Lite mer om vårt hus

Vi har ju köpt hus nyss. Fast det känns inte så nyss för oss, förstås. Husjakten började så snart vi hade hittat en lägenhet att hyra, och huset som vi nu har köpt var faktiskt det tredje huset vi tittade på. De första två husen kände jag mer ”här skulle jag kunna bo”, men när vi kom till det här huset så var min känsla ”det här är ett hus som jag skulle kunna bo i, trivas med och vara stolt över”. Så några dagar efter visningen ringde vi mäklaren och lade ett bud. Det accepterades av säljarna efter bara ett par timmar.

Låååång infart.

Så… då trodde vi att det skulle gå fort. Men nej. Då började det dyka upp en massa saker, som till exempel att det fanns en tredje ägare till tomten, förutom paret som sålde till oss, och att delningsavtalet dem emellan inte var registrerat, och därmed inte skulle kunna övertas av oss. Ja, och så fortsatte det. Det dök upp grej efter grej som behövde redas ut och funderas över. Som tur är hade vi fått tag i en väldigt bra advokat som hjälpte oss med allt, och som verkligen gjorde ett fantastiskt jobb. Så efter drygt fyra månaders trassel, med ganska mycket nervositet, känslor och stress så blev det faktiskt klart att huset är vårt.

Där gömmer det sig. Det närmaste är vårt.
Taket på vårt hus, från övre delen av vår tomt.

Huset har tre sovrum, ett vardagsrum, ett kök med matplats och ett badrum med toalett i markplan. Källarplanet är oinrett, men där finns ett garage, ett mindre rum som används för redskap och ett rum där tvättmaskinen står.

De tidigare ägarna har inte bott här året runt, så det finns varken värmesystem, isolering eller AC. Tomten är på hela 3000 m2, och den är i terrasser i suterräng. De tidigare ägarna har nog varit ganska trädgårdsintresserade, för det finns massor med växter. Lavendel, citron, apelsin, granatäpple, oliver och mängder av rosmarinhäckar. Rosor, pelargoner, vindruvor, palmer, salvia och en massa annat som jag inte vet vad det är. Pool finns, men den behöver en ny lining.

Utsikt, med poolen.

Känslan nu efter två veckor här är att de tidigare ägarna antagligen har försökt sälja huset under ganska lång tid, och det märks att de inte har gett varken huset eller trädgården så mycket kärlek under den senaste tiden. För oss betyder det egentligen bara att det känns lättare att göra huset till vårt, även om det också betyder en massa arbete som behöver göras tidigare än vi trott.

Nästa steg i husfixningen är att bygga en vägg i garaget, istället för det gapande hålet där det inte sitter någon garageport. I samband med det ska vi också sätta in rutor i fönsterna i garaget, så att vi faktiskt kan använda rummet som verkstad och förvaring av våra saker. Efter det ska vi börja ta tag i fönsterbytet. Englasfönster i ett hus som står där det blir ner mot noll grader på nätterna hjälper inte alls huset att hålla temperaturen.

Boktips: Pottungen

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Direkt när jag hade läst ut Barnbruden av Anna Laestadius Larsson kastade jag mig över andra delen i trilogin – Pottungen. Även här är det de tre kvinnorna Charlotta, Sophie och Johanna, som Pottungen heter som står i handlingens centrum. Runt omkring de tre kvinnorna, vars öden vävs ihop på ibland oväntade sätt, utspelar sig det vi svenskar har lärt oss under historielektonerna om Gustav III och hans efterträdare.

I Pottungen får vi följa Johannas liv efter det att hon kastas ut från slottet i slutet av den första delen. Hon föder en oäkta son som hon uppfostrar så gott hon kan, och hon ser till att skapa ett liv för sig själv. Hon lyckas till och med träffa en välbärgad man som förälskar sig i hennes dådkraft och driftighet. Efter en viss tveksamhet går hon med på att gifta sig med honom, eftersom hon också är förälskad. Det visar sig dock att 1700-talets lagar som säger att gifta kvinnor står under sina mäns förmyndarskap utnyttjas mot henne, och Johanna tvingas återigen börja om från början.

Pottungen.

Under tiden Johanna lever sitt liv i staden fortgår livet även för Charlotta och Sophie i hovet. Sophie blir gift med en greve Piper, och föder honom en son. Charlotta försöker även hon frambringa en tronarvinge åt det svenska hovet, men det går inte som tänkt. Inte heller blir det bättre av att hennes make, hertig Karl, behandlar henne nedlåtande och är notoriskt otrogen.

Pottungen är en medryckande bok som det är svårt att lägga ifrån sig. Precis som i första delen är det intressant att se historien från en annan vinkel än den vi lärde oss i skolan. Skillnaden i förutsättningar mellan könen blir väldigt tydlig, och att fundera över hur det är i dag, gör att Pottungen är en väldigt intressant bok. Språket flyter lätt, och det känns som om sidorna bara flyger iväg när jag läser. Jag vill hela tiden veta mer om alla tre huvudpersonerna, och vad de tänker och vad som ska hända i stort.

Köp boken hos Bokus (pocket).
Köp boken på Amazon.se (pocket).

Hurra för mig!

För idag fyller jag år! För 44 år sedan överraskade jag min mamma som inte förväntade sig en bäbis än på några veckor. Hon hann nästan inte se klart Raskens innan hon fick åka iväg och föda barn. Nu när jag har varit med om en liknande grej med Tvåan så kan jag relatera lite mer till hennes upplevelse, även om jag slapp den hetsiga resan till sjukhuset.

Jag har blivit vederbörligen firad hela dagen. Tvåan började storstilat med att hålla mig vaken större delen av natten eftersom han är sjuk och hostar något kopiöst. Sova gör han bäst på mig, gärna sittande i famnen. Eftersom vi har byggt upp till det här under några nätter så är jag rätt sliten nu. Men vid 6.30 kom Fredrik och Ettan med kaffe på sängen, levande ljus och dagens första present och gjorde dagen bättre. Tvåan var mycket fascinerad av ljuset och sången! I paketet låg det ett praktiskt resekit för vinälskaren – uppblåsbara påsar man trär runt vinflaskorna för att skydda dem vid transport.

Smart grej för vinälskare. Eller Polen-resenärer.

Största delen av dagen har jag och Tvåan tillbringat i sängen. Han har sovit och jag har läst. Några lådor har vi förstås hunnit packa upp mellan tupplurarna också. När Fredrik och Ettan kom hem efter skolan blev det ännu mer presentutdelning. En liten låda innehöll ett par lyxiga solglasögon, och sedan kom det en stooor låda från oväntat håll. Tre flaskor vin, av perfekt killgissade druvor och en ask belgiska chokladpraliner! Fredrik lyckades också trolla fram en flaska otestad champagne, så den ska vi väl öppna alldeles strax tänker jag.

Solglasögon från Tom Ford.
Finvin och choklad.

Kvällens middag kommer bli tacogratäng enligt Fredriks alldeles eget huvud. Tårta hoppar vi över. Jag hade tänkt göra en blåbärspaj, men med tanke på klockan kan det hända att det får vänta till en annan dag. Fast det gör ju inget, man kan ju fira flera dagar. Hurra för mig, helt enkelt!

Champagne.

Söndagsskidåkning och måndagsrenovering

Det verkar ha etablerats en ny tradition i familjen redan nu: söndagsskidåkning. Igår var Ettan och Fredrik i Troodosbergen, eller som de kallas här hemma: fjällen, igen. Hade Ettan fått bestämma så hade det i och för sig varit utflykter till fjällen både lördag och söndag, men just den här helgen behövde vi ju tid för att isolera i lördags, så det blev inte så. Förhoppningsvis kommer det dock hela helger med skidåkning för hela familjen framöver.

Vissa var tydligen tvungna att stajla med retro-monoski.

Jag och Tvåan hängde hemma i trädgården när de andra två var iväg och skidade. Vi krattade och skottade grus och promenerade lite. Funderade över livet och pratade om saker vi såg. Tvåan kan en hel massa ord nu och lär sig gärna nya. Några av de viktigaste är ”liiiv” som är oliv, ”båårr” som är bröd och ”luuus” som är ljus. Och så verkar jag har lärt honom ”grrrrå” som är grogg.

Bananmellis i solen var poppis.

Måndagsmorgonen inleddes med ett jordfel som släckte hela huset. Som tur var hade kaffet precis blivit klart när strömmen gick. Tråkigt nog verkar det vara varmvattenberedaren som är boven i dramat och det är inte snutet ur näsan att fixa den. Dock funkar strömmen i huset när vi inte har igång den, och det är ju bra. Fredrik har fått vara på taket och klättra omkring och lära sig mer om den förstås, och det är ju en poäng i sig. En kort förfrågan i det lokala byggvaruhuset ledde till den STÖRSTA fasta nyckeln jag har sett och ett par andra grejer. Några timmar senare verkar det faktiskt fungera igen, och jag kan ännu en gång konstatera att jag har gift mig med världens bästa och händigaste man.

En JÄTTESTOR fast nyckel…
—som användes för att byta värmaren till vänster. Har jag nämnt att det är hårt vatten här?

Tre av oss har för övrigt blivit förkylda. Fredrik verkar ha klarat sig än så länge, men jag och barnen snorar, nyser och hostar. Det stör nattsömnen också, så vi är tröttare än vanligt. Även humöret lider ju av bristen på sömn, liksom entusiasm och framtidstro. Kommer vi någonsin få bo i ett varmt hus? Och när jag skriver den meningen så vet jag ju att i sommar kommer jag gnälla över att det inte går att få huset svalt. Jaja. Det blir bra, bara att bita ihop och ta sig genom en sak i taget. Och under tiden dricker jag ingefärsshots.

Morgonsnaps i glas som kom med huset.

Ett numera isolerat hus i bergen…

Eller ja, i alla fall delvis isolerat hus en liten bit upp i bergen. Vi bor ungefär 320 meter över havet, så det är ju inte jättehögt. Men kallt är det, i morses hade vi 0,5 grader. Idag har vi fått på isolering på hela innertaket, efter en stark insats av Fredrik. Han har krälat som en ormmänniska i nästan omöjliga ställningar och lagt ut plast och rullat ut glasfiberisolering. Så vi hoppas på att värmen som alstras av vårt liv ska stanna kvar i huset istället för att flyga rakt ut genom taket. Isoleringen vi köpte räckte nästan till hela taket, så vi får köpa en rulle till. Men nu är det åtminstone bara ett någorlunda enkelt ställe som är kvar.

Plasten är redo för att bäras in. Rullen är tydligen tyngre än den ser ut.
Luckan upp på vinden.
Fredrik uppe på vinden bland vattentornställning och isolering.

Nästa åtgärd är ju att vi kommer behöva byta alla fönster och glaspartier till vettiga varianter som inte har stora glipor. Även ytterdörren behöver tätas, om än inte nödvändigtvis bytas ut. Nu när isoleringen är utrullad är det väl dags att börja titta på vad som finns i fönsterväg, och försöka dra igång det bytet. Eller ja, om vi ska vara korrekta så ska jag väl hetsa Fredrik att börja byta fönster och glasdörrar. Jag ägnar mig ju mest åt markservice än så länge, för någon behöver ju ta hand om och mata barnen.

Vi kommer med största säkerhet inte klara oss långsiktigt utan något slags värmesystem också, men det får vänta tills vi har hunnit se över vad som behövs för både värme och kyla. Just nu har vi en gasvärmare och en elektrisk värmefläkt som går för fullt. Vetekudden jag sydde för tusen år sedan kommer också väl till pass.

Boktips: Barnbruden

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

På jullovet i Sverige läste jag Barnbruden av Anna Laestadius Larsson. Jag hade ingen aning om vad boken handlade om, och inte heller några förväntningar på den. Barnbruden är den första delen i en trilogi om tre kvinnor under 1700-talet, och hur de påverkar och påverkas av det politiska spelet inom det svenska hovet under Gustav III tid som kung.

Hedvig Elisabet Charlotta är femton år när hon lämnar sitt hem i Tyskland för att giftas bort med hertig Karl i Sverige. På båten till Sverige träffar hon den svenska adelsdamen Sophie von Fersen, som bara är några år äldre. De två flickorna inleder en innerlig vänskap som kommer vara många årtionden. Charlotta får hjälp av Sophie att lära sig om och anpassa sig till den strikta svenska hovetiketten.

Barnbruden.

I Barnbruden får vi följa Charlottas liv under hennes första år i Sverige. Hennes liv delas av Sophie, men också av Pottungen, en stum tjänsteflicka på slottet. Pottungen kallas så eftersom hon tömmer alla slottets pottor. Charlotta är mörkrädd, och som sällskap under nätterna får Pottungen stanna på hertiginnans rum. Charlotta lär tjänsteflickan att läsa, och vill hjälpa henne till en bättre framtid.

Parallellt med Charlottas, Sophies och Pottungens liv utspelar sig en del av den svenska historian. Gustav III har makten, men det smids ränker bakom hans rygg. i Barnbruden får vi följa detta via kvinnorna i berättelsen, och det är ett ovanligt och intressant perspektiv. Anna Laestadius Larsson lyckas väl med att ge de tre karaktärerna djup och personligheter, samtidigt som det politiska maktspelet är övertygande och spännande, om än i periferin. Det märks tydligt att författaren har gjort grundliga studier i hur livet kunde gestalta sig för kvinnor under 1700-talet, både i adeln, staden och som tjänstefolk på slottet.

Jag är glad att jag läste Barnbruden, och karaktärerna följer med mig fortfarande. De tre kvinnorna och deras relationer beskrivs målande och med ett levande språk. Det är lättläst, spännande och dramaturgin i boken fungerar utmärkt. Så snart jag var klar med Barnbruden kastade jag mig över den andra delen i trilogin, Pottungen.

Köp boken hos Bokus (pocket).
Köp boken hos Amazon.se (pocket).

Solsken och strömavbrott

Igår var det solsken hela dagen, och idag med. Och tänk, som i ett trollslag kändes livet lite lättare. Visst, det är fortfarande oerhört kallt i huset, men nu kan vi åtminstone gå ut i trädgården och göra saker, som att rensa ogräs och titta på växter istället för att sitta inne och huttra. Och tvätten som hänger ute i solen blev nästan torr över dagen till och med! Kanske var det fläktandet från alla bina i den blommande rosmarin-häcken precis bredvid torkställningen som gjorde det? Det är ett himla surrande, i alla fall. Hemtrevligt!

Blommande rosmarinhäck vid grillplatsen på framsidan.
Ogräsrensning. Det finns att ta av, så kan vi säga.

Antagligen hjälpte det också till att vi kom till beslut om isoleringen igår och Fredrik beställde det vi behöver för leverans idag. Och precis som utlovat, med bara en knapp timmes försening, så dök leveransen upp idag på eftermiddagen. Så imorgon blir det till att krypa på fackverket till innertaket och peta med plast och glasfiber. Det ska bli spännande att se hur stor skillnaden blir på inomhustemperaturen sen. Förhoppningarna är höga!

Glasfiberisolering, hurra! Dock ej svensk.

Efter skolan kom Ettan hem och ville ägna sig åt trädgårdsskötsel. Han klippte lite på en häck, räfsade ihop mängder med torra löv och var helt enkelt utomhus. Precis en av tankarna med att ha ett hus med trädgård, alltså! Himla härligt! Tvåan var förstås också med och lallade runt och kollade på grejer. Vi har en infart som är grusbelagd och det är perfekt eftersom intresset för stenar är väldigt stort. Han är också bra på att flytta ogräs från högen jag lägger upp på marken till skottkärran. Skottkärran är väldigt spännande att både undersöka och köra.

”Jaha, hur fungerar den här då….?”
”Aha…!”

Precis vid läggdags igår så var det premiär för en annan grej, nämligen strömavbrott! Som tur var hade Fredrik förberett för det, så när allting slocknade så tändes en batterilampa i vardagsrummet. Övriga batterilampor och ficklampor plockades fram, liksom värmeljusstakarna. Som tur var behövdes de nästan inte, eftersom strömmen kom tillbaka efter ungefär en kvart. Men nu vet vi att vi klarar det också.

Packa upp och slänga

Vi flyttade ju in lite hastigt, utan att ha med oss alltför mycket grejer. Efter det har vi hämtat några lass med våra saker från lägenheten. Vi jobbar på att försöka tömma den så snart som möjligt, men utan att hyra en stor bil. Förråden där vi har de flesta av våra saker behöver vi en lastbil som får gå ett par vändor för att tömma. Det står förstås också på att göra-listan, men det får vänta till efter isolering, jobb och lite vanligt liv. Plus att vi behöver fixa till några saker för att ens kunna förvara alla våra saker i husets (oinredda) undervåning i väntan på uppackning.

Det mesta som har kommit hit nu är kökssaker och kläder. Köksgrejerna har jag packat upp, och det är verkligen roligt. Jag gillar ju mina saker och det är fint att kunna använda mitt eget igen. I morses fick jag en glad överraskning när husvätten under natten hade packat upp mina kaffemuggar och glas! Och ju mer som packas upp, desto mer av det kvarlämnade skräpet kan jag lägga i ”slängas-kartongen”. Tur att jag inte har anlag för att bli en hoarder.

”Kaffekopp i solsken”

Kartongen med skräp är självklart mycket intressant för båda barnen, som gärna är där och rotar, undrar vad saker är och säger att de vill ha kvar allsköns fulheter. Eller ja, Ettan säger att han vill ha saker medan Tvåan bara tar det han kommer åt och bär i väg med. Som tur är är kartongen hög och Tvåan inte så lång, så inte allt jag lägger dit kommer upp igen.

Allsköns gammal skit.

Kläderna som vi har fått hit är bara en liten del av det vi äger. Fast redan nu undrar vi över hur människor klarar sig utan lådor och skåp med hyllor att förvara saker i. Garderober i all ära, men vem har bara kläder som ska hänga? Och badrummet – vem klarar sig utan förvaring i badrummet? Nästa gång vi är på IKEA kommer det införskaffas flera byråer och ett badrumsskåp bland annat. Plus tusen andra saker, förstås.

Oisolerat hus i bergen…

…hur kallt kan det vara, liksom. Svinkallt, visade det sig. Vi blev nog lite tagna på sängen av hur ruskigt kallt det är i vårt hus. Trots att vi trodde att vi var förberedda. Men det är ju bara att bita ihop och tänka om lite. Istället för att göra förbättringarna när vädret blir bättre och vi kan göra saker i rätt ordning som vi hade tänkt, så får vi nu helt enkelt göra det vi kan för att få upp temperaturen inne. Och till dess så har vi ordentligt med kläder och lagar mycket mat i ugnen. Ja, och så kör vi luftavfuktare och gasvärmare, förstås.

Snyggtofflorna. Varma och sköna.

Fredrik har redan kontaktat en firma som säljer isolering. De var inte alls överraskade av hans önskemål om glasfiberisolering, så vår situation är tydligen inte unik. Och det finns isolering på lager som vi kan få köpa, så vår plan är att isolera innertaket den här veckan. Förhoppningsvis gör det stor skillnad för temperaturen. Nästa steg är se över våra fönster och kontakta någon som jobbar med sånt. Drömmen vore att få tag i tvåglasfönster med ordentligt u-värde, så vi kan njuta av utsikten från våra stora glaspartier både sommar och vinter utan att det blir för varmt eller kallt.

Vår advokat ringde igår och berättade att ägarbytet nu är klart. Det var inte några konstigheter, och vi fick inte ens värdet på huset uppskrivet. När man registrerar ett ägarbyte i fastighetsregistret görs nämligen samtidigt en värdering av huset, och om myndigheten anser att du har betalat för lite för huset höjer de värdet och du får du betala en högre stämpelskatt, Men inget sånt drabbade oss, alltså. Så nu äger vi huset på riktigt, även enligt staten.

En alldeles egen ros, flankerad av lavendel och en vit pelargon.

Boktips: Svampkungens son

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Ända sedan jag läste Musselstranden av Marie Hermanson har jag plockat upp och läst nya alster av henne med intresse. Så när jag såg Svampkungens son i min svägerskas bokhylla var det självklart att jag bad att få låna den. Under tiden jag läste den fick jag dock minnesbilder av att läsa just den här boken i sovrummet i vårt hus i Göteborg, så jag har nog lånat och läst den tidigare trots att jag inte riktigt mindes det.

I Svampkungens son får vi följa Gunnar och hans far Holger. De bor i de mörkaste skogarna, där Holger lever nära sina älskade svampar. Gunnars mamma lämnade Holger när Gunnar var bara sex år, och sonen valde att bo med sin far. Gunnar vill i det mesta vara precis som sin far, även som drygt 20-åring. Holger har nämligen en fantastisk karisma och utnyttjar den vilt till att förföra kvinnliga deltagare på sina berömda svampexkursioner.

Svampkungens son, något suddig.

En dag dyker Madeleine upp på en exkursion, och sedan är det kört. Holger faller som en fura, och det gör även Gunnar. Som vanligt är det dock Holger som går vinnande ur slaget. Madeleine lockar Holger ut ur skogarna och ända till Frankrike, där de efter en tid faktiskt gifter sig.

Svampexkursionerna fortsätter Holger dock med på somrarna, och han delar gärna med sig av sin kunskap till sin son. Bland annat berättar han om grottsvampen, som han menar är ett afrodisiakum. När Madeleine plötsligt ensam besöker Gunnar drar han sig till minnes vad fadern sagt om grottsvampen och bestämmer sig för att ge den ett försök. Dock visar det sig att grottsvampen istället är giftig, och Madeleine avlider i dess verkningar. Med detta ändras förhållandet mellan far och son. Dagen kommer också då Gunnar väljer att söka upp sin mor, som bor på en ö på västkusten, och plötsligt känner Gunnar sig som hemma.

Jag tycker om Svampkungens son. Marie Hermansons språkbehandling är fantastisk, och hon kan väva en historia som är snygg, frustrerande och överraskande. Trots det så känns Svampkungens son lite lättviktig. De olika trådarna vävs inte ihop på ett alldeles övertygande sätt, och delberättelserna känns lite oväntat grunda. Slutsatsen är att jag tycker Marie Hermanson brukar kunna bättre än såhär, även om Svampkungens son är läsvärd och passar bra som förströelse.

Köp boken hos Bokus (ljudbok).