En planlös söndag blev trädgårdsskötardag

Jag kan tycka att det är lite jobbigt att inte ha några planer för dagen som kommer. När alla är vakna och ska vara med kan det vara lite krångligt att hitta på saker, eftersom det då är två barn som har åsikter men inte insikter. Idag hade vi inte några planer.

Fast det ordnade sig ändå. Eftersom Ettan missade starten på Sommarlov får han kolla ikapp lite på helgerna och se två avsnitt på morgonen. Det ger mig och Fredrik ett par timmar att synka ihop oss, och äta lite frukost utan att passa upp på barn hela tiden. Idag hade Fredrik kollat vädret, och eftersom det hotades med åskskurar idag var det dags att täta taket efter rördragningen för köksfläkten. Han tog tag i det direkt efter frukost, men det var tydligen varmt på taket ändå. Några åskskurar blev det dock inte, även om det hade suttit fint med lite regn efter den här långa värmeböljan.

Efter lunch tog jag med Ettan ut och sågade ner palmblad som hängde ut över infarten. Jag har tänkt ta ner dem i flera veckor, och nu blev det äntligen av. Tydligen var det startskottet för ytterligare trädgårdsskötsel, för jag rev upp diverse växter från myntalandet som jag har tänkt renodla som kryddträdgård istället för något slags obeskrivligt sammelsurium av diverse växter. Sen klippte jag lite andra buskar och bar bort lite häckklipp. Fredrik tog med sig grensaxen ner till poolen och påbörjade projektet med att såga ner en bit av häcken runt poolen. Vi tänkte ta ner den och öppna upp från poolen mot den delen av trädgården som vi har tänkt att vi ska ta hand om och fixa till. Men innan man kan såga behöver man tydligen klippa sig in till stammarna. Och ansa palmerna som hänger in över poolområdet.

Häcken som ska bort. Till vänster, i murrabatten, syns kryddträdgården.

När vi gick och slängde klipp och överbliven natur på den delen av tomten som vi använder som kompost så passade jag på att stampa ordentligt i marken innan jag gick ut i det torra gräset och plockade åt mig en klase vindruvor från en av de två stockarna som växer längs infarten. Och de visade sig mycket riktigt vara mogna. De var väldigt söta och goda, och alldeles kärnfria (kanske för att de var pyttesmå?). Alla åt med god aptit, och jag fick gå och plocka fler klasar. Så himla lyxigt!

Egna vindruvor. Små, söta och kärnfria! Och delvis övermogna, förstås.

Jag tycker om att sköta trädgården. Det känns bra att göra det finare (eller åtminstone mindre fult) runt omkring oss. Och en trädgård är ju ett långtidsprojekt, och det känns också bra att ha ett sånt. Sen är det förstås väldigt varmt här, och begränsat med tålamod, så allting får förstås hända i små steg. Men även med små steg kommer man ju framåt, tids nog.