Vi har varit på restaurang igen. Den här gången åt vi på Il-Fortizza, delvis för att F ville på utflykt till ett torn, vilket röstades ned av Ettan. Så istället fick vi äta i ett torn. Kanske var det lika bra som utflykten skulle varit?
Maten på Il-Fortizza är ungefär densamma som all restaurangmat på Malta; pasta, burgare, pizza och sallad. Ettan fastnade snabbt för Chicken nuggets från barnmenyn medan jag och F hade svårare att bestämma oss. Till slut valde F en Cordon Bleu, och jag blev överväldigad av ett svårt kolhydratbehov (jag skyller på amningen!) och tog en pasta med bland annat tryffel och kyckling.
Det var tidig lunchtid, så restaurangen var ganska folktom. Det gjorde i och för sig att väntan på maten inte blev speciellt lång. Portionerna var stora, och pastan var riktigt god. F undrade mest vad grejen med Cordon Bleu var, även om utförandet var klanderfritt. Ettan tyckte att nuggetsarna var god, ”fast bara det utanpå (=frityrsmeten) och inte det vita inuti (=kycklingen)”. Nåja. Det är ju ändå pommes fritesen som är huvudnumret, det vet alla. Med ketchup och majonnäs. Tvåan hade en stol med eget bord på, och där fick han pommes frites och lite kycklingbitar, men det mesta hamnade på golvet. Inte så lätt att äta ute med bara tre tänder i underkäken, trots Maltas paradnummer soggiga pommes frites.
Efter maten gick jag för att kolla in efterrättsdiskarna. Jag hittade inget som jag föll för, men Ettan skulle också kolla. Han kunde såklart inte motstå regnbågskakan, så det fick bli en bit sån.
Fast den är ju som de flesta sydeuropeiska bakverk mest söt och inte så mycket mer smak än så. Mer än halva blev kvar, trots att både jag och F hjälpte till. Nåja. Den var ju väldigt snygg.
Jag blev positivt överraskad av Il-Fortizza. Maten var bra och välgjord och även om menyn inte erbjöd några direkta överraskningar så kan jag lätt tänka mig att äta här igen.