Händelserik dag

Ojojoj, idag har det minsann hänt massor här på Cypern! Efter en förmiddag med ytterligare administration avklarad lunchade vi med en svensk som hjälpte oss med information innan vi flyttade hit. Det var väldigt trevligt, och visade sig bli en långlunch så Fredrik fick hämta Ettan mitt i. Vi avslutade det hela med glass, och jag blev bjuden på en Cypriotisk glass: Mastiha.

Mastiha är kåda från ett träd, och glassen smakade… Speciellt. Friskt, med en dragning åt mint, och lite skog. Just den här glassen hade också pistage och kateifi (som är de orange trådarna, något slags deg) i sig, så det mildrade nog intrycket lite. Det var inte äckligt, men det är definitivt en smak som kräver tillvänjning. Tvåan gillade den nog mest, men det var för att hans ordinarie glass redan var slut, tror jag.

När vi hade avslutat lunchen blev det hemfärd. Vissa var så trötta att de inte kunde hålla sig vakna. Vi andra blev bjudna på en stilstudie i obekväma sovställningar i bilen. En favorit lyckades jag få på bild.

Man kan tydligen ha armstödet som huvudkudde. Oväntat.

Men sedan var det dags för dagens huvudnummer för mig. Jag hade nämligen bokat en klipptid hos kvinnan som klippte herrarna tidigare i somras. Hon pratar grekiska. Bara. Jag var nöjd med mig själv när jag lyckades säga ”Jag vill ha en tid” när jag ringde henne, men sen kom förstås tusen frågor till som jag inte alls lyckades svara på. Så idag när det var dags hade jag utrustat mig med en ordbok. Men med god vilja från alla inblandade så gick det väldigt bra alltihop. Jag är väldigt nöjd med klippningen, och jag kommer lätt gå dit igen.

Fast jag kommer på mig själv med att försöka prata franska, eller åtminstone tänka ut saker jag vill säga på franska, när jag ska prata grekiska. Antagligen är det för att franska är det språk jag kan sämst av de språk jag kan, och måste anstränga mig för. Min grekiska är… rudimentär, tror jag är ett snällt uttryck. Men trots det vet jag nu att frisörskan har två döttrar och att hennes man pratar engelska. Hon vet i sin tur att jag har två söner och att jag har bott på Cypern i ett år.

Och där kan man ju tro att dagens händelser skulle vara slut, men icke! När vi satt och åt middag slängde jag en blick ut över berget mittemot, och där vällde det upp rök! Jag berättade det för de andra och stor uppståndelse följde. Efter att ha kollat i en minut eller så ringde Fredrik brandkåren, som meddelade att de visste om det.

Brandrök, ganska nära.

Och det förstod vi ju för det tog inte ens fem minuter innan två släckningsplan kom flygande in över vårt hus. Fredriks flygnörderi fick verkligen blomma ut, för planen följdes av ett par släckningshelikoptrar och en ledningshelikopter. Antagligen var det bilar och fotfolk på plats också, för vi hörde sirener. Släckningen höll på i knappt två timmar, men avslutades innan mörkret lade sig.

Lite framgångar, lite bakslag

Jag hade en fantastiskt förmiddag idag! Förutom att jag sprang innan frukost så sov Tvåan förmiddag ordentligt så jag hann göra i ordning efter frukosten, träna klart och duscha i fred. Sen såsade jag lite till med en kopp kaffe innan jag faktiskt suckade och tog tag i en surdeg som legat i ett år eller så.

Bland det värsta jag vet är att vara tvungen att ha att göra med myndigheter och banker. Det är alltid tusentals papper som ska skickas in och helt irrelevanta frågor som ska besvaras och ja… jobbigt, helt enkelt. I det här fallet handlade det om att jag behövde skaffa mig ett nytt lösenord till en onlinebank. Det har hittills varit ganska trassligt, så jag har verkligen dragit mig för att ta tag i det. Men idag var det alltså dags. Och lo and behold, det tog mig hela två minuter. WHAT!? Så lätt? Ja, tydligen. Hurra, säger vi på det. Trots att det tog ett år att ta sig dit.

Jag följde upp det hela med att skriva ett brev till en annan myndighet. För varför inte passa på när jag har flow, liksom. Sen tyckte Tvåan att det fick räcka, för han vaknade och klagade över att mamma inte låg bredvid honom.

Bakslaget kom på IKEA sen. Vi tänkte beställa en soffa på IKEA Limassol. Vi vill ha en KIVIK, men vi behövde kolla på vilka klädslar som finns. Det kunde man göra i Limassol, trots att det är en ”planning studio” och inte ett riktigt varuhus. Fast sen när jag pratade med en tjej där för att faktiskt beställa soffan informerade hon mig att om att den inte finns i lager och jag får återkomma i mitten av augusti för att beställa. Jaha. Dessutom var jag och Fredrik inte helt nöjda med klädslarna som finns.

Såhär ser den ut, soffan. Bilden är givetvis lånad på internetz.

Så slutsatsen av det är att vi kommer kolla på ett lokalt möbelvaruhus och se om de har något som passar oss, samt har avtagbar klädsel. Om inte beställer vi en KIVIK, helst utan klädsel, och köper en klädsel vi gillar på Bemz.com.

Hur dagarna ser ut här just nu

Ett av mina önskemål för 2020 var att vi skulle komma till ro och skapa oss rutiner. De senaste åren har ju varit ganska intensiva och kantats av stora beslut och förändringar, men nu vill jag helt enkelt ha ett liv som rullar på. Det gick lite sådär… i januari flyttade vi till huset, och stötte på vattenläckor ganska direkt. Ja, och så kom det ju en pandemi och vände tillvaron helt och hållet upp och ner.

Men under de senaste veckorna har vi faktiskt lyckats få till en del rutiner som känns bra. Till stor del beror det antagligen på att Ettan går i sommarskola, så dagarna blir naturligt uppdelade i sjok.

Morgnarna börjar någon gång mellan 05.30 och 06.00 oftast. Både Ettan och Tvåan är morgontidiga så det är bara för föräldraenheterna att masa sig upp också. Nu på sommaren rusar Ettan in i duschen, eftersom han efter det får se ett avsnitt Sommarlov innan frukost. Jag å min sida passar på att ge mig ut på löprunda varannan morgon. Ettan börjar skolan klockan 8 så han och Fredrik åker vid 07.20 för att slippa trafiken. Då blir Ettan tidig till skolan och hinner leka lite innan aktiviteterna börjar. Ibland åker jag och Tvåan med, men oftast inte.

Jag och Tvåan läser lite, smetar in oss med solkräm och dukar av efter frukosten hemma. Vid 9-tiden klipper Tvåan lite med ögonen, så då är det dags för förmiddagslur. Jag brukar försöka jobba under tiden. Lunch äter vi runt 12, och sen leker jag och Tvåan lite innan det är dags för Fredrik att hämta Ettan i skolan. Tvåan vill gärna följa med i bilen, och ofta gör vi lite ärenden innan det är hämtning. På skolan kliver Tvåan rakt in och fram till handspriten som står uppställd på ett bord vid entrén under det att han säger ”Andprit! Andprit! Felv! Felv!”.

Efter hemkomst är det mellis, och ibland behöver Ettan vila sig lite efter den hårda skoldagen. Sen badar vi i poolen tills det är dags för matlagning och middag.

Vardagslyx.

När vi har ätit middag dukar vi av, och ungefär efter det är det dags för tandborstning och dusch för Tvåan innan han väljer bok, tänder lampan och sätter igång fläkten. Han brukar somna väldigt fort efter läsningen.

Ettan och Fredrik spelar tv-spel när jag nattar Tvåan, och sedan är det läggning för Ettan också. Just nu läser vi The Hitchhikers Guide to the Galaxy för honom på kvällarna. Ettan somnar oftast också ganska lätt efter ett par kapitel.

När barnen sover kör jag diverse rehab- och prehab-träning och städar upp efter dagen. Jobbar någon timme eller två, och försöker skriva något vettigt (nåja) till bloggen. Fredrik fixar något med huset, ägnar sig åt något av alla projekt som pågår, eller jobbar han med.

Tv-spel och hamburgare

Lite av en slump gjorde att vi packade upp PS4-spelaren häromdagen. Den har varit nedpackad sedan Malta, det vill säga ett år nu. Och SÅ sugen Ettan blev. Tragiken blev stor och tårarna sprutade när Tvåan slängde ut en kontroll från balkongen i förmiddags. Som tur var kunde pappa laga den, dock så vi behövde inte åka och panikköpa en ny. Och när så äntligen Tvåan gick och lade sig så vidtog tv-spel.

Jag är fascinerad, för Ettan och Fredrik samarbetar väldigt bra när de spelar tillsammans. Ettan både pratar och lyssnar och kommer med tips och lyssnar när Fredrik säger saker. Efteråt var det också facinerande, på sitt sätt. Ettan var så uppe i varv att han var tvungen att återberätta stora delar av spelet för mig, samtidigt som han rörde sig i cirklar runt sin egen axel. Och jag måste erkänna, jag blir lite sugen på att spela med dem.

Två fullt fokuserade gamers, för första gången på Cypern.

När Tvåan förmiddagssov gjorde jag och Ettan matsedel för veckan. Idag stod det hamburgare på lappen. Så jag fick alltså baka hamburgerbröd mitt i värmeböljan. Men så gott det blev! Jag ska inte tjata, men igen… göra själv är ju grejen. Med det mesta. Vi testade dock färdiga burgare, och Fredrik konstaterade att han ska göra själv i fortsättningen. Förstås.

Hamburgerbröd, direkt från ugnen. Väggen bakom ska kaklas vid tillfälle.

Jag fick också vara ensam hemma en timme idag när Fredrik tog med barnen för att köpa poolredskap. Jag är tydligen ensam hemma lite för sällan, för jag hinner glömma hur fantastiskt det är mellan varven. Jag hann med supermycket saker, och samtidigt kunde jag tänka hela tankar. Det var skönt och välbehövligt.

24/7

För så är det! Idag för 12 år sedan gifte vi oss, två unga (nåja), glada och förväntansfulla människor med bara två vittnen närvarande. Det var en vacker dag i skärgården, med massor med sol och värme. Vi flyttade vigseln några meter för att inte vara för nära de nakna tyskarna som solbadade på klipporna, och fotograferingen tog mycket längre tid än vi trodde. Tillbaka i stan var det grillkalas och jag fick ge en av mina vänner den bästa överraskningen när hon beundrade min klänning som hängde på en galge i hallen. Hon tyckte den var så fin, och undrade om jag skulle på bröllop. ”Ja”, sa jag. ”Jaha, vems då” undrade hon och jag sa ”mitt”. ”Oj! När då?”. ”Idag”.

Bröllopsklänningen, då för 12 år sedan. Strandskatan har bott med oss sedan dess.

Idag har vi firat 12-årsdagen som sig bör. Det vill säga med en inställd lunch på ett thaiställe, Frost 2, champagne, charkbricka, poolbad och diverse barnhantering. Som livet är efter 12 år som gifta, liksom.

Bröllopsmiddag, uppdukad av mig.
Bröllopsmiddag, uppdukad av Fredrik. Vem som är estet är tydligt. Eller vem som har mest OCD. Tvåans bordsskick är oklanderligt, som alltid.

Fast det var förstås inte bara det. Jag blev överraskad både med blommor, present och utflykt med utsikt. Jag fascineras av utsikten här på ön. Det är fantastiskt mycket kullar och berg, och trots att det verkligen inte är en utsikt som jag är uppvuxen med så tycker jag om den. Kanske beror det på att det alltid finns en viss grönska, oavsett årstid?

Överraskningsbukett från trädgården, med present.
Överraskningsutflykt.
Utsikt från utflykten. Medelhavet anas mitt i bilden mellan bergen.

Sammanfattningsvis konstaterade vi att under de här 12 åren har vi hunnit med två barn, tre hus, två utlandsflyttar, tre länder och fem bilar. Ganska bra jobbat, ändå. Så nu blir det (minst) 12 år till med nya prövningar, lyckorus, överraskningar och problem. Fler hus har vi kanske inte tänkt oss, men däremot skulle jag tro att det blir minst en bil till. Nu kör vi, helt enkelt.

Sommarskola

Ettan har gått i sommarskola i snart fyra veckor nu. Sommarskola tänker ni, och det gjorde vi med innan vi testade det första sommaren på Malta. Fritidsverksamhet är nog mer med verkligheten överensstämmande, än just skola. Det är inte några lektioner utan istället något slags sysselsättning några timmar om dagen. Minst en gång i veckan kollar de på film, och däremellan gör de lite korsord och ”tränar på engelska på ett lekfullt sätt”. Någon eller några gånger i veckan åker de på utflykt, den här veckan har de varit på ett inomhuslekland och imorgon ska de till en bondgård.

Vi visste ju att det skulle vara lite lösa boliner och inte alls skola, men eftersom skolorna var stängda i tre månader här var Ettan lite lappsjuk när sommarlovet närmade sig. Och när vi inte åkte till Sverige i år så tänkte vi att sommarskolan åtminstone skulle ge honom möjlighet att träffa andra barn. Och så har det väl blivit, i någon mån. Dock har det visat sig att de flesta barnen ägnar rasterna åt att spela på sina mobiler, så det där riktiga rasandet och fotbollandet och lekandet har tråkigt nog uteblivit.

Nu är det en vecka kvar innan tre veckors sommarlov tar vid. Jag tror att både vi och Ettan tycker att det är ganska lagom fördelning. De har veckorna har varit lagom tråkiga för att det ska kunna tänkas vara kul med sommarlov med familjen. Skolan början igen i slutet av augusti, med några veckor för att samla ihop klasserna efter vårens onlineundervisning.

Min målbild inför sommarlovet.

Äntligen måndag!

Eller ja, jag vet inte egentligen. Fast jo, det är nog bra att det är måndag. Idag väcktes vi klockan 05.30 av flyglarmet. Det ljuder varje år som en påminnelse om turkarnas invasion av Cypern, som startade i gryningen den 20 juli 1974. Fredrik, som inte var hemma när larmet ljöd i onsdags (då som en påminnelse om den grekiska juntans kupp) konstaterade idag vid frukosten att vi lär vakna om kriget kommer.

På eftermiddagen när Ettan hade kommit hem från skolan blev det bad. Tvåan har fått nya badkläder, och de verkar han nöjd med. Den långärmade tröjan från HM höll ungefär en månad innan den var helt utsliten, så den här gången testar vi badkläder från en sportaffär.

Batman med armpuffar!

Eftersom jag och Fredrik inte verkar ha synkat ihop oss om matinköp så blev dagens middag pannkakor. Ingredienser till det finns nästan alltid hemma, och alla gillar det. Tvåan satte nytt rekord genom att äta fyra pannkakor, varav den första så fort att vi undrade vad som hände. Jag gillar också att äta pannkakor, men eftersom det är jag som steker dem så blir min pannkaksmiddag ofta lite knasig. Jag steker färdigt alla pannkakorna, och sen sätter jag mig och äter. Då brukar jag vara både hungrig och uppe i varv, så jag kastar i mig maten och njuter inte alls så mycket som jag borde.

Pannkaka med sylt och grädde, mammaversionen.

En bonus med att steka pannkakor är förstås att Ettans matlåda till skolan imorgon är fixad redan. När skolan stängde i våras kom jag av mig lite med lunchlåde-experimenten, så nu på sommarskolan har det varit mycket smörgåsar. Men idag när Tvåan sov förmiddag (och jag hade vaknat från min lur) passade jag på att leta lite inspiration. Och jag tror nog att det kan bli en ganska varierad kosthållning till hösten, även för Ettan i skolan. Kanske löser jag dessutom lunchfrågan för resten av familjen samtidigt. Vi får se.

Jag har haft tråkigt idag. Delvis beror det antagligen på att jag umgås med Tvåan ungefär 20 timmar per dygn, och hur mysigt det än är med en tvååring så är det inte riktigt som att umgås med en vuxen människa. Men sen är det så att det faktiskt inte händer så mycket just nu. Det var en av sakerna jag önskade mig från 2020, att det skulle bli ett år när vi skulle kunna landa och skapa rutiner. Och det är kanske lite tråkigt. Men ur tristess kommer både kreativitet och idéer, så jag antar att det bara är att sitta still i båten och fortsätta ha tråkigt ett tag till innan kreativiteten slår till och gör livet lite svårare igen.

Namnsdag och majonnäs

Ja, för idag är det minsann jag som har namnsdag. Grattis på mig! Jag firade i morses med att få gå upp en bra stund innan klockan 6, tillsammans med en ganska grinig tvååring. Den planerade löpturen sköts upp, eftersom jag var den enda vuxna som var vaken, och för att jag var ohemult trött. Det visade sig sen när Tvåan skulle sova förmiddag att både han och jag tog en tvåtimmarslur.

Men sen var jag redo att ta mig an dagen. Vi packade in oss i bilen och åkte till stranden och badade. Efteråt fick vi glass, och så åkte vi till Superhome Center där vi köpte en yxa och en silikonballongvisp. Ballongvispen var inte gjord för tvååringar, så den klarade knappt två minuters undersökning i bilen. Så ballongvisp står fortfarande på önskelistan.

Mammas solglasögon höll bättre än ballongvispen.

Och på tal om ballongvisp så slog jag min första majonnäs idag. För hand, för jag hade ju en gammal ballongvisp som gick att använda. Majonnäsen blev ganska bra, när jag hade saltat den ordentligt. Tvåan gillade den, medan Ettan konstaterade att den var ”först salt, sen söt och sist sur”. Oklart om det var gott. Även Fredrik var lite tveksam, han tyckte att den var lite oljig på slutet. Jag själv tror att jag saknade syra mest. Och kanske blir den bättre när den har fått stå till sig, så imorgon ska jag prova den igen. Givetvis tyckte jag också att den var lätt att göra. Som vanligt, liksom. Får se om jag kan få den lika god som köpemajonnäs, och sen är det väl ytterligare en grej som jag tillverkar själv.

Majonnäs!

Löpturen klarades av efter hemkomst, även om jag muttrade en del över att jag inte sprang i morse när det var svalare. 30 grader är kanske inte jättevarmt, men om man är ute och löper i solen är det en del.

Ettan för sin del invigde yxan på ett av mimosaträden som blåste sönder tidigare i år. Han behövdeett par ordentliga skor, så han fick använda mina skyddsskor. Han hävdade att de passade honom! Wooot! När det gäller trädet skulle jag förstås valt en såg, men tydligen var det yxa som gällde för Ettan. Jaja, det går ju det också, även om det tar längre tid. Och ser läskigare ut, så jag lämnade övervakningen till Fredrik. Som kvällsaktivitet fick Ettan sedan köra tigersåg, så dagen blev verkligen en fullträff för honom.

Nöjd kille. Med vederbörlig skyddsutrustning.

Namnsdagsfirande och Viktors gryta

Idag firade vi Fredrik, som ju har namnsdag. Det blev ett väldigt modest firande, som mest var att huvudpersonen själv fick vara uppe på vinden och borra diverse hål i huset. Det var nämligen äntligen dags att få alla rör kopplade till köksfläkten så vi kan använda den. Efter en hel del krypande på den stekheta vinden, svärande, bankande och lite extraarbete så verkar det faktiskt som om det finns en fungerande fläkt i köket. Själva utearbetet är dock inte klart, det ska tätas runt ett rör som går genom taket och byggas någon stötta och så. Men det går att använda fläkten nu.

Hantverkaren tyckte tydligen att det var lite varmt på vinden.

Så antagligen fortsätter firandet imorgon med att med en rejäl invigning i form av ägg- och bäjkonfrukost. Även om hon som har namnsdag imorgon kanske skulle valt något annat om hon hade fått välja fritt. Nåja. Det är ju inte det värsta ödet.

Min dag har mest bestått av att hindra diverse barn från att klättra upp på stegar eller från att bli galna av tristess. Bland annat pussel, Uno och Ticket to Ride har använts i dessa båda sysslor.

För att överraska namnsdagsbarnet så smygjorde jag chokladbollar till fikat, och det gick hem hos hela familjen. Även om vissa (ja, jag pratar om dig nu, Tvåan!) hade väldigt svårt att hålla det hela hemligt eftersom de gick runt och tjatade om ”bollar” när de stod i kylen för att stelna.

När hela dagen gick åt till hantverkeri så fick jag byta middagsplanen eftersom den ordinarie skulle krävt ett besök på mataffären. Istället tog jag sånt som fanns hemma och gjorde vad som i den här familjen kallas Viktors gryta, eftersom vi fick receptet från en Viktor. Det är en kålpudding, fast i grytform istället. Oväntat nog blev det en omedelbar favorit hos de tre herrarna första gången jag gjorde den. Så varje gång jag lagar Viktors gryta blir det jubel och alla äter upp såsen med sked. Och det är ju tacksamt. Både gott och enkelt, plus att alla äter av det. Jag förvånas varje gång över lovorden, och tänker för mig själv ”att de är så förtjusta i kålpudding!?”. Fast det är klart, det är ju jag också. Och det är ju gott!

Fortfarande tagen och sömnstörningar

Jag tror att jag fortfarande håller på att smälta 1Q84. Innan jag började läsa den sa jag till en kompis att jag längtade efter en riktigt stor läsupplevelse, för det var länge sedan. Och så blev det sådär, bara pang bom! Inte en enda av de 1300 sidorna var överflödig, och språket var perfekt avvägt.

Jag har fortfarande kvar Tengo och Aomame i huvudet. Jag försökte börja läsa en ny bok igår, men jag kunde inte koncentrera mig, så det får nog vänta ett tag till. Jag får väl lyssna på poddar på kvällarna istället för att rensa huvudet på kvällarna ett tag framöver.

Den senaste tiden har jag faktiskt lyssnat en hel del på poddar på nätterna eftersom jag har sovit dåligt. Delvis beror det förstås på Tvåan, som fortfarande kräver mamma ständigt närvarande även nattetid. Men även när han sover bra så har jag legat vaken några timmar per natt. Jag vet inte riktigt varför det är såhär, jag tycker inte att jag är speciellt stressad och värmen brukar jag inte ha något större problem med ens nattetid. Visst jobbar jag på kvällarna, men jag tycker inte att det har varit så väldigt svårt att släppa det när jag stänger datorn. Nåja, det ordnar väl till sig tids nog. Och till dess: tipsa mig om bra poddar som jag skulle gilla!