Mitt liv i en Fembok

I min familj är det jag som är ansvarig för och lagar maten. Inte all mat alltid, men det är oftast jag som står för planering och genomförande. Nu när Ettan har gått i skolan online och vi har varit hemma hela familjen hela dagarna så blir det förstås mer matlagning än vanligt.

Nu har det gått så lång tid att jag börjar tappa inspirationen. Det känns som om vi lever i en Fembok, där det ska ätas kontinuerligt. Det är lunch och mellis och middag och mellis och frukost och fika och… Det tar aldrig slut.

Middagarna har jag ganska bra rutin på, så de brukar gå att hantera, men varenda dag vid 11-tiden kommer jag på att vi måste ju äta lunch också. Förhoppningsvis hittar jag rester i kylen, och löser problemet snabbt. Men allt som oftast så har vi varit duktiga och tömt alla rest-lådor och jag måste komma på något som går snabbt att laga och som alla äter. En klassiker är förstås korv och makaroner, vi är ju trots allt en barnfamilj. Fast tydligen har jag fått ett barn som tar efter mig när det gäller ätande, för plötsligt sa Ettan att han inte gillar korv längre, vi hade ätit det för mycket. Så då var det bara att försöka komma på andra livräddare som går fort att laga.

Jag ser väldigt mycket fram emot att få mina nya spis installerad, i det nyrenoverade köket. Jag längtar efter att känna mig inspirerad och laga mat som jag tycker är rolig och inte bara våra familjeklassiker. Antagligen har det också att göra med att vi har försöka vara så snabba som möjligt i affären när vi handlar under de senaste månaderna, och då handlat mestadels stapelvaror. Nu börjar jag kunna se en ljusning i situationen i samhället och då kan det snart vara möjligt att handla lite roligare råvaror och laga mer avancerad mat.

För matlagningsinspiration brukar jag kolla Zeinas kitchen och Köket. Jag har också en massa kokböcker som jag hittar nu när vi packar upp, till exempel av Ottolenghi, Mannerström och Carl Butler, och de kommer väl till pass när det finns några minuter över att sitta ner och bläddra.