Första april är Cyperns nationaldag, och den firas till minnet av starten på upproret mot britterna 1955 (istället ville cyprioterna införlivas med Grekland). Det är en nationell helgdag, så alla är lediga och allt är stängt. För att fira, på ett traditionellt sätt, bestämde vi att vi skulle grilla (gris-)kött. Det är ju lite som sill i Sverige, alla högtider här firas med souvla.
Fredrik har väldigt få grejer som han inte äter. Han gillar inte all mat, men äter och håller god min för det mesta. Men på hans inte-lista står kronärtskocka. Jag däremot, gillar kronärtskocka. Och när jag sprang på ett recept på friterad kronärtskocka så kanske Fredrik kunde tänka sig att prova. Nu är det säsong för skockorna, så häromdagen kom Fredrik hem med två stycken, små och alldeles färska.
När vi ändå skulle fritera kom Fredrik på att vi skulle göra pommes frites också. Sagt och gjort. Jag skar potatis och lade den i vatten, och trimmade skockorna och lade dem i citronvatten. Fredrik stod för själva oljehanteringen.
Fritering är kladdigt. Det går liksom inte att komma runt, åtminstone inte utan en fritös. Så vi började med att försöka med en elplatta ute på kökstrappan. Det gick inte att komma upp i temperatur med den, så campinggasolköket fick komma till användning. För att göra det hela bättre regnade det dessutom. Precis när vi var klara så öppnade sig himlen, så oljan fick en massa regnvatten i sig, och vi fick koka bort en del av det innan vi lät den svalna.
Resultatet, då? Jodå, hemgjorda pommes frites är förstås väldigt gott. Regnet gjorde dock att vi inte kom upp tillräckligt högt i temperatur för att de skulle bli superfrasiga. Vi får prova igen, helt enkelt. Tydligen var de också så goda att ingen tänkte på att fotografera dem.
Friterad kronärtskocka, då? Njae. Fredrik tyckte dock att den var ätbar, men mest för att den inte smakade så mycket. Jag tycker att det går lika bra att äta kokt kronärtskocka, så jag har önskat mig nya som jag kan koka istället. Men visst gick det att äta den friterad också.
