På andra advent följde jag upp fika-traditionen med att göra knäck. Detta var en stor grej för Tvåan, och han har tjatat om att vi ska göra knäck från det att någon av oss råkade nämna att det skulle göras. Så äntligen blev det dags.
Jag och Tvåan passade på när de andra två var ute och flög modellplan, för då kunde vi ha köket för oss själva. När jag hällde i ingredienserna i kastrullen var Tvåan mycket nyfiken och nästan i kastrullen han med. Fast mest var han nog intresserad av knäckformarna egentligen, så hans stora uppdrag blev att ställa upp formar på brickorna. Och det uppdraget klarade han av med den äran.
När smeten kokade och jag sedan fyllde formarna var det noga med att alla barn skulle vara långt från smeten, för den är jättevarm och man bränner sig väldigt illa på den. Eftersom Tvåan brände sig lite på smältlim från limpistolen för inte så länge sedan så förstod han det och kom ihåg det nästan hela tiden också.
Så när de två flygarna (äntligen!) kom hem så överraskades de med knäck, som stolt förevisades av lillebror.
I år tänkte jag att jag skulle göra en ganska hård knäck, så jag kollade upp temperaturer för det. 130 grader lät som en bra temperatur, som skulle ge hårda knäck med en seg kärna. Well, vi kan säga att jag och sajten har olika definition av ”hård” då. Knäcken blev sega, men inte mjuka. Däremot är det förstås omöjligt att få av pappret.
Efter vi pratade om det är när vi satt där och pillade med pappret så sa jag att ofta går det bra om man stoppar knäcken i munnen och sen plockar ut pappret efteråt. Ettan lyssnade på detta, och geniförklarades efter en smärre utveckling av konceptet. Han slickade på pappret runt knäcken, och sedan gick det hur lätt som helst att få av det. Jag har dock sagt att man inte får göra så på knäck som inte mamma har gjort.
Glöggen som Fredrik satte är fortfarande inte klar, så för att stilla suget och öka julkänslan har vi fått införskaffa Gluhwein. Lidl, denna eminenta affärskedja, fanns där när suget satte in, och för €2,50 fick vi en hel liter sött kryddat vin. Eftersom det smakade helt ok har Fredrik nu fyllt på förråden, och vi är nog rustade för att klara oss fram till jul.
