”Hemskolning” av treåring

Under de senaste månaderna har det visat sig att även Tvåan har fallenhet för matematik, precis som sin storebror. Vi har övat på att räkna från 1 till 20, och eftersom storebror ofta gör matteläxa så har det kommit naturligt att öva på att lägga ihop olika tal. Kulramen som vi köpte till Ettan har nu faktiskt kommit till användning, efter… ja, mer än fem år, minst. Vi räknar också mycket på fingrarna, och svarar på frågor som ”vad blir 2 + 2”, som Tvåan ställer.

Matematik in action.

Eftersom vi har berättat för Tvåans fröken att han kan det här, så har de övat på det i skolan också, fast på engelska. Så nu räknar vi på flera språk här hemma.

Vi har hittills fokuserat på att hjälpa Tvåan med att lära sig svenska, och det har gått väldigt bra. Nu när han har börjat i engelsk skola försöker vi hjälpa honom genom att lära honom engelska ord och uttryck och prata mycket om vad saker heter på engelska och svenska. Jag har också köpt engelska böcker som verkar ha gått hem, bland annat The very hungry caterpillar. Ofta frågar han vad saker heter på engelska, och omvänt vad engelska ord betyder på svenska.

När farmor och farfar var här tittade de mycket på små alfabetsfilmer med de olika bokstäverna, och vips så kan Tvåan nästan alla bokstäverna. Härom morgonen kunde han alla bokstäverna på både diskmaskinen, spisen och kylen. Jag ljudade ihop dem och visade att man kan få ihop ord på det sättet. När vi läser pekar han ofta på bokstäver han känner igen, och jag har också börjat fråga honom var vissa ord vi precis har läst är någonstans på sidan.

Man kan förstås också bygga bokstäver av mekano har Tvåan och Fredrik kommit på. Vissa ord består också av nästan samma bokstäver, visar det sig då.

Bygga bokstäver och göra ord. Pappa har varit inblandad…

Winter Is Coming

Även om det är svårt att tro med svenska mått mätt så är vintern på väg även här på Cypern. Vi bor ju dessutom en bit upp i bergen, så temperaturen här sjunker ner mot tio grader under natten och de tidiga morgontimmarna. På dagarna är det fortfarande varmt, runt 25 grader.

Alltså är det lite svårt att klä sig rätt, speciellt för barnen som går i skolan. Hittills har de haft sommaruniformen med shorts och t-shirt, men nu har det utgått dekret om att det är vinteruniform med långärmat och långa byxor som gäller.

När Fredrik och Ettan åker ut och flyger radiostyrda flygplan tidigt på helgmorgnarna får de klä på sig ordentligt för att hålla värmen. Fast efter en liten stund blir det för varmt, så Ettan har med sig shorts att byta om till.

Flygarna innan avfärd en tidig morgon. Pappan har vinterjacka till shortsen.

En fördel med vintern här är att det är planteringssäsong. Nu finns det massor med växter i butikerna. Just för tillfället är jag på jakt efter rosor i olika färger, för att plantera i en rabatt som jag redan har grävt ur.

På den lilla projektlistan för vintern står, förutom ros-inköp och -plantering, att se över och uppgradera bevattningssystemet, trimma en palm vid poolen, klippa ner bambun för vintern och kanske gräva upp några träd som jag inte vill ha. Det ska förstås varvas med de stora projekten som rör huset, så vi får väl se vad som hinns med.

Plantera träd

Jag vet att jag har sagt det förut, men att ägna mig åt min trädgård är verkligen en sysselsättning som gör mig lycklig. Jag tycker det är härligt att vara utomhus och göra saker, och jag tycker om långsiktigheten i att plantera nytt. Att rensa undan ogräs och gamla löv gör trädgården vackrare och det är också en skön känsla.

Ända sedan vi flyttade till Medelhavet har jag drömt om att ha ett fikonträd, och ett grapefruktträd. Det ingick liksom i min långsiktiga målbild för livet i ett varmare klimat.

I vår trädgård finns det flera fruktträd, men inte varken grapefrukt eller fikon. Dessutom är apelsinträdet som finns en sort som har nästan ingen fruktsyra och därför smakar de nästan inget alls.

Så, efter ett par år här kom jag äntligen till skott. En dag när vi var och handlade fanns det fruktträd att köpa. Jag lade snabbt vantarna på ett apelsinträd och ett fikonträd, men jag hittade inga grapefruktträd. Det ena kostade €6.99 och det andra €8.99, så det var inte ens speciellt dyrt. I och för sig var de inte så stora, så det kommer nog ta några år innan de bär frukt. Men som sagt, det är ju en långsiktig tillfredsställelse i det med.

Fikonträd och apelsinträd. Man och barn i bild.

När vi kom hem insåg jag att den jobbigaste delen var kvar. Själva nedgrävningen. Marken här är torr och hård och vi har inga riktiga spadar som man kan trampa ner i marken, utan man får hugga sig ner. Hackan har jag redan slagit sönder vid ett annat trädgårdsprojekt. Men jag rekryterade Ettan till jobbet och så gick vi ut och satte igång.

Ettan gräver en grop (åt andra).

Efter en timme eller så hade vi lyckats gräva två tillräckligt stora hål, stoppat i träden och fyllt på med jord. Åke var nyfiken och följde arbetet på håll. När allt var klart bestämde han sig för att det var tillräckligt ofarligt för att granska på närmare håll.

Tvenne träd planterade. Här ser jag fram emot rikliga skördar.

Happy Halloween och monsterfamiljen

I fredags skickade jag iväg en mumie och en treåring i pumpahatt till skolan, för det stod Halloween-firande på schemat.

Mumien.
Pumpahatten.

Deras chaufför var tydligen också en mumie, visade det sig precis vid avfärd.

Pappamumien. Obs! Hål för ögonen så att han kunde se att köra.

När det var dags att hämta barnen så var det istället jag som klädde ut mig med monsterhatten som vi hade köpt till Tvåan, men som han inte ville ha.

Mammamonstret.

Tvåan kom ut med en spökhandske, en plasthandske full med popcorn och med mun och ögon ditritade med svart spritpenna, och en egenhändigt målad och tillverkad spindel som han hade fått godis i av sina fröknar.

Ettan hade lindat av sig allt bandaget, för det ramlade dels av och satt dels åt för tajt. Men han var ju läskig ändå, eftersom jag hade sminkat honom även under bandagen. Det visade sig senare vara något av en miss, för i lördags kväll var han plötsligt alldeles röd i ansiktet och hade massor med röda utslag på halsen och i nacken. Det tog ett tag innan jag kopplade det till sminket, så jag hann bli lite orolig ändå. Men nu, efter ett par dagars tvättande och pudrande så har det nästan försvunnit. Jag är också, såhär i efterhand, nöjd med att Tvåan inte vill bli sminkad. Han är ju blekare och har känsligare hud än sin storebror, så kanske hade han reagerat ännu mer. Till nästa år ska jag komma ihåg att provsminka båda barnen på en liten plätt i armvecket helgen innan, för att kolla att de tål sminket.

Avbrutet rekordförsök

Tjahopp, då var det Ettans tur att vara hemma igår, då. Det (i princip) obligatoriska besöket hos hans läkare resulterade i omdömet ”Han har ett virus, men han har varken hosta eller snuva så han är inte smittsam och kan gå till skolan.”. Trots det fick han stanna hemma hela dagen, eftersom han var ganska avslagen. Märkligt att ha bara det stora barnet hemma. Det har typ aldrig hänt tidigare.

Idag var han dock frisk nog för att komma tillbaka till skolan. När han upptäckte att han skulle missa historielektionen som inledde skoldagen för att vi behövde ett friskintyg blev han mycket upprörd. Så för att inte missa den så gick han direkt till skolan och förhandlade fram att att han fick vara med på lektionen medan vi fick vänta till doktorn öppnade och hämta ett friskintyg i efterhand. Det gick tydligen bra, det med.

Tvåan verkar fortsatt klara skoldagarna, så han har fortfarande chans på rekordvecka. Den här veckan har läxgörandet kommit av sig lite, så han är aningen mindre intresserad av att gå dit. Men vi kämpar på och försöker också jobba på engelskan hemma.

Idag skulle jag fasta på frukosten för att lämna blodprover på morgonen, och det betydde också att jag inte fick dricka kaffe. För att hjälpa mig komma ihåg det skrev Ettan lappar som han lämnade på strategiska platser.

Synen som mötte mig på kaffetermosen och kaffeburken.

Det som inte hjälpte mig så mycket var däremot att tvenne avkommor hade något slags morgonutbrott, på varsitt sätt. Tur att jag är gift med en fantastisk tålmodig pappa, så vi kunde komma iväg till skolan trots att jag inte fick dricka något tålamod.

Fånig lördag och perfekt lämning

Jaha. Vid midnatt natten till lördag vaknade jag till en kräkfest. Tvåan var arrangör. Det här börjar ju bli lite löjligt. Hur många sjukdomar kan man hinna med på fyra veckor, liksom? Alldeles för många är väl svaret, skulle jag säga.

Efter att i snabb takt ha avverkat två set sängkläder, och lika många duschar av barn så somnade han äntligen om vid tvåtiden och vi fick ytterligare ett par timmars sömn. Under tiden körde jag den första maskinen tvätt.

På förmiddagen fortsatte sedan festen. Frukosten fick han inte behålla, till storebrors stora fasa, så vi övergick till att mata honom med Coca Cola. Eftersom läsk är en favorit kunde han inte riktigt hålla sig tills den var vispad och avslagen, så första försöket misslyckades det också. Men sen så gick det bättre och den lilla magen höll ihop resten av helgen.

En flygande storebror och en beundrande lillebror.

Dagens inlämning på skolan gick långt över förväntan. Tvåan ville inte släppa min hand, för hans fröken var inte ute vid grinden och de som var där ville han inte gå med in. Då hämtade de hans fröken, och hela hans ansikte lystes upp när hon kom, sådär så att övrig personal vid grinden också blev alldeles glada. Han bytte raskt grepp från mig till sin fröken och traskade med henne in nästan utan att titta mer på mig och Fredrik. Så nu håller jag tummarna för att han får stanna där hela dagen.

Rekordvecka och höst

Fyra dagar i skolan den här veckan för Tvåan, det är tangerat rekord. Det betyder också att han faktiskt har varit i skolan hälften av de möjliga dagarna! Jag väljer att se det som en vinst (och hoppas på att han får stanna i skolan hela dagen idag).

Skolbarnen i början av terminen.

Intresset för skolgången tog också ett stort kliv uppåt den här veckan, när Tvåan kom hem och berättade att de hade gjort läxa i skolan. När vi grävde lite i det så fick vi reda på att de hade gjort en sida i en av läroböckerna. Så då blev alltså Tvåan också en stor pojke med läxa, och vips så var det roligt i skolan, och han funderade mycket på vad det skulle bli för läxa nästa dag.

Orelaterad kattbild, på Åke.

Hösten har kommit till Cypern också. På morgnarna är det mellan 12 och 14 grader, så det är ordentligt svalt när bilen åker iväg till skolan. Dagtid kryper temperaturen upp till mellan 25 och 30 grader, så det är verkligen en skön tid nu. När jag hör rapporter från Sverige, om nattfrost, regn och 5 grader känner jag ännu tydligare att det var helt rätt beslut att flytta hit. Tänk att jag bor på en ö i Medelhavet, mitt i ett semesterparadis!?

Semesterkänsla?

Nu är det inte lång tid kvar innan helgen tar vid. Kan vara värt att fundera ut vad vi ska hitta på, så det blir något av den. Jag har fortfarande några trädgårdsprojekt kvar, både att ta bort och lägga till, och Fredrik vill säkert bygga något. Ah well, det blir antagligen finfint det med, bara vi tar oss genom fredagseftermiddagen.

Kanelbullens dag och ytterligare en sjukvecka

Som vanligt firade vi kanelbullens dag förra veckan. Tråkigt nog blev det inte så fluffiga bullar som jag hade tänkt mig, men de slank förstås ner ändå. Goda var de, i alla fall.

Kanelbullar, goda men ofluffiga.

Tvåan var mycket pepp på kanelbullar, och eftersom han var sjuk (igen!) så fick han vara med och titta på hela bakningsprocessen. Sjukdomen han drabbades av var en förkylning som han generöst delade med sig av till resten av familjen. Hurra för livet med skolstart!

Som brukligt är på Cypern tog vi med Tvåan till doktorn, som kände igen både honom och oss. Precis som vi redan visste var det en förkylning, och vi skulle stanna hemma från skolan under veckan. För oss som svenska föräldrar känns det så himla märkligt att gå till doktorn för minsta lilla, men det är tydligen så man gör här.

Hela förra veckan gick alltså åt till att vara hemma med en treåring som hostade och snorade men som i allt övrigt var pigg som en mört. Under senare delen av veckan var båda föräldrarna sjukare än barnet, skulle jag tro.

För att sysselsätta oss har vi kollat på den nya katten, som har fått namnet Åke. Han växer och övar sig på att jama och jaga, samt blir hunsad av de andra två katterna.

Klappjakt, vilket är relativt ovanligt, eftersom Åke vill bli gosad med HELA TIDEN.

Vi har också haft målarstudio. Tvåan är väldigt förtjust i att måla, men det måste vara med penslar. Kritor och färgpennor har han inte riktigt tagit till sitt hjärta än.

Konstnärens mästerverk.

En fin lördag

Trots att dagen började alldeles för tidigt (har jag sagt att jag sover lite… mindre bra sedan en tid?) så tände jag åtminstone levande ljus och satt med mitt morgonkaffe i lugn och ro. Fredrik kom också upp tidigt, så även om han hade haft en stökig natt så fick vi åtminstone lite tid att prata med varandra över en kopp kaffe innan dagen satte ordentlig fart.

Morgon ägnade vi åt trädgårdsskötsel i form av genomgång av bevattningssystemet. Ettan passade på att såga upp lite grenar, och sågade sig bara i fingret en gång. Jag skrattade tydligen lite för mycket när jag skulle plåstra om Ettans finger, så Fredrik konstaterade att det inte var någon allvarlig skada. Det syntes knappt en droppe blod, men jag satte ändå på ett plåster. Efter det tog han på sig handskarna, så nu har två av tre herrar i familjen lärt sig att det är handsk-obligatorium vid sågning.

Efter det har jag hunnit tvätta, läsa, göra treveckorssallad och plantera lite växter för inomhusbruk. Dessutom lagade jag lasagne till middag, långsamt och med musik i högtalarna.

Det stökiga köket. Treveckorssallad på köksbänken, och lasagneingredienser som puttrar på spisen. Texas i högtalarna får ni föreställa er.

Fredrik har under dagen byggt en låda till en vattenavhärdare. Delvis fick han hjälp, så det tog lite längre tid än tänkt.

Snickarmästaren. Mycket nöjd med mängden aceton som hushållet förfogar över.

Barnen har badat i poolen tillsammans med pappan (som vrålade av kylan, 26 grader i vattnet) och sen studsat i studsmattan.

Studsbarn, efter poolbad.

Lillkatten har ätit mat tillsammans med de stora katterna, utan slagsmål.

Frukost för tre. Lillkatten var den som åt mest, och de andra klev åt sidan och lät honom hållas.

Det enda orosmolnet (förutom min sömn, som inte verkar bli så mycket bättre trots) är väl att Tvåan efter badet kom upp och lät som om det var en förkylning på gång. Nåja, han hann ju faktiskt med två dagar i skolan förra veckan. *suck*

Crazy Cat Lady

Jag har varit ute och plockat en katt. Jag et, det låter konstigt, men då får man förstå att här på Cypern finns det gott om vilda katter (och hundar, för all del). För många är ”ha katt” detsamma som att ställa ut kattmat och i övrigt låta katterna vara katter. Möjligen klappar man dem ibland också. Alltså ungefär som vi ”har” Nisse och Karlsson.

Men, åter till kattplockningen. Häromdagen när jag och Tvåan gick till lekplatsen kom det ut en hel hög kattungar från ett av husen vi passerade. Givetvis stannade vi och klappade dem. Den modigaste av dem kom genast fram och ville ha gos, och när vi sedan gick vidare följde den efter oss. Det fortsatte den med hela vägen till lekplatsen, som är ungefär en kilometer bort från huset där den verkade bo.

Klappning av kattunge.

Väl på lekplatsen smet den iväg. När vi kom dit igen några dagar senare kom den fram och ville ha mer gos och verkade känna igen oss. Återigen smet den iväg, men här började jag fundera på om det inte var så att den skulle kunna få komma och bo hos oss istället.

Den lilla, lilla katten som piper istället för att jama.

Sagt och gjort, efter lite letande hittade jag den igen, och så snart den såg mig kom den framtrippande och sökte gos. Så jag plockade med mig den hem, helt enkelt.

Lillkatten, nyplockad.

Nisse och Karlsson såg förstås inte på nykomlingen med blida ögon, utan nu ägnar de sig åt att upprätta en korrekt hierarki. Det betyder att de äldre herrarna ger sig på den lilla nykomlingen så snart de ser den. Lillkatten är dock ingen man trampar på ostraffat så han morrar, fräser och jamar argt så snart de andra närmar sig. Om några dagar tror jag kanske att det kommer lugna ner sig, för mellan varven av utbrott och slagsmål verkar åtminstone Karlsson, som är flockledare, vara lite nyfiken och sniffar på nykomlingen.