Cypriotisk skidpremiär och en knycklig bil

Ja, i alla fall för mig. Fredrik fick ju kontakt med en av skidklubbarna på ön vid ett tidigare besök i Troodos, så nu är vi medlemmar. Och eftersom vi äntligen har lyckats skaffa en pulka till Tvåan så passade vi på att ta en utflykt hela familjen idag.

Jag, klädd för skidåkning. Mycket pepp.

Vi kom upp till skidområdet lite innan liftarna öppnade, men sedan blev det lite administration, så jag och Ettan kom inte upp i liften förrän vid 09.30. Fast sen bar det av. Ettan visade alla de coola åken han och Fredrik har åkt vid tidigare besök, och vi åkte offpist både här och där. Efter en dryg timme blev det lite matpaus innan vi tog ett sista åk tillsammans. För sen var det nämligen dags för skidskola i grupp för Ettan!

Under tiden jag och Ettan åkte försökte Fredrik roa Tvåan med pulkan. Han gillade att åka i backarna i Branäs, men idag var det inte lika kul. Kanske berodde det på att han välte ur pulkan ett par gånger när Fredrik drog honom, eller så var det för mycket annat som hände. Men Tvåan hängde inte läpp för det, utan ägnade sig åt att äta upp de andra skidklubbsbarnens chips och kex som de bjöd honom på. Lite olika promenader hit och dit var också bra sysselsättning.

Ettan och fem andra barn fick åka med skidlärare i ett par timmar, och hej vad det åktes. Det var en trasa vi hämtade efter lektionens slut. Det var verkligen inte tal om att åka mer, utan snarare krävdes det övertalning för att komma ner till bilen. Och mellan slutet på backen och bilen tappade Ettan både benen och humöret. Jösses så trött han var. En smörgås i bilen hjälpte dock upp läget till en hanterbar nivå.

Märkligt nog syns de tappade benen här. Notera också livräddningssmörgåsen.

Tvåan slocknade så snart vi började rulla nerför. Ironiskt nog såg vi flera försäljare med pulkor uppe vid skidområdet, vilket vi inte har sett tidigare. Ungefär samtidigt började det komma snöblandat regn, så nerfarten blev bitvis lite hal. Fredrik var noga och höll ordentligt med avstånd till framförvarande kö, men tråkigt nog gjorde inte föraren i bilen bakom oss det. Så vid en inbromsning så blev vi påkörda bakifrån. Föraren bakom försökte väja, så han drog i vår vänstra sida, fortsatte förbi oss, och fick stopp på sin bil några (rätt många, kan jag tycka) meter framför oss.

Den påkörda bilen.

Det blev inga personskador, och inte några jätteskador på någon av bilarna heller. Däremot fick vi vänta på inspektörerna från respektive försäkringsbolag i ett par timmar innan vi kunde fortsätta hemåt, så allting tog väldigt lång tid. Ja, och så får vi förstås lägga ännu mer tid på att ta oss till en verkstad för att få det hela fixat. Trist och stökigt, även om vi inte kommer behöva betala hela kalaset själva.

Lämna ett svar