Vi går på restaurang: One Thai Kitchen

En dag förra veckan fick vi barnvakt. Min plan var att vi skulle äta tapas på en vinbar, men när vi tog en eftermiddagstur dit och kollade menyn utanför så lät det inte så intressant längre. Istället tog vi en drink på stan och tänkte om.

Jag har varit sugen på pad thai sen vi kom till Malta, men thai-haken är inte alls lika frekvent förekommande här på ön som i Sverige så det har helt enkelt inte blivit av. Nu finns det dock ett thaiställe ganska nära vårt hus och efter lite dividerande så bestämde vi att det var värt ett besök. En av våra bekanta hävdade också att den var bland de bättre på ön.

Sagt och gjort, vi gick hem och hämtade Tvåan och styrde kosan mot One Thai Kitchen och den efterlängtade pad thaien. När vi kom fram till restaurangen insåg vi att den ligger inrymd i entrén till ett flerbostadshus, och det är några få bord i en liten lokal med ingång en bit in i entrén och några bord i själva entrén. Inte direkt supermysigt, men lite roligt för att det var så oväntat. För att ytterligare späda på stämningen spelades någon variant av no-name-covers på power ballads varvad med 80-talshårdrock. Vi hörde både Wind of Change, Still Loving You och Living on a Prayer, vilket föranledde en diskussion om hur dålig tekniken i inspelningsstudior var på 80-talet. Vi var även tvungna att googla när Still Loving You kom (1984).

Själva middagen inledde vi med att dela på de två förrätterna. Jag behövde inte fundera över vad jag skulle äta sedan, men F däremot hade svårt att bestämma sig. Till slut landade han i grön curry. Vi fick frågan om hur stark mat vi ville ha, och valde båda två stark. Maten kom snabbt på bordet, både förrätterna och varmrätterna. Ölen kom från kylen ett par meter bort, så den behövde vi inte heller vänta på.

Vid förrättsserveringen snappade vi också upp ett bra tips – hackad färsk ingefära i sweet chilli-sås ger en helt ny smakupplevelse. Fiskkakorna var goda, och vi fick 4 vårrullar istället för de på menyn utlovade tre. Vårrullarna var frasiga, nyfriterade och väldigt goda.

Fiskkakor, med ingefära i dipsåsen.
Nyfriterade vårrullar med jordnötter i dipsåsen.

När varmrätterna sedan kom in konstaterade vi snabbt att F var den som drog vinstlotten. Den gröna curryn var stark och smakade bra. Min pad thai, däremot var ingen succé. Den var lite för hårt stekt (eller kanske varmhållen under tiden vi åt förrätter?), och räkorna var små hårda knorvar istället för saftiga böjar. Smaken var det inget direkt fel på, men det var inte (den svenska versionen av) pad thai utan något annat.

Dåliga matbloggare som glufsade i sig innan de kom på att maten skulle fotograferas.

Slutsatsen var ändå att vi kommer helt klart att gå hit igen, även om vi inte kommer äta mer pad thai här. Jag blir sugen på grön curry nu, bara av att skriva det här… Innehavaren lovade dessutom att han skulle skaffa en barnstol till nästa besök.

Tvåan var mycket intresserad av besticken.

Veckoplanering v13

Den här veckan inleddes med en sjukdag för Ettan. Han hostade så att vi inte ville släppa iväg honom till skolan igår. Istället blev det en dag i soffan med teve, endast avbruten för en kort promenad på förmiddagen.

Allmän promenadglädje…
…och här med.

Idag var det inte heller skola, eftersom Parents Day stod på schemat. Det är kvartssamtal som görs på skoltid, så barnen är lediga. Resten av dagen tillbringades med fika med vänner som besöker ön, och sedan födelsedagsfirande av farmor. En promenad för att smälta födelsedagsmiddagen och införskaffa det berömda tisdagsgodiset till vissa hann vi med också.

Ettan mår mycket bättre idag, så resten av veckan ska han förhoppningsvis kunna gå till skolan så vi kan få jobbat undan en del. Vi har några projekt som har blivit liggande och som behöver få tid och kärlek, och så ska vi kolla upp en del flyttgrejer.

Till helgen blir det utflykt verkar det som. Vi har pratat lite om att ta oss till Gozo, så vi får väl se om det blir av, eller om det blir något annat.

Utflykt till Top of the World

En dag i slutet av förra året såg F finurlig ut och sa att vi skulle på utflykt. Han fixade matsäck och beställde en taxi till oss, och när vi hade hoppat in i den berättade han att vi skulle till Top of the World. Det låter ju förstås lite fånigt, och ännu fånigare på Malta, som ju inte har några berg att tala om.

Vi åkte taxi i ungefär 15 minuter innan vi lastade ur hela familjen mitt ute i naturen på en kulle, förlåt på ett berg. Vi kollade lite på utsikten, och sedan gick vi längs den lilla grusvägen runt berget i säkert 10 minuter. Då var vi nämligen framme vid rastplatsen med bord och bänkar.

Tre av fyra.

Där fikade vi, njöt av solen och av att det var november och att vi inte var i ett gråkallt Sverige.

F och Tvåan, som då var betydligt mindre. Och utsikten, såklart.
Mer utsikt. I november.

Istället för att ta en taxi tillbaka gick vi därefter ned för berget längs den slingrande vägen, såg stora hus och lite natur, innan vi hamnade i Baħar iċ-Ċagħaq där vi tog bussen hem igen.

Det här var en av de bästa utflykterna vi har gjort på ön tycker jag. Det var en kort promenad i fint väder upp på berget, och ingen hann bli sur. Vi hade med oss fika och det fanns bord och bänkar att sitta vid när vi åt. Promenaden ned till bussen blev ett äventyr i sig själv och visade upp typiska maltesiska tvära kast mellan bebyggelse och natur. Klart rekommenderat om man är på Malta, helt enkelt.