Det här inlägget innehåller reklamlänkar.
Ikväll var det mangrann uppslutning vid grinden. Det var nämligen dags för den stora invigningen av de senaste veckornas projekt: den elektriska grindöppnaren.
Det har varit en hel del arbete med att få den elektriska grindöppnaren på plats. Det har svetsats, slipats, svetsats om och svurits. Målning och mätning, dragning av el och grävning av diken. Men nu, äntligen, så satt den där och skulle invigas. Ettan fick den stora äran. Precis som förväntat var det väldigt roligt att trycka på knapparna på öppnaren.
Under tiden arbetet pågick tog Tvåan sin middagslur. Han vaknade tydligen lite för tidigt, men kom ändå upp och vimsade lite i vardagsrummet. Vi satte oss i soffan, och då somnade han om. Så det var bara att sitta kvar. Det hela påminde om när jag satt på sjukhuset med honom när han var alldeles nyfödd. Fast då var han förstås väldigt mycket mindre. Men det var fint och ganska mysigt nu också.
Farmor som kom upp frå poolen efter sin lunchledighet satte sig mittemot och pusslade.
Hon tyckte att det kändes som om det saknades bitar, men så är det ju när man pusslar. Fast när jag lade ihop pusslet efteråt insåg jag att det faktiskt saknades bitar, eftersom hon inte hade kollat i lådan där de flesta bitarna var kvar. Klart att det var svårt då!