En dag i slutet av förra året såg F finurlig ut och sa att vi skulle på utflykt. Han fixade matsäck och beställde en taxi till oss, och när vi hade hoppat in i den berättade han att vi skulle till Top of the World. Det låter ju förstås lite fånigt, och ännu fånigare på Malta, som ju inte har några berg att tala om.
Vi åkte taxi i ungefär 15 minuter innan vi lastade ur hela familjen mitt ute i naturen på en kulle, förlåt på ett berg. Vi kollade lite på utsikten, och sedan gick vi längs den lilla grusvägen runt berget i säkert 10 minuter. Då var vi nämligen framme vid rastplatsen med bord och bänkar.
Där fikade vi, njöt av solen och av att det var november och att vi inte var i ett gråkallt Sverige.
Istället för att ta en taxi tillbaka gick vi därefter ned för berget längs den slingrande vägen, såg stora hus och lite natur, innan vi hamnade i Baħar iċ-Ċagħaq där vi tog bussen hem igen.
Det här var en av de bästa utflykterna vi har gjort på ön tycker jag. Det var en kort promenad i fint väder upp på berget, och ingen hann bli sur. Vi hade med oss fika och det fanns bord och bänkar att sitta vid när vi åt. Promenaden ned till bussen blev ett äventyr i sig själv och visade upp typiska maltesiska tvära kast mellan bebyggelse och natur. Klart rekommenderat om man är på Malta, helt enkelt.