Pizzabullar och flyttkartonger

Efter några dagar utan ork fick jag ett ordentligt ryck i helgen. Ettan behöver ju mat till sin lunchlåda varje dag, och eftersom vi hade ett öppnat paket self-raising flour (alltså mjöl med bakpulver) så tänkte jag passa på att använda upp det. Jag har funderat på pizzabullar ett tag, och nu var det dags. Jag använde det här receptet, fast hoppade över bakpulvret eftersom det redan fanns i mjölet. Resultatet blev klart godkänt av de två testätarna som fick dem till mellis. Nu ska vi bara se om de funkar i lunchlådan också, trots att de inte är nybakade då. Jag har stora förhoppningar eftersom de var extremt lätta att göra, är lätta att variera och gör vardagsmorgnarna lite lugnare.

Medan jag bakade, Ettan gjorde läxan och Tvåan sov och rantade runt och gjorde saker han inte fick så passade Fredrik på att packa upp lite flyttkartonger. Jag hade nämligen önskat mig att få upp de ordentliga kuddarna till soff-piff, och antagligen blev han inspirerade när han ändå letade unt bland flyttlådorna. Vi har en förvånansvärt stor mängd ouppackade lådor, trots att vi har bott i huset i ett drygt år. Fast vi har förstås haft en hel del andra saker att ta tag i och röja med. Nu när vi packar upp saker är det lättare att bestämma sig för att de faktiskt kan slängas, eftersom de i många fall har varit nedpackade i tre år utan att vara speciellt saknade.

Bland sakerna som packades upp fanns bland annat en John Blund-tavla från när jag var liten. Tvåan fick den inhängd på sitt rum, och blev jätteglad. När jag berättade att det var John Blund och frågade om han visste vad John Blund gör, så konstaterade Tvåan att ”han äter spaghetti”. Och det stämmer ju. Fredrik fortsatte på samma spår genom att bestämma att John Blund också har pommes frites i mössan.