on-the-go, jag med choklad och F med caramel. Jag hade egentligen velat ha en plain, men det hade de ingen färdig.

”Kanelbullar”. Notera frostingen.

Jag gillar Cinnabon, men chokladvarianten av Roll-on-the-go (som är en sönderdelad kanelbulle i en bägare, med massor av topping) var lite för mycket. Det var mer choklad än kanelbulle. Gott, i och för sig, men kanske inte sådär så att det stillade suget efter kanelbulle. Tänk, då kanske jag måste gå dit igen och äta en plain istället…

Ettan hävdade efter att ha satt i sig sin minibon-roll att han behövde en till. Det fick han inte. Däremot tyckte han inte om min chokladdränkta variant.

”Mini-roll”. Med frosting.

Jag får se om jag klarar av en hel kanelbulle, eller om jag får hålla mig till Roll-on-the-go nästa gång jag går på Cinnabon. För fler gånger lär det bli.

Boktips: Blodlokan

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag har läst Blodlokan av Louise Boije Af Gennäs. Det här är hennes debut inom spänningsgenren, och också första delen i den kommande Motståndstrilogin. Blodlokans huvudperson heter Sara, och vi får följa henne under hennes första tid i Stockholm. De första sidorna i boken låter oss ta del av Saras pappas sista minuter i livet, och vi förstår att han blev mördad. Sara och hennes familj tror däremot att han dog i en brand i deras sommarstuga.

Blodlokan. Läskig, fast bra.

Det dyker upp konstiga och oförklarliga små och större detaljer i Saras liv och hon börjar tvivla på sitt förstånd allteftersom tiden går. Hon upptäcker också att hennes pappa höll på med undersökningar av oförklarliga fall inom den svenska politiska sfären och hon börjar läsa in sig på materialet han efterlämnade.

Sara är en genomarbetad karaktär, och det är lätt att fatta tycke för henne. Stämningen i boken byggs upp snyggt och effektivt, och det är bitvis riktigt otäckt. Jag, som i princip bara läser på kvällar och nätter, tyckte att det var rätt obehagligt men samtidigt var jag nyfiken nog för att fortsätta läsa och få reda på hur det gick. Jag blev dock en anings besviken på upplösningen. Blodlokan är skriven på ett så bra språk att jag inte tänkte på det en enda gång, och det är ett gott betyg.

Jag har inte bestämt mig för om jag kommer läsa de övriga två delarna i trilogin. Men det beror definitivt mer på att jag inte är så förtjust i läskiga böcker än på själva boken och utförandet. Hade jag gillat spänning hade jag alldeles säkert läst del två och tre.

Köp boken hos Adlibris (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).

Vind och parad

Vi inledde dagen med frukost, som alla andra dagar. Fast våra frukostar ser inte alls ut som de fantastiska bloggfrukostarna på internet… Jag kanske ska ha det som projekt, att börja styla frukostbordet så det blir snygga foton.

Inte så fotovänligt. Men frukost, ändå.

Jag tog med mig Ettan och Tvåan ut en stund på förmiddagen, men det blåste så mycket att vi fick vända istället för att gå runt halvön. Blåsten hindrade senare på dagen F från att gå ut, eftersom han inte ville ha en balkong i huvudet.

Till lunch gjorde jag risotto, och överraskande nog gick det hem inte bara hos Ettan, utan även hos Tvåan som annars brukar vara lite skeptisk till ris. Jag och Tvåan tog sedan en lur på soffan med F och Ettan byggde lego. Det är ett stort bygge på gång nu, de har byggt i flera dagar tillsammans.

Kolla, det ligger en liten människa bredvid mig.

Efter lite förhandlingar så pausades legobyggandet för att vi skulle gå ut och titta på processionen med Jesus som uppstått. Den var komplett med konfettikastande barn på en balkong bredvid. När processionen gick iväg sopade de ordentliga barnen upp konfettin från gatan, och Ettan som älskar att städa utomhus hjälpte glatt till så länge att jag nästan avled av hunger.

Marschorkester. De hade övat en hel del.
Den återuppståndne Kristus.
Konfettikastande barn.

Påskafton med påskgodis

Det blev faktiskt påsklamm till middag även här på Malta idag. Detta trots att vi inte hade förberett något. Och inte nog med det, även en äggjakt hanns med. Ledtrådarna var på engelska, och Ettan läste dem själv och letade runt huset för att till slut hitta skatten. Det var hur roligt som helst, trots att han hade varit med och hämtat påskägget från garaget och även införskaffat innehållet.

Ettan med skatten.

Om man har skarpa ögon kan man skymta klämmisen i bilden ovan. Den är till Tvåan, för att testa om det kunde vara något för honom. Det var det nog inte. Den var rolig att bita på, men själva innehållet var inte så intressant. Att det skulle vara mat gick nog honom förbi helt, misstänker jag.

Påskägg är annars stort på Malta. Fast man köper dem färdiga, och det är oftast choklad i dem. Och när jag säger att det är stort, så menar jag verkligen det… Det är stora ägg, och affärerna är fyllda med hyllor efter hyllor med dem.

Påskägg i långa rader.

Jag fick en påskpresent. Eller fick och fick, jag gav mig själv. Inte för att jag har någon tid att lägga på det, men nu har jag åtminstone utrustningen om jag mot all förmodan skulle få några minuter för mig själv. Och jag inser förstås att det kommer behövas rätt mycket mer än några minuter.

Kul och kul… Vi får väl se.

Långfredagens upptäcktsfärd

Vi skulle ta en förmiddagspromenad utan F idag, men oväntade omständigheter gjorde att hela familjen plötsligt gick ut tillsammans. Ytterligare plötsliga omständigheter gjorde att vi hamnade på Manoel Island, dit jag lockade Ettan med Duck Village. När vi kom till ankbyn kom det en man framskyndande till oss och gav oss kakor, typ chocolate chip cookies och Singoalla, som vi skulle bryta och ge till fåglarna. Mycket märkligt. Ettan var inte så imponerad.

Vi fortsatte på upptäcktsfärd runt ön. Eller ja, inte runt ön då, eftersom det inte gick med vagnen. Men vi följde åtminstone lite olika vägar kors och tvärs över ön.

Mimosan blommar. Men det var det bara jag som var intresserad av.
Vissa hade däckat.

Det var grönt och massor med blommor överallt. En del kunde jag identifiera, men det mesta inte. Någon som har koll på blommor som kan hjälpa till?

Rosa blomma som jag inte vet vad det är. Någon som vet?
Råg?

Nu har Tvåan nyss vägrat kvällsgröt, efter att ha varit grinig hela eftermiddagen. Det blir helt enkelt en spännande natt för herrarna i sovrummet.

Påsk på Malta

Påsken är som bekant den viktigaste högtiden inom den katolska kyrkan. Det är tydligt på Malta. Alla affärer är stängda på långfredagen och påskdagen, och det är mycket kyrkliga aktiviteter under hela helgen.

Stilla veckan inleddes i Sliema i lördags med en parad genom gatorna som illustrerade Jesu lidande under påskhelgen (finns det ett svenskt ord eller begrepp för Passion of Christ?). Idag, skärtorsdagen är det ”Seven Visits” när man besöker sju kyrkor.

Långfredagen är nedstämd, och många kyrkor har tagit bort sina ordinarie utsmyckningar den här dagen. I många städer och församlingar håller man dagen i åminnelse genom en högtidlig, tyst, procession genom staden med statyer i människostorlek som visar Jesu lidande på korset och andra scener ur Jesu lidande.

På söndagen, påskdagen, ändras stämningen helt. Då är det en glädjens dag och man firar Jesu uppståndelse genom att ringa i kyrkklockorna och i processionerna med den uppståndne Jesus ingår även marschband som spelar glada stycken. I slutet av processionen bereder åskådarna en väg för de som bär statyerna och dessa springer tillbaka till kyrkan för att föra dit den uppståndne Jesus.

På påskdagen är det Maltesisk tradition att äta Figolla, som är en kaka med mandelfyllning i form av en kanin, fisk, hjärta eller ett lamm. I vissa församlingar välsignar prästerna barnens Figolli (plural av Figolla) på påskdagens morgon, och då kan man se barnen stå utanför kyrkan och vänta.

Vi fick en Figolla av vår snälla maltesiska granne häromdagen. Det var väldigt sött, med dels en söt och ganska tung kaka och dels glasyren, konstaterade vi.

Traditionell maltesisk Figolla, i form av ett flygplan. Notera chokladägget i mitten.

I affären hittade vi också i veckan ett bröd som såg roligt ut. Vi köpte det och gick hem och slog upp vad det var. Qagħaq ta’l-appostli heter det, och det betyder apostelns krans. Det är ett vitt, mjukt bröd med sesamfrön och rostade mandlar på. Traditionellt finns det bara att köpa på skärtorsdagen och långfredagen.

Påskbröd.