Vi passade på att testa ett nyöppnat café häromdagen. Eller ja, vi är ju på Malta, så de flesta caféer kanske kan anses vara nyöppnade, vid närmare eftertanke. Det öppnas och stängs affärer, restauranger och caféer lite hipp som happ här, verkar det som. Hursomhelst. Napule è ligger runt hörnet från Ettans skola, och det har varit öppet kanske en vecka. Innan dess renoverades lokalen under några månader efter att ha inhyst ett… café.
Det var svårt med beställningarna. Jag ville ha en chokladcroissant, medan sällskapet väntade med sin beställning. Personalen ville gärna få det till att jag skulle beställa två croissanter, men det lyckades jag avstyra. När jag sedan ville ha en dubbel espresso till croissanten var hon helt säker på att jag ville ha två espresso, kunde jag konstatera efter att ha använt mina väldigt begränsade kunskaper i italienska. Så jag avstyrde även det och fick faktiskt en dubbel espresso och den croissanten jag hade siktat in mig på, efter ett par försök med andra bakverk.
Sällskapets beställning var inte heller felfri. Den brittiska kvinnan beställde en latte, och fick mycket riktigt ett glas mjölk till sin croissant. Det var inte det hon hade tänkt sig. Så hon försökte förklara vad det var hon ville ha, och då kom det ut en macchiato, det vill säga en espresso med yttepyttelite mjölk i. På tredje försöket med förklaringar om vad det var hon ville ha, där Americano förekom ett par gånger, så sken personalen plötsligt upp ”Aha! Cappuccino!”. Tja, well, ungefär. Behöver jag säga att innehavarna var från Italien?
Det var lite upprörd stämning vid bordet sedan, då sällskapet hävdade att ALLA vet vad en latte är. Jag sa inget om italienska och mjölk, utan log bara.
Croissanten var iallafall frasig och god, och Tvåan smaskade glatt i sig båda ändbitarna. Kaffet var starkt, så även om det rådde viss språkförbistring, och själva lokalen lämnade en hel del mys att önska så var det ett helt ok ställe. Men nästa gång blir det nog take-away.