Jaha, men då har vi väl satt igång, då…

Idag var det tydligen dags.

Ett skåp nere, many to go…

Vi tog ner det första köksskåpet idag. Mest för att vi skulle kolla hur köket känns utan något skåp på den platsen, men också lite för att komma igång. När skåpet var nere passade jag på att ta ner lite kakel också. Njutningen i att förstöra kombinerat med njutningen i att ta bort det fula, fula kaklet…

Det här plattan finns nu inte mer.

Tillfredsställelsen i att börja byttes dock nu ikväll ut mot känslan av att det är så överväldigande mycket som ska göras. Jag började packa ur resten av skåpen, och återigen slås jag av hur mycket grejer vi har. Och då tror jag inte ens att vi har speciellt mycket jämfört med många andra. Min beundran för Fredrik som har flyttpackat ALLA våra saker två gånger på ett drygt år växer sig större och större.

Jag vet förstås, rent logiskt, att det här inte är ett stort projekt. Det kommer gå fort när vi väl sätter igång, både att ta ner och sätta upp. Det är bara det att det nu, precis innan vi börjar, känns det jobbigt. Jag känner igen den här känslan från när jag pluggade, att precis i början när jag började med nya ämnen så hade jag panik och stressade över att jag inte kunde något och att det var så himla mycket att lära sig till tentan. När själva tentan närmade sig kändes det lättare, även om det förstås fortfarande var lite nervöst. Så är det nu också, tror jag. Bara vi sätter igång så kommer jag må bättre. Men just nu ikväll är det mest tankar på hur mycket vi måste bila i golvet, hur smutsigt och dammigt det kommer bli, hur vi ska hantera maten under tiden, hur löser vi vattenfrågan under tiden, var ska allt skräpet ta vägen, bredspackling och målning av en vägg, kommer vi hitta någon bänkskiva, och måste vi nu måla om hela köket? Och köksfönstret, måste det bytas i det här också, eller kan det vänta?

Ja, ni hör ju. Men det är bara att ta några djupa andetag, konstatera att både jag och Fredrik är händiga, och förstås inse att hela Cypern är full av hämtmat. Till och med här i byn går det att få sig ett mål mat om det skulle behövas. Och det kommer bli så bra när det är klart!

Arbetet går framåt

Idag har Fredrik ägnat delar av dagen åt att gjuta in rören till duschen. Så eventuellt kan vi faktiskt duscha om ett par dagar eller så. Ja, innan dess om vi fuskar med plast istället för kakel skulle jag tro. Det går inte superfort nu, men så är det ju ingen panik längre heller. Och det går ju framåt, och det är det viktigaste.

Eftersom jag inte kan hjälpa till med badrummet och rören så har jag istället ägnat mig åt att beställa vitvaror till köket. Själva köksmöblemanget kommer Fredrik åka och köpa när badrummet är klart. Just nu kan man inte se något lagersaldo på IKEA, så det inköpet hade ändå fått vänta eftersom det ju är 80 km till Nicosia. Vi vill inte behöva köra dit i onödan, utan tänkte faktiskt kolla så att åtminstone det mesta vi vill ha finns när vi har tänkt åka dit. Jag kommer vara huvudansvarig för att montera möblerna, och för att riva det gamla köket. Det ska bli roligt att göra något och känna att jag deltar i renoveringen.

Jag kommer inte sakna det nuvarande kökskaklet…

Dessutom har vi haft den andra poolkillen här för att bedöma vad som behöver göras åt vår pool och vad det kommer kosta. Efter hans besök konstaterade vi båda två att vi kommer låta den första killen göra jobbet, så jag tvingade Fredrik att ringa honom för att vi ska kunna välja liner, och sedan förhoppningsvis komma igång med renoveringen så snart som möjligt. Vädret här är ju badvänligt redan nu, och vi har blivit lovade en värmebölja med upp mot 40 grader i helgen som kommer. Den får vi dock hantera utan pool.

Jag verkar ha funnit mig lite tillrätta i vår vardag med pågående renovering också. Det känns inte längre lika jobbigt att se framåt mot månader med renovering och allt stök som hör till det. Istället känns det som om det kommer bli bra när det blir klart. Och ibland känns det inte ens som om det kommer ta evigheter att komma igenom det heller. Så det finns allt hopp om livet!

Pågående projekt och avslutare

Jag tycker att de senaste dagarna har varit ganska jobbiga. När jag funderar över varför inser jag att jag helt enkelt är en avslutare. Det här visste jag förstås redan, men jag tenderar att glömma det. Jag vill se projekt gå framåt, och det allra bästa är när jag kan avsluta dem.

Nattarbete, med sällskap.

Omdragningen av vattensystemet är ett projekt jag inte kan påverka speciellt mycket, men som jag lever mitt i. Det gör att det är dubbelt så jobbigt – jag blir utsatt för det, men kan inte driva det mot ett avslut. Men nu börjar det faktiskt gå att ana ett avslut, åtminstone för stunden. Vi har vatten i köket, och det sägs att toaletten kommer fungera under natten eller tidigt imorgon bitti.

Rörmokaren in action.

För att driva renoveringen framåt ser jag istället till att dra i köksrenoveringen. Jag har planerat layouten och gjort en inköpslista till IKEA-besöket, och beställt vitvaror. Som om det inte var nog med köks- och badrumsrenovering så har jag också sett till att det ska komma ett par poolfirmor och titta på vår pool så vi kan få lite offerter på jobbet. Den första var här idag, och hummade och skakade på huvudet och undrade hur länge poolen hade stått utan liner. Han skulle återkomma med en offert.

Utöver att göra av med pengar ägnar jag mig åt markservice, och försöker lägga till lite bonusar för att hålla humöret uppe på både mig och de andra. Häromdagen blev det hallongrottor, och det var inte äckligt alls, kan jag meddela. Hela familjen åt med stor förtjusning.

Hallongrottor, med allmänt köksstök och hela Tvåans nappsamling.

Utöver matlagning så ägnar jag dagarna åt att läsa för Tvåan. Han har nämligen upptäckt det där med böcker, och det gör vi såklart vårt bästa för att uppmuntra. I alla fall de första sju gångerna jag får läsa Jamen Benny för honom… Alfons Åberg är också en favorit, och även Gittan kan han tänka sig att lyssna på. Pettson och Findus är lite för långa fortfarande, speciellt eftersom vi bara har packat upp Stackars Pettson hittills.

En sak som jag faktiskt har lyckats avsluta är mitt senaste stickprojekt. Jag gjorde en randig tröja, dels för att jag inte var säker på om jag hade garn till en hel tröja, och dels för att det är lite roligt med ränder. Jag använde en slumpgenerator för att få fram randningen, och jag blev väldigt nöjd. Trots att det kändes som om det var ett oändligt antal trådar att fästa på slutet. Jag stickade på stora stickor för att få ett varmt men inte supertjockt material, och slutresultatet blev precis som jag hade tänkt mig!

Randig tröja och beigerosa läppstift.

I vilken ordning saker ska göras…

Idag ringde en trevlig kvinna och sa att spisen som vi har beställt är klar för leverans, när ville vi ha den. Jag sa att det går bra närsomhelst, vi är hemma. Då visade det sig att de inte bara levererar den, utan de vill också installera den. Och det är vi ju verkligen inte redo för än på några veckor…

Så hux flux var vi tvungna att tänka igenom hur vi ska planera jobben som ska göras. Vi hade en snabb konferens, under tiden jag pratade i telefon, och kom fram till att det alltså blir så att vi får prioritera köksrenoveringen så snart vattenläckan är fixad, och vi åtminstone har ett preliminärt rörsystem som fungerar.

Det betyder att vi kommer preliminärfixa badrummet, så att vi kan använda det igen fram till dess att vi gör den ordentliga renoveringen där vi byter ytskikt och avlopp. Antagligen kommer vi innan dess göra ett badrum i källaren, fast det upptäckte vi idag att vi behöver fundera på layouten för.

Nåja. Dagens arbete har varit bilning av väggar och dragning av rör. Eftersom vi har en familj där ett av barnen går i skolan och det andra sover en stund på dagen försvinner en del tid under dagen, då inga högljudda aktiviteter kan utföras. Den tiden används istället för inköp av saker, eller till koppling av rör.

Rörkoppling pågår.

Förhoppningsvis är vi klara med rörsystemet, åtminstone i något slags preliminär variant, efter helgen. Då ska vi skaffa billigt kakel och ”återställa” duschen, innan det är dags att flytta fokus till köket.

Köksrenoveringen ser jag lite fram emot, trots att det såklart kommer vara rörigt och stökigt. Men det känns ändå som en relativt begränsad insats, och en där jag kommer kunna vara mer delaktig än i det nuvarande rörmokeriet. Och givetvis är det roligare med renoveringar som ger synliga resultat, till skillnad från exempelvis rör och avlopp.

Renoveringsstart och promenad

Idag åkte Fredrik iväg för att försöka skaffa rördelarna vi behöver för att dra ett nytt vattensystem i huset. Lite oväntat så hittade han allt han behövde på ett av de stora DIY-varuhusen, och slapp vänta i evigheter på leverans från någon mindre firma som har fått alldeles för mycket att göra nu när byggbranschen har fått dra igång igen. Som en bonus fick han dessutom in allt i bilen, så det var bara att sätta igång när han kom hem.

150 meter rör.
Massor med kopplingar. Och Viky-plast, som ju låter oerhört förtroendeingivande. Men det är ”the best”, enligt uppgift.

…fast så går det förstås inte till när man har familj också. Utan istället blev det faktiskt familjepromenad i en av de två byarna vi bor i/vid. För första gången på sex veckor, räknade jag ut. Ettan cyklade, och Tvåan fick äntligen, äntligen åka vagn. Oklart vem av dem som var nöjdast, jag tror de har längtat båda två.

På väg ut genom grinden! På cykel och på väg till vagnen!

När vi kom hem igen blev det dock några timmar med start av själva rörmokeriet. Nu är det alltså igång. Förhoppningsvis går det relativt fort att göra de delar som kräver att allt vatten är avstängt, så får vi lägga allt på plats efter hand. Givetvis kommer det förstås att krävas fler besök på DIY-varuhuset, för allt som behövdes kom inte med vid första besöket. Såklart. Nåja, nu kan vi ju få tillåtelse att gå ut flera gånger om dagen.

I och med den här senaste läckan så har vi ju hamnat mitt i en renovering av både kök och badrum. Innan vi blev tvungna att sätta igång funderade jag en del på hur jag skulle vilja ha det. Jag har kollat på inspirationsbilder online, men landar ändå i ungefär samma stil. Och det är ju samma stil som vi har haft i de senaste husen där vi har kunnat bestämma själv. Vitt, grått, trä, enkelt och ganska diskret i grunden.

Jag kan inte låta bli att känna mig lite tråkig, som inte gör något nyskapande och annorlunda nu när jag har chansen att göra om allt helt, från början. Trots att jag kanske istället borde tänka att jag tydligen har haft min stil någorlunda klar för mig i rätt många år nu. Det borde ju vara ett tecken på att jag kommer bli nöjd med våra nya rum?

Nejmen nej…!

Häromdagen kom Fredrik upp och berättade att Ettan hade upptäckt fuktfläckar i taket i killar-kan-garaget. Jag tänkte att det var lite konstigt, eftersom vi inte har något vatten ovanför killar-kan-garaget, för både kök och badrum ligger i den övre delen av huset, som är ett suterränghus, men funderade inte så mycket mer på det. Idag konstaterade Fredrik dels att fläckarna har vuxit, och dels att det faktiskt är fukt på utsidan av övre delen av huset. Alltså är det en liten, långsam läcka troligtvis från köket. SÅ HIMLA JOBBIGT!

Nu är det förstås ett betonghus vi bor i, så det är inte akut-akut så länge det inte droppar någonstans. Men däremot så ska det fixas så snart som möjligt. Och den här gången är det inte att hacka upp ett mindre hål och byta en rörkoppling, utan nu blir det istället det stora rörbytet där vi drar ett nytt rörsystem med ordentlig standard för hela huset. Vi har förstås tänkt göra det här, men det var inte riktigt den här veckan… Och att anlita hantverkare blir nog varken snabbare eller bättre, så det är bara att dra på sig arbetarbrallorna igen.

Senaste badrumsrenoveringen. Rör-i-rör. Ettan i magen.

Nu ska vi börja med att skaffa ordentliga bilningsverktyg, miljarders meter rör-i-rör, rörkopplingar och allt annat som hör till. Ja, och så måste vi bestämma en massa andra saker som påverkas, som till exempel layout för delningen av badrummet till ett badrum och en toalett, och hur vattnet ska placeras i de båda rummen, vad vi har tänkt oss för golvvärme och var i så fall. Köket påverkas också, så den renoveringen får vi förstås ta tag i samtidigt.

Såhär kommer vi inte behöva ha det den här gången. Hoppas jag.

Mitt bidrag till det här blir då att ta hand om barnen och laga mat. Det är såklart också viktigt, men det känns samtidigt väldigt frustrerande att inte kunna hjälpa till rent praktiskt för att få själva renoveringen att gå snabbare.

Nu jävlar ska här renoveras!

Just nu känns det här bara superjobbigt. Jag ser inte fram mot att leva i en byggarbetsplats med en massa uppbilade väggar, utan varmvatten, och med tusen oavslutade projekt längs vägen. Fast jag vet ju också att det kommer bli bra. Fredrik har gjort det här förut och vet vad han ger sig in på, och vi skulle ju ändå göra om både kök och bad. Det är ju bara att bita ihop och ta sig genom det. Och SÅ lång tid kommer det inte (få lov) att ta, och resultatet kommer bli så himla bra. Det är bara lite synd att vi inte kan renovera tillsammans, vi gillar ju faktiskt det.

Fix i barnens rum

Igår bestämde sig Fredrik och Ettan för att fixa till Ettans rum under tiden Tvåan sov förmiddag. De ställde in en massa legobyggen i plastbackar som sedan sorterades in i bokhyllorna istället för att stå på golvet. Slutresultatet blev väldigt bra, och det känns mycket mer städat i rummet nu. Men oj, vad han har mycket saker, Ettan…!

Eftersom vi fick leverans av IKEA-möbler i förrgår så blev eftermiddagens projekt att bygga ihop Tvåans nya säng (hurra, äntligen!). Ettan löser numera de flesta IKEA-möbler på egen hand om han får hjälp med saker som är för långa, höga eller tunga, så han fick ansvara för sängbygget, och gjorde det med den äran.

Tvåan provsover sin nya säng.

Själva sovandet i sängen under natten gick som vanligt. Men jag tycker åtminstone att den nya madrassen är tusen gånger skönare än den gamla, ruttna.

Jag blev inspirerad av att det fixades saker, så jag halade fram symaskinen.

Mitt i syprojektet.

Resultatet blev ett par gardiner till Ettan, och jag är väldigt nöjd. Han verkade också gilla dem. Jag har lite tyg kvar, och tänker använda det till att göra ett draperi att ha ovanför Ettans garderober. Men det blir en annan dag.

Tvåan har ju en isbjörn som gosedjur, så han blev mycket förtjust i Ettans gardiner, han med. Ska bli spännande att se om han accepterar sina gardiner sen när det kommer upp.

Gardiner, med pingviner och isbjörnar.

För varje sak vi fixar här hemma så känns det verkligen som om vi flyttar in lite mer. Det är en bra känsla! Det är förstås också skönt att faktiskt göra något, gärna med ett fysiskt resultat, inte minst för huvudet.

Badrumstankar

Vattenläckan är ju fixad. Eller ja, läckan är tätad och ett första lager betong är hällt i hålet i golvet. Vi behöver förstås fortfarande göra något slags temporär lösning med kakel och klinker där, medan vi funderar på hur vi ska göra om badrummet. Det är nämligen onödigt stort och det enda stället i huset som har en toalett. Vi vill ha en toalett till på ovanvåningen, och antagligen ett badrum till i källaren.

Källaren ligger i samma plan som poolen, och då det kan vara smart att ha något slags duschmöjlighet där så man slipper klampa runt eller genom huset efter bad. Självklart behövs det också en toalett, eftersom killar kan-garaget ligger på den våningen, liksom det som antagligen kommer bli gästrum. Om vi gör badrummet i källaren först så kommer vi dessutom ha både dusch och toalett under tiden vi fixar till badrummet på ovanvåningen. Smart tänkt där, Sara!

Jag har tänkt mig att hålla någorlunda samma stil i alla våtrummen. Grått klinker på golvet, och så vitt kakel där väggarna ska kaklas. Enkelt och neutralt. På toaletten på entréplan, som kommer vara ganska liten, funderar jag på om vi kanske inte behöver kakla väggarna. Kanske ska jag se om jag få Fredrik att smäcka upp några gipsplattor istället, och så tapetsera med någon rolig tapet. Kanske från PIP Studio, rent av. Alla andra väggar här i huset är vita just nu, så det vore kul med något annorlunda.

Ljusblå, kanske?
Eller en tjejtoalett med rosa väggar?

Vi har börjat leta efter kakelvaruhus för att kolla av utbudet här på ön, men det vi har hittat hittills har varit mer exklusiva ställen än det där man hittar vitt 10×10 kakel. Det är förstås coolt med 120×60-plattor, men stora rum är det inte. Det känns som om det skulle se lite märkligt ut? Eller så är det bara jag som är van vid det lilla svenska kaklet. Och efter det kakelvaruhuset så blev det utegångsförbud, och online verkar det vara lögn att få se några kakelplattor. Så det hela får alltså vänta ett tag till. Fast det kanske inte gör så mycket, för då hinner vi dels använda huset och dels fundera ett varv till på vad som behövs och vad vi gillar.

Trädgårdsskötsel (eller skövling)

Jag är ju inne i en inspirationsbubbla för tillfället, och för några dagar sedan var det trädgårdsdax. Jag utrustade Ettan med den stora grensaxen, och sedan började vi klippa bort saker som petade ut på fel ställe eller som växte där jag inte tyckte att det skulle vara.

Plötsligt stod vi mitt i en häck som jag hade tänkt att vänta lite med, men när vi tog en närmare titt var det tydligt vad som inte levde längre och vad som kunde sparas. Problemet var mest att det var ungefär halva häcken som var död, fast liksom delen i mitten. Grensaxen klarade inte av de stora trädliknande grenarna heller, så jag fick gå och hämta förstärkning i form av Fredrik och en såg.

När Fredrik väl kom ut och fick sätta tänderna i den här uppgiften så kom han verkligen igång. Den typen av trädgårdsskötsel är nämligen något han gillar. Att få klippa ner ordentligt (eller skövla) är lite av hans paradgren, det vet jag sedan tidigare. Så även den här gången. Det sågades, rycktes upp och inspekterades av hjärtans lust. Jag och Ettan bar under tiden bort grenar till ”komposten”, som är en stor hög i slänten utanför vårt staket.

”Den här ska bort. Men var börjar den, egentligen?”.

Till sist, när jag gick in för att laga middag, så kom Fredrik efter mig och mumlade något innan han försvann ner i källaren. När han kom upp igen och gick ut så hörde jag genom den öppna dörren ”Här, ser du, det här är en tigersåg!”, och så körde de igång, han och Ettan. Så nu har vi delar av en häck, med en extra öppning i mitten.

Här syns hålet mitt i häcken, precis bakom grillen.

Där de döda buskarna försvann upptäckte vi istället bambuskott från bambuhäcken som står alldeles bredvid. Nu ska vi nyfiket följa hur fort de växer när de väl får solljus. Fredrik har gjort stor reklam för Ettan om att de växer jättefort, så antagligen kommer vi upptäcka att det inte alls är så himla häftigt egentligen.

Bambuskott.

Jag tycker det känns extra bra att göra den här typen av insatser nu. För precis just nu blir det riktigt fult, med stora hål i häckar och ganska glesa buskar i resten av häcken. Men med tiden kommer det ju att bli snyggt och se mycket bättre ut. Så förutom att det känns fint att ta hand om trädgården och växterna så kommer det också med ett löfte om en framtid. För som Audrey Hepburn sa: ”To plant a garden is to believe in tomorrow”.

Funderingar inför köksrenovering

Nu när vi börjar komma i ordning allt mer känns det inte längre oöverstigligt att tänka på köksrenovering. Så då är det dags att ta tag i den planeringen. Den här gången, till skillnad mot mina tidigare köksrenoveringar, finns det utrymme för att göra en del förändringar, istället för att bara ”byta luckor”. Alltså behöver jag lite tid för att komma på de allra smartaste idéerna, och samtidigt få ett kök som faktiskt är gjort för hur vi använder det.

Det nuvarande köket är u-format, där den utstickande delen har tillkommit efter L-delen. Jag tror att vi kommer behålla U-formen, delvis för att vi gillar förvaring och delvis för att vi vill ha mycket arbetsyta. Idag finns ingen diskmaskin, men det ska vi sätta in en. Och så ska jag äntligen få min 90 centimeter breda lyxspis med två ugnar! Ja, alltså, lyxen är de två ugnarna som vi har behövt rätt länge. Det ska också bli lyxigt att ha en ordentlig köksfläkt istället för en som… drar luften rätt upp och sprutar ut den ovanför huvudet på matlagaren.

Jag tror att vi kommer satsa på att ha skåp hela vägen upp till tak på den delen av U-et som är mot en vägg. Återigen – vi gillar förvaring. Dessutom minskar det mängden äckel som måste städas bort från ovansidan av skåpen med jämna mellanrum. Eftersom spisen antagligen också kommer stå på den sidan kommer det inte bli en superkompakt känsla av skåpen.

Diskbänken vetter mot fönstret, och där får den stanna kvar. Diskmaskinen kommer stå bredvid. Jag letar efter tysta diskmaskiner, och kanske en 45 cm bred istället för fullbredd. Eventuellt kommer diskbänksdelen av köket förlängas lite, och skicka ut den sista den av U-et lite längre i matsalsdelen.

Är det någon som har fantastiska hack för köket, som jag bara inte får missa och som har gjort livet lättare, är det fritt fram att berätta om dem. Tysta köksmaskiner, sockelförvaring och lådor istället för hyllplan i bänkskåpen är redan med på den mentala listan, men något annat?

Sist men inte minst så letar jag efter någon form av glasförvaring för mina fantastiska vinglas. De har legat nedpackade sedan vi flyttade från Göteborg och det börjar ju bli många år nu, men nu när vi är på plats ska de få komma fram igen. De är för snygga för att gömma i ett skåp, så jag funderar på en öppen förvaring som rymmer dem. Kanske får de hänga i sina fötter, kanske får de stå i en hylla. Användas ska de, i alla fall! Som jag längtar efter det.