Läsning och de bästa böckerna jag läste 2020

Ni som läser här regelbundet vet förstås att jag läser en hel del. Och ni som inte har hängt med så länge vet det också nu när jag har sagt det. I slutet av förra året dippade dock min läslust, och jag började lyssna en del på olika poddar istället. Min lästid är oftast i sängen på kvällen innan jag ska somna, så ibland passar det Tvåans sömn bättre att jag lyssnar med lurar än läser med pannlampa (som jag har på rött ljus för att störa så lite som möjligt).

Nu är jag sugen på att läsa igen, men då är det istället så himla kallt inomhus hos oss att det känns nästan omöjligt att sticka ut händerna utanför täcket för att hålla i boken. Men det kommer varmare tider, det är jag övertygad om.

Nåväl. Förra året läste jag tydligen 41 böcker, och det är ju en del. Då kan man kanske tro att det skulle vara svårt att lista de fem bästa böckerna, och det var det faktiskt. Det finns nämligen inte fem utan sex böcker som sticker ut. Så jag gör helt enkelt en lista av de 6 bästa böckerna, för jag får ju bestämma själv. Jag vet också att inte alla böckerna är utgivna under 2020, men de får ändå hamna på min lista eftersom det var under det året jag läste dem.

Plats nummer 6

2020 var året då jag upptäckte Haruki Murakamis storhet som författare. Han skriver en del riktiga mästerverk i mina ögon men samtidigt lämnar en del av hans verk mig ganska ointresserad. Fågeln som vrider upp världen hamnade på listan över de bästa böckerna, och den innehåller (självklart) de ingredienser som får mig att älska Murakami: övernaturligt, djupa brunnar och studier av månen.

Plats nummer 5

Även Vigdis Hjort var en ny bekantskap för mig. Arv och miljö är en fantastisk och fruktansvärd bok som jag bitvis nästan inte vågade läsa vidare i. Den krypande känslan av obehag var så stor att det var svårt att hantera, trots att det är väldigt lite av handlingen som är explicit. Språket är väldigt kompakt, med många ord och mycket beskrivning av huvudpersonens känslor både i nutid och dåtid.

Arv och miljö.

Plats nummer 4

En roman med 14 (eller 16) huvudpersoner, hur är det ens möjligt att skriva? Eller för den delen läsa, utan att tappa bort vem som är vem? Testamente av Nina Wähä är helt fullt av fantastiska personporträtt som gör att det är (åtminstone ganska) lätt att hålla ordning på alla. De olika historierna vävs ihop och broderas ut på ett stiligt och smart sätt och ramberättelsen är så spännande att det är svårt att lägga ifrån sig boken.

Testamente.

Plats nummer 3

Vid det här laget är det väl ingen som har missat Karin Smirnoffs debuttrilogi om Jana Kippo. Givetvis är de med på topplistan, för vilka böcker det är! Vi for upp med mor är den andra delen, och här hamnar Jana i det lilla samhället där hennes mor växte upp. Det är ett frikyrkligt strängt och stängt samhälle som krockar stenhårt med Jana, men som Bror faller handlöst för.

Vi for upp med mor.

Plats nummer 2

På plats två hamnar den första delen om Jana Kippo, Jag for ner till bror. Både del ett och två är fantastiska berättelser med ett helt eget språk, personporträtt som griper tag i läsaren och beskrivningar av små samhällen som stämmer på pricken (åtminstone enligt mina fördomar). Den kvävande känslan av att alla vet allt hela tiden, men som samtidigt är en gemenskap beskrivs klockrent.

Jag for ner till bror.

Plats nummer 1

Den allra bästa boken jag läste 2020 var 1Q84. Den sög in mig helt i Tengo och Aomames verkligheter och jag kunde inte låta bli att läsa en sida till och en sida till och en sida till… Här är Murakami verkligen i sitt esse, med övernaturligt som ändå känns trovärdigt och en berättelse som från början känns som flera olika böcker men som skickligt vävs ihop till en fantastisk saga. Till skillnad från de böcker där Murakami fokuserar på kärlekshistorian tycker jag att kärleken i 1Q84 är helt självklar när den väl uppenbarar sig. Har du inte läst 1Q84 är jag avundsjuk på dig som har en så fantastisk läsupplevelse framför dig!

1Q84.

Boktips: Sputnik Sweetheart

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag har ju läst en hel del Haruki Murakami och tycker mycket om hans stil. Det står fortfarande några olästa böcker av honom i bokhyllan, så när det var dags för en ny bok härförleden valde jag Sputnik Sweetheart, eller som den heter på svenska: Sputnikälskling. Sputnikälskling är en kärlekshistoria, men inte i Harlekin-mening. Istället är det en realistisk berättelse om tre människor vars öden vävs samman genom kärlek.

Sumire har författarambitioner och är en virvelvind. När K träffar henne på universitet blir han fullkomligt betagen av henne, men han förstår samtidigt att hon inte känner på samma sätt för honom. På ett sätt som är lätt att känna igen blir han hennes förtrogna och bästa vän. Sumire hoppar av universitetet för att skriva på heltid, medan K tar examen och börjar jobba som lärare.

Sputnik Sweetheart.

På ett bröllop hamnar Sumire bredvid en äldre kvinna, Miu. De börjar prata och upptäcker att de har mycket gemensamt. Efter ett tag inser Sumire att hon är kär i Miu. Miu å sin sida inser att Sumire skulle kunna hjälpa henne på jobbet och erbjuder en anställning. Som en del i jobbet som vinimportör reser de båda runt i Europa. Av olika anledningar hamnar de på en grekisk ö (som antagligen ligger nära Cypern, har jag listat ut) och ska ta det lugnt ett par veckor. Därifrån ringer Miu en dag till K och ber honom sätta sig på ett flyg och komma dit genast, för något har hänt.

Sputnikälskling är lite som en blandning av Norwegian Wood och Fågeln som vrider upp världen. I början är det en bok om en kärlekshistoria, men ungefär i mitten ändrar den stil och får fler och fler övernaturliga inslag. En del av dem är lätta att känna igen från andra av Murakamis böcker, som exempelvis Fågeln som vrider upp världen. Just igenkänningen gör att jag tappar tråden och berättelsen i Sputnik Sweetheart inte riktigt griper tag i mig. Även första delen är lite oengagerande tycker jag, eftersom jag har svårt att förstå K:s fascination av Sumire. Jag tycker mest hon verkar vara en jobbig person att ha i sitt liv. Kanske får jag helt enkelt inse att jag föredrar Murakamis mer övernaturliga böcker.

Köp boken hos Bokus (pocket).
Köp boken hos Amazon.se (pocket).

Boktips: Vera

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag vet inte varför Vera av Anne Swärd hamnade på min bokönskelista. Sedan dök den upp i ett bokpaket, och hamnade i bokhyllan. Den stod där och var ganska oansenlig, och jag visste inte något om Anne Swärd heller. Men så en dag, när jag ville läsa något på svenska så föll valet på Vera. Och oj. Det här är inte det sista jag läser av henne!

Vera handlar om Sandrine, som kommer till Sverige som flykting efter andra världskriget. Hon blir inkvarterad på ett badhotell tillsammans med andra kvinnor. Efter några dramatiska omständigheter möter hon Ivan, en vacker läkare. Han ger henne anställning som hushållerska, och erbjuder efter en tid äktenskap. Sandrine blir alltså ingift i en överklassfamilj från Stockholm. Huset vid havet där hon möter Ivan är hans sommarhus, resten av året spenderas i Stockholmsvåningen.

Vera.

I Stockholm förväntas Sandrine kunna föra sig som den överklassdam hon har blivit. Äktenskapet med Ivan visar sig vara en fasad, men en fasad som passar dem båda. Genom Sandrines minnesbilder får vi reda på hennes historia och vad som förde henne till Sverige. Vi får också ta del av hennes inre konflikter, som är tätt länkade till historian.

Jag blev alldeles tagen av Vera. Den var så intensiv att jag inte orkade läsa den kontinuerligt, utan var tvungen att ta pauser på några dagar vid vissa tillfällen. Handlingen kanske låter banal i min beskrivning, men den berättas med en språkbehandling som är njutning för ögat. Dessutom finns det flera bottnar i den till synes enkla kärlekshistorian. Eller tragedin. Eller dramat. Betraktelsen av Ivans familj är glasklar och ger ett intryck av iskall likgiltighet, åtminstone i början.

Köp boken hos Adlibris (pocket).
Köp boken hos Bokus (pocket).
Köp boken hos Amazon.se (pocket).

Boktips: Som en öppen bok

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Som en öppen bok är en debutroman, skriven av Sara Molin. Farmor hade med sig den när hon hälsade på oss tidigare i höstas, och jag passade på att låna och läsa den.

Clara är gymnasielärare i svenska, och det blev hon för att hon älskar böcker och att läsa. Dessvärre innehåller läraryrket en hel del mer än just läsning, både aviga elever, jobbiga föräldrar, elaka kolleger och svaga rektorer stöter vi på i Som en öppen bok. Förutom ett arbetsliv som lämnar en hel del övrigt att önska, om än med vissa ljusglimtar, så har Clara en syster vars bekymmerslösa inställning till livet hon är avundsjuk på och föräldrar som har en skavig relation till varandra och till sina barn.

Som en öppen bok.

På en familjemiddag dyker systern upp med en helt fantastisk ny man, som Clara känner en förbjuden attraktion till med en gång. Marcus visar sig vara bartender med en pappa som är litteraturprofessor. Clara blir mer och mer attraherad av systerns pojkvän, men gör sitt bästa för att inte förstöra för sin syster. Samtidigt kan hon inte låta bli att låta svartsjukan gå ut över systern. Claras humör blir inte bättre av att hon blir motarbetad på jobbet av både chef och kolleger.

Sakta men säkert nystas tråd för tråd i berättelsen upp, och det mesta blir ljusare och ljusare. Som en öppen bok är en härlig bok som författaren stolt ger epitetet feelgood-roman. Och det gör hon helt rätt i. Det här är ett lyckopiller som är svårt att lägga ifrån sig. Till vardags jobbar Sara Molin som lärare i svenska och svenska som andraspråk, och det kan man kanske säga märks i den här boken. På ett bra sätt. Språket är lättflytande och effektivt, och det är lätt att misstänka att Claras kärlek till böcker och lyckoögonblicken när trotsiga tonåringar påverkas av böcker de har fått läsa är självupplevda. Jag kan lätt rekommendera Som en öppen bok till alla som vill läsa något som lyfter upp dem och ger dem ny tro på framtiden.

Köp boken hos Adlibris (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Amazon.se (pocket).

Boktips: Tid: Livet är inte kronologiskt

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag måste börja med ett erkännande: jag har aldrig lyssnat på Alex och Sigges podcast. Jag har alltså inte någon som helst aning om hur deras samarbete och dynamik ser ut. Jag fick Tid: Livet är inte kronologiskt av en bekant, och tänkte helt enkelt ge den en chans. Jag har ju läst en bok av Sigge Eklund tidigare, så helt off kan det kanske inte vara. Tid: Livet är inte kronologiskt är en samling krönikor, alla på temat tid. Varannan är skriven av Alex Schulman och varannan av Sigge Eklund.

Krönikorna i Tid: Livet är inte kronologiskt handlar alla om Alex respektive Sigges förhållningssätt till just tiden. De börjar med dåtid, förflyttas till nutid och berör på slutet även framtid. Upplevelser som de båda författarna i nuet har kopplas ihop händelser tidigare i livet. Ibland leder det till insikter hos författarna, och ibland inte.

Tid: Livet är inte kronologiskt.

Jag vet verkligen inte vad jag ska tycka om Tid: Livet är inte kronologiskt. Några av Alex krönikor berör mig illa, hur hans föräldrars beteende skadade honom som barn. Jag kan känna igen en del av det i mig själv och mitt sätt att uppföra mig inför mina barn, och det är ju jobbigt. Fast å andra sidan är ju inte mina barn Alex Schulman och uppfattar kanske situationerna på ett helt annat sätt. Andra krönikor berör mig inte alls. Sigges bidrag är lättare att hantera eftersom jag inte känner igen mig själv i dem.

Kanske är Tid: Livet är inte kronologiskt en bättre bok om man har lyssnat på podden? Jag vet inte. Jag blir inte speciellt intresserad av att lyssna på den när jag läser boken. Som helhet ger ett intryck av två män i min egen ålder som lider av ganska stor ångest och oro över både stort och smått och letar efter sätt att hantera det.

Köp boken hos Adlibris (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Amazon.se (inbunden eller pocket).

Matinspiration och kokböcker

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Nu är ganska länge som jag inte alls har haft någon inspiration när det gäller mat. Hela pandemiläget och att det inte bara är att gå ut och handla det jag vill ha sänker mitt humör och därmed också inspirationen. Så vi har helt enkelt hållit oss till middagar bestående av familjeklassiker. Det har inte varit något problem för resten av familjen, de gillar ju klassikerna. Men jag, däremot, tycker att det är lite själadödande att laga samma mat hela tiden och äta mest för att få näring.

Men nu, nu är det dags att rycka upp sig ur tråkmatträsket. Jag har ju en massa kokböcker, och snart är det jul så då kan man önska sig ännu fler. Jag har inga keto/lchf-kokböcker, och det är nog inte främst det jag kommer leta efter heller. Kokböcker är mest njutning för mig, en källa till inspiration och drömmar. Vardagsrecept finns det ju mängder av online, och göra om kokboksrecept så de passar mig och Fredrik bättre är inte så svårt tycker jag.

Tre av mina favoriter i kokbokhyllan just nu är Polpo, Husmanskonst och Plenty More.

Kokböcker.

Polpo var lite hajpad för några år sen, så jag var lite tveksam. Men när jag bläddrade lite i den så föll jag direkt. Det här är verkligen en inspirationskokbok. Texterna om och recepten på små Cichèti får det att vattnas i munnen på mig. Jag längtar till Italien och efter att äta massor av smårätter med olika smaker.

Plenty More är en kokbok med recept på fantastiska grönsaksrecept skapade av den brittiske kocken och restaurangägaren Yotam Ottolenghi. Jag har lagat flera av recepten i Plenty More, och de har varit ljuvliga allihop. Näst på tur står en aubergine-cheesecake. Jag har Plenty More på engelska, och tycker att det har fungerat bra med ingredienser även i Sverige.

Mannerströms Husmanskonster köpte jag när vi skulle flytta utomlands. Jag hade sneglat på den innan, men det kändes viktigt att ta med sig en del av den svenska matkulturen när vi skulle flytta från Sverige. Boken är verkligen proppfull med fantastisk husmanskost. Stekt sill med korintsås är kanske inte det första jag tänker testa, men någon gång ska jag göra egen blodpudding.

Till jul så får tomten gärna komma och fylla på hyllan med någon av de här:

Rullrån och Tankebrus av My Feldt, som driver ett bageri och ett café i Halmstad. Det var där jag åt den godaste chokladkakan jag någonsin har smakat. Det här är hennes andra bok, och den blandar tänkvärda texter med oerhört vackra bilder och ljuvliga recept.

Quick and Delicious av Gordon Ramsay. Jag har faktiskt inte följt Gordon Ramsay, men har förstås hört om när han vrålar på kockar i köket. Det här är en kokbok med snabblagade recept skapade av en stjärnkock. Vad kan gå fel?

Chez Wood Av Sofia Wood. Hon har ju också skrivit Vinter hos Wood, men eftersom jag inte bor i ett ”vinterland” längre så tror jag den får vänta lite. I Chez Wood bjuder Sofia på fantastiska recept både för fest och vardag.

Boktips: Wool

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

För ett tag sedan när jag klagade över att det var länge sedan jag hade en riktigt stor läsupplevelse så var det någon som tipsade om Silo-trilogin av Hugh Howey Jag skaffade första delen, Wool, och sedan har den stått i bokhyllan ett bra tag. Under tiden har jag i och för sig fått flera stora läsupplevelser, men plötsligt var det Wool som stod på tur.

I Wool bor människorna i en nedgrävd silo eftersom utsidan är full av gifter och obeboelig. För att hålla alla invånarna i silon i schack finns ett strikt regelverk. Den som bryter mot reglerna blir utskickad för att rengöra sensorerna som blickar ut över omgivningen och överlever inte kontakten med den giftiga luften utanför silon. I början av Wool gör borgmästaren den långa resan från översta våningen ned till mekanikerna som lever i den nedre tredjedelen av silon. Det behövs nämligen en ny sheriff, och kvinnan som de vill ha till jobbet jobbar som mekaniker.

Wool.

Jules, som är den tilltänkta sheriffen, är inte lättövertalad. Hon trivs som mekaniker och kan inget om jobbet som sheriff. Men när hon väl bestämmer sig för att acceptera uppdraget tar en hel rad oväntade händelser sin början. Det är svårt att berätta speciellt mycket om handlingen utan att avslöja för mycket. Jules är huvudperson, och det visar sig att hennes öde är intimt sammanbundet med silons.

Jag tyckte Wool var en aning ojämn. Det händer väldigt mycket olika saker, och jag tycker beskrivningen av dem spretar lite. De kanske mest händelserika passagerna var de jag tyckte var minst intressanta och till och med lite tråkiga. Men efter en kortare dipp så tar den sig igen, och blir både spännande och intressant. Jag kommer definitivt läsa nästa del i trilogin.

Köp boken hos Adlibris (pocket).
Köp boken hos Bokus (pocket).
Köp boken hos Amazon.se (inbunden eller pocket).

Boktips: Vi for upp med mor

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Efter att ha läst första delen i trilogin om Jana av Karin Smirnoff var jag nästan tvungen att kasta mig över nästa del, Vi for upp med mor. Som tur var hade den kommit med samma bokpaket som den första delen.

I Vi for upp med mor hamnar Jana och Bror i moderns födelseby. Där får de upptäcka en helt ny sida av modren. I Kukkajärvi styr ett frireligiöst samfund med stadig hand. Jana och Bror blir intrasslade i det på helt olika sätt, men i någon mening lika hårt.

Vi for upp med mor.

Janas kärlekstörst och stora frihetsbehov fortsätter att påverka hennes liv. Den här gången får det större konsekvenser än tidigare. Hon påverkar samhället både i det stora och det lilla.

Det är svårt att skriva speciellt mycket om handlingen i Vi for upp med mor eftersom det händer saker på varenda sida, och det mesta hänger ihop. För att inte förstöra läsupplevelsen från andra väljer jag att lämna resumén väldigt kort. Precis som i Jag for ner till bror är vi for upp med mor en helt fantastisk bok. Personerna vi träffar känns levande och som riktiga människor med flera sidor och bottnar. Janas inre kamp mellan de två ytterligheterna i hennes personlighet blir ännu tydligare. Beskrivningen av det religiösa samfundet balanserar på den hårfina gränsen av att vara stereotypt eller skräckinjagande, och hamnar på rätt sida. De många händelserna gör att det är lätt att hamna i sträckläsning av den här boken också, precis som den första delen. Oron för att del två inte skulle vara lika bra som den första kom helt på skam. Nu längtar jag efter del tre!

Köp boken hos Adlibris (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Amazon.se (inbunden eller pocket).

Boktips: Jag for ner till bror

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Karin Smirnoff debuterade som författare vid 55 års ålder med romanen Jag for ner till bror. Det är första delen i en trilogi. Till vardags driver Karin Smirnoff ett stort företag, så skrivandet är kanske vad man kan kalla en bisyssla. Det, kombinerat med att Jag for ner till bror har blivit väldigt omskriven och nominerats för Augustpriset, gjorde att den hamnade på min Att läsa-lista.

I Jag for ner till bror träffar vi Jana. Hon tar sitt pick och pack och flyttar från sin lägenhet till barndomshemmet i Smalånger där hennes tvillingbror, som också visar sig heta Bror, fortfarande bor. Bror är alkoholist och Jana reser dit för att rädda honom, och sig själv eftersom de två tvillingarna har en nästan symbiotisk relation.

Jag for ner till bror.

Tillbaka i barndomens Smalånger kommer också barndomens alla minnen tillbaka. Vi får följa tvillingarna barndom och uppväxt, sett ur Janas perspektiv. Med hjälp av John, en granne, kommer också förträngda minnen fram. Samtidigt följer vi Janas liv i nutid i Smalånger. Hon får jobb på hemtjänsten, och som i de flesta byar så vet alla allt om alla. Eller åtminstone det mesta om de flesta.

Jag for ner till bror är en fantastisk bok. Den sätter verkligen fingret på känslan av att vara instängd men ändå utelåst från bysamhörigheten. Personerna är väldigt levande och jag kände att jag saknade dem när jag hade läst ut sista sidan. Janas inre stridighet mellan att vara en stark och självständig överlevare och en kärlekstörstande kvinna är skildrad så att den är lätt att känna igen sig i. Även om den i Janas fall är betydligt mer extrem än för de flesta. Språket i Jag for ner till bror är eget, med inslag av norrländska. Det är korthugget och tankarna är betydligt mer utbroderade än samtalen, precis som det kan vara i verkligheten.

Köp boken hos Adlibris (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Amazon.se (inbunden eller pocket).

Boktips: Moving Pictures

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag fortsätter oförtrutet att läsa böckerna om Discworld av Terry Pratchett. Nu var det Moving Pictures som stod på tur. Jag tycker det är roligt att läsa böckerna så här tätt inpå varandra, för det är lätt att lägga märke till detaljer och personer som dyker upp i de olika delarna. Just i Moving Pictures träffar vi till exempel trollet Detritus igen, som vi först träffade på i Guards! Guards! De andra Discworldböckerna jag har läst hittar du här: ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, fyrtio.

I Moving Pictures får vi följa Victor, en ung man som ägnar sitt liv åt att undvika bli trollkarl. Detta för att han ska få så stor del av ett arv som möjligt. Samtidigt som Victor låter bli att klara tentor kommer alkemisterna i Ankh-Morpork på ett sätt att skapa rörliga bilder. För att undvika en konflikt med trollkarlarna om vad som egentligen är magi bestämmer sig alkemisterna för att förflytta sig någon annanstans, och som av en osynlig kraft dras de till Holy Wood.

Moving Pictures.

Efter att ha sett en ”click” finner sig Victor även han på väg till Holy Wood, trots att han inte är säker på hur han kom till det beslutet, eller ens hur han påbörjade sin resa. Väl framme upptäcker han att invånarna i Holy Wood inte har speciellt mycket till övers för andra än sig själva. Han lyckas dock få ett av de lägst betalda jobben i stan, det som skådespelare. Tillsammans med den kvinnliga huvudrollsinnehavaren Ginger skapar de magi på film. Som man kan tänka sig är det kanske inte bara de rörliga bilderna som lockar lycksökarna till Holy Wood, och förutom att hantera det ofattbara konceptet fans får Victor ett mycket större uppdrag när det visar sig att Ginger används av de mystiska krafter som ligger bakom Holy Woods och de rörliga bildernas dragningskraft.

Jag gillar Moving Pictures! Det är en träffsäker drift med vår världs filmindustri, åtminstone sedd utifrån, samtidigt som den är väldigt typisk för Discworld. En perfekt kombination, helt enkelt. Persongalleriet är brett men ändå ganska lätt att hålla ordning på, med en hel del kändisar från tidigare delar i serien. Filmindustrin är också såpass välkänd för de allra flesta att det är lätt att se parallellerna till vår värld.

Köp boken hos Adlibris (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Amazon.se (pocket).