Typiskt Malta

Ja, det finns ju många saker som är typiskt Malta. Det kanske mest framträdande är ”Mela”, ett litet ord som är vokabulärens motsvarighet till en axelryckning. Det kan översättas till ”ojdå”, eller ”hoppsan”, eller ”det blev inte så”, eller ”jaha, då ska vi se”, eller ”ba” eller något liknande. Dock är det inte riktigt städat, så det är inte något som man som utlänning får lov att slänga sig med hur som helst.

Maltas eget öl heter Cisk, och det är en ljus lager. Det har bryggts på ön sedan 1929, och fyller alltså 90 år i år. Jag tycker att det är väldigt gott, som smakar som en schysst, välgjord lager ska göra. och det finns det tydligen fler som håller med.

En annan typisk maltesisk grej är Kinnie. Det är en läsk som smakar bitter apelsin, med en lite örtig ton. Den är inte så söt, så det är inte direkt en barn-läsk. Jag gillar den jättemycket, och kommer sakna den när vi flyttar härifrån. Jag såg i någon reklam att man tydligen ska blanda Kinnie och Cynar, men jag hade ingen hemma så jag tog Campari istället. Och ja, näe… det var väl ingen favorit, varken hos mig eller F. Det finns dock en möjlighet att vi måste testa Cynar, eftersom det är gjort på kronärtskocka (som är en favorit hos vissa, men inte alls hos andra här hemma).

Campari och Kinnie.

Härom morgonen upptäckte jag också en gatskylt som kändes väldigt maltesisk. Jag har gått förbi det stället nästan varje dag i ett år nu, men inte sett skylten förrän nu.

Hästförbud.

Alltså… det är så många frågor som skylten bjuder in till. Varför får inte hästarna gå längre? Vilka hästar är de som är förbjudna? Och varför har jag inte lagt märke till den tidigare? Jag har åtminstone inte sett några hästar i varken Sliema eller St julians, de två städerna som möts ungefär här, så kanske fungerar förbudet.

Lämna ett svar