Julpynt hittills

I somras flyttade vi till ett nytt hus. Det är mindre än det förra, så vi har försökt begränsa antalet grejer vi har här. Det kommer förstås att påverka även mängden julpynt. Men vissa saker kommer vi förstås inte tumma på. Mina första önskemål var kransen på dörren, och så adventsstjärnor i de stora fönsterna.

Kransen på dörren. Glittrig och fin är den.

På bilden syns också den färgade ljusslingan. Den var dock inte främst en del av julpyntet, utan jag har tänkt mig att den ska få vara uppe året om, så att jag och Fredrik kan ha den tänd när vi sitter ute på kvällarna när barnen har lagt sig. (Hahahaha, vem försöker jag lura? Det senaste året har vi ju slocknat typ 20.30 båda två.)

Adventsstjärnorna har fått flytta med från Sverige. Fredrik hade tänkt att hänga en i köksfönstret (som är på samma vägg som de två glasdörrarna som syns på bilden) också, men det gick inte att hänga upp den så att man också kunde dra ner rullgardinen i köket så den planen lade vi ner.

Adventsstjärnor i fönsterna.

Upphängningarna är provisoriska för att vara vi. Mest beror det på att vi tänker bygga om, så det var inte riktigt värt tiden att göra något ordentligt. Men buntband och grenuttag ska man inte förakta, det heller.

Nu återstår det att leta fram en plats till granen.

Andra advent

På andra advent följde jag upp fika-traditionen med att göra knäck. Detta var en stor grej för Tvåan, och han har tjatat om att vi ska göra knäck från det att någon av oss råkade nämna att det skulle göras. Så äntligen blev det dags.

Jag och Tvåan passade på när de andra två var ute och flög modellplan, för då kunde vi ha köket för oss själva. När jag hällde i ingredienserna i kastrullen var Tvåan mycket nyfiken och nästan i kastrullen han med. Fast mest var han nog intresserad av knäckformarna egentligen, så hans stora uppdrag blev att ställa upp formar på brickorna. Och det uppdraget klarade han av med den äran.

När smeten kokade och jag sedan fyllde formarna var det noga med att alla barn skulle vara långt från smeten, för den är jättevarm och man bränner sig väldigt illa på den. Eftersom Tvåan brände sig lite på smältlim från limpistolen för inte så länge sedan så förstod han det och kom ihåg det nästan hela tiden också.

En del av knäcken.

Så när de två flygarna (äntligen!) kom hem så överraskades de med knäck, som stolt förevisades av lillebror.

I år tänkte jag att jag skulle göra en ganska hård knäck, så jag kollade upp temperaturer för det. 130 grader lät som en bra temperatur, som skulle ge hårda knäck med en seg kärna. Well, vi kan säga att jag och sajten har olika definition av ”hård” då. Knäcken blev sega, men inte mjuka. Däremot är det förstås omöjligt att få av pappret.

Efter vi pratade om det är när vi satt där och pillade med pappret så sa jag att ofta går det bra om man stoppar knäcken i munnen och sen plockar ut pappret efteråt. Ettan lyssnade på detta, och geniförklarades efter en smärre utveckling av konceptet. Han slickade på pappret runt knäcken, och sedan gick det hur lätt som helst att få av det. Jag har dock sagt att man inte får göra så på knäck som inte mamma har gjort.

Glöggen som Fredrik satte är fortfarande inte klar, så för att stilla suget och öka julkänslan har vi fått införskaffa Gluhwein. Lidl, denna eminenta affärskedja, fanns där när suget satte in, och för €2,50 fick vi en hel liter sött kryddat vin. Eftersom det smakade helt ok har Fredrik nu fyllt på förråden, och vi är nog rustade för att klara oss fram till jul.

Glühwein. Alldeles drickbar.

Ettan lagar mat

Ettan fyllde ju 10 år häromsistens. Tydligen var det åldern då hans mamma äntligen slutade tänka att det är så himla konstigt att jag har barn. Skönt. I år tänkte jag mer ”hur kan han ha blivit så stor?”.

På födelsedagen var det skollov, så vi åkte ut till flygfältet. Fredrik hade bjudit dit ett par av de brittiska pensionärerna, och vi hade med oss tårta. Det blev flygning och tårta hela förmiddagen, fast jag smet iväg och badade en kortis också.

I present fick Ettan nästan bara böcker, och det var han jättenöjd med. ”Jag älskar ju att läsa, mamma!” sa han, och ja, det vet vi ju. När han inte spelar Kerbal Space Program sitter han oftast med näsan i en bok. Favoritgenrerna just nu är fantasy och SciFi. Jag läser en del av hans böcker när han är klar med dem, och det är spännande att jämföra hans intryck med mina.

Nåväl. En av hans presenter var att han skulle få laga mat till familjen en gång i veckan. För att hjälpa till med inspirationen så fick han Jamie Olivers 30-minuterskokbok. Första middagen blev en ”wonky summer pasta”, som hela familjen tyckte var väldigt god. Några 30 minuter tog det dock inte att laga… Själva matlagningen står Ettan själv för, medan jag finns tillgänglig för att svara på frågor och hjälpa till med förklaringar, översättningar och handgrepp som han behöver se för att lära sig. Hittills verkar han tycka att det är väldigt roligt, om än lite svårt och ganska jobbigt. Dessutom tror jag att han blir mer benägen att smaka på nya grejer när han har gjort dem själv, plus att han rent allmänt funderar mer över smaker och hur de passar ihop (eller inte).

Pasta i en skål.

Hux flux fick vi äta pasta hopblandad med såsen, som jag och Fredrik har längtat!

Första advent

Häromveckan var det första advent. Här, precis som i Sverige. Trots att det kändes alldeles för tidigt. Och precis som förra året var det svårt att hitta adventsljusstakarna. Så på lördag eftermiddag bestämde Fredrik sig för att det var dags för Tvåan att få göra sig en adventsljusstake. Han och Tvåan hjälptes åt att välja ut en bra brädbit, och sen borrade de hål. Tvåan höll noga koll på vilket borr som användes och hur hålen skulle numreras.

Tvåans adventsljusstake.

Dagen efter tände vi ljuset när Tvåan kom upp alldeles för tidigt som vanligt. Mysigt värre! Åtminstone när vi hade rett ut att det var ljus nummer 4 som skulle tändas, och inte nummer ett som föräldrarna trodde.

Under dagen slog pysselivern till för Tvåan, och han dekorerade sin ljusstake med glitterlim från limpistolen. Så när det var dags för adventsfika var den ännu snyggare. Även undersidan dekorerades, så pappa behöver leta fram de där fötterna som han har liggande någonstans.

Adventsfika denna söndag blev pepparkakor (Ebbas supergoda, som varje år) och en helt fantastisk mjuk pepparkaka. Jag tog torkade tranbär istället för de frysta lingonen i kakan, och det blev bra det med. Alla åt med god aptit, och resterna krävde barnen till mellis dagen efter. Jag har tänkt att jag ska se till att det blir fika varje adventssöndag, så att vi skapar våra egna traditioner.

December

Man kan tydligen bada i december också.

Sara på Ladies Mile.

När resten av familjen ägnade sig åt modellflyg respektive grävning passade jag som vanligt på att smita iväg till stranden. Det är knappt 10 minuters promenad från flygfältet, och när jag kom dit nu i helgen var det alldeles öde. Kanske berodde det på att det faktiskt är vinter, här också. Fast för svenskar räknas det kanske inte som vinterbad riktigt ändå. Temperaturen låg på 24 grader i luften, och antagligen 21-22 i vattnet.

Så här års brukar jag ändå få dela stranden med människor som promenerar längs vattenbrynet, men just den här helgen var jag helt ensam. Det är ju praktiskt eftersom det gör det lättare att byta om från de blöta badkläderna.

Cyprioterna på flygfältet tittade lite konstigt på mig när jag kom dit igen efter badet. Fast jag vet förstås inte om det beror på att jag hade badat, eller om det är för att jag är den enda tjejen där.

Glögg på Kvass

När vi bodde i Sverige gjorde jag glögg ett par gånger. Receptet var det som heter Dunderglögg, och det blev ganska bra. När vi flyttade till Malta och sedan Cypern gjorde jag istället vinglögg.

Men en dag förra året när Fredrik hade varit i den ryska affären för att köpa lingon så kom han hem med Kvass. Efter lite funderingar och googlingar kom vi fram till att det borde gå att göra glögg på det.

Fast förra året blev det lite hetsigt med andra grejer som tog tid och energi precis innan jul, så vi kom aldrig loss med glöggen. Istället drack vi lite vinglögg och nöjde oss med det.

Men så häromdagen fick jag order om att ta med jäskärlet hit till vårt nya hus, och vips så hade Fredrik satt en sats glögg. Eller ja, han hade ju förberett sig och införskaffat både Kvass och kryddorna som behövs. Antagligen hade också Anders inlägg på Feeders något med det hela att göra. Det är ju den enda matbloggen Fedrik läser, och de experiment han hittills har testat därifrån har varit lyckade.

Jäskärlet, med glögg i. Och en tå bredvid, ser jag.

Som vanligt är det inte svårt att göra glöggen, och sen är det bara att vänta till det hela har jäst klart. Lagom till jullovet blir det väl, om jag har räknat rätt. Under tiden bubblar det hemtrevligt i barnens garderob, och en svag doft av kardemumma söker sig in i näsan när jag kommer in och ska väcka Ettan på morgnarna. Tvåan behöver jag inte väcka, för hans inre väckarklocka verkar stå på lite i fem. Varje morgon.

Flygning och flygare

När jag gifte mig med Fredrik visste jag inte att han var flygare. Men det var han alltså, visade det sig. Under åren har han flugit både inomhus och utomhus, och så snart vi landade på Cypern kontaktade han modellflygklubben i Limassol och började flyga med dem. Här är det utomhusflygning som gäller.

Efter ett tag fick Ettan följa med och prova på han också. Han blev biten av flygbacillen och började öva med en simulator på datorn. Nu är han ytterst kompetent och flyger med pappa och övriga klubbmedlemmar nästan varje helg under sommardelen av året.

Nästa steg i karriären är att lära sig att fixa planen efter lite för hårda landningar. Det är lite mindre intressant, och ganska mycket svårare, än själva flygningen.

Flygplansfixning pågår.

På senaste tiden har jag och Tvåan också fått följa med. Tvåan ägnar sig åt att gräva i sanden, och jag brukar smyga iväg till den närbelägna stranden för att bada, helt ensam.

En man och hans flygplan. Cypern i bakgrunden.

Härom helgen var det skalatävling. Då kom det flygare från hela ön, och inte bara från Limassol. Många stora plan som hade rejält med arbetstimmar visades upp.

Skalaplan.

Eftersom huset vi har flyttat till är mindre än det förra så finns det begränsat med plats för flygplan. Samtidigt vill man ju slippa åka till det gamla huset för att hämta plan varenda gång de ska fixas eller flygas med. Lösningen blev att utnyttja takhöjden i det nya huset till max. Så inte nog med att jag får sova i vardagsrummet eftersom det andra sovrummet används som ”byggrum”, nu sover jag ändå bland alla planen.

”Väggdekoration” enligt Fredrik.

Kattjakt

Vi har varit med om en tragisk olycka. Toto, den röda kattungen vi fick av grannen som kompis till katt-Sara, visade sig vara alldeles för orädd för bilar. Det ledde till att hon blev överkörd och dog. Hela familjen blev ledsen, men katt-Sara blev kanske ledsnast. I flera dagar drog hon sig undan oss och ville varken äta eller leka. Nu har det gått ett par veckor, och hon har blivit sig själv igen.

Så då blev det dags att ge sig ut på kattjakt igen. Det verkar ju som om katt-Sara mår bättre med en kompis. Här är det inte så svårt att hitta kattungar, däremot kan det vara svårt att få tag i dem, eftersom de flesta är mer eller mindre vilda.

Hos en av grannarna längre upp på gatan hittade jag några kattungar, och grannen lämnade mer än gärna iväg dem. Vi fick med oss en kattjej, men så snart vi öppnade lådan i trädgården drog hon iväg som ett skott. Hon dök i och för sig upp igen ett par dagar senare, och tillät oss att mata henne. Jag fick till och med tag i henne och fick klappa henne vid ett par tillfällen, men nu har hon hållit sig undan i flera dagar, så jag gissar att hon har hittat tillbaka till sitt första hem.

Efter det första försöket tror jag att jag behöver hitta en unge som är åtminstone lite domesticerad och van vid människor som är nära och klappas lite ibland. Helst ska hon vara lite mindre också, så att hon kan ty sig till oss och till katt-Sara. Så jakten fortgår, helt enkelt.

Sista bilden på Toto.

Snart är det jul

Här i familjen har jag haft som regel att inget julpynt får sättas upp förrän Ettan har fyllt år. Det gjorde han igår, så nu är det fritt fram att fundera över pynt och önskelistor och annat. Jag har i och för sig tjuvstartat lite, eftersom Jumbo hade börjat plocka fram alla julgrejerna redan när vi letade efter Halloweenkostymer till barnen. Och när man kommer in i ett enormt landskap fyllt med julpynt, glitter, tomtar och kulörta lampor är det svårt att inte ryckas med.

Under några år har jag haft som plan att jag ska strosa runt bland alla julsakerna under några timmar och verkligen insupa stämningen. Givetvis utan barn. Hittills har det inte blivit av, så jag fortsätter ha det som plan.

En liten del av julsakerna på Jumbo.

I år ska vi fira julafton här på Cypern, så det känns lite mer angeläget att göra det lite julfint här. Vi har ju dessutom flyttat till ett annat hus, så då är det ett perfekt tillfälle att skapa traditioner. Jag hoppas mycket på att vi ska julbada, men det hänger förstås lite på vad det blir för väder på julafton.

Tvåan har börjat öva på att skriva bokstäver i skolan, och med lite hjälp med stavning från pappan och utseendet på g (för de har bara hunnit till f i skolan) så har han komponerat livets första önskelista. Innehållet på listan är hans eget. På översta raden ska det stå ”träklossar”, men han har tagit en paus i skrivandet. Det ska bli spännande att följa utvecklingen av listan, och jag får återkomma med innehållet.

Tvåan har skrivit sitt livs första önskelista.

Sånt som är fint

Det har varit ett… långt och tungt år hittills. Mycket som har hänt, och mycket som har tagit kraft och energi. Men nu, kanske, snart, kan det gå att landa i en vardag som inte hela tiden innehåller akuta grejer som måste lösas.

Trots allt så finns det förstås en massa grejer som är fina och fantastiska. Just idag är det det här som jag tänker på då.

Ensamtid på en helt öde strand. Vågor som slår mot sanden, och vatten som är perfekt badvänligt. En eller två grader kallare än förra veckan, men fortfarande alldeles ljuvligt. Tänk att bada i havet, i slutet på oktober!

Helt öde strand, Lady’s Mile. Limassol i bakgrunden på andra sidan bukten.

En alldeles ljust klarblå himmel och skarpa konturer av träden och kullarna vid huset. I veckan som gick kom hösten till Cypern, så vi har haft några dagar med skyfall och några med ostadigt och moln. Men nu, nu är solen tillbaka.

Ett Pepper Tree, som står längst ner i vår trädgård.

Kattungar. Stina, en av katterna vi matade, fick ungar i slutet av juli, och efter många om och men så hamnade en av dem hos oss, som ”vår” katt. Sara döptes hon till, av Tvåan. Hon var lite ensam i början och tyckte det var jobbigt att bli bortstött av Stina, men så härom dagen kom vår granne med ytterligare en lite kattjej, Toto. De kunde inte ha henne eftersom de har en hund, så istället ska hon få bo i vår trädgård. Efter ett par dagar så blev de goda vänner och det är inte ofta de är långt från varann.

Kattungarna. Sara är svart, Toto är vit och rödspräcklig.