Nu när vi är instängda så har jag ju tagit upp min stickning igen. Det har gått framåt, och för ett tag sedan var det dags för mitt livs första steekning, det vill säga att klippa upp mitt fram. Jag sköt upp det så länge det gick, genom att virka knappkanterna och till och med fästa alla trådändar. Men till slut var det ändå dags. Mönstret sa att jag skulle sicksacka med symaskin, så det gjorde jag. Fast efter att ha kollat online lite så virkade jag en kant också, eftersom det ger en snyggare kant på insidan. Jag fick repa upp en gång eftersom jag inte är så van vid att virka och inte riktigt fattade vilken typ av stygn (maska? vad heter det när man virkar, egentligen?) jag skulle göra. Motvilligt tog jag saxen, och satte den i stickningen. Oj så kul det var! Helt fantastiskt att det liksom blev en kofta av det på bara ett par minuter! Jag kommer lätt att göra fler koftor med steekning.
Det jag har lärt mig är att den virkade kanten blir snygg och verkar hålla bra i ullgarner. Däremot är det svårt att få till en snygg sicksack-söm. 7 steekmaskor är för mycket och ger lite för stor kant på baksidan, 5 är nog mer lagom.
Det är inte bara i garn jag har tillverkat saker. Jag blev nämligen väldigt sugen på apelsinmarmelad, och bad därför Fredrik köpa apelsiner. Jag kokade en liten sats efter konstens alla regler. När jag har gjort marmelad tidigare har den vid några tillfällen blivit lite för lös, så jag satsade på en lite fastare konsistens den här gången. Det gjorde att jag lät marmeladen koka lite för länge, och det blev mer av marmeladgodis av det hela. Helt omöjligt att bre ut på den rostade mackan. Alltså var det bara att koka en ny sats och röra ut den första i. Den här gången fick den inte koka lika länge, och blev då på gränsen till för lös. Fast efter ett par dygn i kylen blev det bättre, och nu har vi apelsinmarmelad så det räcker ett tag framöver.
Andra skapar arbete för sig själva. Plötsligt bestämde sig tydligen ett glas med rödvin att kasta sig över bordet och upp på väggen, rakt framför ögonen på Fredrik. Alla som har provat just rödvin på mattvita väggar vet också att det inte går att torka bort, utan det är ommålning som gäller. Tvåan satt vid bordet när det hände, och han pratar mycket om ”vin på väggen. Pappa torka. Måla.” nu.
