Vi går på restaurang: En Lefko

Under en av bilturerna för att utforska omgivningarna såhär i början av livet på Cypern uppstod ett någorlunda akut behov av lunch. När Fredrik fick syn på flaggorna till En Lefko gjorde han en skarp sväng, och blev tutad på. Det visade sig att restaurangen var öppen, och inte minst att de hade en lekplats, i skuggan. Ettan installerade sig på lekplatsen, och resten av oss tog ett bord. Det blev utomhus, eftersom det inte var någon AC inne.

Menyn var inte lång, men fullt tillräcklig. Ettan var inte på humör för mat, utan lekplatsen tillfredsställde hans behov. Så jag och Fredrik valde varsin fläsksouvlaki. Tillsammans med drycken kom det friterade brödbitar med dipp på jågurt och Ajvar. Tvåan tyckte bröden var roliga, åtminstone en stund.

Friterat bröd och röra innan maten.
”Det krasar roligt i munnen, mamma!”
Souvlaki. Vi var hungriga och glömde nästan att fotografera.

När maten kom på bordet konstaterade vi att de kan sin souvlaki, cyprioterna. Däremot är de lite… pommes frites-utmanade. Nåja. Vi var hungriga, och maten försvann snabbt.

Vi skickade in Ettan för att be om notan, men han kom ut i sällskap med servitören efter ett litet tag. Vi undrade lite om vad som hänt. Det visade sig vara inga problem utan bara att servitören undrade om han fick ge Ettan en glass. Det fick han. Och inte nog med det, han kom även ut med ett fat med dessert och en stooor bit vattenmelon. Desserten var en chokladkaka med kex i. Tvåan mumsade glatt i sig vattenmelon med hela kroppen, medan Ettan slickade i sig glass. Jag och Fredrik åt lite chokladkaka, och hjälpte därefter till med vattenmelonen.

När vi inspekterade området runt Tvåan såg det ut som vanligt, det vill säga som smärre naturkatastrof. Men den här gången var vi tvungna att titta en gång extra. Det var något märkligt. Jaha…! De småsmå myrorna var snabba och hade upprättat en motorväg till katastrofområdet. Eftersom vi satt ute var det inte så konstigt, förstås. Jag och Ettan började betta på vilken matbit som skulle bäras bort först, men till vår stora besvikelse var det inget som flyttade på sig innan vi lämnade.

Tvåan lämnar en viss förödelse efter sig.
Jag och Ettan gissade på vilken matbit som skulle bäras bort först.

Vi tyckte att En Lefko var ett bra ställe, och kommer antagligen äta där fler gånger. Lekplatsen funkade bra för rastlösa familjemedlemmar i de yngre ålderskategorin, och vägde upp det faktum att man får ta bilen till En Lefko.