…eller åtminstone julpyntet. ALLT julpyntet.
Min tanke var att vi skulle smyga igång pyntandet lite mjukt, med adventsstjärnor och adventsstakar till första advent. Men för att kunna göra det behövde Fredrik hämta alla lådorna med julpynt från förrådet. Barnens reaktion på det blev (förstås) ”Vi vill packa upp ALLA lådorna!!”.
Och vem är jag att säga nej till julpyntande, egentligen? Så det var bara att ta ett djupt andetag och låta barnen packa upp och ställa fram pyntet. Adventsstjärnorna kom också på plats.
Julgranen fick dock vänta några dagar, men efter skolan en dag i slutet av november fick barnen bygga ihop och klä den. För att behålla mitt förstånd gömde jag mig i ett annat rum under tiden och bistod med så lite som möjligt.
Att sätta i ljusslingorna var dock mitt stora uppdrag för året, lite som Karl-Bertils pappa och stjärnan i granen. Jag fick också, på nåder, hänga pynt i den övre delen av granen.
Tvåan tyckte dock inte att alla julgranskulorna behövde bo i just granen, utan han hade de till en massa annat. Nåja, det gör kanske inte så mycket om några kulor per år blir sopor.
Barnen visade sig vara ytterligt kompetenta på julgransbygge och -klädsel, så innan kvällen var slut hade vi en gran i stugan. Med ljus och pynt. Så jag antar att julen kan få komma nu, i år igen. Fast julefriden lär nog dröja ett tag till, om jag känner mig och min familj rätt.
