Happy Halloween och monsterfamiljen

I fredags skickade jag iväg en mumie och en treåring i pumpahatt till skolan, för det stod Halloween-firande på schemat.

Mumien.
Pumpahatten.

Deras chaufför var tydligen också en mumie, visade det sig precis vid avfärd.

Pappamumien. Obs! Hål för ögonen så att han kunde se att köra.

När det var dags att hämta barnen så var det istället jag som klädde ut mig med monsterhatten som vi hade köpt till Tvåan, men som han inte ville ha.

Mammamonstret.

Tvåan kom ut med en spökhandske, en plasthandske full med popcorn och med mun och ögon ditritade med svart spritpenna, och en egenhändigt målad och tillverkad spindel som han hade fått godis i av sina fröknar.

Ettan hade lindat av sig allt bandaget, för det ramlade dels av och satt dels åt för tajt. Men han var ju läskig ändå, eftersom jag hade sminkat honom även under bandagen. Det visade sig senare vara något av en miss, för i lördags kväll var han plötsligt alldeles röd i ansiktet och hade massor med röda utslag på halsen och i nacken. Det tog ett tag innan jag kopplade det till sminket, så jag hann bli lite orolig ändå. Men nu, efter ett par dagars tvättande och pudrande så har det nästan försvunnit. Jag är också, såhär i efterhand, nöjd med att Tvåan inte vill bli sminkad. Han är ju blekare och har känsligare hud än sin storebror, så kanske hade han reagerat ännu mer. Till nästa år ska jag komma ihåg att provsminka båda barnen på en liten plätt i armvecket helgen innan, för att kolla att de tål sminket.

Lämna ett svar