Boktips: Strandhotellet

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Författarduon Olséni och Hansen skriver kriminalkomedier tillsammans. Strandhotellet är den fjärde i serien om ”Mord i Falsterbo”, men den första jag läser av dem.

Egon är en pigg 85-åring som gärna umgås med sin bästa vän Ragnar. På premiärturen i den senares nyinköpta båt upptäcker de båda herrarna liket av båtens förre ägare ombord under färden. För att inte oroa de två damerna som är med ombord bestämmer sig Egon för att det är bäst att kasta liket över bord. Med benäget bistånd av Ragnar gör de just det. Men när de angör Falsterbos hamn visar det sig att liket trasslat in sig i linan som användes när det kastades över bord, och alltså har båten fått det på släp med sig i hamn.

Naturligtvis kopplas polisen in på fallet. Egon, som känner både åklagaren Fredrik (som visserligen är sjukskriven) och polisen Mårten, berättar för dem båda vad som hänt, men vill gärna hållas utanför utredningen. Liket var ju redan dött när han upptäckte det. Både Fredrik, som blir återinsatt i tjänst, och Mårten gör sitt bästa för att hjälpa Egon. Några dagar senare upptäcks ytterligare ett dödsfall i hamnen. Den här gången är det den välkände Doktor Waldermarsson som sitter fastspänd i sin rullstol i hamnbassängen.

Strandhotellet.

Egon, som känner att han skulle vilja dela livet med en trevlig kvinna, ägnar sig åt nätdejting. Vi för följa med på ett par av hans dejter. Märkligt nog upptäcks en av damerna död i sitt hus morgonen efter Egon var där på dejt. Återigen får Fredrik och Mårten fullt sjå att dels hålla Egon undan från utredningen, och dels fundera över vad han kan tänkas ha med det hela att göra.

Strandhotellet är en smårolig bok. Karaktärerna är trevliga bekantskaper, om än något ytliga. Berättelsen är rolig, men kanske inte speciellt trovärdig. jag tror till exempel inte att ens landsortspoliser skulle hålla byborna utanför polisutredningar om mord. Men, med det sagt, så är Strandhotellet några timmars trevlig läsning. Upplösningen är dock något irriterande, i Sherlock Holmes-stil.

Köp boken hos Adlibris (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).

Ettan bygger ett skjul

Ettan har ju haft påsklov, och därmed inga lektioner. Istället har vi försökt roa honom med olika byggprojekt. Bland annat fick han ju montera Tvåans säng som levererades hit under veckan. Just den monteringen krävde förstås att vi slängde ut den gamla sängen som stod i rummet när vi flyttade in. Glädjen var stor när den åkte ut, hos alla inblandade. Den var antagligen inte köpt igår, om vi säger så.

Det blev ju också en del bitar över när vi slängde sängen. Det mesta vi gör oss av med hamnar för tillfället i trädgården, eftersom vi dels inte har lokaliserat någon soptipp, och dels inte får lov att åka ut från tomten hur som helst. Det betyder att en hel del av det vi har tänkt slänga istället raskt omvandlas till leksaker.

I just det här fallet bestämde Ettan sig för att han behövde ett solskydd. Efter att ha diskuterat planen med Fredrik så hämtades verktyg, och bygget började. Efter ett par försök kom även Ettan fram till att det han ville göra inte riktigt gick. Däremot kunde han ju använda bitarna till att bygga ett skjul. För ett skjul behöver ju alla män, det har jag förstått. Med lite hjälp (och en hel del förmaningar om verktygshantering) så konstruerades ett skjul, som står vackert placerat mitt på grusplanen framför huset.

Fredrik passade på att inviga skjulet, som befanns fungera. Även Tvåan invigde skjulet, men då mer som hemlighus.

Pappan testar skjulet.

Ettan har nu när skjulet är klart insett potentialen att locka ut pappan för att spela fotboll. Han hämtar helt enkelt en öl, och hävdar att skjulet är en bar där det finns kall öl. Och vem kan motstå en kall öl i baren? Även jag testade idag, och det serveras tydligen också kallt vitt vin där. Perfekt!

Avbrott för feber

Vi har haft lite avbrott i den ordinarie verksamheten här idag, eftersom Tvåan har haft feber i ett dygn ungefär. Nu verkar den ha lagt sig, så jag har vissa förhoppningar om att få sova lite bättre inatt. För Tvåan verkar vara lika bra som jag på att ha feber (det vill säga det känns som om jag ska avlida och det finns ingen i hela världen som det är mer synd om), så natten till idag bestod av en hel del omklappningar av ynkligheten själv.

En fördel för mig med att tillbringa halva dagen i sängen var dock att jag har hunnit en bra bit på min senaste stickning. Jag har fortfarande kvar en hel del ullgarn från när jag repade upp ett par mattor jag stickade för rätt många år sedan, och försöker omvandla det till något som används. Att stickorna är strl 9 den här gången hjälper förstås till att snabba upp det hela. Däremot blir efterarbetet lite trist, eftersom jag har gjort den randig. Men det blir bra, tror jag! Återkommer med mer detaljer.

När Tvåan väl kom ur feberträsket på eftermiddagen så bestämde jag att jag skulle fjäska lite med barnen och göra pannkaksmuffins till middag (fast utan socker, vanilj och citronskal). Det blev lite av ett… jag ska inte säga misslyckande, för det var gott och blev som jag hade tänkt mig. Det var bara det att Tvåan hade ätit jågurt så han var mätt och åt knappt ens av vispgrädden, Ettan bestämde sig för att äta med händerna och kladda en massa (”Det är ju muffins, mamma!”) och jag och Fredrik… Ja, vi tyckte väl dels att det blev lite för lite mat, och dels att det nog ändå är bättre med tunna pannkakor, även om det är tråkigare att steka. Så jag tror inte jag ska göra pannkaksmuffins hemma igen. Möjligen till Ettans skolmatsäck, när skolorna väl ska öppnas igen.

Pannkakor, fast i muffinsformar. Praktiskt nog hade de ett hål undertill, 
perfekt att fylla med sylt och grädde.

Fix i barnens rum

Igår bestämde sig Fredrik och Ettan för att fixa till Ettans rum under tiden Tvåan sov förmiddag. De ställde in en massa legobyggen i plastbackar som sedan sorterades in i bokhyllorna istället för att stå på golvet. Slutresultatet blev väldigt bra, och det känns mycket mer städat i rummet nu. Men oj, vad han har mycket saker, Ettan…!

Eftersom vi fick leverans av IKEA-möbler i förrgår så blev eftermiddagens projekt att bygga ihop Tvåans nya säng (hurra, äntligen!). Ettan löser numera de flesta IKEA-möbler på egen hand om han får hjälp med saker som är för långa, höga eller tunga, så han fick ansvara för sängbygget, och gjorde det med den äran.

Tvåan provsover sin nya säng.

Själva sovandet i sängen under natten gick som vanligt. Men jag tycker åtminstone att den nya madrassen är tusen gånger skönare än den gamla, ruttna.

Jag blev inspirerad av att det fixades saker, så jag halade fram symaskinen.

Mitt i syprojektet.

Resultatet blev ett par gardiner till Ettan, och jag är väldigt nöjd. Han verkade också gilla dem. Jag har lite tyg kvar, och tänker använda det till att göra ett draperi att ha ovanför Ettans garderober. Men det blir en annan dag.

Tvåan har ju en isbjörn som gosedjur, så han blev mycket förtjust i Ettans gardiner, han med. Ska bli spännande att se om han accepterar sina gardiner sen när det kommer upp.

Gardiner, med pingviner och isbjörnar.

För varje sak vi fixar här hemma så känns det verkligen som om vi flyttar in lite mer. Det är en bra känsla! Det är förstås också skönt att faktiskt göra något, gärna med ett fysiskt resultat, inte minst för huvudet.

Tillverkning pågår

Nu när vi är instängda så har jag ju tagit upp min stickning igen. Det har gått framåt, och för ett tag sedan var det dags för mitt livs första steekning, det vill säga att klippa upp mitt fram. Jag sköt upp det så länge det gick, genom att virka knappkanterna och till och med fästa alla trådändar. Men till slut var det ändå dags. Mönstret sa att jag skulle sicksacka med symaskin, så det gjorde jag. Fast efter att ha kollat online lite så virkade jag en kant också, eftersom det ger en snyggare kant på insidan. Jag fick repa upp en gång eftersom jag inte är så van vid att virka och inte riktigt fattade vilken typ av stygn (maska? vad heter det när man virkar, egentligen?) jag skulle göra. Motvilligt tog jag saxen, och satte den i stickningen. Oj så kul det var! Helt fantastiskt att det liksom blev en kofta av det på bara ett par minuter! Jag kommer lätt att göra fler koftor med steekning.

Det jag har lärt mig är att den virkade kanten blir snygg och verkar hålla bra i ullgarner. Däremot är det svårt att få till en snygg sicksack-söm. 7 steekmaskor är för mycket och ger lite för stor kant på baksidan, 5 är nog mer lagom.

Steekning pågår.

Det är inte bara i garn jag har tillverkat saker. Jag blev nämligen väldigt sugen på apelsinmarmelad, och bad därför Fredrik köpa apelsiner. Jag kokade en liten sats efter konstens alla regler. När jag har gjort marmelad tidigare har den vid några tillfällen blivit lite för lös, så jag satsade på en lite fastare konsistens den här gången. Det gjorde att jag lät marmeladen koka lite för länge, och det blev mer av marmeladgodis av det hela. Helt omöjligt att bre ut på den rostade mackan. Alltså var det bara att koka en ny sats och röra ut den första i. Den här gången fick den inte koka lika länge, och blev då på gränsen till för lös. Fast efter ett par dygn i kylen blev det bättre, och nu har vi apelsinmarmelad så det räcker ett tag framöver.

Apelsinmarmelad.

Andra skapar arbete för sig själva. Plötsligt bestämde sig tydligen ett glas med rödvin att kasta sig över bordet och upp på väggen, rakt framför ögonen på Fredrik. Alla som har provat just rödvin på mattvita väggar vet också att det inte går att torka bort, utan det är ommålning som gäller. Tvåan satt vid bordet när det hände, och han pratar mycket om ”vin på väggen. Pappa torka. Måla.” nu.

Fläckig vägg.

Boktips: Räfvhonan

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Den tredje delen av Anna Laestadius Larssons serie om tre kvinnor runt hertig Karls hov under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet heter Räfvhonan. Liksom de tidigare delarna, Barnbruden och Pottungen, får vi följa de tre kvinnorna Charlotta, Johanna och Sophie. I Räfvhonan är det Sophie som har huvudrollen, och detta är den avslutande delen.

I början av 1800-talet sjuder Stockholm av hat mot adeln och kungahuset. Bland dem som får klä skott för det allra värsta hånet är grevinnan Sophie Piper. Charlotta, som har blivit drottning, gör sig beredd att fly via båt om slottet skulle stormas. Hatet mot adeln och dess liv och leverne eldas på av hemliga sällskap, varav ett har sitt högkvarter på Glada tackan, krogen som Johanna är med och driver.

Räfvhonan.

Charlotta och Sophie vet båda två vad som sägs om dem bland folket i Stockholm, men de kan inte göra något åt det mer än förbereda sin flykt i all hemlighet. De har båda två blivit vuxna, och det märks bland annat i deras relation. Johanna å sin sida kan inte avslöja sin bakgrund, och hamnar även hon i situationer som hon inte har valt själv när hennes krog blir motståndsrörelsens mötesplats.

Jag tyckte att de två första delarna av trilogin var väldigt bra, så därför blev jag lite överraskad och besviken på Räfvhonan. Den avslutande delen av trilogin känns inte alls lika engagerande som de två första delarna. Kanske är det för att de historiska händelserna inte är lika spännande, och kanske är det för att det är många situationer där kvinnorna måste hålla tand för tunga om sitt förflutna. Eller så är jag helt enkelt inte lika intresserad av Sophie Piper som av de övriga två, även om de är med nästan lika mycket. Det kvinnliga perspektivet är fortfarande intressant, och det är spännande att få en inblick i hur livet kunde te sig för kvinnorna i början av 1800-talet i Stockholm. Att Anna Laestadius Larsson har valt tre kvinnor ur olika samhällsklasser gör bilden mer allomfattande, och det är ett lite ovanligt drag som antagligen har krävt väldigt mycket research och sammankopplingar innan det blev en historia av det.

Köp boken hos Adlibris (pocket).
Köp boken hos Bokus (pocket).

Badrumstankar

Vattenläckan är ju fixad. Eller ja, läckan är tätad och ett första lager betong är hällt i hålet i golvet. Vi behöver förstås fortfarande göra något slags temporär lösning med kakel och klinker där, medan vi funderar på hur vi ska göra om badrummet. Det är nämligen onödigt stort och det enda stället i huset som har en toalett. Vi vill ha en toalett till på ovanvåningen, och antagligen ett badrum till i källaren.

Källaren ligger i samma plan som poolen, och då det kan vara smart att ha något slags duschmöjlighet där så man slipper klampa runt eller genom huset efter bad. Självklart behövs det också en toalett, eftersom killar kan-garaget ligger på den våningen, liksom det som antagligen kommer bli gästrum. Om vi gör badrummet i källaren först så kommer vi dessutom ha både dusch och toalett under tiden vi fixar till badrummet på ovanvåningen. Smart tänkt där, Sara!

Jag har tänkt mig att hålla någorlunda samma stil i alla våtrummen. Grått klinker på golvet, och så vitt kakel där väggarna ska kaklas. Enkelt och neutralt. På toaletten på entréplan, som kommer vara ganska liten, funderar jag på om vi kanske inte behöver kakla väggarna. Kanske ska jag se om jag få Fredrik att smäcka upp några gipsplattor istället, och så tapetsera med någon rolig tapet. Kanske från PIP Studio, rent av. Alla andra väggar här i huset är vita just nu, så det vore kul med något annorlunda.

Ljusblå, kanske?
Eller en tjejtoalett med rosa väggar?

Vi har börjat leta efter kakelvaruhus för att kolla av utbudet här på ön, men det vi har hittat hittills har varit mer exklusiva ställen än det där man hittar vitt 10×10 kakel. Det är förstås coolt med 120×60-plattor, men stora rum är det inte. Det känns som om det skulle se lite märkligt ut? Eller så är det bara jag som är van vid det lilla svenska kaklet. Och efter det kakelvaruhuset så blev det utegångsförbud, och online verkar det vara lögn att få se några kakelplattor. Så det hela får alltså vänta ett tag till. Fast det kanske inte gör så mycket, för då hinner vi dels använda huset och dels fundera ett varv till på vad som behövs och vad vi gillar.

Påskhelgen

Påskhelgen inleddes i torsdags kväll med sorgsna och ödesmättade kyrkklockor från de båda kyrkorna i närheten. Även under fredagen var det långsamma ringningar med dystra toner. På lördagsmorgonen ringde däremot kyrkklockorna triumfatoriskt, och jag blev överraskad av att det var så himla stor skillnad mellan dem och ringningarna dagen innan. Natten mellan lördag och söndag väcktes vi av fyrverkerier vid tolvslaget. Själva gudstjänsten hördes när smällandet väl avtog.

Eftersom det inte går att göra några utflykter så hade vi inte heller några speciella planer för helgen, utan tog dagarna som de kom. I fredags, när vi hade ätit lunch frågade Fredrik ”Vad blir det för kaka, då?”. Jag tog det som en inbjudan att baka, så till fikat blev det kladdkaka och vispgrädde. Alla blev nöjda, även om vissa tyckte tillbehöret var huvudnumret.

På söndagsmorgonen började grillröken lägga sig tät över nejden redan vid sjutiden på morgonen. Vi var inte sämre utan åt givetvis souvlaki till middag. Länge såg det också ut som om kladdkakan skulle bli årets påsktårta, men igår fick jag ett ryck och bakade en pavlova. Jag gjorde också en liten sats lemon curd, och serverade marängen med lemon curd, vispgrädde och blåbär. Mycket uppskattat.

Glada gossar i väntan på tårta.

Vi har haft fantastiskt väder hela påsken här, temperaturen har till och med varit uppe på 27 grader. Alltså har vi varit ute mycket i trädgården. Ettan klipper oftast grenar i diverse buskage, jag rensar ogräs och Fredrik bär runt på saker. Tvåan rantar runt och pratar en massa, och plockar bland allt han hittar. Ibland är det kottar, och ibland är det vinterkläder.

Olika temperaturer?

Ettan har fastnat i läsning. Äntligen! Jag känner igen mig själv som barn. För Ettans del var det Witches av Roald Dahl som verkligen tog tag i honom, och han har suttit i timmar i skuggan och läst och läst. Emellanåt kom han in och berättade om vad som hänt.

Djupt försjunken i bokens värld.

Små saker som gör mig glad

Mina finvinglas kom fram! Det har inte hänt i de tre senaste bostäderna. Jag har en uppsättning olika glas i serien Difference från Orrefors, men de har alltså legat nedpackade sedan vi flyttade från Göteborg. I Glommen blev de inte uppackade eftersom livet då inte var lika finglasvänligt som tidigare, och när det blev det var det dags att flytta. Eftersom vi bodde temporärt efter det så var det inte heller riktigt läge. Men nu, nu är det faktiskt dags. Trots att det fortfarande (eller igen?) inte är riktigt finglasläge. Men det bryr jag mig inte om!

Kanske är det knasigt, men jag blir faktiskt glad och lycklig av att få dricka vin ur vackra glas. Jag hade glömt hur fantastiskt det faktiskt är. Det behöver inte ens vara något speciellt vin, utan ett vanligt husvin går bra. Bara det serveras i ett vackert glas med riktigt tunn kant så gör det mig glad.

Difference, med Tsiakkas Xynisteri i.

I bakgrunden ser ni solstolarna, som också har packats upp och premiäranvänts. Glädjen i det var dubbel – dels att faktiskt få lov att sitta ostörd (i säkert ett par minuter) och att bo på ett ställe där det är ett klimat som tillåter shorts, linne och solstolspremiärer redan nu. Och som synes var det till och med så att jag satte mig i halvskuggan under blåregnet och jasminen på pergolan.

Solstolspremiär.

Nu är det påsk igen

Nu är det påsk igen, och nu är det påsk igen och påsken varar än till påska… Veckan som gick var den grekisk-ortodoxa stilla veckan, och alltså är det nu påskhelg ”på riktigt” här på Cypern. Ettan har påsklov veckan som kommer, och var givetvis ledig igår på långfredagen också. För oss som svenskar känns det förstås lite konstigt att det var långfredag igen, även om det faktiskt firades igår. Kanske är det något vi kommer vänja oss vid, så vi tycker att den riktiga påsken är den som firas här.

Nåja. Vi firade ju svensk påsk förra helgen. Påsklunchen bestod av smörgåstårta som inte lyckades hamna på bild. Den var väldigt god, men jag får nog träna lite på dekorationerna. Eventuellt behöver jag också lite mer dekorationsmaterial, men är det utegångsförbud så är det. Ettan tyckte att den smakade för mycket lountza, men det är ju svårt att göra en smörgåstårta med skinka utan just skinka. Till middag krävde Fredrik äggfrossa, så det var bara att ställa upp. Jag dukade fram kokta ägg, några färgade och andra inte, och resterna av fyllningen till smörgåstårtan. Vissa gjorde ägghalvor av det, andra åt ändå.

Kvällsmat. Ägg och röror.

Fikade gjorde vi också. När Ettan hörde att jag skulle göra smörgåstårta sa han genast ”Det är bättre om du gör rulltårta, mamma”. Delvis berodde det nog på att han inte hade någon koll på smörgåstårta, och delvis på att han gillar rulltårta. Och eftersom man ska fika på påsk så blev årets påsktårta en rulltårta. Den serverades med vispgrädde (till Tvåans stora förtjusning) och inlagda persikor, som ett stekt ägg. Alla konstaterade att det var omöjligt att äta bakelserna så, så efter servering monterades de isär och åts inte alls lika snyggt. Men gott var det.

Ettan är nöjd med sitt stekta ägg.

Den cypriotiska påsken firas med bröd i form av ett kors, med röda ägg. Ja, och så souvlaki, det vill säga grillspett. Återigen får jag skylla på utegångsförbudet när jag konstaterar att vi inte har någon röd äggfärg. Men nästa år, så. Däremot har vi lyckats få tag i kött (alltså, det är ju inte så svårt att få tag i mat i affären, men vi är inte så intresserade av att vimsa runt där och leta efter okända saker just för tillfället) så souvlaki kommer det bli. Den stora matdagen är söndagen, när Kristus har återuppstått.

Själva påskfirandet är ju väldigt kyrkligt här, men utegångsförbudet gäller strikt även för kyrkorna. Dock kommer själva påskgudstjänsterna med traditionerna att smycka och bära runt Jesu grav utföras inne i kyrkorna fast utan publik. För att lära mig mer om hur man firar Pascha här på ön tyckte jag att det fanns bra information här.