Ettan fyllde ju 10 år häromsistens. Tydligen var det åldern då hans mamma äntligen slutade tänka att det är så himla konstigt att jag har barn. Skönt. I år tänkte jag mer ”hur kan han ha blivit så stor?”.
På födelsedagen var det skollov, så vi åkte ut till flygfältet. Fredrik hade bjudit dit ett par av de brittiska pensionärerna, och vi hade med oss tårta. Det blev flygning och tårta hela förmiddagen, fast jag smet iväg och badade en kortis också.
I present fick Ettan nästan bara böcker, och det var han jättenöjd med. ”Jag älskar ju att läsa, mamma!” sa han, och ja, det vet vi ju. När han inte spelar Kerbal Space Program sitter han oftast med näsan i en bok. Favoritgenrerna just nu är fantasy och SciFi. Jag läser en del av hans böcker när han är klar med dem, och det är spännande att jämföra hans intryck med mina.
Nåväl. En av hans presenter var att han skulle få laga mat till familjen en gång i veckan. För att hjälpa till med inspirationen så fick han Jamie Olivers 30-minuterskokbok. Första middagen blev en ”wonky summer pasta”, som hela familjen tyckte var väldigt god. Några 30 minuter tog det dock inte att laga… Själva matlagningen står Ettan själv för, medan jag finns tillgänglig för att svara på frågor och hjälpa till med förklaringar, översättningar och handgrepp som han behöver se för att lära sig. Hittills verkar han tycka att det är väldigt roligt, om än lite svårt och ganska jobbigt. Dessutom tror jag att han blir mer benägen att smaka på nya grejer när han har gjort dem själv, plus att han rent allmänt funderar mer över smaker och hur de passar ihop (eller inte).
Hux flux fick vi äta pasta hopblandad med såsen, som jag och Fredrik har längtat!