Härom veckan satt Ettan vid köksbordet efter skolan och jag stod vid köksbänken och fixade i ordning mellis till honom. Ettan sa ”Jag hoppas pappa kan göra xxx idag” och jag sa ”jag hoppas pappa kan hänga upp den andra lampan… Oj! Den hänger visst redan där”. Och det gjorde den. Stor munterhet utbröt.
Jag insåg att lampan måste ha hängt på plats när jag satt vid bordet och åt lunch med Fredrik några timmar tidigare. Det fick Fredrik att skratta ordentligt. Dock vill jag till mitt försvar påpeka att lunchen intogs utan tända lampor. Och att jag hade så trevligt sällskap att jag inte tänkte så mycket på omgivningarna.
Så nu har vi adekvat ljus över matbordet, äntligen. Nästa steg är att låta lamporna ha olika strömbrytare, så vi kan välja att bara ha den ena tänd när det bara är jag och Fredrik som äter, eller när vi sitter vid ena änden av bordet och spelar spel. Nåja. Det är ett projekt som kan vänta ett tag. Just nu njuter jag av att ha två snygga lampor och massor av ljus när vi äter!