Kattstatus

Idag konstaterade jag och Fredrik att vi har katt(er) på riktigt nu. Vi bestämde oss nämligen för att plocka bort en fästing från Karin. Den satt knepigt till under halsen på henne och var superstor, så jag tog ett stadigt tag i nackskinnet på henne och Fredrik drog bort fästingen. Det hela gick enkelt och smidigt. Hittills har vi mest haft katt genom att vi ger dem mat ibland. Försöker de gå in i huset blir de blomsprejade, för inne vill vi inte ha dem. Ettan ägnar en hel del tid åt att klappa Karin, medan Tvåan mest tittar på henne och pratar om henne.

Vi har konstaterat att Karin är lite som en hund. Hon är extremt kelig och springer gärna precis framför fötterna på oss, sådär så att vi trampar på henne ibland. Hon spinner så snart vi är i närheten, och har inga problem som helst att lägga sig nära, nära så snart någon av oss sitter ner. Ibland kryper hon också upp i knät på den som sitter ner. När vi går på promenad följer hon gärna med oss på långa rundor.

Nisse däremot är mer reserverad. Han jamar väldigt mycket, så det är lätt att veta när han är i närheten. Han är mindre än Karin, men låter mer. Han håller sig undan oss, och vill inte bli klappad. Däremot kommer han gärna med när det vankas mat. Han ligger gärna i buskarna och vilar, och är inte hos oss lika ofta som Karin.

Utesoffan har förvandlats till en kattsoffa.

Karin och Nisse verkar dela revir och de håller någorlunda sams oftast. Det är tydligt att Karin är den som bestämmer av de två, och hon passar på att visa det med jämna mellanrum.

Just nu verkar det vara något slags löpperiod, så det går omkring diverse katter här och skriker efter sällskap. Nisse har ett tydligt löpskrik som skiljer sig från hans vanliga ändå ganska högljudda jamande. Karin är inte lika tydligt i sitt löpbeteende, utan ägnar sig mest åt att tetas och småslåss med Nisse. Han går oftast iväg från henne när hon är som störigast, så hon får lomma efter. Vi får väl se om det dyker upp några kattungar framöver, helt enkelt.

Läsning och de bästa böckerna jag läste 2020

Ni som läser här regelbundet vet förstås att jag läser en hel del. Och ni som inte har hängt med så länge vet det också nu när jag har sagt det. I slutet av förra året dippade dock min läslust, och jag började lyssna en del på olika poddar istället. Min lästid är oftast i sängen på kvällen innan jag ska somna, så ibland passar det Tvåans sömn bättre att jag lyssnar med lurar än läser med pannlampa (som jag har på rött ljus för att störa så lite som möjligt).

Nu är jag sugen på att läsa igen, men då är det istället så himla kallt inomhus hos oss att det känns nästan omöjligt att sticka ut händerna utanför täcket för att hålla i boken. Men det kommer varmare tider, det är jag övertygad om.

Nåväl. Förra året läste jag tydligen 41 böcker, och det är ju en del. Då kan man kanske tro att det skulle vara svårt att lista de fem bästa böckerna, och det var det faktiskt. Det finns nämligen inte fem utan sex böcker som sticker ut. Så jag gör helt enkelt en lista av de 6 bästa böckerna, för jag får ju bestämma själv. Jag vet också att inte alla böckerna är utgivna under 2020, men de får ändå hamna på min lista eftersom det var under det året jag läste dem.

Plats nummer 6

2020 var året då jag upptäckte Haruki Murakamis storhet som författare. Han skriver en del riktiga mästerverk i mina ögon men samtidigt lämnar en del av hans verk mig ganska ointresserad. Fågeln som vrider upp världen hamnade på listan över de bästa böckerna, och den innehåller (självklart) de ingredienser som får mig att älska Murakami: övernaturligt, djupa brunnar och studier av månen.

Plats nummer 5

Även Vigdis Hjort var en ny bekantskap för mig. Arv och miljö är en fantastisk och fruktansvärd bok som jag bitvis nästan inte vågade läsa vidare i. Den krypande känslan av obehag var så stor att det var svårt att hantera, trots att det är väldigt lite av handlingen som är explicit. Språket är väldigt kompakt, med många ord och mycket beskrivning av huvudpersonens känslor både i nutid och dåtid.

Arv och miljö.

Plats nummer 4

En roman med 14 (eller 16) huvudpersoner, hur är det ens möjligt att skriva? Eller för den delen läsa, utan att tappa bort vem som är vem? Testamente av Nina Wähä är helt fullt av fantastiska personporträtt som gör att det är (åtminstone ganska) lätt att hålla ordning på alla. De olika historierna vävs ihop och broderas ut på ett stiligt och smart sätt och ramberättelsen är så spännande att det är svårt att lägga ifrån sig boken.

Testamente.

Plats nummer 3

Vid det här laget är det väl ingen som har missat Karin Smirnoffs debuttrilogi om Jana Kippo. Givetvis är de med på topplistan, för vilka böcker det är! Vi for upp med mor är den andra delen, och här hamnar Jana i det lilla samhället där hennes mor växte upp. Det är ett frikyrkligt strängt och stängt samhälle som krockar stenhårt med Jana, men som Bror faller handlöst för.

Vi for upp med mor.

Plats nummer 2

På plats två hamnar den första delen om Jana Kippo, Jag for ner till bror. Både del ett och två är fantastiska berättelser med ett helt eget språk, personporträtt som griper tag i läsaren och beskrivningar av små samhällen som stämmer på pricken (åtminstone enligt mina fördomar). Den kvävande känslan av att alla vet allt hela tiden, men som samtidigt är en gemenskap beskrivs klockrent.

Jag for ner till bror.

Plats nummer 1

Den allra bästa boken jag läste 2020 var 1Q84. Den sög in mig helt i Tengo och Aomames verkligheter och jag kunde inte låta bli att läsa en sida till och en sida till och en sida till… Här är Murakami verkligen i sitt esse, med övernaturligt som ändå känns trovärdigt och en berättelse som från början känns som flera olika böcker men som skickligt vävs ihop till en fantastisk saga. Till skillnad från de böcker där Murakami fokuserar på kärlekshistorian tycker jag att kärleken i 1Q84 är helt självklar när den väl uppenbarar sig. Har du inte läst 1Q84 är jag avundsjuk på dig som har en så fantastisk läsupplevelse framför dig!

1Q84.

Sen då?

Ibland stöter jag på texter om vad olika människor ska göra ”sen, när pandemin är över”. Jag tycker att det där ”sen, när det är över” är lite vagt. Jag har svårt att tro att vi kommer utrota SARS-CoV, coronaviruset som orsakar Covid-19, och dessutom tror jag att viruset kommer mutera så att det måste tas fram nya vaccin. Och med den rådande paniken har vi då hamnat i en oändlig loop av mutationer och nya virus.

Missförstå mig inte: jag vill absolut slippa få covid-19 om det går, eftersom det verkar vara oberäkneligt och ha en massa obehagliga biverkningar även vid lindrigare sjukdomsförlopp. Men med det sagt så är jag statistiskt sett inte i någon riskgrupp, och skulle troligen inte bli jättesjuk. Och så är det faktiskt för de allra flesta av oss. Statistiskt sett.

Men nu, när det pratas om ”vaccinpass” och att de som är vaccinerade ska särbehandlas och kunna ha större frihet i samhället än de som inte är vaccinerade så har vi blivit inmålade i ett hörn, tror jag. För det första finns det inte vaccin till alla som vill ha det än, och hur ska vi då bestämma vem som ska få och vem som inte ska få när väl alla gamla och sjuka har blivit vaccinerade? För det andra kan inte alla bli vaccinerade, och ska de då degraderas till andra klassens medborgare utan möjlighet att röra sig fritt?

Jag vet att Covid-19 inte är detsamma som influensa, och att SARS-CoV verkar mutera långsammare. Men det tas fram nya influensavaccin varje år, och om det behövs nya Covid-vaccin säg vartannat år, vad ska då hända? Ska hela sjukvårdsbudgeten gå till Covid-vaccin, för all framtid? Hur länge ska ett vaccin anses vara giltigt för att du ska få lov att ta del av fördelarna som de vaccinerade åtnjuter? Ska de som är vaccinerade få lov att bära en guldstjärna på jackan för att visa att de är duktiga medborgare och får utnyttja alla samhällets förmåner?

För att vara tydlig: jag är verkligen inte mot vaccin. Jag är vaccinerad enligt det svenska vaccinationsprogrammet, och mina barn har fått vaccin utöver det. Däremot är jag tveksam till den massvaccination med relativt otestade vaccin som håller på att genomföras nu. Resultaten från de fas 3-studier som har gjorts gås igenom sansat och faktabaserat i den här artikeln, om du är nyfiken på vad studierna faktiskt har kommit fram till. Oavsett om du vill bli vaccinerad eller inte är det ju smart att ta reda på så mycket som möjligt, tänker jag.

Själv är jag väldigt, väldigt tveksam till och fundersam över konsekvenserna för vårt samhälle av massvaccinationer som medför privilegier, och vad det kommer göra för våra liv på lång sikt.

Snart födelsedag

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jodå, det är den tiden på året igen. Trots pandemier och lockdown så kommer jag fylla år och bli äldre. Fredrik är lite bekymrad över hur det ska gå med det traditionella kaffet på sängen eftersom jag samsover med Tvåan, och det är vi som brukar gå upp först. Nåja, det känns ju som ett problem som går att lösa. Jag får väl försöka skicka upp Tvåan och väcka pappa när det är dags, och så ligga kvar och sova räv tills de kommer med sång och kaffe.

Min önskelista är kanske inte kortare än andra år, men jag anar också att det kanske inte blir så mycket presenter i år. I familjen får man lov att önska vilken typ av tårta man vill ha och vad man vill äta till middag. Jag är rysligt sugen på prinsesstårta, och det kommer antagligen ge Fredrik mer problem än själva väckningen. Nyss googlade han till exempel ”princess cake” och fick upp en rejäl mängd rosa tårtor med allsköns prinsessor på.

Men ja, födelsedagspresenter, då… Jag försökte säga till min svärmor att jag inte behöver några presenter (i något slags försök att vara vuxen), men hon svarade ”Det var det dummaste jag har hört. Du tycker ju om att få presenter”. Och det har hon ju faktiskt rätt i. Även om jag numera ger mig själv en del presenter.

Så, here goes: Jag skulle inte tacka nej till en termosmugg med akvarellmotiv av My Feldt. Vilket motiv som helst går bra! Svår att få tag i här på ön, men jag har ju kontakter i Sverige, för all del.

Termosmugg, modell snygg! Bild lånad från myfeldt.se.

För att komplettera min samling av spritdrycker från Hendrick’s så önskar jag mig Hendrick’s Lunar Gin. Jag gillar verkligen både deras Orbium och Midsummer Solstice, så jag tror inte jag skulle bli besviken på Lunar.

Jag passade på att köpa mig en egen present till mig häromdagen. Jag önskar mig alltid champagne, och när jag hittade en affär som sålde en av mina favoritchampagner Thienot så var det självklart att jag skulle slå till. En Thienot Brut och en Thienot Vintage 2009 blev det. Mindre än en timme efter att jag hade beställt via mejl och fått bekräftat kom det en leverans till min grind. Fantastisk service, jag kan lätt tänka mig att använda mig av den affären igen.

Böcker önskar jag mig alltid. Jag läser ju en massa, och allt från romaner till SciFi går hem. Just nu längtar jag lite extra efter att få läsa Sen for jag hem (<- reklamlänk), den avslutande delen i trilogin om Jana Kippo av Karin Smirnoff.

Sen for jag hem, en önskebok just nu.

Vi har ju blivit en spelfamilj, och det är jag som är drivande i det. Lite förvånande för mig, för jag trodde verkligen inte att jag var en brädspelare. Men jag ser det som intressant att lära mig nya saker om mig själv, även i den här åldern. För att förnya spelparken skulle Ticket to Ride Japan (<- reklamlänk) passa fint. Kanske skulle något helt nytt spel också funka, som till exempel Wingspan (<- reklamlänk)?

Wingspan verkar vara ett roligt och lagom svårt spel.

Och till sist så önskar jag mig en stavmixer, för min förra lade av efter bara… 7 år? Det ska vara en riktigt kraftig en, så jag kan mixa blötlagda kikärtor.

Winter is coming…

…har jag hört att man ska säga. Jag har inte sett Game of Thrones än, men det står på min lista. Så snart jag har tid, så… (hohoho, som om det nånsin skulle inträffa).

Men i alla fall. Vi har hittills haft en väldigt mild och varm vinter här, sådär så att myndigheterna har blivit lite oroliga för att det inte kommer tillräckligt med regn. Men nu så blir det ändring på det. Vi har haft fantastiska skyfall de senaste dagarna, sådär så bergen på andra sidan dalen har försvunnit ur sikte och man undrar hur det kan finnas så mycket vatten. Fredrik fick gå ut och tömma poolen också, för den riskerade att svämma över.

Full till bredden.
Mannen som tömmer poolen.

Temperaturen har sjunkit också, så nu är det runt 15 grader på dagarna. Alltså är det ordentligt med kläder som gäller, både ute och inne eftersom vi inte har skaffat något värmesystem än.

Mina jeans drog sin sista suck häromsistens, och eftersom det dels är lockdown och dels lite långsamt att få hit saker man köper online så fick jag tänka om. Jag testade ett par byxor från HM, men dem fick jag skicka tillbaka för de hade helt fel passform. Så då bestämde jag mig för att strumpbyxor fungerar även på Cypern. Och alltså kan jag använda kjolar och klänningar som jag redan har. Win!

Ytterligare en bra sak med det är att jag får perfekta tillfällen att använda och visa upp mina stickade strumpor!

Stickade strumpor i glada karamellfärger. Livar upp vilken vinterdag som helst.

Nackdelen med det är kanske att jag blir väldigt sugen på att sticka fler, och förstås på att köpa mer garn för att kunna sticka fler. Ahwell, jag har garn till åtminstone ett par till redan, så jag kanske ska börja där. Det är ju inte som om jag har eoner av tid till stickning heller.

Livet i lockdown

Cypern har ju gått in i ännu en lockdown, efter att det har blivit för mycket patienter på sjukhusen och antalet nya smittade per dag har varit högt under en ganska lång period. I oktober infördes regler om max 10 personer fick vara med på privata sammankomster i hemmet, och i december förbjöds privata sammankomster helt utom på juldagen och nyårsafton. Dessutom har vi haft utegångsförbud på nätterna under hela den perioden. Men se, det har viruset inte brytt sig om, utan det har alltså fortsatt infektera folk, och häromveckan fick hälsoministern nog och införde total lockdown till slutet av januari i första skedet. Så nu är det distansundervisning för Ettan, och jag och Fredrik måste be om lov via sms för att få lov att gå utanför tomten på dagtid. Högst två utflykter per dag är tillåtet.

Så hur är det att leva i lockdown, då? Tja, för oss är nog den största faktiska skillnaden att det är svårt att arbeta. Tvåan är ju så stor nu att han behöver aktiveras nästan hela tiden, och även om Ettan sköter sitt skolarbete bra så behöver någon titta till honom regelbundet för att se till att han inte tappar fokus. Och så ska han ha mellis på bestämda tider, förstås. Skolan slutar tidigare än vanligt, och efter den behöver han rastas.

Sen kan man förstås fundera över de större implikationerna av att en stat inför utegångsförbud för sina medborgare och både skaffar ett system för att upprätthålla det och bötfäller medborgare som inte lyder. Jag tycker definitivt att det är obehagligt.

Men så vad har vi gjort den senaste veckan, då? Fredrik ägnar sig åt att försöka göra i ordning gästrummet så det kan användas som kontor. Han bilar upp väggar för att dra el, drar el och flytspacklar golvet.

Hantverkare in action.

Ettan går förstås i skolan, men läser också Harry Potter. Han börjar från början, eftersom vi har sagt att han är stor nog att läsa alla nu. När en bok är utläst ska vi se filmen, tänkte jag. Ettan läser den svenska boken själv, parallellt med att Fredrik läser den engelska för honom på kvällarna. Jag har försökt föreslå att han ska läsa själv i den engelska på dagarna också, för att komma framåt fortare, men det ville han inte.

Tvåan pratar. Och pratar. Och pratar. Det är förstås inte så oväntat, i den här familjen, men HERREGUD vad det rinner ord ur munnen på honom. Jag blir alldeles trött i huvudet. Dessutom har han börjat härma mig och Fredrik när vi säger till Ettan, vilket gör Ettan ännu mer rasande. Tvåan har också kommit på hur han ska göra för att göra Ettan riktigt arg, alldeles på egen hand. Det är bara att säga en och samma sak tillräckligt många gånger, så exploderar Ettan. Detta använder han minst en gång om dagen.

Tvåan fick jeans, och blev plötsligt en stor kille!

Jag då? Jo, jag har börjat springa igen! Inte långt, och inte fort, men jösses så skönt det är att komma ut och röra på sig, även om det förstås är jättejobbigt också. Det var länge sedan nu. Nu gäller det bara att inte öka för fort, utan låta kroppen hänga med och undvika skador.

Födelsedag med jordgubbstårta

En av fördelarna med att ha flyttat till sydligare breddgrader är att man kan få jordgubbstårta på sin födelsedag, trots att den infaller i början av januari. När Fredrik kom på att jordgubbssäsongen här har börjat, och att han fyller år, blev ju önskemålet om tårta självklart.

Och givetvis gör vi vad vi kan för att uppfylla tårtönskningar. Jag och barnen bakade tårtbotten och gjorde vaniljkräm dagen innan själva dagen.

Stor koncentration. På olika saker.

Dagen inleddes med skönsång (nåja), kaffe på sängen och ett paket. Tvåan var mycket uppspelt och övade på ”ja må han leva” tillsammans med Ettan innan vi gick in i sovrummet. Väl där var han däremot mer intresserad av att ”hjälpa till” med att öppna paketet än att sjunga.

På eftermiddagen var det dags att dekorera tårtan, för att sedan äta upp den i ett nafs. Barnen var bra på båda delarna.

Jubilaren med sin tårta.

Fredrik fick också fira sin dag med att laga middag. Tvåan vill gärna vara med och laga mat, och när han och Fredrik pratade om vad Fredrik ville äta på sin födelsedag så ville Tvåan ”lägga i buljongtärning”. Alltså fick Fredrik göra en köttgryta. Hela familjen uppskattade den, även om Ettan meddelade att den inte var hans favorit.

De första dagarna av 2021

Det finns de som tror att ett nytt år definieras av de första dagarna, av vad man gör och inte gör då. Om det är sant kommer mitt 2021 domineras av trädgårdsarbete. Och visst, varför inte? Jag gillar ju att hålla på med min trädgård.

Fast trädgårdsjobbet jag har ägnat mig åt de senaste dagarna har varit ogrässkövling. En masse. Jag hoppas verkligen att de här stora buskagen av ogräs som klättrar uppför staketen är resultatet av en trädgård som inte har fått tillräckligt mycket kärlek under några års tid. För om det är bara ett enda år som har gett såhär mycket oönskad växtlighet, då vet jag inte… Det är mer än en kubikmeter jag har klippt bort under de senaste dagarna, och då är jag inte ens klar än. Hur mycket jag än gillar min trädgård så har jag ju inte tänkt ägna hela vintern åt att hålla den i skick.

Mitt 2021 kommer också innehålla en hel del spel. Och det tror jag är sant, alldeles oavsett vad som sägs om de första dagarna på året. Vi har hunnit med flera omgångar av både Carcassonne och Ticket to Ride här hemma, och fler lär det bli.

Jag är inte så mycket för nyårslöften, utan istället bestämmer jag mig för nya saker lite när andan faller på eller jag känner mig nyfiken på något. Men jag såg faktiskt en lista hos Ebba som jag tyckte verkade intressant. Den behöver förstås inte handla om att skapa nya vanor just vid ett årsskifte, utan den fungerar när som helst. Jag tror att det är nyttigt att ta sig tid att faktiskt fundera över vad man gör på dagarna och vad som gör en glad och lycklig. Om de två inte är samma så kanske man ska försöka förändra sitt liv mot att faktiskt göra mer av det som gör en lycklig. Även små steg kan ha stor effekt.

Vinterväder som gör mig lycklig.

Nyårsafton

Jag och Tvåan inledde dagen med att titta på fullmånen som fortfarande syntes när vi gick upp. Den var helt fantastisk, trots att det inte riktigt syns på fotot.

Nyårsfullmåne.

Hela familjen tog sig faktiskt ut på promenad efter lunch idag. Det var alldeles blå himmel och solsken, men inte speciellt varmt. Fast när vi gick blev det tillräckligt varmt för att jag skulle ta av mig tjocktröjan.

När vi kom hem fortsatte herrarna att gräva, medan jag tog tag i ett bakningsprojekt. Jag gjorde en Vassilopita, som är en traditionell cypriotisk kaka. Den ska egentligen glaseras och dekoreras med årtalet, men jag hoppade över det.

Apelsinsockerkaka. God!

Själva nyårsfirande skedde, i vanlig ordning, genom att äta middag precis som vanligt. Även om det var en extra god middag med två efterrätter, eftersom vi ju åt Vassilopita också. Ingen hittade pengen, så den får vi fortsätta leta efter imorgon. Under middagen pratade vi om bra saker som har hänt under året, och jag och Fredrik var rörande överens om att det bästa som hände 2020 var att vi flyttade in i vårt hus. Ettan visste inte riktigt vad som var bäst, för det var så svårt att komma ihåg.

Jag somnade när jag nattade Tvåan. När jag kom upp igen, lite lagom groggy efter 30 minuters sömn, så träffade jag Ettan. Han ska sitta uppe till midnatt för att se om det blir några fyrverkerier. Fast nyss frågade han ”Meeeen, klockan är bara nio, vad ska jag göra i TRE timmar till?”, så vi får väl se om han håller ut. Jag kommer alldeles säkert inte vara uppe så länge. Men det är väl en av fördelarna med att vara vuxen, man får bestämma själv om man vill lägga sig.

Fast om han inte lägger sig vet jag inte hur det kommer gå med firandet av Agios Vassilios. På Cypern firar man nämligen Agios Vassilios den 1 januari istället för St Nicholas den 6 december. Här finns mer information om de två helgonen, för den som är intresserad. Kortversionen är att på nyårsnatten ställer man ut ett glas vin och en bit kaka till St Vassilios, som då kommer med presenter. Det är alltså den cypriotiska versionen av jul.

Herrgrävning och frugin

Herrarna i familjen har börjat med ett grävprojekt. När det är klart ska det övergå i ett betonggjutningsprojekt, har jag förstått. Tydligen så ingår det att offra en av ”mina” buskar, och det har Fredrik noga frågat om lov för. Busken som ska offras är en Mimosa, till vänster i bild nedan. Min insats i projektet är att klippa bort buskgrenar som försöker ta sig genom staketet och erövra resten av trädgården.

Tre grävande karlar.

Man kan förstås tycka att vi redan har en hel del projekt som kanske kunde slutföras innan något nytt påbörjas, och det är en rimlig synpunkt. Men det här är ett utomhusprojekt som passar för hela familjen, så det får ändå plats i projektportföljen trots allt som finns där redan.

Det visade sig för någon dag sedan att jag tydligen hade varit snällare än jag trodde, för det dök upp en oväntad julklapp. Jag fick en hett eftertraktad flaska Hendrick’s Orbium. Hendrick’s gin är mitt favoritgin, och Orbium som är gin med tillsatt kinin (som i tonic) har jag letat efter länge nu. Fast tydligen är mina googlingskunskaper inte i det skick de borde, för det fanns visst att få tag i på Cypern. Så jag tackar Tomten igen, både för den faktiska flaskan och för kunskapen om var det finns fler.

Fingrogg.

Självklart var jag tvungen att prova den genast! Och det är… annorlunda. Och jag gillar det! Rent smakar det som gin och tonic, fast utan bubblor och starkare. När jag blandade det med sodavatten blev det som en GT, fast inte så söt och lite vattnig. Jag testade att blanda Orbium med Martini Rosso också, och det blev väldigt gott. Kvar att testa är Orbium och tonic. Fast det känns lite som om det inte kommer bli så bra, utan tonicsmaken tar över. Well, vi får se.

Jag passade på att köpa en julklapp till mig själv också, från samma ställe. Hendrick’s Midsummer Solstice Gin. Det är ett riktigt fingin, blommigt och lite ljuvt. Det testade jag med tonic, men jag tror jag blandade det för svagt, för ginet försvann nästan helt i tonicsmaken. Fredrik hävdar att det kan drickas rent. Fast det kan han förstås med nästan all sprit.

Ljuvt och blommigt, fast nästan dödat av tonicen.

Jaha. Så herrarna får gräva och jag får dricka gin, alltså. Tja, sämre kan man ju ha det, tänker jag.