Månad: november 2022

När vi bodde i Sverige gjorde jag glögg ett par gånger. Receptet var det som heter Dunderglögg, och det blev ganska bra. När vi flyttade till Malta och sedan Cypern gjorde jag istället vinglögg.

Men en dag förra året när Fredrik hade varit i den ryska affären för att köpa lingon så kom han hem med Kvass. Efter lite funderingar och googlingar kom vi fram till att det borde gå att göra glögg på det.

Fast förra året blev det lite hetsigt med andra grejer som tog tid och energi precis innan jul, så vi kom aldrig loss med glöggen. Istället drack vi lite vinglögg och nöjde oss med det.

Men så häromdagen fick jag order om att ta med jäskärlet hit till vårt nya hus, och vips så hade Fredrik satt en sats glögg. Eller ja, han hade ju förberett sig och införskaffat både Kvass och kryddorna som behövs. Antagligen hade också Anders inlägg på Feeders något med det hela att göra. Det är ju den enda matbloggen Fedrik läser, och de experiment han hittills har testat därifrån har varit lyckade.

Som vanligt är det inte svårt att göra glöggen, och sen är det bara att vänta till det hela har jäst klart. Lagom till jullovet blir det väl, om jag har räknat rätt. Under tiden bubblar det hemtrevligt i barnens garderob, och en svag doft av kardemumma söker sig in i näsan när jag kommer in och ska väcka Ettan på morgnarna. Tvåan behöver jag inte väcka, för hans inre väckarklocka verkar stå på lite i fem. Varje morgon.

När jag gifte mig med Fredrik visste jag inte att han var flygare. Men det var han alltså, visade det sig. Under åren har han flugit både inomhus och utomhus, och så snart vi landade på Cypern kontaktade han modellflygklubben i Limassol och började flyga med dem. Här är det utomhusflygning som gäller.

Efter ett tag fick Ettan följa med och prova på han också. Han blev biten av flygbacillen och började öva med en simulator på datorn. Nu är han ytterst kompetent och flyger med pappa och övriga klubbmedlemmar nästan varje helg under sommardelen av året.

Nästa steg i karriären är att lära sig att fixa planen efter lite för hårda landningar. Det är lite mindre intressant, och ganska mycket svårare, än själva flygningen.

På senaste tiden har jag och Tvåan också fått följa med. Tvåan ägnar sig åt att gräva i sanden, och jag brukar smyga iväg till den närbelägna stranden för att bada, helt ensam.

Härom helgen var det skalatävling. Då kom det flygare från hela ön, och inte bara från Limassol. Många stora plan som hade rejält med arbetstimmar visades upp.

Eftersom huset vi har flyttat till är mindre än det förra så finns det begränsat med plats för flygplan. Samtidigt vill man ju slippa åka till det gamla huset för att hämta plan varenda gång de ska fixas eller flygas med. Lösningen blev att utnyttja takhöjden i det nya huset till max. Så inte nog med att jag får sova i vardagsrummet eftersom det andra sovrummet används som ”byggrum”, nu sover jag ändå bland alla planen.

Vi har varit med om en tragisk olycka. Toto, den röda kattungen vi fick av grannen som kompis till katt-Sara, visade sig vara alldeles för orädd för bilar. Det ledde till att hon blev överkörd och dog. Hela familjen blev ledsen, men katt-Sara blev kanske ledsnast. I flera dagar drog hon sig undan oss och ville varken äta eller leka. Nu har det gått ett par veckor, och hon har blivit sig själv igen.

Så då blev det dags att ge sig ut på kattjakt igen. Det verkar ju som om katt-Sara mår bättre med en kompis. Här är det inte så svårt att hitta kattungar, däremot kan det vara svårt att få tag i dem, eftersom de flesta är mer eller mindre vilda.

Hos en av grannarna längre upp på gatan hittade jag några kattungar, och grannen lämnade mer än gärna iväg dem. Vi fick med oss en kattjej, men så snart vi öppnade lådan i trädgården drog hon iväg som ett skott. Hon dök i och för sig upp igen ett par dagar senare, och tillät oss att mata henne. Jag fick till och med tag i henne och fick klappa henne vid ett par tillfällen, men nu har hon hållit sig undan i flera dagar, så jag gissar att hon har hittat tillbaka till sitt första hem.

Efter det första försöket tror jag att jag behöver hitta en unge som är åtminstone lite domesticerad och van vid människor som är nära och klappas lite ibland. Helst ska hon vara lite mindre också, så att hon kan ty sig till oss och till katt-Sara. Så jakten fortgår, helt enkelt.

Här i familjen har jag haft som regel att inget julpynt får sättas upp förrän Ettan har fyllt år. Det gjorde han igår, så nu är det fritt fram att fundera över pynt och önskelistor och annat. Jag har i och för sig tjuvstartat lite, eftersom Jumbo hade börjat plocka fram alla julgrejerna redan när vi letade efter Halloweenkostymer till barnen. Och när man kommer in i ett enormt landskap fyllt med julpynt, glitter, tomtar och kulörta lampor är det svårt att inte ryckas med.

Under några år har jag haft som plan att jag ska strosa runt bland alla julsakerna under några timmar och verkligen insupa stämningen. Givetvis utan barn. Hittills har det inte blivit av, så jag fortsätter ha det som plan.

I år ska vi fira julafton här på Cypern, så det känns lite mer angeläget att göra det lite julfint här. Vi har ju dessutom flyttat till ett annat hus, så då är det ett perfekt tillfälle att skapa traditioner. Jag hoppas mycket på att vi ska julbada, men det hänger förstås lite på vad det blir för väder på julafton.

Tvåan har börjat öva på att skriva bokstäver i skolan, och med lite hjälp med stavning från pappan och utseendet på g (för de har bara hunnit till f i skolan) så har han komponerat livets första önskelista. Innehållet på listan är hans eget. På översta raden ska det stå ”träklossar”, men han har tagit en paus i skrivandet. Det ska bli spännande att följa utvecklingen av listan, och jag får återkomma med innehållet.