Även tredje advent firade vi här på Cypern. Jag minns inte advent som någon stor grej från Sverige, inte ens när Ettan var i dagisålder. Men i år har vi haft adventssöndagarna som ett slags försmak inför julen, med julig fika. Kanske beror det på att vi lever i exil, eller så är det det här knasiga året som gör att vi liksom många andra satsar stenhårt på julen för att ta oss igenom december.
I fredags framkom det önskemål om att det skulle finnas lussebullar på Lucia. Såklart det ska, det hörs ju på namnet. Eftersom den första satsen försvann i ett nafs så fick jag baka nya. Och inte mig emot, jag gillar ju att baka. Jag använde Leilas recept, och de blev jättebra, den här gången också.
Men dagen började förstås långt tidigare än så. Eftersom vi är en timme före Sverige, och är morgontidiga, så hann vi med god marginal äta frukost innan det var dags för Luciamorgon. Jag hade väl egentligen inte så höga förväntningar, både barnen och jag tröttnar oftast efter ett tag. Men WOW, alltså! Årets produktion, som spelades in i Jukkasjärvi, var helt fantastisk! Jag grät och grät av rörelse i början, och när jag väl hade skärpt mig så satt vi kvar i soffan alla tre, som fastklistrade vid allt det vackra.
Fredrik bestämde att det var dags för julpynt, så han och Ettan monterade granen när Tvåan dagsov. Tvåan vaknade precis lagom till att få vara med och klä granen. Stor glädje bland alla barnen, och en del stress bland de vuxna. Vi verkar ha gjort oss av med en del glitter så det blev lite sporadiskt ditlagt. Ljusslingan hittade vi inte heller, och tydligen hade Fredrik glömt helt hur man klär en gran, för han blev mycket förvånad när jag sa, mitt i, att vi skulle ju satt i ljusen först. Nåja. Vi har ju ljusslingor, så det är väl bara att lägga i dem ovanpå allt annat. Fint blev det i alla fall. Även utan ljus. Den skarpögde kan också notera att min adventsstake är återfunnen. Fast jag tycker Fredriks är så fin att vi fortsätter med den ett tag till.
Men det var inte bara juliga grejer som skulle hända. Ettan insisterade på att de sista oliverna skulle skördas. Så det var bara att taga vad man hava, och i vårt fall var det ett kasserat täcke och en kratta. Och det gick ju bra, det med. Så nu är vår förta olivskörd bärgad. Återstår att se om vi kan (hinner) göra något med den, eller om vi får slänga den.
