Jag sträckläste ju de första två delarna av Pierce Browns trilogi om Darrow, Red Rising och Golden Son. Så snart den andra delen var utläst hämtade jag den tredje från bokhyllan.
I Morning Star får vi fortsätta följa Darrow i hans kamp för ett rättvisare solsystem. För att skaka om och försvaga the Jackal ska Darrow och hans allierade kidnappa Quicksilver, mannen som har bistått the Jackal med pengar. De råkar dock storma rätt in i något slags fredsförhandling mellan oväntade parter och det visar sig efter en kortare strid att de inte ens behöver kidnappa Quicksilver, eftersom han var med och skapade Sons of Ares från början.
För att verkligen skapa sig en stark armé som har stöd i alla olika nivåer åker Darrow för att få med sig Obsidianerna. Ragnar är med honom, men förvarnar om att det kan bli svårt. Inte minst blir det svårt eftersom de förföljdes av ett fiendeskepp och måste slåss mot Aja och Cassius, förutom kannibalstammarna och den isande kylan. Efter många strider och snabba beslut lyckas dock Darrow att få med sig Obsidianerna, om än på aningen skakiga grunder.
Precis som man kan förvänta sig kommer det, efter en lång och spännande bok, sedan en alldeles fantastisk upplösning som är oväntad, spännande och väldigt osäker. Hela boken byggs upp snyggt, liksom föregångarna och är skriven på ett rappt och effektivt språk som hela tiden för handlingen framåt. Efter att ha läst de tre böckerna i snabb följd kan jag dock känna att jag tröttnade lite på striderna, både i rymdskeppen och man-mot-man. Berättelsen som sådan, och Darrows utveckling är däremot fortfarande intressant, och jag har (förstås) skaffat de två senaste böckerna om honom och ser fram emot att läsa dem.