Häromdagen fick jag en bild från kompis. Han var precis på väg att cykla in i Glommen, från Olofsbo, och tänkte på mig så han knäppte en bild.
Jag blev jätteledsen när jag såg den. Jag saknar Glommen så! När jag hade tagit mig samman började jag fundera över vad det är jag saknar egentligen. För trots att jag kände redan första gången vi tittade på vårt hus att det här var ett ställe jag vill bo på så har det inte riktigt tagit sin plats i hjärtat än. Jag försökte förklara för Fredrik, men det var svårt. Både för honom och för mig, tror jag.
En viktig bit i att känna sig hemma tror jag är att få komma hem. Och för att få det behöver man förstås vara hemifrån. För en grej som jag saknar med Glommen är lugnet jag kände när jag körde in i samhället i solnedgången efter en dag på kontoret. Och så är det ju inte här. Jag arbetar hemma, och är liksom aldrig borta härifrån så att jag kan längta hit. Sommarsemestern i Sverige blev ju inte heller av, så inte heller då fick jag längta hem.
Jag tror också att jag saknar att inte känna samhörighet med mina grannar. I Glommen hade vi Erling mittemot, och Inga-Maj en liten bit bort, och så Ettans dagiskompisar förstås. I Sliema hade vi Dolly som ”takgranne” som jag pratade en massa med när vi hängde tvätt, Simianas som hade kiosken på hörnet och några andra grannar som vi småpratade med när vi sågs på gatan. Vi var på något sätt en del i ett sammanhang. Dit har vi inte kommit än här, och inte blir det lättare med den pågående pandemin heller.
Jag saknar också att gå runt Glommen och ha havet alldeles bredvid. På nästan samma sätt saknar jag att gå runt Sliema, också med havet alldeles inpå. Här blir promenaderna inte alls lika vackra, eftersom de oftast sker i dalgången. Kanske borde jag försöka ta mig upp på höjden mittemot och se om det är någon utsikt där.
Fast att sitta på balkongen här när det skymmer, och ha hela solnedgångshimlen och en bergsida att titta på, det är rätt fint. Liksom att kunna ta ett kvällsdopp i poolen. Det kommer säkert att bli hemma, det här med. Jag bara trodde att det skulle gå lite fortare. Och kanske inte att jag skulle sakna Glommen så mycket.
