Äntligen, äntligen, äntligen får vi nog säga på det. Inte bara för att jag och Fredrik får lite mer arbetstid utan främst för Ettans skull. Han är så himla glad för att slippa vara hemma med oss hela tiden, även om det förstås är jobbigt med lektioner och läxor.
Arbetstiden ja, den fylls just nu med att försöka komma ikapp efter det sex veckor långa jullovet. Eller, ja, Fredrik jobbar med det. Jag ägnar mig mest åt att hålla Tvåan någorlunda sysselsatt.
Vi brukar vara ute en sväng på förmiddagen. Vi får ju inte lov att gå till lekplatsen, så just nu hänger vi i trädgården eller går ut med soporna. Efter lite förmiddagssömn och lunch är det dags för lekar igen. Det spelas spel, sorteras pärlor, leks med lera och förstås körs med den gröna bilen utomhus. Fast egentligen tror jag Tvåan mest väntar på att Ettan ska komma hem från skolan och leka med honom.
Karin och Nisse, ”våra” katter, är ju utekatter. Fast Karin gör sitt bästa för att annektera även inomhuset. En av hennes favoritplatser att ligga på är till exempel precis utanför vår ytterdörr. Så nära inomhus hon kan komma, alltså. Ibland försöker hon sig på att komma in också, men då får hon en dusch med blomsprejen.
