Sista proven i femman avklarade

Skolorna här på Cypern är kunskapsbaserade, och det innebär bland annat att barnen har stora prov två gånger per år. En gång efter jullovet på allt de har lärt sig under hösten, och så ett slutprov i slutet av maj eller början av juni där de testas på allt de har lärt sig under året.

För någon vecka sedan var Ettan klar med sina slutprov för året. Han tyckte det var skönt, och för att fira ville han (och Tvåan) gå på restaurang. Jag hade förhoppningar om att det skulle bli den vanliga restaurangen, men när herrarna kom och hämtade mig i affären där jag hade handlat mat under tiden barnen hämtades så var det något helt annat som gällde. ”Mamma, vi ska gå på hattstället!” hojtade Tvåan glatt. Jaha. Pizza Hut var det alltså som barnen hade önskat. Nåja, det finns värre öden (valfri hamburgerkedja, till exempel).

Den första pizzan.

Sagt och gjort. Färden gick mot Pizza Hut. Vi var (förstås) de enda där vid 14-tiden, så vi fick full uppmärksamhet av servitrisen. Dock blev det lite för mycket uppmärksamhet när hon försökte få Tvåan att inte ställa salt- och pepparkaren precis vid sin plats. När det missödet var avklarat gick själva matbeställningen galant. Och Coca Cola, krävde barnen. Det blev två stora pizzor att dela på, den ena med mozzarellafylld kant.

Den andra pizzan.

Efter beställningen fick barnen servitrisen att öppna trappan och tända övervåningen där det visade sig finnas en ordentlig lek- och klätterställning. Barnen lekte sig nöjda precis lagom till pizzans ankomst.

Inurade barn.

Ettan var eld och lågor över den ena pizzan, medan Tvåan gillade den andra bättre. Bra ändå. Och resterna fick vi förstås med oss hem, så det blev pizzamellis även dagen efter. Inte ett dåligt firande av att allt skolarbetet var avklarat.

Äntligen granatäpple!

När vi var och tittade på vårt hus första gången konstaterade jag att det fanns ett granatäppleträd i trädgården. Oerhört exotiskt! Fast inte här då, för granatäpplen finns verkligen överallt här, så det råder verkligen ingen brist på dem. Det kändes dock lyxigt att kunna plocka alldeles egna granatäpplen i trädgården.

Döm därför om min besvikelse när jag inte fick några frukter på granatäppleträdet den första sommaren, trots överdådig blomning. Jag läste på lite, och fick lära mig att det var bra att gödsla ordentligt. Så jag gödslade, men tänkte att det där kan ju inte stämma helt och hållet, eftersom det kommer frukt på träden som står på övergivna tomter. Nåja.

Förra sommaren var alltså förhoppningarna höga igen. Jag gödslade och till och med handpollinerade med en pensel. Men nej. Ingen frukt då heller. Besvikelsen var stor.

Och i år, då? Nu har jag inte gödslat, och inte heller handpollinerat. Trädet blommar vackert, som vanligt. Vi har haft lite trassel med bevattningssystemet de senaste månaderna, och ett av problemen var att den kretsen som vattnar granatäppleträdet inte har fungerat. Jag har alltså fått vattna för hand istället. Och helt plötsligt en dag när jag stod där och vattnade så såg jag det: mitt första granatäpple!

Granatäpple och blivande granatäpple!

Jag fortsatte helt enkelt att stödvattna och plötsligt dök det upp massor med frukter. En del av dem har i och för sig ramlat ner på marken utan att ha mognat, men några finns det allt kvar på trädet och de växer som de ska. Dessutom fortsätter det att blomma, så det finns möjlighet att det dyker upp fler frukter allt eftersom.

Så nu vet jag: för att få frukt på träden behövs det vatten. Och 20 år gamla bevattningssystem är inte pålitliga och bör bytas ut.