Boktips: Djurens gård

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Det var någon i min bekantskapskrets som hade läst Djurens gård för sitt barn. Djurens gård är en ganska kort bok så jag tänkte att den kanske kunde passa för Ettan. George Orwell skrev den redan 1945, men den är fortfarande väldigt aktuell. För säkerhets skull tänkte jag läsa den själv först, för jag mindes inte den helt och hållet. Och det var klokt gjort, kan jag konstatera.

Djurens gård handlar om en bondgård där djuren gör uppror. De jagar bonden som förtrycker dem på flykt och tar över skötseln av gården själv. I början jobbar alla djuren tillsammans, och alla hjälps åt för att skörda, så, bygga det som behövs och alla trivs tillsammans. Det visar sig ganska snart att djuren har olika förutsättningar, och grisarna som är de mest intelligenta tar snart befälet över djuren. Det första året blir det bästa djuren någonsin har upplevt. Tillsammans tar djuren fram sju regler som ska gälla för dem allihop och skriver upp dem på väggen till ladugården.

Allt eftersom tiden går visar det sig att de två grisarna som är ledare inte är överens om hur gården ska skötas. Det hela kulminerar i att den ena grisen, Napoleon, jagar den andra grisen, Snöboll, på flykten och tar själv hela makten. Strax därefter flyttar grisarna in i boningshuset och det är startskottet för små, gradvisa ändringar i hur gården sköts. De arbetande djuren får arbeta hårdare och hårdare och får mindre och mindre mat. Den bästa maten lämnas till grisarna, eftersom de behöver den då de är de som bestämmer. Boken kulminerar i att de arbetande djuren upptäcker att grisarna långsamt har förvandlats till människor.

Djurens gård är en satir över utvecklingen i Sovjetunion under kommunismen och Stalin. Idag finns det fler länder den kan appliceras på, även om de inte har implementerat kommunism. Utvecklingen i boken är subtil, men väldigt tydlig för en vuxen läsare. Däremot kommer jag inte läsa den här för Ettan än. Han kommer säkert få läsa den i skolan, men om några år. Jag tycker Djurens gård är frustrerande att läsa, eftersom den påminner så mycket om utvecklingen i så väldigt många länder idag, och det är en utveckling som jag inte tycker är av godo.

Köp boken hos Adlibris (pocket).
Köp boken hos Bokus (pocket).

Boktips: Kärlekens Antarktis

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag minns inte riktigt var jag plockade upp tipset om Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg, men såhär i efterhand kan jag konstatera att jag nog inte var riktigt förberedd på vad som komma skulle. Det jag visste om Sara Stridsberg är att hon var med i svenska akademien, men gick ur. Jag har inte läst något av henne tidigare, men tänkte mig att läsupplevelsen och språket skulle vara njutbart oavsett berättelsens innehåll. Jag hade delvis rätt.

Kärlekens Antarktis kastar läsaren rakt in i ett dödsögonblick, så som offret upplever det. Därefter nystar offret upp sitt liv, som en vålnad eller ande med en allseende blick. Berättelsen är egentligen hennes biografi i någon mening, snarare än hur hennes liv avslutas. Vi får veta mer om hennes bakgrund, och om varför hon gjorde de val hon gjorde. Vi får också veta lite mer om den som tar henne av daga, men fortfarande ur offrets perspektiv.

Kärlekens Antarktis.

Den trasiga människan som målas upp i Kärlekens Antarktis lämnar mig ganska oberörd. Hennes glasklara känslokyla kanske smittar av sig på mig? Berättelsen om hennes föräldrar och deras relation till sina barn är inte heller den något som verkligen griper tag i mig, känslomässigt. Det är först när hon berättar om sina barn som jag verkligen trillar dit och känner hennes smärta och förtvivlan. Hopplösheten, eller den lugna vetskapen om att det är såhär hennes liv kommer att sluta, kan jag däremot inte identifiera mig med.

Jag visste som sagt inte vad Kärlekens Antarktis handlade om när jag började läsa den. Kanske var det därför jag tyckte att den var extremt obehaglig i början. Inledningen var verkligen ruskig, och kröp under huden på mig så till den milda grad att jag var tvungen att läsa något annat en stund innan jag kunde somna. Obehaget lättade dock efter några kapitel, och jag sögs in i handlingen. Sara Stridsbergs språk är en njutning att läsa, det är knivskarpt, precist och gör berättelsen full rättvisa. Det är en läsupplevelse, trots att jag inte identifierar mig med huvudpersonen, eller ens kan bestämma mig för om jag känner speciellt mycket för henne.

Köp boken hos Adlibris (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).

Boktips: Slaget om Troja

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag inledde jullovet i Sverige med att låna Slaget om Troja, skriven av Theodor Kallifatides, av min svärmor. Att läsa Theodor Kallifatides är alltid en njutning för den som tycker språk är viktigt, och det gäller även för den här boken. Anledningen till att boktipset har dröjt är att jag missade fotografera boken, så vi har fått sköta det via länk.

Slaget om Troja utspelar sig under andra världskriget, någonstans i Grekland. När flyglarmet ljuder gömmer skolbarnen sig i en grotta nära byn. För att fördriva tiden i grottan berättar deras fröken om slaget om Troja ur Illiaden av Homeros. Barnen blir så nyfikna på berättelsen att fröken får fortsätta berätta den hela vägen till det bittra slutet.

Slaget om Troja.

När barnen inte lyssnar till de gamla hjältarnas öde pågår livet runt dem, som vanligt i en grekisk by fast med krigsinslag. Tyskarna i omgivningen blir utsatta för attentat från motståndsrörelsen, och hämnas på byborna för att få tag i gärningsmännen, bok-jaget genomgår sin första förälskelse och männen sitter på torget och språkar.

Theodor Kallifatides vill med Slaget om Troja locka fler att läsa Homeros gamla klassiska verk, samtidigt som han delvis ger sin egen tolkning. I Kallifatides version är det inte främst hjältemodet hos krigarna vi ser, utan krigets grymhet och fasor. Det är mycket blod, våld och vapen som kommer läsaren väldigt nära.

Jag njuter som alltid av språket, och hur författaren använder det för att ge liv åt sin berättelse, både i nutid och dåtid. Fast boken i sig fångade inte mig den här gången. Ramberättelsen om det grekiska bylivet, runt lärarinnans berättelse om belägringen av Troja ur Illiaden, är mest en transportsträcka känns det som. Detaljerna som avslöjas om de olika personerna känns inte riktigt relevanta och det hela knyts inte ihop ordentligt på slutet. Berättelsen om själva belägringen av Troja och det tillhörande kriget är lite forcerad samtidigt som den är våldsam, blodig och obehaglig. Men eftersom det i boken berättas av fröken så kan jag utan större problem skjuta det från mig och låta bli att beröras speciellt djupt.

Köp boken hos Adlibris (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).

Boktips: Snow Crash

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

För några år sedan tipsade en av mina vänner mig om Neal Stephenson. Jag började med att läsa Cryptonomicon, och som många andra gillade jag den. Så jag fortsatte läsa böcker av Mr Stephenson. Den här gången har turen kommit till Snow Crash.

Snow Crash utspelar sig i en framtid där samhället har splittrats upp i många mindre beståndsdelar med sina egna lagar och förordningar. Samtidigt har internet utvecklats till vad som kallas the Metaverse. Metaverse är en virtuell värld i 3D. Huvudpersonen i Snow Crash heter mycket lämpligt Hiro Protagonist, och är hacker och pizzabud. Dessutom är han väldigt duktig på att använda sina två japanska svärd. Hiro hamnar i en besvärlig situation, och får oväntat hjälp av ett skateboardbud, YT. YT och Hiro bestämmer sig för att jobba tillsammans med att leta fram information som de kan få betalt för.

Snow Crash.

I Metaverse blir Hiro vittne till när en av hans vänner, tillika en mycket kompetent hacker, testar en ny drog/virus, Snow Crash. Det visar sig att datorviruset påverkar hackern även utanför Metaverse, och plötsligt befinner sig Hiro och YT mitt i jakten på den som står bakom Snow Crash för att förhindra att det sprids till hela världens hackers. Jakten sker både i verkligheten och i Metaverse, och de stöter förstås på massor av hinder från alla möjliga håll och kanter. En del hjälp får de också, ibland från oväntat håll.

Jag hade lite svårt att komma in i Snow Crash. De första 70 sidorna eller så kändes spretiga och ganska ointressanta, med mycket beskrivningar av världen i framtiden. Men sen, ganska plötsligt, slog det bara till och blev väldigt spännande. Jag gillar upplägget med bakgrunden till viruset, och tycker att berättelsen håller ihop snyggt på flera sätt. Och en bok om ett virus är ju passande, just för tillfället.

Köp boken hos Adlibris (pocket).
Köp boken hos Bokus (pocket).

Boktips: Strandhotellet

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Författarduon Olséni och Hansen skriver kriminalkomedier tillsammans. Strandhotellet är den fjärde i serien om ”Mord i Falsterbo”, men den första jag läser av dem.

Egon är en pigg 85-åring som gärna umgås med sin bästa vän Ragnar. På premiärturen i den senares nyinköpta båt upptäcker de båda herrarna liket av båtens förre ägare ombord under färden. För att inte oroa de två damerna som är med ombord bestämmer sig Egon för att det är bäst att kasta liket över bord. Med benäget bistånd av Ragnar gör de just det. Men när de angör Falsterbos hamn visar det sig att liket trasslat in sig i linan som användes när det kastades över bord, och alltså har båten fått det på släp med sig i hamn.

Naturligtvis kopplas polisen in på fallet. Egon, som känner både åklagaren Fredrik (som visserligen är sjukskriven) och polisen Mårten, berättar för dem båda vad som hänt, men vill gärna hållas utanför utredningen. Liket var ju redan dött när han upptäckte det. Både Fredrik, som blir återinsatt i tjänst, och Mårten gör sitt bästa för att hjälpa Egon. Några dagar senare upptäcks ytterligare ett dödsfall i hamnen. Den här gången är det den välkände Doktor Waldermarsson som sitter fastspänd i sin rullstol i hamnbassängen.

Strandhotellet.

Egon, som känner att han skulle vilja dela livet med en trevlig kvinna, ägnar sig åt nätdejting. Vi för följa med på ett par av hans dejter. Märkligt nog upptäcks en av damerna död i sitt hus morgonen efter Egon var där på dejt. Återigen får Fredrik och Mårten fullt sjå att dels hålla Egon undan från utredningen, och dels fundera över vad han kan tänkas ha med det hela att göra.

Strandhotellet är en smårolig bok. Karaktärerna är trevliga bekantskaper, om än något ytliga. Berättelsen är rolig, men kanske inte speciellt trovärdig. jag tror till exempel inte att ens landsortspoliser skulle hålla byborna utanför polisutredningar om mord. Men, med det sagt, så är Strandhotellet några timmars trevlig läsning. Upplösningen är dock något irriterande, i Sherlock Holmes-stil.

Köp boken hos Adlibris (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).

Boktips: Räfvhonan

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Den tredje delen av Anna Laestadius Larssons serie om tre kvinnor runt hertig Karls hov under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet heter Räfvhonan. Liksom de tidigare delarna, Barnbruden och Pottungen, får vi följa de tre kvinnorna Charlotta, Johanna och Sophie. I Räfvhonan är det Sophie som har huvudrollen, och detta är den avslutande delen.

I början av 1800-talet sjuder Stockholm av hat mot adeln och kungahuset. Bland dem som får klä skott för det allra värsta hånet är grevinnan Sophie Piper. Charlotta, som har blivit drottning, gör sig beredd att fly via båt om slottet skulle stormas. Hatet mot adeln och dess liv och leverne eldas på av hemliga sällskap, varav ett har sitt högkvarter på Glada tackan, krogen som Johanna är med och driver.

Räfvhonan.

Charlotta och Sophie vet båda två vad som sägs om dem bland folket i Stockholm, men de kan inte göra något åt det mer än förbereda sin flykt i all hemlighet. De har båda två blivit vuxna, och det märks bland annat i deras relation. Johanna å sin sida kan inte avslöja sin bakgrund, och hamnar även hon i situationer som hon inte har valt själv när hennes krog blir motståndsrörelsens mötesplats.

Jag tyckte att de två första delarna av trilogin var väldigt bra, så därför blev jag lite överraskad och besviken på Räfvhonan. Den avslutande delen av trilogin känns inte alls lika engagerande som de två första delarna. Kanske är det för att de historiska händelserna inte är lika spännande, och kanske är det för att det är många situationer där kvinnorna måste hålla tand för tunga om sitt förflutna. Eller så är jag helt enkelt inte lika intresserad av Sophie Piper som av de övriga två, även om de är med nästan lika mycket. Det kvinnliga perspektivet är fortfarande intressant, och det är spännande att få en inblick i hur livet kunde te sig för kvinnorna i början av 1800-talet i Stockholm. Att Anna Laestadius Larsson har valt tre kvinnor ur olika samhällsklasser gör bilden mer allomfattande, och det är ett lite ovanligt drag som antagligen har krävt väldigt mycket research och sammankopplingar innan det blev en historia av det.

Köp boken hos Adlibris (pocket).
Köp boken hos Bokus (pocket).

Boktips: Eric

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Härom veckan satte jag äntligen tänderna i den nionde boken i serien om Discworld, Eric. Den är liksom övriga böcker i serien skriven av Terry Pratchett. Jag har medvetet sparat lite på den, eftersom det är den sista olästa jag har hemma. Men nu har jag beställt fler, så jag behöver inte sakna Discworld-läsning så länge, hoppas jag. Jag har läst fler böcker i serien, och dem tipsar jag om här: ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, fyrtio.

I Eric träffar vi återigen på den misslyckade trollkarlen Rincewind. Fast den här gången dyker han upp i Discworld efter att ha blivit åkallad av Eric, en tonårig pojke med ett stort intresse för demoner. Självklart är detta en perfekt grogrund för diverse komplikationer och skojiga situationer.

Eric.

Eric kräver tre önskningar från sin demon, och även om Rincewind inte riktigt är sugen på att uppfylla dem så blir det ändå i någon mening dessa tre önskningar som för berättelsen framåt. Och bakåt. Och uppåt och nedåt, om vi nu ska vara petiga. Eric får sig på köpet lite historie- och fysiklektioner till livs. Rincewind å sin sida upptäcker att han inte är den enda i världshistorien som har en pragmatisk inställning till både krig och faror.

Jag måste erkänna att jag kan min Faust för dåligt för att riktigt ha koll på hur mycket som är lånat från den. Kanske är det till min nackdel, för jag tycker inte Eric är riktigt lika bra som de övriga böckerna jag har läst. Visst är den rolig och oväntad, men den känns lite… händelselös, i jämförelse. Absolut läsvärd, men inte så bra som jag hade förväntat mig.

Köp boken hos Adlibris (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).

Boktips: Det andra målet

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag läste ju en kortroman av Jonas Karlsson för ett tag sedan. Den undrade jag lite över själva handlingen i, men tänkte ändå att jag skulle ge Jonas Karlsson en chans till, för jag gillar ju verkligen honom som skådespelare. Så nu läste jag Det andra målet, som är hans debutbok från 2007. Det andra målet är en samling noveller, som visar sig hänga ihop på olika sätt.

Den första novellen är bara ett par sidor lång, och kan kanske ses som ett slags sammanfattning av hela boken. Fast då skulle det kanske vara så att författaren lider av något slags ”imposter syndrome”? Oklart. Nåja, de följande novellerna visar sig hänga ihop, en del genom personerna som befolkar dem, och en del genom platserna de utspelar sig på. Det är smart konstruerat, men precis som i Jag är en tjuv så blir jag inte riktigt gripen av innehållet och persongalleriet i berättelserna.

Det andra målet.

Berättartekniken i Det andra målet är som sagt snygg, och jag är en sucker för den typen av meta-berättelser normalt sett. Fast efter att ha läst Det andra målet kan jag glädja mig själv med att det krävs mer än bara bra teknik för att fånga mig (glädjen ligger alltså i att det inte bara är teknik, utan även känsla, som behövs). Jag tyckte också att det var lite för många olika sidor av varje berättelse som återgavs, och att det var en aning svårt att hålla isär dem och komma ihåg vad det var som hände i de motsvarande novellerna.

Jag får nog helt enkelt erkänna att jag inte riktigt faller för Jonas Karlsson som författare, trots att jag så gärna vill det. Upplägget med noveller som hakar i varandra, genom att samma personer och miljöer återkommer är smart, men själva innehållet i berättelserna lämnar mig alldeles för oberörd för att jag ska tycka att det är strålande. Nu känns det mer som ”Ah, jag ser vad du gör där, smart”, än som ”Oj, det där var ju skitbra”.

Köp boken hos Adlibris (ljudbok).
Köp boken hos Bokus (e-bok).

Boktips: Arv och miljö

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag har läst om Arv och Miljö av Vigdis Hjorth på en massa olika ställen online, och jag har verkligen varit nyfiken på att få läsa den. Så när det dök upp ett bokpaket från Sverige med Arv och miljö i blev jag väldigt glad. Sen kom det en flytt i vägen, och boken packades ner och jag fick vänta med att börja på den. Men nu har jag äntligen fått tid att sätta mig ner och läsa den.

Arv och Miljö handlar om Bergljot, som är den äldsta systern i familjen som hon har brutit helt med. När föräldrarna börjar bli till åren framkommer det att trots löften om en rättvis fördelning av det framtida arvet så har föräldrarna redan överlåtit de två sommarstugorna vid havet till de två yngsta döttrarna, och samtidigt låtit dem värderas alldeles för lågt. Detta utlöser ett familjegräl som leds av det äldsta barnet, Bård. Bergljot dras in i grälet, när hon ställer sig på sin brors sida. Den pågående tvisten intensifieras när fadern oväntat dör.

Arv och miljö.

Allt eftersom konflikten fortgår får vi mer och mer bakgrund till Bergljots beslut att bryta med familjen, samtidigt som hon försöker få familjen att lyssna till hennes berättelse om hur hennes barndom var. Frustrationen och ilskan är så påtaglig att jag som läsare nästan känner den själv som en stressknut i magen. När det väl framkommer vad det är som Bergljot har upplevt är det inte i form av en stor upplösning, utan det nämns brottstycken här och där. Den stora konfrontationen som faktiskt utspelar sig fokuserar istället på familjens reaktioner på det som sägs, som inte är nyheter för varken dem eller läsaren i det läget.

Arv och miljö är en fantastisk bok att läsa. Den är oerhört snyggt skriven, både i uppbyggnad och språk. Alla Bergljots känslor går rakt in i mig som läsare, och det är svårt att värja sig mot henne. Det är svårt att lägga boken från sig, trots att det är med blandade känslor jag läser vidare. Samtidigt som jag vill veta vad som ska hända fasar jag för vad jag ska få veta och vad som kommer hända. Trots att det framkommer vad det var som hände efter ungefär halva boken lyckas författaren hålla nerven i berättelsen uppe och den nervösa, stressade känslan stannar kvar. Jag är så fascinerad av den här boken att jag antagligen kommer läsa den igen snart. Har du inte läst den så tycker jag att du ska göra det! Jag tänker försöka läsa fler böcker av Vigdis Hjorth, för det här var riktigt bra!

Köp boken hos Adlibris (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).

Boktips: Ett nytt land utanför mitt fönster

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag läste en bok av Theodor Kallifatides när vi hade bestämt oss för att flytta från Sverige, men fortfarande bodde kvar. Den grep mig väldigt mycket, eftersom den handlade om just hur han utvandrade från Grekland. Jag trodde att det var Ännu ett liv, men när jag läste om den visade det sig att det inte var den. Så då tänkte jag att det måste vara Ett nytt land utanför mitt fönster. Jag har sparat omläsningen av den till nu, när jag har det nya landet utanför mitt fönster. Men… det var ju inte den heller. Tror jag.

Ett nytt land utanför mitt fönster skrevs 2001, och handlar om hur främlingskapet biter sig fast i Theodor Kallifatides liv, och de många sätten man är en främling på. Delar av de olika sorternas främlingskap som beskrivs kan jag känna igen mig i, för jag är ju också i ett nytt land, men samtidigt är det helt olika situationer och tidsåldrar vi lever i, jag och Theodor.

Ett nytt land utanför mitt fönster.

Det jag tar med mig mest från Ett nytt land utanför mitt fönster är nog att ett liv i exil skapar ett främlingskap både i förhållandet till det nya och till det gamla landet. För att hantera det är det viktigt att inte låta främlingskapet ta över även den egna själen.

Jag har inte känt mig ovälkommen i något av de länder jag har bott i som utlänning, men så har jag ju inte heller levt utanför Sverige så länge heller. Kanske kommer det med tiden, eller så beror det på landet man flyttar till. Skillnaderna i språket hoppas jag att jag kommer kunna upptäcka, även om jag inte hyser några förhoppningar om att kunna börja skriva böcker på grekiska som yrke.

Köp boken hos Adlibris (kartonnage eller pocket).
Köp boken hos Bokus (pocket).