Jaha. Vid midnatt natten till lördag vaknade jag till en kräkfest. Tvåan var arrangör. Det här börjar ju bli lite löjligt. Hur många sjukdomar kan man hinna med på fyra veckor, liksom? Alldeles för många är väl svaret, skulle jag säga.
Efter att i snabb takt ha avverkat två set sängkläder, och lika många duschar av barn så somnade han äntligen om vid tvåtiden och vi fick ytterligare ett par timmars sömn. Under tiden körde jag den första maskinen tvätt.
På förmiddagen fortsatte sedan festen. Frukosten fick han inte behålla, till storebrors stora fasa, så vi övergick till att mata honom med Coca Cola. Eftersom läsk är en favorit kunde han inte riktigt hålla sig tills den var vispad och avslagen, så första försöket misslyckades det också. Men sen så gick det bättre och den lilla magen höll ihop resten av helgen.
Dagens inlämning på skolan gick långt över förväntan. Tvåan ville inte släppa min hand, för hans fröken var inte ute vid grinden och de som var där ville han inte gå med in. Då hämtade de hans fröken, och hela hans ansikte lystes upp när hon kom, sådär så att övrig personal vid grinden också blev alldeles glada. Han bytte raskt grepp från mig till sin fröken och traskade med henne in nästan utan att titta mer på mig och Fredrik. Så nu håller jag tummarna för att han får stanna där hela dagen.