Boktips: Shift

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Det var ju ett tag sedan jag läste Wool, den första delen i Silo-trilogin av Hugh Howey. De två andra delarna har legat till sig i min bokhylla, men så plötsligt en dag var det dags att öppna del två, Shift. Shift är del två av tre, men den utspelar sig innan Wool. I Shift får vi veta vad som ledde till att det byggdes 50 silos under jord.

I Shift följer vi Donald under livet innan silon och Troy under hans första skift i Silo 1. De olika delarna av berättelsen vävs ihop elegant och för händelserna obönhörligt framåt. Donald är en ung och något naiv kongressledamot som handplockas till ett viktigt uppdrag under Senator Thurman. Donalds uppdrag är att skapa en säker byggnad där de som arbetar med hantering av kärnavfall kan söka skydd om det värsta skulle hända.

Shift.

Troy väcks för sitt första skift ungefär 100 år efter nedfrysningen. Han minns inte riktigt vad som hänt, men plågas av vaga minnen som han har svårt att riktigt få fram och tydliggöra. Under sitt skift är han med och styr Silo 1, och får fatta beslut med ödesdigra konsekvenser. De undflyende minnena och tankarna tär mer och mer på honom ju längre skiftet pågår. Under hans andra skift, ytterligare ett hundratal år framåt i tiden, har förutsättningarna ändrats totalt och Troy drar fruktansvärda slutsatser om vad som har hänt och vad som ska hända. Han bestämmer sig för att agera, och drar då igång en hel rad med oförutsedda händelser som får konsekvenser framåt.

Jag minns inte känslan av klaustrofobi som lika stark när jag läste Wool, men i Shift är den påtaglig, även för mig som läsare. Livet i Silo 1 är mindre av ett liv än det i Silo 18 som vi upplevde i första delen, men kanske är det för mig lättare att sätta mig in i Donalds och Troys liv. Som framtidsdystopi är Shift väldigt effektiv och trovärdig, och det var mer än en gång som jag faktiskt fick lägga ifrån mig boken en stund för att det var så obehagligt att läsa den.

Köp boken hos Bokus (pocket).
Köp boken hos Amazon.se (pocket).

Boktips: 12 Rules for Life: an Antidote to Chaos

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

”När Jordan Peterson talar så lyssnar man” lyder ett gammalt djungelordspråk. Nej, kanske var det inte exakt så det löd, men det är i alla fall ett bra uttalande. För han väldigt mycket klokskap att bjuda på, Dr Peterson.

12 Rules for Life, eller som den heter på svenska: 12 livsregler: ett motgift mot kaos, är en bok som handlar om konkreta saker du kan göra för att göra ditt liv lite, lite bättre även om ditt liv kanske är just ett kaos. För enkla, handfasta råd som ”stå med rak rygg” och ”behandla dig själv som någon du är ansvarig för att hjälpa” är ju faktiskt sådant som är både lätt att komma ihåg och som är relativt enkelt att göra.

12 Rules for Life: an Antidote to Chaos.

Om boken bara bestod av 12 levnadsregler så skulle den bli ganska kort. För att förklara regeln och vilken effekt den har tar Jordan Peterson hjälp av psykologi, religion och arketyper. Han berättar om faktiska fall han haft i sin praktik som psykolog och också om sin familj och deras upplevelser. Vi får träffa allt från humrar till hans barn och familjens hund Sikko.

Jag gillar Jordan Peterson. Han är oerhört beläst och klok och har en livssyn som tilltalar mig. Jag har lyssnat på hans föreläsningar i psykologikursen han undervisade i (finns på youtube), och på en hel del intervjuer och podcasts med honom och imponeras av hans logiska och väl underbyggda resonemang. 12 livsregler är en smart bok, och jag kommer försöka använda mig av dem.

Med det sagt så kan jag inte hjälpa att jag tycker boken är tungläst, svår och väldigt… lärd på sina ställen. Han skriver ungefär som han talar, och det kanske gör sig bättre i ett lyssningsformat? Även om jag är glad att jag har läst boken så tror jag att innehållet kommer fram lika bra i någon av alla inspelningar på youtube från hans världsturné där han pratar om sin bok och dess 12 livsregler på scen.

Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Amazon.se (inbunden eller pocket).

Bokrea

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Den senaste veckan verkar vi ha förlorat ett barn till böckernas värld. Ettan sträckläser just Harry Potter på svenska, och läser ut sina skolböcker samma dag han får låna dem. Varken jag eller Fredrik har förstås något mot det, även om det förstås kan vara kul att byta ett ord eller två med åttaåringen.

När jag var yngre var bokrean en av de stora högtiderna. Att gå genom reakatalogen och kolla ut vad jag ville ha och var det skulle köpas var nästan lika roligt som att faktiskt gå dit och faktiskt köpa böckerna. Trots att vi inte bor i Sverige längre så håller jag fortfarande ett öga på bokrean såklart. Här kommer några tips som jag tror skulle passa vår familj extra bra.

Ettan läser gärna om LasseMajas detektivbyrå, så Silvermysteriet kan definitivt få lov att komma hit. Även andra delar går bra, förstås, men de verkar inte vara på rea.

Tvåan gillar också att läsa, även om själva läsningen utförs av föräldrar eller storebror. Han skulle säkert gilla Måste du? med Myrsloken och Hasselmusen. Han kan nästan hela En ovanligt ovanlig dag utantill, och ibland reciterar han långa stycken.

Myrsloken och hasselmusen.

Jag själv är fantastiskt sugen på Samlade Verk, så nu tror jag att det får bli ett köp.

Fredrik kollade lite snabbt, och mycket oväntat sa han att han tyckte Mat på en plåt: Smarta middagar och andra rätter verkade intressant. Tareq Taylor i mitt kök, jatack! Fast om det är en bok med enkel och god mat, som hela familjen kan tänkas både gilla och laga är det förstås nästan ett fullgott substitut.

Tareq, välkommen till mitt kök vilken dag som helst!

Boktips: Sen for jag hem

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Äntligen, äntligen fick jag sätta tänderna i den sista delen av trilogin om Janakippo av Karin Smirnoff! Som jag har längtat. Fast samtidigt har jag fasat lite. För hur skulle hon kunna följa upp de två tidigare delarna, och hur skulle det kännas när serien var slut?

Sen for jag hem börjar precis där Vi for upp med mor slutar. På berget, i kylan och mörkret. Men sen utvecklar det sig till en helt ny bok. Kanske mer så än Vi for upp med mor jämfört med Jag for ner till bror. Det är fortfarande Jana som är huvudpersonen, och i Sen for jag hem får vi följa henne i en större värld än vad vi är vana vid. Samtidigt får vi genom återblickar också lära känna delar av henne som vi inte tidigare har mött, men som otvivelaktigt har format henne till den hon är idag.

Sen for jag hem.

Trots alla trassliga relationer och krav från både Smalånger och Kukkojärvi så gör Jana som vanligt; hon går sin egen väg. Och den innebär en uppgörelse med männen, konsten, bakgrunden och framtiden.

Åh, vad jag inte ville att Sen for jag hem skulle ta slut! Den är precis lika fantastisk som de första två delarna. Även om Jana gör saker få andra skulle våga eller orka så är hon ändå väldigt mänsklig och det är lätt att känna med henne. Det korthuggna, karga språket ger boken (liksom de tidigare två delarna) en helt egen ton. Jag tycker det gör att jag som läsare kommer nära henne och de övriga i boken. Kargheten i språket utmanas när Jana förflyttar sig till helt nya miljöer som beskrivs i förhållande till de gamla. De nya miljöerna gör också att lite av hopplösheten som finns i de två första böckerna ersätts av en gnutta hopp om framtiden.

Jag är rätt säker på att jag kommer läsa de här böckerna igen. För så bra är de! Och givetvis håller jag tummarna för att Karin Smirnoff inte känner sig färdig med Jana så det kan komma fler böcker om henne.

Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Amazon.se (inbunden eller pocket).

Läsning och de bästa böckerna jag läste 2020

Ni som läser här regelbundet vet förstås att jag läser en hel del. Och ni som inte har hängt med så länge vet det också nu när jag har sagt det. I slutet av förra året dippade dock min läslust, och jag började lyssna en del på olika poddar istället. Min lästid är oftast i sängen på kvällen innan jag ska somna, så ibland passar det Tvåans sömn bättre att jag lyssnar med lurar än läser med pannlampa (som jag har på rött ljus för att störa så lite som möjligt).

Nu är jag sugen på att läsa igen, men då är det istället så himla kallt inomhus hos oss att det känns nästan omöjligt att sticka ut händerna utanför täcket för att hålla i boken. Men det kommer varmare tider, det är jag övertygad om.

Nåväl. Förra året läste jag tydligen 41 böcker, och det är ju en del. Då kan man kanske tro att det skulle vara svårt att lista de fem bästa böckerna, och det var det faktiskt. Det finns nämligen inte fem utan sex böcker som sticker ut. Så jag gör helt enkelt en lista av de 6 bästa böckerna, för jag får ju bestämma själv. Jag vet också att inte alla böckerna är utgivna under 2020, men de får ändå hamna på min lista eftersom det var under det året jag läste dem.

Plats nummer 6

2020 var året då jag upptäckte Haruki Murakamis storhet som författare. Han skriver en del riktiga mästerverk i mina ögon men samtidigt lämnar en del av hans verk mig ganska ointresserad. Fågeln som vrider upp världen hamnade på listan över de bästa böckerna, och den innehåller (självklart) de ingredienser som får mig att älska Murakami: övernaturligt, djupa brunnar och studier av månen.

Plats nummer 5

Även Vigdis Hjort var en ny bekantskap för mig. Arv och miljö är en fantastisk och fruktansvärd bok som jag bitvis nästan inte vågade läsa vidare i. Den krypande känslan av obehag var så stor att det var svårt att hantera, trots att det är väldigt lite av handlingen som är explicit. Språket är väldigt kompakt, med många ord och mycket beskrivning av huvudpersonens känslor både i nutid och dåtid.

Arv och miljö.

Plats nummer 4

En roman med 14 (eller 16) huvudpersoner, hur är det ens möjligt att skriva? Eller för den delen läsa, utan att tappa bort vem som är vem? Testamente av Nina Wähä är helt fullt av fantastiska personporträtt som gör att det är (åtminstone ganska) lätt att hålla ordning på alla. De olika historierna vävs ihop och broderas ut på ett stiligt och smart sätt och ramberättelsen är så spännande att det är svårt att lägga ifrån sig boken.

Testamente.

Plats nummer 3

Vid det här laget är det väl ingen som har missat Karin Smirnoffs debuttrilogi om Jana Kippo. Givetvis är de med på topplistan, för vilka böcker det är! Vi for upp med mor är den andra delen, och här hamnar Jana i det lilla samhället där hennes mor växte upp. Det är ett frikyrkligt strängt och stängt samhälle som krockar stenhårt med Jana, men som Bror faller handlöst för.

Vi for upp med mor.

Plats nummer 2

På plats två hamnar den första delen om Jana Kippo, Jag for ner till bror. Både del ett och två är fantastiska berättelser med ett helt eget språk, personporträtt som griper tag i läsaren och beskrivningar av små samhällen som stämmer på pricken (åtminstone enligt mina fördomar). Den kvävande känslan av att alla vet allt hela tiden, men som samtidigt är en gemenskap beskrivs klockrent.

Jag for ner till bror.

Plats nummer 1

Den allra bästa boken jag läste 2020 var 1Q84. Den sög in mig helt i Tengo och Aomames verkligheter och jag kunde inte låta bli att läsa en sida till och en sida till och en sida till… Här är Murakami verkligen i sitt esse, med övernaturligt som ändå känns trovärdigt och en berättelse som från början känns som flera olika böcker men som skickligt vävs ihop till en fantastisk saga. Till skillnad från de böcker där Murakami fokuserar på kärlekshistorian tycker jag att kärleken i 1Q84 är helt självklar när den väl uppenbarar sig. Har du inte läst 1Q84 är jag avundsjuk på dig som har en så fantastisk läsupplevelse framför dig!

1Q84.

Boktips: Sputnik Sweetheart

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag har ju läst en hel del Haruki Murakami och tycker mycket om hans stil. Det står fortfarande några olästa böcker av honom i bokhyllan, så när det var dags för en ny bok härförleden valde jag Sputnik Sweetheart, eller som den heter på svenska: Sputnikälskling. Sputnikälskling är en kärlekshistoria, men inte i Harlekin-mening. Istället är det en realistisk berättelse om tre människor vars öden vävs samman genom kärlek.

Sumire har författarambitioner och är en virvelvind. När K träffar henne på universitet blir han fullkomligt betagen av henne, men han förstår samtidigt att hon inte känner på samma sätt för honom. På ett sätt som är lätt att känna igen blir han hennes förtrogna och bästa vän. Sumire hoppar av universitetet för att skriva på heltid, medan K tar examen och börjar jobba som lärare.

Sputnik Sweetheart.

På ett bröllop hamnar Sumire bredvid en äldre kvinna, Miu. De börjar prata och upptäcker att de har mycket gemensamt. Efter ett tag inser Sumire att hon är kär i Miu. Miu å sin sida inser att Sumire skulle kunna hjälpa henne på jobbet och erbjuder en anställning. Som en del i jobbet som vinimportör reser de båda runt i Europa. Av olika anledningar hamnar de på en grekisk ö (som antagligen ligger nära Cypern, har jag listat ut) och ska ta det lugnt ett par veckor. Därifrån ringer Miu en dag till K och ber honom sätta sig på ett flyg och komma dit genast, för något har hänt.

Sputnikälskling är lite som en blandning av Norwegian Wood och Fågeln som vrider upp världen. I början är det en bok om en kärlekshistoria, men ungefär i mitten ändrar den stil och får fler och fler övernaturliga inslag. En del av dem är lätta att känna igen från andra av Murakamis böcker, som exempelvis Fågeln som vrider upp världen. Just igenkänningen gör att jag tappar tråden och berättelsen i Sputnik Sweetheart inte riktigt griper tag i mig. Även första delen är lite oengagerande tycker jag, eftersom jag har svårt att förstå K:s fascination av Sumire. Jag tycker mest hon verkar vara en jobbig person att ha i sitt liv. Kanske får jag helt enkelt inse att jag föredrar Murakamis mer övernaturliga böcker.

Köp boken hos Bokus (pocket).
Köp boken hos Amazon.se (pocket).

Boktips: Vera

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag vet inte varför Vera av Anne Swärd hamnade på min bokönskelista. Sedan dök den upp i ett bokpaket, och hamnade i bokhyllan. Den stod där och var ganska oansenlig, och jag visste inte något om Anne Swärd heller. Men så en dag, när jag ville läsa något på svenska så föll valet på Vera. Och oj. Det här är inte det sista jag läser av henne!

Vera handlar om Sandrine, som kommer till Sverige som flykting efter andra världskriget. Hon blir inkvarterad på ett badhotell tillsammans med andra kvinnor. Efter några dramatiska omständigheter möter hon Ivan, en vacker läkare. Han ger henne anställning som hushållerska, och erbjuder efter en tid äktenskap. Sandrine blir alltså ingift i en överklassfamilj från Stockholm. Huset vid havet där hon möter Ivan är hans sommarhus, resten av året spenderas i Stockholmsvåningen.

Vera.

I Stockholm förväntas Sandrine kunna föra sig som den överklassdam hon har blivit. Äktenskapet med Ivan visar sig vara en fasad, men en fasad som passar dem båda. Genom Sandrines minnesbilder får vi reda på hennes historia och vad som förde henne till Sverige. Vi får också ta del av hennes inre konflikter, som är tätt länkade till historian.

Jag blev alldeles tagen av Vera. Den var så intensiv att jag inte orkade läsa den kontinuerligt, utan var tvungen att ta pauser på några dagar vid vissa tillfällen. Handlingen kanske låter banal i min beskrivning, men den berättas med en språkbehandling som är njutning för ögat. Dessutom finns det flera bottnar i den till synes enkla kärlekshistorian. Eller tragedin. Eller dramat. Betraktelsen av Ivans familj är glasklar och ger ett intryck av iskall likgiltighet, åtminstone i början.

Köp boken hos Bokus (pocket).
Köp boken hos Amazon.se (pocket).

Boktips: Som en öppen bok

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Som en öppen bok är en debutroman, skriven av Sara Molin. Farmor hade med sig den när hon hälsade på oss tidigare i höstas, och jag passade på att låna och läsa den.

Clara är gymnasielärare i svenska, och det blev hon för att hon älskar böcker och att läsa. Dessvärre innehåller läraryrket en hel del mer än just läsning, både aviga elever, jobbiga föräldrar, elaka kolleger och svaga rektorer stöter vi på i Som en öppen bok. Förutom ett arbetsliv som lämnar en hel del övrigt att önska, om än med vissa ljusglimtar, så har Clara en syster vars bekymmerslösa inställning till livet hon är avundsjuk på och föräldrar som har en skavig relation till varandra och till sina barn.

Som en öppen bok.

På en familjemiddag dyker systern upp med en helt fantastisk ny man, som Clara känner en förbjuden attraktion till med en gång. Marcus visar sig vara bartender med en pappa som är litteraturprofessor. Clara blir mer och mer attraherad av systerns pojkvän, men gör sitt bästa för att inte förstöra för sin syster. Samtidigt kan hon inte låta bli att låta svartsjukan gå ut över systern. Claras humör blir inte bättre av att hon blir motarbetad på jobbet av både chef och kolleger.

Sakta men säkert nystas tråd för tråd i berättelsen upp, och det mesta blir ljusare och ljusare. Som en öppen bok är en härlig bok som författaren stolt ger epitetet feelgood-roman. Och det gör hon helt rätt i. Det här är ett lyckopiller som är svårt att lägga ifrån sig. Till vardags jobbar Sara Molin som lärare i svenska och svenska som andraspråk, och det kan man kanske säga märks i den här boken. På ett bra sätt. Språket är lättflytande och effektivt, och det är lätt att misstänka att Claras kärlek till böcker och lyckoögonblicken när trotsiga tonåringar påverkas av böcker de har fått läsa är självupplevda. Jag kan lätt rekommendera Som en öppen bok till alla som vill läsa något som lyfter upp dem och ger dem ny tro på framtiden.

Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Amazon.se (pocket).

Boktips: Tid: Livet är inte kronologiskt

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag måste börja med ett erkännande: jag har aldrig lyssnat på Alex och Sigges podcast. Jag har alltså inte någon som helst aning om hur deras samarbete och dynamik ser ut. Jag fick Tid: Livet är inte kronologiskt av en bekant, och tänkte helt enkelt ge den en chans. Jag har ju läst en bok av Sigge Eklund tidigare, så helt off kan det kanske inte vara. Tid: Livet är inte kronologiskt är en samling krönikor, alla på temat tid. Varannan är skriven av Alex Schulman och varannan av Sigge Eklund.

Krönikorna i Tid: Livet är inte kronologiskt handlar alla om Alex respektive Sigges förhållningssätt till just tiden. De börjar med dåtid, förflyttas till nutid och berör på slutet även framtid. Upplevelser som de båda författarna i nuet har kopplas ihop händelser tidigare i livet. Ibland leder det till insikter hos författarna, och ibland inte.

Tid: Livet är inte kronologiskt.

Jag vet verkligen inte vad jag ska tycka om Tid: Livet är inte kronologiskt. Några av Alex krönikor berör mig illa, hur hans föräldrars beteende skadade honom som barn. Jag kan känna igen en del av det i mig själv och mitt sätt att uppföra mig inför mina barn, och det är ju jobbigt. Fast å andra sidan är ju inte mina barn Alex Schulman och uppfattar kanske situationerna på ett helt annat sätt. Andra krönikor berör mig inte alls. Sigges bidrag är lättare att hantera eftersom jag inte känner igen mig själv i dem.

Kanske är Tid: Livet är inte kronologiskt en bättre bok om man har lyssnat på podden? Jag vet inte. Jag blir inte speciellt intresserad av att lyssna på den när jag läser boken. Som helhet ger ett intryck av två män i min egen ålder som lider av ganska stor ångest och oro över både stort och smått och letar efter sätt att hantera det.

Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Amazon.se (inbunden eller pocket).

Matinspiration och kokböcker

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Nu är ganska länge som jag inte alls har haft någon inspiration när det gäller mat. Hela pandemiläget och att det inte bara är att gå ut och handla det jag vill ha sänker mitt humör och därmed också inspirationen. Så vi har helt enkelt hållit oss till middagar bestående av familjeklassiker. Det har inte varit något problem för resten av familjen, de gillar ju klassikerna. Men jag, däremot, tycker att det är lite själadödande att laga samma mat hela tiden och äta mest för att få näring.

Men nu, nu är det dags att rycka upp sig ur tråkmatträsket. Jag har ju en massa kokböcker, och snart är det jul så då kan man önska sig ännu fler. Jag har inga keto/lchf-kokböcker, och det är nog inte främst det jag kommer leta efter heller. Kokböcker är mest njutning för mig, en källa till inspiration och drömmar. Vardagsrecept finns det ju mängder av online, och göra om kokboksrecept så de passar mig och Fredrik bättre är inte så svårt tycker jag.

Tre av mina favoriter i kokbokhyllan just nu är Polpo, Husmanskonst och Plenty More.

Kokböcker.

Polpo var lite hajpad för några år sen, så jag var lite tveksam. Men när jag bläddrade lite i den så föll jag direkt. Det här är verkligen en inspirationskokbok. Texterna om och recepten på små Cichèti får det att vattnas i munnen på mig. Jag längtar till Italien och efter att äta massor av smårätter med olika smaker.

Plenty More är en kokbok med recept på fantastiska grönsaksrecept skapade av den brittiske kocken och restaurangägaren Yotam Ottolenghi. Jag har lagat flera av recepten i Plenty More, och de har varit ljuvliga allihop. Näst på tur står en aubergine-cheesecake. Jag har Plenty More på engelska, och tycker att det har fungerat bra med ingredienser även i Sverige.

Mannerströms Husmanskonster köpte jag när vi skulle flytta utomlands. Jag hade sneglat på den innan, men det kändes viktigt att ta med sig en del av den svenska matkulturen när vi skulle flytta från Sverige. Boken är verkligen proppfull med fantastisk husmanskost. Stekt sill med korintsås är kanske inte det första jag tänker testa, men någon gång ska jag göra egen blodpudding.

Till jul så får tomten gärna komma och fylla på hyllan med någon av de här:

Rullrån och Tankebrus av My Feldt, som driver ett bageri och ett café i Halmstad. Det var där jag åt den godaste chokladkakan jag någonsin har smakat. Det här är hennes andra bok, och den blandar tänkvärda texter med oerhört vackra bilder och ljuvliga recept.

Quick and Delicious av Gordon Ramsay. Jag har faktiskt inte följt Gordon Ramsay, men har förstås hört om när han vrålar på kockar i köket. Det här är en kokbok med snabblagade recept skapade av en stjärnkock. Vad kan gå fel?

Chez Wood Av Sofia Wood. Hon har ju också skrivit Vinter hos Wood, men eftersom jag inte bor i ett ”vinterland” längre så tror jag den får vänta lite. I Chez Wood bjuder Sofia på fantastiska recept både för fest och vardag.