Fredag med kanelbullar och en ny bil

Idag är det ju kanelbullens dag, och eftersom jag gillar både kanelbullar och att baka så var det ju givet vad som skulle hända idag. Dessutom köpte jag torrjäst på Malta av någon anledning, har glömt vilken nu, så jag hade jäst i skåpet. Eftersom vi också har hittat kryddorna finns det numera både kanel och kardemummakärnor (och dito kapslar) i hushållet. Alltså, bara att sätta igång. Jag som inte är van vid att baka med jäst tycker att det var oerhört snabbt gjort att få kanelbullar gjorda. Jag använde mig av Zeinas recept, på finska kanelbullar Korvapuusti. Och HERREjösses så goda de blev! Jag har ätit tre nu, och får anstränga mig för att inte proppa i mig fler. Jag gjorde bara halv sats, för jag tänker att 30 bullar äter vi inte upp i rappet. Men de lär vara slut imorrn. Eftersom jag inte hittade något pärlsocker i affären strödde jag på vanligt strösocker istället, och det gick bra det med.

Finska örfilar. Jag lär inte få godkänt på formen av mina finska vänner, dock.

Ja, och så har vi köpt bil, då. Vi kollade lite på olika sajter för att komma fram till vad vi skulle ha. Eftersom vi gillar Toyota så slutade vår jakt med att Fredrik provkörde en C-HR. Han var inte så nöjd när han kom tillbaka, för den var obekväm och hade ganska svag motor. Dessutom är det löjliga leveranstider på nya bilar här. Kanske är det samma i Sverige, men här är det 3 – 7 månaders väntetid. Inte ok.

Under provkörningen så traskade jag och Tvåan runt i området runt bilhandeln, och hittade då andra bilhandlare. Jag knallade in hos en av dem och sa ”Sell me a car!”. Jag fick beskriva ungefär vad jag ville ha, och när jag var klar pekade han bakom mig och sa ”This is the car you are looking for”. Där stod en Toyota Prius. Det visade sig att han köper begagnade bilar från Japan och importerar dem till Cypern.

Bilen han visade var från 2017 och hade gått 3 000 mil. Vi provkörde dagen efter, och sen var det klart. En vecka efter att jag gick in genom dörren hos bilhandlaren kom Fredrik hem med bilen som var vår. Jag är så himla nöjd! Visst var det lite trassel med banker som undrade vad vi skulle använda våra pengar till, och varför vi skulle skicka dem till ett konto på Cypern på vägen, men när vi väl kom över den puckeln så var det ändå relativt smidigt.

Här är den, bilen!

Det första Ettan sa när han kom in i bilen var ”Oj, så stor den är”. Och det stämmer. Den är väldigt rymlig både fram och bak, och Fredrik tycker att den är lång också. Men den bästa featuren är ändå att hela bilen är på japanska… Alla menyer och knappar, inklusive navigationen, är på japanska. Ja, och så sitter reglagen på rätt sida för vänstertrafik, det vill säga inte på den i Europa vanliga sidan. Så det är mycket vindrutetorkare istället för blinkers just nu. Jag ser mycket fram emot att börja köra vänstertrafik med den här bilen!

Och för den som undrar: man behöver inte ha uppehållstillstånd/yellow slip för att köpa bil på Cypern. Den kan registreras på det svenska passet. Vi behövde inte heller något bevis på att vi bor här eller någon räkning som visade vår adress. Däremot fyllde bilhandlaren i vår adress på registreringen, men ingen myndighetsperson var intresserad av den. Slutsats: det är lättare att köpa bil än vi trodde, när du väl har hittat en bil som är tillgänglig.