Jag sitter på balkongen och tittar ut över dalen och bergsidan mittemot. Det är ungefär 30 grader varmt och soligt. Fredrik och barnen skjuter nerfguns på varandra på framsidan, så det hojtas en del om skyddsglasögon som ska sitta på näsan och inte tas av.
Jag har under någon veckas tid försökt vänja Tvåan vid att sova ensam i sin säng. Det betyder alltså att jag går mellan hans och min säng några gånger per natt, och det stör förstås min sömn, så jag är ganska trött. Inatt var det påskmässa för att fira Kristus återuppståndelse, och den väckte Tvåan så han och jag satt i min säng och lyssnade på mässan som letade sig in i sovrummet och tittade på fyrverkerier ett tag. Det ledde förstås till att Fredrik inte heller sov speciellt bra, så idag är vi flera som är trötta. Att det är trettio grader varmt gör inte det lättare heller.
Men jag ska inte klaga alltför mycket. Vi har ju en pool som det badas en massa i, och som börjar komma upp i badbar temperatur även för de vuxna i familjen. Ettan har inga problem med timslånga bad, och han och Tvåan leker glatt med varann i och vid poolen.
Ettan har påsklov, så han har varit hemma i en vecka nu. Det är förstås inte så roligt att inte träffa kompisarna, men han och Fredrik har satt igång med ett ordentligt påskpyssel som håller dem sysselsatta delar av dagarna. Tvåans dagsovstunder, som har kortats ner den senaste tiden, spenderar vi ibland med att spela spel. Resten av dagarna leks det en hel del med vatten, både ur kranen ute och i poolen, då.
Cypern har sedan en vecka gått in i sin tredje lockdown så allting här är stängt och vi får inte lov att gå ut från tomten mer än en gång om dagen. Vi är så trötta på att vara instängda, och ibland känns det mer hopplöst än annars.
Jaha. Det blev ett väldigt rörigt och pladdrigt inlägg om just inget alls. Fast så är det ju ibland, förstås.