Boktips: Wool

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

För ett tag sedan när jag klagade över att det var länge sedan jag hade en riktigt stor läsupplevelse så var det någon som tipsade om Silo-trilogin av Hugh Howey Jag skaffade första delen, Wool, och sedan har den stått i bokhyllan ett bra tag. Under tiden har jag i och för sig fått flera stora läsupplevelser, men plötsligt var det Wool som stod på tur.

I Wool bor människorna i en nedgrävd silo eftersom utsidan är full av gifter och obeboelig. För att hålla alla invånarna i silon i schack finns ett strikt regelverk. Den som bryter mot reglerna blir utskickad för att rengöra sensorerna som blickar ut över omgivningen och överlever inte kontakten med den giftiga luften utanför silon. I början av Wool gör borgmästaren den långa resan från översta våningen ned till mekanikerna som lever i den nedre tredjedelen av silon. Det behövs nämligen en ny sheriff, och kvinnan som de vill ha till jobbet jobbar som mekaniker.

Wool.

Jules, som är den tilltänkta sheriffen, är inte lättövertalad. Hon trivs som mekaniker och kan inget om jobbet som sheriff. Men när hon väl bestämmer sig för att acceptera uppdraget tar en hel rad oväntade händelser sin början. Det är svårt att berätta speciellt mycket om handlingen utan att avslöja för mycket. Jules är huvudperson, och det visar sig att hennes öde är intimt sammanbundet med silons.

Jag tyckte Wool var en aning ojämn. Det händer väldigt mycket olika saker, och jag tycker beskrivningen av dem spretar lite. De kanske mest händelserika passagerna var de jag tyckte var minst intressanta och till och med lite tråkiga. Men efter en kortare dipp så tar den sig igen, och blir både spännande och intressant. Jag kommer definitivt läsa nästa del i trilogin.

Köp boken hos Adlibris (pocket).
Köp boken hos Bokus (pocket).
Köp boken hos Book Depository (pocket).

Boktips: Vi for upp med mor

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Efter att ha läst första delen i trilogin om Jana av Karin Smirnoff var jag nästan tvungen att kasta mig över nästa del, Vi for upp med mor. Som tur var hade den kommit med samma bokpaket som den första delen.

I Vi for upp med mor hamnar Jana och Bror i moderns födelseby. Där får de upptäcka en helt ny sida av modren. I Kukkajärvi styr ett frireligiöst samfund med stadig hand. Jana och Bror blir intrasslade i det på helt olika sätt, men i någon mening lika hårt.

Vi for upp med mor.

Janas kärlekstörst och stora frihetsbehov fortsätter att påverka hennes liv. Den här gången får det större konsekvenser än tidigare. Hon påverkar samhället både i det stora och det lilla.

Det är svårt att skriva speciellt mycket om handlingen i Vi for upp med mor eftersom det händer saker på varenda sida, och det mesta hänger ihop. För att inte förstöra läsupplevelsen från andra väljer jag att lämna resumén väldigt kort. Precis som i Jag for ner till bror är vi for upp med mor en helt fantastisk bok. Personerna vi träffar känns levande och som riktiga människor med flera sidor och bottnar. Janas inre kamp mellan de två ytterligheterna i hennes personlighet blir ännu tydligare. Beskrivningen av det religiösa samfundet balanserar på den hårfina gränsen av att vara stereotypt eller skräckinjagande, och hamnar på rätt sida. De många händelserna gör att det är lätt att hamna i sträckläsning av den här boken också, precis som den första delen. Oron för att del två inte skulle vara lika bra som den första kom helt på skam. Nu längtar jag efter del tre!

Köp boken hos Adlibris (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).

Boktips: Jag for ner till bror

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Karin Smirnoff debuterade som författare vid 55 års ålder med romanen Jag for ner till bror. Det är första delen i en trilogi. Till vardags driver Karin Smirnoff ett stort företag, så skrivandet är kanske vad man kan kalla en bisyssla. Det, kombinerat med att Jag for ner till bror har blivit väldigt omskriven och nominerats för Augustpriset, gjorde att den hamnade på min Att läsa-lista.

I Jag for ner till bror träffar vi Jana. Hon tar sitt pick och pack och flyttar från sin lägenhet till barndomshemmet i Smalånger där hennes tvillingbror, som också visar sig heta Bror, fortfarande bor. Bror är alkoholist och Jana reser dit för att rädda honom, och sig själv eftersom de två tvillingarna har en nästan symbiotisk relation.

Jag for ner till bror.

Tillbaka i barndomens Smalånger kommer också barndomens alla minnen tillbaka. Vi får följa tvillingarna barndom och uppväxt, sett ur Janas perspektiv. Med hjälp av John, en granne, kommer också förträngda minnen fram. Samtidigt följer vi Janas liv i nutid i Smalånger. Hon får jobb på hemtjänsten, och som i de flesta byar så vet alla allt om alla. Eller åtminstone det mesta om de flesta.

Jag for ner till bror är en fantastisk bok. Den sätter verkligen fingret på känslan av att vara instängd men ändå utelåst från bysamhörigheten. Personerna är väldigt levande och jag kände att jag saknade dem när jag hade läst ut sista sidan. Janas inre stridighet mellan att vara en stark och självständig överlevare och en kärlekstörstande kvinna är skildrad så att den är lätt att känna igen sig i. Även om den i Janas fall är betydligt mer extrem än för de flesta. Språket i Jag for ner till bror är eget, med inslag av norrländska. Det är korthugget och tankarna är betydligt mer utbroderade än samtalen, precis som det kan vara i verkligheten.

Köp boken hos Adlibris (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).

Boktips: Moving Pictures

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag fortsätter oförtrutet att läsa böckerna om Discworld av Terry Pratchett. Nu var det Moving Pictures som stod på tur. Jag tycker det är roligt att läsa böckerna så här tätt inpå varandra, för det är lätt att lägga märke till detaljer och personer som dyker upp i de olika delarna. Just i Moving Pictures träffar vi till exempel trollet Detritus igen, som vi först träffade på i Guards! Guards! De andra Discworldböckerna jag har läst hittar du här: ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, fyrtio.

I Moving Pictures får vi följa Victor, en ung man som ägnar sitt liv åt att undvika bli trollkarl. Detta för att han ska få så stor del av ett arv som möjligt. Samtidigt som Victor låter bli att klara tentor kommer alkemisterna i Ankh-Morpork på ett sätt att skapa rörliga bilder. För att undvika en konflikt med trollkarlarna om vad som egentligen är magi bestämmer sig alkemisterna för att förflytta sig någon annanstans, och som av en osynlig kraft dras de till Holy Wood.

Moving Pictures.

Efter att ha sett en ”click” finner sig Victor även han på väg till Holy Wood, trots att han inte är säker på hur han kom till det beslutet, eller ens hur han påbörjade sin resa. Väl framme upptäcker han att invånarna i Holy Wood inte har speciellt mycket till övers för andra än sig själva. Han lyckas dock få ett av de lägst betalda jobben i stan, det som skådespelare. Tillsammans med den kvinnliga huvudrollsinnehavaren Ginger skapar de magi på film. Som man kan tänka sig är det kanske inte bara de rörliga bilderna som lockar lycksökarna till Holy Wood, och förutom att hantera det ofattbara konceptet fans får Victor ett mycket större uppdrag när det visar sig att Ginger används av de mystiska krafter som ligger bakom Holy Woods och de rörliga bildernas dragningskraft.

Jag gillar Moving Pictures! Det är en träffsäker drift med vår världs filmindustri, åtminstone sedd utifrån, samtidigt som den är väldigt typisk för Discworld. En perfekt kombination, helt enkelt. Persongalleriet är brett men ändå ganska lätt att hålla ordning på, med en hel del kändisar från tidigare delar i serien. Filmindustrin är också såpass välkänd för de allra flesta att det är lätt att se parallellerna till vår värld.

Köp boken hos Adlibris (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Book Depository (inbunden eller pocket)

Boktips: Fågeln som vrider upp världen

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag har ju fastnat för Haruki Murakami, vilket torde ha framgått av tidigare boktips. Alltså var det med höga förväntningar jag började läsa The Wind-up Bird Chronicle, eller som den heter på svenska ”Fågeln som vrider upp världen”.

Boken börjar med att Toru Okadas katt har försvunnit. Det föranleder ett märkligt telefonsamtal och ett ännu märkligare möte med Malta Kano, en kvinna som ska hjälpa honom hitta katten. Plötsligt en kväll kommer inte heller Torus fru Kumiko hem från jobbet. Toru försöker få hjälp att hitta Kumiko av Malta Kano, som verkar vara synsk. Det visar sig dock inte vara lätt, varken att få några klara svar från Malta Kano, eller hitta Kumiko.

The Wind-up Bird Chronicle.

En dag när Toru letar efter katten vid ett övergivet hus i kvarteret träffar han May Kasahara, en av grannarna. Hon berättar för honom om brunnen som finns på tomten till det övergivna huset. Genom en lång rad omständigheter får brunnen en central plats i Torus kamp för att hitta Kumiko och få henne att komma tillbaka hem. Som i många av Murakamis böcker rör sig handlingen mellan flera världar, både den fysiska och andra.

I Fågeln som vrider upp världen utsätts vi för ett av Murakamis kännetecken – de många till synes separata händelsetrådar som nystas upp sida vid sida. Det kan vara svårt att få någon överblick över de många olika spåren, och det är inte självklart i alla fall hur de hänger ihop med Toru och hans kamp för Kumiko. Eftersom det också ingår en undermedveten värld är det väldigt svårt för läsaren att lista ut saker på egen hand.

Jag är imponerad av kompositionen i Fågeln som vrider upp världen, men jag är inte helt säker på om jag tyckte att den var så himla bra. Det var svårt att komma in i boken, och efteråt är min känsla ”jaha?”. Fast när jag var inne i boken tyckte jag definitivt att det var läsvärt och det var ibland svårt att lägga den från sig.

Köp boken hos Adlibris (pocket).
Köp boken hos Bokus (pocket).
Köp boken hos Book Depository (pocket)

Boktips: Testamente

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag har inte läst något av Nina Wähä tidigare. Däremot blev jag tipsad om Testamente i Sandra Beijers blogg. Och med en sådan beskrivning var det ju svårt att inte bli intresserad och nyfiken. Så när Testamente dök upp i ett bokpaket från Sverige blev jag väldigt glad, och så snart det dök upp en lucka i bokläsandet så tog jag ut den ur bokhyllan.

Testamente handlar om familjen Toimi som lever i Tornedalen. Eller i alla fall de flesta av de 12 (eller 14) barnen bor kvar där. Den första vi möter i boken är Annie, nummer 2 (eller 4) i syskonskaran. Hon bor i Stockholm, men åker upp till Tornedalen för att fira jul. Ingen i familjen verkar bli speciellt glad att se henne. Det är också ganska talande för hela boken, syskonen är starkt sammansvetsade, på gott och ont. Fast kanske mest på ont. Ett av kitten som håller syskonen samman är skräcken för fadern, Pentti. Han är en oberäknelig man, som påverkar hela familjen.

Testamente.

Genom hela boken får vi följa syskonens kamp för att frigöra sig från varandra och familjen. I några fall för att närma sig dem igen, fast från ett annat håll och på andra villkor. Andra syskon vill bara bort från familjen och Tornedalen. Men under julhelgen när Annie hälsar på händer det saker som ställer allting på sin spets. Vissa fakta kommer i dagen, och andra vägrar visa sig. Starten på något nytt sätter syskonbanden på prov på många oväntade sätt, mitt i allas frigörelseprocess.

I Testamente får vi följa vart och ett av syskonen, både i nutid och i tillbakablickar. Vi får uppleva avgörande familjehändelser genom fleras perspektiv och det gör att vi lär känna dem allihop. Personporträtten är helt fantastiska och det känns verkligen som om jag har lärt känna syskonen Toimi. När boken var slut önskade jag hett att det fanns en del 2, men det finns det sorgligt nog inte. Det här är en så bra bok! Snälla Nina, skriv en del två. Jag vill veta hur det går för alla!

Köp boken hos Adlibris (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).

Boktips: Nora eller Brinn Oslo brinn

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Nora eller Brinn Oslo brinn är en debutroman av Johanna Frid. Den har synts i diverse livsstilsbloggar det senaste året eller så, så jag antar att det skickades ut friskt med recensionsexemplar. Med en handling som rör sig kring en kvinnas endometrios och hennes svartsjuka på pojkvännens ex-flickvän kan jag förstå att det här är en bok som vänder sig till läsekretsen av bloggarna jag har sett den på.

Boken är autofiktiv. Bokens Johanna har träffat en dansk kille, och när hon upptäcker att han håller kontakt med sitt norska ex Nora fortfarande blir hon uppslukad av svartsjuka. Hon börjar leta online efter så mycket information som möjligt om Nora. På något plan förstår hon att det inte är ett sunt beteende, men ändå kan hon inte sluta.

Nora eller Brinn Oslo brinn.

Samtidigt som svartsjukan rasar går Nora på utredning för sina messmärtor. Hon blir diagnosticerad med endometrios, och får en operation bokad åt sig. Efter operationen flyttar delas av hennes online-fokus från Nora till endometrios. Det visar sig att den riskfria operationen inte alls alltid lyckas och inte heller alltid hjälper.

Jag vet verkligen inte vad jag ska tycka om Nora eller Brinn Oslo brinn. Jag känner förstås igen delar av online-detektivandet, men den oresonliga svartsjukan känns överdriven. Att pojkvännen står ut med Johanna genom den är svårt att förstå. Jag förstår inte heller riktigt hur endometriosen hänger ihop med resten av boken. För mig känns det som två separata historier. Boken har varken en tydlig början eller slut som är en upplösning. Istället slutar den bara. Vi får helt enkelt följa med Johanna under ett år eller så, utan förklaringar eller en fortsättning.

Köp boken hos Adlibris (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).

Boktips: The Graveyard Book

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Mer eller mindre av en slump sprang jag på The Graveyard Book av Neil Gaiman i Ettans skolbibliotek. När jag frågade så fick jag lov att låna den, trots att det var sommarlov. Neil Gaiman är ett namn som susar förbi på mig lite varstans, men det här var första gången som jag faktiskt lyckades komma över något han skrivit.

The Graveyard Book handlar om Bod och hans uppväxt på en kyrkogård. Bod är en levande människa, men när hans familj utsätts för ett hårresande brott lyckas han som ettåring smita iväg till den närbelägna kyrkogården. Där blir han adopterad av några spöken som bestämmer sig för att skydda honom. Bod får alltså växa upp på kyrkogården, med en skyddsängel som ser till att han får mat och kläder.

The Graveyard Book.

Ju äldre Bod blir, desto mer nyfiken på världen utanför kyrkogården blir han förstås. Snart nog smiter han ut på upptäcktsfärd, om än för ett gott syfte. Han blir förstås upptäckt av någon och det visar sig att förövaren av brottet hans familj utsattes för fortfarande letar efter honom och nu har kommit ett steg närmare.

Jag tyckte att The Graveyard Book var väldigt spännande! Den är välskriven och håller nyfikenheten på hur det ska gå på topp hela tiden. Olika trådar nystas upp olika fort, och det är roligt att upptäcka när de knyts ihop med hela berättelsen. Ettan började läsa The Graveyard Book, men han kom inte riktigt in i den i början, så han slutade. Kanske är han lite för ung fortfarande, för jag tror nog att den här skulle passa bra för en 9-10-åring, fast på svenska, antingen som högläsning eller att läsa själv om han eller hon klarar av att läsa kapitelböcker.

Köp boken hos Adlibris (pocket).
Köp boken hos Bokus (pocket).
Köp boken hos Book Depository (inbunden eller pocket).

Boktips: Varulvsvalsen

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag har haft Varulvsvalsen av Sigge Eklund stående i bokhyllan länge nu. Efter att ha läst baksidestexten så har jag dragit mig för att börja med den, för den verkade vara tung och jobbig. Men för ett tag sen hamnade den ändå i mina händer och jag satte igång.

Varulvsvalsen är skriven i jagform. Den handlar om hur bokens jag och hans sambo försöker rädda sambons syster Rebecka som precis återfaller i ett tungt drogmissbruk efter att ha varit ren i fyra år. Resan in i drogerna går fort den här gången, och Rebecka blir alltmer okontaktbar. Berättaren och sambon är hela tiden på helspänn eftersom Rebecka kan ta en överdos när som helst, och eftersom det bara vid enstaka tillfällen finns möjlighet att övertala henne till avgiftning och vård.

Varulvsvalsen.

Samtidigt som boken klart och tydligt sätter ljus på hur bristfällig och underdimensionerad narkomanvården är i Sverige får vi en inblick i hur Rebeckas tidigare droghistoria ser ut. Medberoendet hos Rebeckas syster blir tydligt, och även det hos berättaren. Den plötsliga insikten som berättaren får om att han också behöver hjälp, stöd och att både hans och sambons beteende inte är friskt är en aha-upplevelse även för läsaren, trots att det förstås är lättare att upptäcka som läsare.

Språket i Varulvsvalsen är snabbt och kortfattat. Tempot är högt, vilket gör att stressen och ångesten i att försöka hitta hjälp till Rebecka precis när det finns möjlighet att hon kan ta emot den verkligen når fram till läsaren. Jag tyckte inte att den var så jobbig som hade trott att den skulle vara. Men det beror nog till viss del på att jag inte har några egna erfarenheter av droger, beroende eller medberoende. Jag kan tänka mig att någon med den typen av erfarenheter skulle påverkas starkt och tycka att Varulvsvalsen är en extremt jobbig bok att läsa.

Köp boken hos Adlibris (pocket).
Köp boken hos Bokus (pocket).

Boktips: Norwegian Wood

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Norwegian Wood är Haruki Murakamis stora genombrottsbok. Den utökade hans läsare från hundratusentals till miljoner över hela världen. Tydligen blev han så störd av uppmärksamheten att han var tvungen att flytta från Japan under många år, så istället bodde han i Europa och USA. Nu har han dock kommit tillrätta med situationen och bor återigen i Japan. Norwegian Wood anses vara en av Murakamis bästa böcker (som här hos Sandra Beijer, till exempel). Det, tillsammans med min upplevelse av 1Q84, gjorde att förväntningarna var höga när jag började läsa Norwegian Wood.

I Norwegian Wood får vi följa Toru Watanabe under några år i slutet av 1960-talet. Toru rör sig i studentvärlden i Tokyo, efter att ha flyttat från sin barndoms stad efter en tragisk händelse när han var 17 år gammal. Av en slump träffar han sin bästa väns före detta flickvän på tåget i Tokyo och ett säreget förhållande utvecklar sig. Toru och Naoko promenerar sig genom Tokyo medan de kommer närmare och närmare varandra.

Norwegian Wood.

Men så plötsligt en dag tar historien en ny vändning. Toru tvingas växa upp och lära känna sig själv. Han träffar också en ny flicka, Midori, som är helt annorlunda än Naoko, men lika oemotståndlig för Toru fast på ett annat sätt. De båda ytterligheterna hos kvinnorna i Torus liv tvingar honom att fundera över sina känslor och sina val. Torus funderingar får mig också att fundera, och det är ett gott betyg, antar jag.

Fast jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår storheten med den här boken. Den har inga av de övernaturliga tendenserna som annars är Murakamis kännetecken, utan är en enklare kärlekshistoria och ”coming of age”-roman. Visst är den gripande, men kanske är jag lite för gammal, för jag tycker att en hel del av Torus val är väldigt omogna. Hur han kan fastna så för Midori förstår jag inte heller, för mig är hon bara en ung kvinna och inte speciellt intressant utan kanske mer trasslig och tillgjord. Boken är dock både välskriven och snyggt uppbyggd, så den är klart läsvärd även om jag inte tycker att den är Murakamis bästa. Jag dras in i berättelsen om Naoko och Torus liv vid universitetet och vill hela tiden veta mer om dem båda.

Köp boken hos Adlibris (pocket).
Köp boken hos Bokus (pocket).
Köp boken hos Book Depository (inbunden eller pocket).