Det här inlägget innehåller reklamlänkar.
När jag läste på om spel innan jag gjorde de senaste inköpen så blev jag väldigt sugen på Terraforming Mars från svenska Fryxgames. När det väl dök upp här hemma så blev Ettan också väldigt nyfiken, kanske mest på själva temat. Att göra Mars beboeligt och spela ”rymdspel” lockar nog alla pojkar i 8-10-årsåldern.
Det var alltså inte speciellt svårt att få upp spelet på bordet för ett första test. Men väl uppe… Det var svårt. Det finns många olika actions, flera typer av poäng, och dessutom en massa olika förutsättningar för de olika projektkorten. Att säga att vi var förvirrade var en underdrift. Ettan blev arg för att jag som hade läst reglerna ändå inte kunde förklara allt. Men vi tragglade vidare med reglerna i högsta hugg och det klarnade väl lite.
Det hela tog lång tid, så vi fick pausa för dagen mitt i ett parti. Jag satte mig med reglerna som kvällslektyr och då förstod jag lite mer. Vi hade bland annat blandat ihop produktion och de faktiska tillgångarna, och det påverkade givetvis hela spelet och spelarnas ekonomi.
Alltså började vi om helt vid nästa speltillfälle. Och se, det gick mycket bättre och plötsligt fick vi flyt i det hela. Det tog förstås fortfarande väldigt lång tid, och vi fick pausa även det här partiet för att dagen tog slut. Men nu hade vi åtminstone fått kläm på själva spelmekaniken och det mesta av reglerna, och det som tog mest tid var att fundera ut vad vi skulle göra med våra drag.
Efter ett par partier får jag säga att jag tycker Terraforming Mars är väldigt roligt! Det är svårt eftersom det är väldigt många delar som man ska hålla i huvudet och försöka optimera samtidigt. Men det är ju å andra sidan det som gör det kul, tror jag. För oss kommer det här antagligen hålla för väldigt många partier. Det största problemet jag ser med spelet är att det tar för lång tid för vår familj. Ettan orkar inte koncentrera sig ett fullt parti, och Tvåan kan inte sysselsätta sig själv så länge. Så jag tror att det tar några år innan vi kan spela det här på något vettigt sätt.
Med det sagt är jag helt övertygad om att Ettan, som är åtta år, hade kunnat utveckla sin strategi för Terraforming Mars så att han skulle kunna spöa både mig och Fredrik relativt snart, precis som vi nu är ganska jämna när vi spelar Ticket to Ride. Under de här första rundorna Terraforming Mars har han fokuserat mest på sina kort och vad de gör samt att skapa pengaproduktion, men missat att tänka framåt på poängräkningen på slutet.
Tvååringen Tvåan har gjort starka insatser som bank, där han delar ut tillgångar som vi ber honom om. Bra träning på att räkna för honom, och så tycker han förstås om att få vara med och spela. Som påpekats ovan är det för långa partier för att han ska orka hålla intresset uppe, så i spelet ingår det periodvis också att bygga klosstorn med Tvåan mellan action-omgångarna. Det gör också att koncentrationen splittras för alla deltagare.