Vi provar kaffe: Zoégas Julkaffe 2020

Nu kan man ju köpa Zoégas Julkaffe 2020 på Cypern, så det är ju klart att jag måste testa det. Jag lyckades hålla mig ett par dagar efter vi hade fått hem det, för att göra slut på ett redan öppnat kaffepaket, men sen gick det inte längre.

Och jösses, en sån grej… Det var så himla gott! Redan när jag öppnade paketet och doften steg upp så var det milsvid skillnad mot kaffet jag just hade gjort slut på. Zoégas julkaffe 2020 doftar kaffe, men kryddigt och lite sött också.

Zoégas Julkaffe 2020.

Jag gjorde det som vanligt i vår presso-bryggare, och doften fortsatte vara alldeles fantastisk även när jag hade hällt på vattnet. Jag var alltså väldigt nyfiken när jag skulle ta första klunken. Och SOM den levererade!

Zoégas julkaffe 2020 är mjukt och har en väldigt rund smak. Det har påtaligt låg syra, och fokuserar istället på en kryddig fyllighet med lite söta, fruktiga smaker i botten. Den mörka rostningen ger en fyllighet, men utan alla brända toner. Det här är ett kaffe som antagligen skulle passa bra även för den som vanligtvis dricker ett mellanrostat kaffe som till exempel Löfbergs Lila eller Gevalia Mellanrost. Eftersmaken är lång och fortsätter innehålla varma fruktiga smaker. Det känns helt enkelt som ett riktigt lyxigt kaffe. Dessutom är förpackningen oerhört snygg.

Jag var alltså eld och lågor när jag tjatade på Fredrik för att han skulle prova. Döm om min förvåning när han inte alls var lika imponerad som jag! Han fattade inte riktigt grejen, utan tyckte att det var gott men inte så mycket mer. Något saknades enligt honom. Kanske är det syran han tänker på, Zoégas Intenzo har ju betydligt mer markerad syrlighet.

Jag kommer definitivt sakna Zoégas Julkaffe 2020 när det är slut. Men innan dess ska jag dricka det till lussekatter, pepparkakor och allt julgodis vi kommer göra här på Cypern i år. Och jag kommer njuta av varenda droppe!

Karin (och Nisse)

Vi blev ju adopterade av en katt häromsistens. Tydligen skvallrade han för åtminstone en av sina kompisar, för häromdagen var det två katter här utanför.

Den senaste katten är en dam som jamar tyst men mycket. Hon är också mycket förtjust i människor, och går gärna precis framför fötterna på oss. Hon försöker pressa sig genom glaset på köksdörren för att komma in, och jag fick utan vidare klappa henne när jag försökte. Hon verkade föredra hårda strykningar på huvudet, och lade sig på rygg och visade magen för mig.

Den senaste katten, snabb som attan när det finns möjlighet att bli klappad.

Fredrik gav henne också mat ute vid grinden. Hon var mycket lättare än den första katten att locka med sig, så antagligen är hon redan van vid människor.

Nu när vi har blivit adopterade av två katter tyckte vi det var dags att ge dem namn istället för att kalla dem ”Katten” eller ”den grå katten” och ”den vita katten”. Fredrik bestämde snabbt att de ska heta Nisse och Karin. Så nu är det så.

Karin. Vit med grårandig svans.

Vi ska försöka hålla Nisse och Karin utomhus, men de ska nog få ett litet hus att bo i för att hålla borta den värsta kylan. Kanske blir det Ettans första murningsprojekt? Frågan är väl bara om det kommer hjälpa, för katter är ju kända för att absolut inte använda saker avsedda för dem.

Boktips: Som en öppen bok

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Som en öppen bok är en debutroman, skriven av Sara Molin. Farmor hade med sig den när hon hälsade på oss tidigare i höstas, och jag passade på att låna och läsa den.

Clara är gymnasielärare i svenska, och det blev hon för att hon älskar böcker och att läsa. Dessvärre innehåller läraryrket en hel del mer än just läsning, både aviga elever, jobbiga föräldrar, elaka kolleger och svaga rektorer stöter vi på i Som en öppen bok. Förutom ett arbetsliv som lämnar en hel del övrigt att önska, om än med vissa ljusglimtar, så har Clara en syster vars bekymmerslösa inställning till livet hon är avundsjuk på och föräldrar som har en skavig relation till varandra och till sina barn.

Som en öppen bok.

På en familjemiddag dyker systern upp med en helt fantastisk ny man, som Clara känner en förbjuden attraktion till med en gång. Marcus visar sig vara bartender med en pappa som är litteraturprofessor. Clara blir mer och mer attraherad av systerns pojkvän, men gör sitt bästa för att inte förstöra för sin syster. Samtidigt kan hon inte låta bli att låta svartsjukan gå ut över systern. Claras humör blir inte bättre av att hon blir motarbetad på jobbet av både chef och kolleger.

Sakta men säkert nystas tråd för tråd i berättelsen upp, och det mesta blir ljusare och ljusare. Som en öppen bok är en härlig bok som författaren stolt ger epitetet feelgood-roman. Och det gör hon helt rätt i. Det här är ett lyckopiller som är svårt att lägga ifrån sig. Till vardags jobbar Sara Molin som lärare i svenska och svenska som andraspråk, och det kan man kanske säga märks i den här boken. På ett bra sätt. Språket är lättflytande och effektivt, och det är lätt att misstänka att Claras kärlek till böcker och lyckoögonblicken när trotsiga tonåringar påverkas av böcker de har fått läsa är självupplevda. Jag kan lätt rekommendera Som en öppen bok till alla som vill läsa något som lyfter upp dem och ger dem ny tro på framtiden.

Köp boken hos Adlibris (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Amazon.se (pocket).

Projekt Death Star

För ett tag sedan bestämde jag mig: Ettan skulle få en Dödsstjärna som taklampa när han fyllde år. Jag har sett en beskrivning på hur man gör, och tyckte inte det verkade alltför svårt. Jag fick Fredrik att köpa färg, och passade på att köpa lampan när IKEA hade rea. Så var det ju det där med tid…

Men så kom farmor och farfar och hälsade på oss, och vips så fanns det faktiskt tid. Fredrik hjälpte till att spraya alla bitarna ljusgrå som ett första steg. Dagen efter byggde jag ihop lampan och började rita på själva öppningen enligt mallen.

Men när jag tänkte börja måla visade det sig att den mörkgrå färgen vi hade köpt var för ljus. Så istället satte jag igång att tejpa mönster på resten av lampan, och skickade bud med Fredrik om mörkare grå färg.

Tejpad och redo för färg. Öppningen är ritad med blyerts.

Dagen efter fanns det svart färg, så när vi hade blandat till rätt nyans (lika delar av den mörkgrå som var för ljus och den svarta) var det bara att sätta igång att måla. Jag började med panelerna utan någon del av öppningen på. Det var förstås ganska pilligt och de första panelerna blev inte jättebra. Men när jag insåg att det var viktigt att se till att tejpen satt stenhårt på kanterna och använda minsta penseln med pyttelite färg just vid tejpen blev det fantastiskt!

Målning pågår. Tejpen tryckte jag fast bättre panel för panel precis innan jag målade.

Jag blev en aning överraskad över att jag faktiskt tyckte att det var väldigt roligt att måla.

När panelerna var klara började det svåra: att måla tunna, tunna streck på fri hand för att få till öppningen. När strecken var klara skulle den dessutom dekoreras helt och hållet efter eget huvud. Även här förvånade jag mig själv genom att klara av allt småpillet på kanske en halvtimme, när jag väl tog tag i det.

Frihandsmålning. Delar av dekorationen på öppningen är klar.

Det allra bästa med det här projektet var inte att jag fick ägna mig åt att göra något kreativt, utan Ettans reaktion när han fick den tända lampan på födelsedagsmorgonen. Han blev så himla glad att jag blev ännu gladare att jag faktiskt genomförde den där idén!

Fantastiskt nöjt födelsedagsbarn.

Ja, och så har jag ju en daglig påminnelse om att kolla på Death Star Canteen, förstås.

Vi säljer kaffe!

Som en del av er kanske kommer ihåg har jag provat mig genom stora delar av Cyperns kaffesortiment. Favoriten blev Tescos Italian Inspired, men det fanns ändå inget som kunde mäta sig med Zoégas Intenzo, som var vårt huskaffe i Sverige. Och när vi väl insåg det, så såg vi till att det levererades hit kaffe från Sverige med jämna mellanrum. Fast om vi vill ha svenskt kaffe så finns det kanske fler som också går här på ön och trånar efter det, tänkte vi efter ett tag.

Så varför inte ta hit en större mängd och sälja till de som liksom vi har saknat en lokal distributör av riktigt gott svenskt kaffe? Sagt och gjort, vi satte igång jobbet med att försöka få tag i en större mängd kaffe och få det levererat till Cypern. Samtidigt satte vi upp en onlineaffär på svensktkaffe.cy för att kunna sälja till alla kaffetrånande svenskar på Cypern. Efter en viss väntan så kom det idag äntligen hit! Barnen blev mycket glada och rusade genast iväg till lastningsplatsen.

En pall svenskt kaffe och två uppspelta barn.

Så nu vet vi att man kan packa in en kubikmeter kaffe i en Toyota Aygo.

Kaffebilen.

Givetvis fick hela familjen hjälpa till att lasta i och ur. Även om Tvåan mest hjälpte till genom att vifta med kaffemått och vara ivägen.

Ettan bär kaffe.

Att få hit svenskt kaffe och att lasta i och ur det, var förstås det lilla jobbet. Den spännande delen med försäljning är ju kvar. Men nu KÖR VI!

Så, alla ni som vill köpa gott svenskt kaffe på Cypern, eller känner någon som skulle vilja det, kom och köp! Vi skickar till hela Cypern (ej nordsidan) och kan också mötas upp för fysisk avhämtning i Limassol.

Vi verkar ha blivit med katt

Häromveckan upptäckte vi en katt som smög omkring utanför köksdörren. Det är en vacker mörkgrå hankatt med gröna ögon. Efter ett tag satte den sig på kökstrappan och betraktade oss genom köksdörren. Den verkade inte speciellt rädd, men inte heller tillät den oss att komma nära. Vi har faktiskt pratat om att skaffa utekatt som kan hålla efter djuren runt huset, så vi var inte helt avogt inställda till besöket.

Katten kom närmare och närmare och försökte efter några dagar gå in i huset. Då motade vi ut den, för någon innekatt har vi inte tänkt oss. När vi kunde sitta och titta på den på någon meters håll så såg vi att den var väldigt mager. Magra katter jagar bäst, det vet vi alla. Men eftersom vi gärna vill ha en katt som håller ordning på råttor, möss och ormar så tänkte vi att det kanske var bra ändå att ge den lite mat, så den inte lämnade oss för att det inte fanns någon mat här.

Katten, som letar efter mat.

Vi tänkte att det skulle vara bäst att inte ge den mat vid huset (där ska den ju fånga odjur!), utan tänkte försöka locka ut den till grinden och ge den torrfoder där. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Den var inte jätteintresserad av att bli iväglockad från huset, ens med mat. Vi lade ett matspår ut till en hög torrfoder, och hoppades på det bästa.

Morgonen efter var kattmaten borta. Den kan i och för sig ha blivit uppäten av både myror eller ödlor, för de visade sig gilla fodret vi lade ut som doftspår. Och det finns förstås massor med katter i området, så vi kan ju inte vara säkra på att det var just ”vår” katt som åt det. Men katten kom tillbaka idag, så vi kan väl hoppas på att den lyckas knipa en mus eller två så att den inte dör av hunger. Kanske har vi blivit fem i familjen?

Sorgset

Idag var det ledsna miner på alla här i hushållet. Farmor och farfar åkte nämligen tillbaka till Sverige. Det var nog ingen som tyckte det var speciellt roligt, även om de två som skulle resa såg fram emot att komma hem till sitt eget hem efter ett antal jobbiga flygresor. Vi andra tyckte gott de kunde fått stanna hos oss ett bra tag till.

För att muntra upp oss och tänka på något annat spelade vi spel och gjorde fläskpannkaka till middag. Det lättade upp stämningen lite, ändå. Till och med vädret tyckte tydligen att det var fel att släppa iväg den äldre generationen, för precis när det hade mörknat och vi gick in för kvällen så öppnades himlen och det kom ett rejält skyfall.

Tvåan beundrar solen och sjunger ”upp stiger solen, torka bort allt regn”.

Fast nog är det så att det drar i hjärtat lite nu. Det är alltid jobbigt att säga hej då, men nu när ingen av oss vet när vi kan ses igen är det extra kämpigt.

Nå, det är ju inget vi kan göra något åt. Vi får acceptera situationen som den är och göra det bästa av den. Jag ska ju fylla varje vaken stund med julpyntstillverkning, och sedan dekoration av huset med resultaten, till exempel.

Födelsedag!

Vissa i familjen har fyllt åtta år alldeles nyss. Det blev ju förstås inte något stort firande med ett stort barnkalas med massor av gäster, utan istället blev det ett familjekalas hemma.

Morgonen började med presenter på sängen och skönsång från resten av familjen. Till min stora lycka blev den första presenten, en Dödsstjärne-lampa, mottagen med förtjusta tjut och lysande ögon. Den gick verkligen hem, trots att det var ett smärre debacle med ett oannonserat besök i garaget under tillverkningen.

Dödsstjärnan, som lyser.
Den blev upphängd på födelsedagen också.

Ända sedan Ettan läste Leilas kokbok för att hitta muffinsrecept så har han trånat efter citronpaj med hallonmaräng. Och födelsedagen är ju ett perfekt tillfälle. Jag kan väl säga att jag borde läst receptet ganska mycket noggrannare och funderat över hur mycket paj som egentligen behövdes till oss. För 12 bitar paj, det är MYCKET. Speciellt när man är två barn och fyra vuxna, där två har vant sig av ganska mycket med socker. Jag och Ettan förberedde pajskalet och citron-curden dagen innan, så på födelsedagen var det bara att vispa marängen och lägga ihop allt.

MYCKET maräng, och MYCKET lemon curd.

Jag tyckte pajen blev god, men väldigt, väldigt söt. Det bekräftades av farmor som inte har slutat med socker. Men samtidigt var citron-curden väldigt syrlig. Fast den dominerande känslan var ändå att den var för söt. Tvåan åt förstås glatt upp sin bit, och Ettan var också väldigt nöjd och bad om mer maräng. Mormor och morfar var med via Skype, så det blev ett familjekalas helt i linje med tidens anda.

Kalas på gång.

Fredrik fick också fira. Han hade köpt fyra kilo kött som han lade på grillen, och sedan fick det ligga där hela dagen för att bli pulled pork till middagen. Väldigt gott, och uppskattat av både födelsedagsbarnet och Tvåan.

Massor med kött!

Lördagsdejt

Eftersom farmor och farfar ska åka tillbaka till Sverige snart så passade vi på att erbjuda barnen en repris på farfars fantastiska risotto igår. Det betydde också att jag och Fredrik kunde smita iväg och äta utan barn.

Nu är ju läget som det är med virus och utegångsförbud och så, och dessutom har vädret slagit om till höst. Det var alltså inte riktigt aktuellt att sitta på trädgårdsgången den här gången, och verkligen inte att gå på lokal, utan vi fick tänka om. Regnet hängde i luften och det var under 20 grader. Vi ville ha någonstans under tak, som var lite skyddad från väder. Vi hamnade till slut på balkongen, efter att ett par andra förslag ratats.

Balkongdejt, med romantisk belysning.

Det hade både för- och nackdelar. Det var fint med belysningen, och bekvämt att vara nära bekvämligheter. Däremot var barnen väldigt nyfikna på varför vi inte var inne med dem och farmor och farfar, och kom och kollade oss flera gånger under kvällen (som var kanske ett par timmar lång, totalt).

När Tvåan hade lagt sig, och farmor hade läst ett par sagor för honom frågade han ”när kommer mamma?” och ville inte sova alls utan mig. Så då var väl kvällen slut, helt enkelt. Jag gick in och nattade barn, och Fredrik jobbade en sväng. Men vi hann i alla fall prata lite med varandra, både om viktigheter och om annat. Jag tror att det får räknas som en lyckad kväll.

Ettan fick hjälpa farfar och göra risotto, och sedan proppade de i sig. De åt inte riktigt lika mycket som förra gången, men det var inte några stora rester som blev över.

Restriktioner igen

Jaha. Virusläget uppför sig inte som myndigheterna vill, så nu är det nya och fler restriktioner som gäller för Limassol och Pafos. Inga matetablissemang får ha öppet annat än för utkörning, utegångsförbud mellan 20 och 05, mask både inne och ute, distansarbete och distansundervisning för de högre årskurserna i skolan, frisörer, gym, skönhetssalonger ska vara stängda. Och så får vi inte passera kommungränserna, varken ut eller in. Vi är alltså inlåsta, om än på ett större område än vår egen tomt. Det här gäller i första hand till 30 november, men vi får väl se hur länge det faktiskt kommer hålla på. Dispens för resor mellan distrikten ges faktiskt för att ta sig till flygplatserna, så farmor och farfar ska nog kunna ta sig till flyget trots restriktioner.

Ettan som går i primary school får lov att gå till skolan som vanligt. Fast först ska han ha höstlov i en dryg vecka. Jag kom också på att det är skolfotodags när han börjar igen, så jag passade på att fixa en klipptid till honom hos vår frisör idag, innan hon måste stänga. Som vanligt pratar hon bara grekiska, men jag kan åtminstone presentera mig numera och hon vet vem jag är. Idag lyckades vi faktiskt boka en tid tillsammans, utan hjälp av hennes engelsktalande man. Det framgick också att det var till min son. Jag är mycket stolt över mig själv.

Alldeles nyklippt. Nu slipper han vara pälsig på skolfotot.

Fredrik i sin tur förberedde sig för nedstängningen genom att handla en massa saker. Så nu har vi (jul-)belysning på balkongen. Likadana slingor kommer sättas upp i barnens rum, förstås.

Julbelysning! Det finns gula och röda lampor också. Givetvis blinkar alltihop.

Barnen fick kläder också. Det börjar ju bli svalt här nu, och Tvåan har ju inte haft så mycket kläder under sommaren. En del grejer för husfix har vi också skaffat, så vi ska nog inte gå sysslolösa de kommande veckorna. Vi hade ju tänkt åka på (virussäkra) utflykter den kommande veckan när Ettan har lov, men det blir det ju inget med. Kanske ska vi dock lasta in oss i bilen allihop och åka till grannbyn och titta på kyrkan. Tvåan har nämligen fått dille på kyrktorn och klockor de senaste dagarna. Möjligen har farmor och farfar haft ett finger med i spelet också…