Nu är det mindre än en vecka kvar till jul. Det känns overkligt. Fast så känns det väl för alla, och varenda jul. Den liksom smyger sig på under hela december, och så BAM är den nästan här och lika plötsligt är den över. För vem har egentligen tid att verkligen landa i julefriden i december?
Vi här på Cypern har det i alla fall inte. Jag är nöjd med att ha planerat decembers jobb så att vi kan ta lite jullov, utan att ha externa deadlines att förhålla oss till. Men det innebär ju förstås inte att det är helt ledigt på jullovet ändå, utan snarare att det finns tid för de interna projekten. Och förstås för planering inför nästa års storverk.
Den här hösten har vi framförallt haft ett stort internt projekt som har tagit väldigt mycket tid och tankekraft i anspråk. Vi har behövt göra mycket research och har kastats mellan ”det här går aldrig!” och ”jamen, det här blir bra!” flera gånger. Det har också dragit ut på tiden, så istället för att bli klart i oktober får vi springa med det hela vägen in i kaklet inför julledigheten och antagligen en bit in på nästa år också. Trots det så känns det som om det kommer att bli bra, när det väl blir klart.
Igår fick jag cypriotiska julkakor av vår granne, så innan vi lämnar ön för julfirande i Sverige får jag se till att återgälda gåvan genom att ge henne en burk pepparkakor, tänker jag. Kakorna vi fick var nog Kourabiedes, som är ett slags mandelkakor och som är typiska på jul här. De är goda, men väldigt söta eftersom de är pudrade med florsocker.
Solskenet har återkommit till Cypern, även om temperaturen är nere på ensiffrigt under nätter och morgnar. På dagarna kryper det upp mot 20 grader fortfarande, så det är inte speciellt jobbigt att ge sig ut på promenad.
