Såhär ett par veckor in i vårt liv på Cypern så får jag konstatera att vi har hunnit med en massa saker som jag har varit lite nervös för. Det är ju en hel del saker som ska fixas såhär i början, och det är inte så lätt att veta hur lätt eller svårt det är. Men nu har vi i alla fall kommit igång med några av ”måstena”, och det gör att det mesta känns lite mer hanterbart.
Vi hade hyrt bil under veckan som gick, och det gjorde ju livet lite lättare. Eller ja, ”lättare” är väl kanske fel ord. Ettan är inte så intresserad av bilturer, för han vill att det ska hända grejer, och Tvåan är varm och gillar inte att sitta fastspänd när han är vaken, så det är ju inte så att pappans stora drömmar om långa bilfärder med oh-ande och ah-ande åt landskapet utanför infrias.
Däremot sladdade vi till exempel in på Immigration Office utan att riktigt ha planerat det efter att jag hade läst på lite och fått reda på att först måste man åka dit och boka ett möte. Så vi fick vänta en halvtimme eller så, och sedan fick vi komma in och boka tid för vårt möte. På det mötet, om ett par månader, ska vi ha med oss alla papper som behövs för att få uppehållstillstånd.
På samma sätt åkte vi förbi Ettans nya skola utan att ha ringt och kollat först, men det gick bra det också. Han fick prova kläder och vi beställde skolböcker till honom. Leveranstiden på kläderna är tre veckor, så de ska väl precis hinna komma innan skolstart. Nu ska jag bara kolla så att han har svarta gympaskor också.
När vi inte håller på med administration så badar vi en massa. Ettan har blivit ett riktigt vattendjur som simmar och dyker. När jag ser honom i vattnet tänker jag på att mina föräldrar säger att jag var mer under vattnet än över när vi var på semester när jag var barn, och det är ett drag som verkar ha gått i arv.
Tvåan badar han med, och verkar njuta av det. Fast han gillar inte att bli doppad. Däremot får man gärna kasta upp honom och fånga honom i vattnet innan han doppas helt. Han är inte rädd för vatten, idag kröp han rakt ut mot F trots att det blev djupt och han hamnade under ytan. Då konstaterade vi att saltvatten i ögonen inte är någon favorit, men det var nog det största problemet.
Stenen på väg… 
…och DÄR är den i!