Vi spelar: Scythe

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Scythe var ett av de första spelen jag blev sugen på när jag bestämde mig för att utöka spelparken. Jag tror att det var omslaget som fångade mig först, och när jag läste på om det så verkade det vara ett spel som skulle kunna passa oss. Möjligen skulle det vara lite i överkant för Ettan, men eftersom det är Stonemaier som har gjort det så inkluderar det en robot för solospel, och det knuffade mig över kanten. Jag skulle ju kunna spela själv, för all del.

Scythe. Visst är det snyggt och spännande?

När vi skulle provspela Scythe så hade jag läst reglerna, och sedan satte jag och Ettan oss ner för att försöka förstå hur man skulle göra. Såhär i efterhand, när vi har provat andra spel, var det tydligt att han var väldigt sugen för det gick väldigt bra. Visst gjorde vi misstag, och visst var det lite krångligt att fatta vad som var vad och vad man fick göra, för att inte tala om varför man skulle göra saker, men vi tog oss ändå igenom några rundor och fick kläm på själva mekaniken.

Jag och Fredrik spelade det sen som ett fredagsspel, för att få bättre kläm på reglerna. Och sen var det dags för att spela tre personer.

Vi spelar Scythe. Notera det illegalt placerade vinglaset nederst i bild. (Regeln är att det inte får finnas några glas ed vätska i på bordet när vi spelar.)

Och det gick jättebra! Ettan vann stort, och var ordentligt nöjd med det förstås. Vi lyckades också hålla oss till reglerna, mer eller mindre, även om en del bonusar kom som överraskningar för oss på slutet.

Scythe har blivit något av ett favoritspel för oss, och det plockas fram ofta när det är speldags. Detta trots att Ettan inte riktigt har fått klä på sina strategier, medan jag och Fredrik har förstått spelet någorlunda. Oftast är det någon av oss vuxna som vinner, men tydligen är det roligt ändå. Åtminstone under tiden vi spelar.

Ganska tidigt i spelet. Papperna överst i bild är till Tvåans klippning.

Jag och Fredrik är inte speciellt aggressiva, så det blir inte så mycket strider i våra spel. När vi attackerar är det oftast varandra, och skulle vi slåss med Ettan är det inte så att vi lägger full kraft bakom. Ettan är den som är mest intresserad av strid, och han går förstås all in när det uppstår ett tillfälle.

Det svåraste för oss har nog varit att placeringen runt bordet beror på vilken faktion man spelar, så vi kan inte bara sitta på våra vanliga platser och låta Ettan har spelplanen rättvänd alltid. Det är också lite svårt med Tvåan som inte kan vara med, och det finns inte något uppenbart han kan hjälpa till med, så när vi spelar när han är vaken är det någon vuxen som behöver se till så att han har något att göra. Det gör att framför allt Fredrik har svårt att koncentrera sig på spelet och därmed på att vinna. Fast det kanske är ok än så länge, trots allt.

Även om regelboken är lång och innehållsrik tyckte jag att det var någorlunda lätt att få kläm på hur spelet funkar mekaniskt och vad man ska göra på sina drag. Själva taktiken, däremot, den tog ett tag att komma underfund med. Olika faktioner har också olika styrkor, och det gör att taktiken kan vara helt olika mellan olika spelomgångar.

Jag kommer att skaffa expansioner till Scythe, så vi får fler faktioner och flygmaskiner och jag är helt säker på att de kommer bli väl använda.

Du kan köpa Scythe på engelska från Amazon.se (här).

Boktips: Shift

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Det var ju ett tag sedan jag läste Wool, den första delen i Silo-trilogin av Hugh Howey. De två andra delarna har legat till sig i min bokhylla, men så plötsligt en dag var det dags att öppna del två, Shift. Shift är del två av tre, men den utspelar sig innan Wool. I Shift får vi veta vad som ledde till att det byggdes 50 silos under jord.

I Shift följer vi Donald under livet innan silon och Troy under hans första skift i Silo 1. De olika delarna av berättelsen vävs ihop elegant och för händelserna obönhörligt framåt. Donald är en ung och något naiv kongressledamot som handplockas till ett viktigt uppdrag under Senator Thurman. Donalds uppdrag är att skapa en säker byggnad där de som arbetar med hantering av kärnavfall kan söka skydd om det värsta skulle hända.

Shift.

Troy väcks för sitt första skift ungefär 100 år efter nedfrysningen. Han minns inte riktigt vad som hänt, men plågas av vaga minnen som han har svårt att riktigt få fram och tydliggöra. Under sitt skift är han med och styr Silo 1, och får fatta beslut med ödesdigra konsekvenser. De undflyende minnena och tankarna tär mer och mer på honom ju längre skiftet pågår. Under hans andra skift, ytterligare ett hundratal år framåt i tiden, har förutsättningarna ändrats totalt och Troy drar fruktansvärda slutsatser om vad som har hänt och vad som ska hända. Han bestämmer sig för att agera, och drar då igång en hel rad med oförutsedda händelser som får konsekvenser framåt.

Jag minns inte känslan av klaustrofobi som lika stark när jag läste Wool, men i Shift är den påtaglig, även för mig som läsare. Livet i Silo 1 är mindre av ett liv än det i Silo 18 som vi upplevde i första delen, men kanske är det för mig lättare att sätta mig in i Donalds och Troys liv. Som framtidsdystopi är Shift väldigt effektiv och trovärdig, och det var mer än en gång som jag faktiskt fick lägga ifrån mig boken en stund för att det var så obehagligt att läsa den.

Köp boken hos Bokus (pocket).
Köp boken hos Amazon.se (pocket).

Ny hall!

Eller nej, en ny hall är det ju förstås inte. Men den känns lite ny. Vi har haft ett par tvålådors MALM som sittmöbel sedan vi flyttade hit. Och innan dess också, när jag tänker efter, eftersom vi hade dem redan i Glommen.

Byråerna har fungerat ganska bra ett tag, men nu är det tydligt att de är för höga för att Ettan ska kunna använda dem för att ta på sig skorna, och Tvåan kan inte komma upp på dem själv. Alltså behövde vi fundera ut någon annan sittlösning för skopåtagning.

En bänk är ju bra, och det visade sig att det fanns en både snygg och ganska billig på IKEA. Så i senaste leveransen fick en NORRÅKER-bänk komma hem till oss. Den monterades enkelt av Fredrik, som dessutom vägrade kolla på monteringsanvisningarna.

Ny hallbänk!

Redan första dagen fick den dubblera som köksbänk eftersom vi hade matgäster här. Smart att kunna använda den för att få fler sittplatser vid matbordet, det hade jag inte ens tänkt på innan vi köpte den.

När matgästerna hade gått var det dags att inviga bänken på riktigt.

En riktigt ljugarbänk, ser det ut som.

Jag tror nog att det kan tänkas bli en riktigt bra hall nu. Det blev väldigt mycket mer plats känns det som. Väggen bakom bänken och skostället blev plötsligt också väldigt tom, så kanske behövs det någon tavla där eller så.

Så nej, kanske inte en ny hall. Men det känns lite som det ändå.

Bulle med bulle

Bulle med bullens dag den 10 april är en högtidsdag som firas ordentligt i den här familjen. Jag kommer från Helsingborg, så för mig är det en självklarhet. Resten av familjen får hänga med på firandet, och de brukar inte vara speciellt ledsna för det.

Ingredienser till bulle med bulle, den cypriotiska varianten.

Jag gjorde egna chokladbollar, och eftersom jag fick 85%-ig choklad istället för 70% som jag hade tänkt mig fick de en… lite vuxnare smak. Jag tillsatte en del extra socker för att det skulle bli lite mer likt originalet, men nästa gång tror jag att jag ska försöka med mjölkchoklad, ändå.

Riktigt bullar, eller frallor som de heter i resten av Sverige, finns förstås inte heller här. Fredrik köpte nybakade på bageriet, men liksom det mesta annat bröd här har de mjuk skorpa och innehåller antagligen en del socker. Vi försökte frasa till dem genom att spraya med vatten och köra i ugnen, men det hjälpte inte riktigt ändå.

Bulle med bulle.

Det var lite svårt att få lägga ihop dem, eftersom Tvåan var väldigt intresserad av chokladbollarna, och inte riktigt förstod varför de skulle ligga i en bulle när man kan äta dem som de är. Efter lite förhandling gick det dock bra, och delikatessen avnjöts med stor tillfredsställelse. Den plockades förstås isär i beståndsdelar ganska snart, och så fokuserade han på det goda, det vill säga chokladbollen.

Stoooort bett.

Jag, å min sida, gjorde som man ska göra: klämde ihop hela härligheten så det blir bitvänligt och chokladbollen sprids ut över hela bullen. Är man veteran så är man.

Korrekt ätning av bulle med bulle.

Nu längtar vi till nästa års firande.

…fast jag misstänker att det kommer ätas en del chokladbollar innan det blir dags att lägga dem i bullar igen.

Badsäsongen är äntligen här!

Tanken var förstås att den skulle börjar redan vid nyår, men diverse teknik- och kemistrul har satt käppar i hjulet för oss en längre tid. Men nu så, äntligen, fick vi sugit upp det sista av algresterna som har gäckat oss så länge. Och givetvis skulle detta firas med premiärbad, samtidigt med påfyllning av vattnet.

Att temperaturen har sjunkit rejält de senaste dagarna och idag inte riktigt orkade över 20-strecket hade tydligen ingen betydelse. Solen var framme och vattnet var klart, då ska det badas. Sagt och gjort. Efter att ha ägnat lite tid åt att leta fram badkläderna som vi lagt på något bra ställe, och åt att rengöra och pumpa Flipp var det dags.

”Ett härligt dopp på varma Cypern!”

Fredrik och Ettan gjorde storstilade insatser med dykning och bomben, och Ettan deklarerade att han hart lärt sig trampa vatten. Jag förevigade.

Årets första bomb, innan det trampades vatten!

Fredrik var snabb upp ur vattnet och gick för att hämta Tvåan, som hade vimsat bort sig på vägen ned till poolen. När han väl kom dit marscherade han raskt fram till trappan, klev försiktigt ner på första steget, och på andra… då hade han vatten upp till låren och det räckte tydligen, för sen klev han upp och gick och hämtade vattenskjutarna istället.

Hit, men inte längre.

Ettan fortsatte plaska runt och simma med Flipp ett tag till. När vi tjatat upp honom tog han på sig sin morgonrock och satt och huttrade en stund. För varmt, det var det verkligen inte.

Jag, då? Nej, jag avstod idag. Inte ens efter löpturen lockade det tillräckligt. Det kommer fler och varmare dagar, det är jag säker på.

Vår i trädgården

Det märks, inte bara på soffor och utemiddagar, utan även på växtligheten att våren verkligen är här och att vi tågar mot sommaren i full fart.

Mimosan blommar, så den nedre trädgården är full av gulbolliga träd.

Blommande mimosa. Den ser lite ut som fyrverkerier mot himlen när det börjar kvällas.

I pergolan börjar blåregnet blomma.

Blåregn. Jag är glad att det inte är Gullregn.

Vinstockarna börjar få löv och jag drömmer redan om höstens druvor.

En av tre vinstockar. Det här är den minsta, som ger gröna druvor. De andra två ger lila.

Citronträdet (ett av dem) har fått massor med blommor, så vi kommer få massor med frukt nästa gång. Citrusträden här blommar och ger frukt någorlunda kontinuerligt, så det är svårt att säga ”nästa säsong” eller ”nästa år”.

Massor med vit-lila knoppande blommor på väg att slå ut.

Granatäppleträdet grönskar, och i år har jag köpt gödsel och tänker hålla koll på pollineringen. Förra året blev det ingen frukt, trots massor med blommor, men i år ska jag försöka få till frukt också. Eventuellt får jag handpollinera dem. Men gödsel och ordentligt med vatten kanske räcker?

Granatäppleträdet.

Men kanske det bästa ändå, att gå ut på morgonen för att slänga kaffesumpen i rabatterna och känna jasmindoften leta sig in i näsan. Nu är den som bäst, när det bara är några få blommor som har kommit. När den blommar för fullt tycker jag det kan bli för mycket, och kan inte bestämma mig för om det luktar gott eller äckligt.

Jasmine, blommor och knoppar.

Eller för all del, att ligga i den nya utesoffan och vifta på tårna mot den soliga blå himlen.

Inte fy skam, trots att det inte är ett Medelhav i bakgrunden.

Rättvist och premiärer

Idag har livet känts rättvist. För första gången i år har vi haft solsken, varma vindar och nästan 30 grader varmt. Härligt! Som jag har längtat efter värmen.

Som av en lycklig slump sammanföll vädret med leverans av det senaste IKEA-inköpet, så jag ägnade ett par timmar i solen åt montage och nu har vi en utesoffa! Givetvis fick jag inviga den med en fin-GT.

Invigning av den egenmonterade utesoffan.

Däremot var kanske resten av IKEA-leveransen inte riktigt som man kunde önskat. Det var svårt för chaufförerna att läsa adressen, och sen propsade de på att få köra hela vägen in till huset, vilket gjorde att de var tvungna att backa ut med sin lite för stora van som de dessutom hade svårt att manövrera. Vår trädgårdsgång är smal, och därför bad Fredrik dem lasta av ute vid grinden, men nej, se det ville de inte. Däremot var det Fredriks fel när de sedan backade sönder våra kaktusar. Själva leveransen såg ut som något gud glömde, och två av fyra golvlampor var alldeles buckliga när vi packade upp dem, så dem får vi returnera.

Men det var inte nog med utesoffpremiär, utan jag passade också på att premiära löpning i shorts och linne (därav det duschvåta håret på soffbilden). Ja, och så bestämde vi att vi inte kunde sitta inne i så fint väder, så vi passade också på att ha utemiddagspremiär för året. Givetvis var det grillat som stod på menyn. Majskolvar och korvar slank ner utan minsta lilla protest.

Majsmumsning pågår. Kepsar sattes på barnen efter det att bilden togs.

Tänk att livet kan vara så enkelt och rättvist ibland.

Glad svensk påsk!

Igår firade vi den svenska påsken. Den ortodoxa påsken som firas på Cypern infaller i år på första maj. Mer om anledningarna till fördröjningen, som normalt är 13 dagar och beror på olika kalendrar med olika skottårsberäkning, hittade jag här. Intressant.

I vår familj firar vi alltså påsk två gånger. Idag blev det svensk sillunch med massor av ägg och smetana. Bröd serverades till, liksom både ost och kaviar, om än inte i kombination. Osten och kaviaren, alltså. Brödet kombinerades med både det ena och det andra. Kanske inte det maffigaste påskbordet vi har varken sett eller haft, men det innehöll det viktigaste ändå.

Ettan roas av sitt ägg.
Tvåan var upprörd för att det var gula i hans ägg, för det ville han inte ha.

Efter lunchen var det dags för äggjakten som Fredrik hade förberett. Han hade gömt ägg i huset och i trädgården, och vid varje ägg fanns det en ledtråd om var nästa ägg var. Ojojoj så ivriga barn det var som rusade runt efter äggen. Det sista ägget var det stora, stora, stora påskägget som det fanns en massa lördagsgodis i. Så sen smaskades det godis hela eftermiddagen lång. Jag var fullt upptagen med att agera assistent till barnen när de jagade äggen, så jag hann inte fotografera något.

Fredrik och Ettan lagade mat till oss, och samtidigt invigde Fredrik kokboken Mat på en plåt som han fick från bokrean. Han har hållit den för sig själv tills nu för att han skulle få en chans att läsa den. Vi fick lammlåda med zucchini, och det var väldigt gott. Fast det räckte förstås inte med 30 minuter i ugnen, utan vi fick tillslut dubbla den tiden, vilket fick till följd att maten blev sen och alla var lite arga. Trots det pratade vi redan vid middagen om hur vi skulle ändra till nästa lagning.

Den stolte matlagaren. Innan han lackade ur för att receptet angav fel tid i ugnen.

Första april och frityr

Första april är Cyperns nationaldag, och den firas till minnet av starten på upproret mot britterna 1955 (istället ville cyprioterna införlivas med Grekland). Det är en nationell helgdag, så alla är lediga och allt är stängt. För att fira, på ett traditionellt sätt, bestämde vi att vi skulle grilla (gris-)kött. Det är ju lite som sill i Sverige, alla högtider här firas med souvla.

Fredrik har väldigt få grejer som han inte äter. Han gillar inte all mat, men äter och håller god min för det mesta. Men på hans inte-lista står kronärtskocka. Jag däremot, gillar kronärtskocka. Och när jag sprang på ett recept på friterad kronärtskocka så kanske Fredrik kunde tänka sig att prova. Nu är det säsong för skockorna, så häromdagen kom Fredrik hem med två stycken, små och alldeles färska.

När vi ändå skulle fritera kom Fredrik på att vi skulle göra pommes frites också. Sagt och gjort. Jag skar potatis och lade den i vatten, och trimmade skockorna och lade dem i citronvatten. Fredrik stod för själva oljehanteringen.

Ettan vakar över den skurna potatisen.
Kronärtskockor som väntar på att få bada i olja.

Fritering är kladdigt. Det går liksom inte att komma runt, åtminstone inte utan en fritös. Så vi började med att försöka med en elplatta ute på kökstrappan. Det gick inte att komma upp i temperatur med den, så campinggasolköket fick komma till användning. För att göra det hela bättre regnade det dessutom. Precis när vi var klara så öppnade sig himlen, så oljan fick en massa regnvatten i sig, och vi fick koka bort en del av det innan vi lät den svalna.

Frityrmästaren in action.

Resultatet, då? Jodå, hemgjorda pommes frites är förstås väldigt gott. Regnet gjorde dock att vi inte kom upp tillräckligt högt i temperatur för att de skulle bli superfrasiga. Vi får prova igen, helt enkelt. Tydligen var de också så goda att ingen tänkte på att fotografera dem.

Friterad kronärtskocka, då? Njae. Fredrik tyckte dock att den var ätbar, men mest för att den inte smakade så mycket. Jag tycker att det går lika bra att äta kokt kronärtskocka, så jag har önskat mig nya som jag kan koka istället. Men visst gick det att äta den friterad också.

Friterade godingar. Snygga är de, åtminstone.

Karlsson och musslor

Jaha. Jag har nu lärt mig hur man könsbestämmer katter. Tydligen räcker det inte att kolla om de har spenar.

Häromdagen visade det sig, med all önskvärd tydlighet, att det inte alls är speciellt konstigt att Karin inte fattar hur man gör när man parar sig. Hon är ju ingen tjej. Så det blev ett snabbt namnbyte, och Karin heter numera Karlsson. Det betyder också att det inte alls är Karlsson som är den dominanta katten häromkring, utan Nisse. Jaha. Där ser man. Några kattungar lär jag ju inte få heller.

Tre herrar i soffan.

Jag har också sett betydligt fler bilder på kattrumpor än jag kanske kan rekommendera, och skulle nog inte göra ett misstag vid könsbestämning igen. (Här finns bilder, om du också vill se alldeles för många bilder.)

På tal om något helt annat så kom Fredrik hem med ett (stort!) nät blåmusslor igår. Jag har längtat efter musslor jättelänge, så jag blev superglad! Det blev Moules Marinières (i något slags variant) med potatisklyftor och majo till.

Ettan gillade åtminstone potatis och majo. Och bröd.

Fredrik är inte jätteförtjust i musslor, men Tvåan berättade innan vi åt att han gillar det, och Ettan som smakade av mina musslor en gång på restaurang var också positiv. När vi väl åt visade det sig att det mest var jag som var förtjust, dock. Men jag var å andra sidan förtjust för fyra. Så himla gott! Jag ska minsann be Fredrik köpa hem igen när han hittar.