Det här inlägget innehåller reklamlänkar.
Jag läste Binas historia av Maja Lunde för några år sedan. För ett tag sedan när jag satt och letade efter boktips på svenska hittade jag hennes andra roman Blå, och lade till den på listan. I ett bokpaket dök den upp, och när jag hade läst ut 1Q84 så plockade jag upp den. Och visst, det var inte det bästa utgångsläget, eftersom jag ju blev väldigt tagen av 1Q84, men nu var det så det blev.
I Blå får vi följa två olika tidslinjer, dels Signe i nutid och dels David i framtiden. Signe är en 70-årig ensamseglare och miljöaktivist, och vi får följa henne på ett äventyr samtidigt som vi får uppleva hennes barndom och ungdomsår genom återblickar. David lever i ett framtida sydeuropa som lider svårt av torka och vattenbrist.
Jag hade en klump i magen vid vartannat kapitel, de som handlade om David. Kanske beror det på att boken är välskriven, eller så kanske det beror på mig. Jag tycker det är oerhört jobbigt att läsa om trasiga familjer, även om det som i det här fallet ”bara” ligger i bakgrunden. Kapitlen om Signe var inte alls lika jobbiga, så de fungerade mer som andningspauser för mig. Framtiden som David lever i kändes väldigt realistisk i beskrivningarna trots att det inte ser ut så i Europa än.
Jag blev glatt överraskad av slutet, som inte alls var lika tungt som resten av boken. Det var däremot snyggt och väldigt passande, både för David och för Signe. Boken är välskriven och tar upp ett viktigt ämne, hur vi använder våra naturresurser. Men det är samtidigt en dystopi om en inte alltför avlägsen framtid, så läs den inte om du är ute efter lite lättviktig underhållning. Den lämnar en hel del tankar och funderingar efter sig och under läsningen är det som sagt ganska jobbigt också. Med det sagt så är den klart läsvärd, speciellt om du vill ha en bild av en möjlig, om än mörk, framtid att fundera över.
Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Amazon.se (inbunden eller pocket).