Aaaah, äntligen! Nu sitter jag här med en kopp kaffe, i en tyst lägenhet där resten av familjen sover. Jag kan vakna i min egen takt och låta tankarna flyga sådär fritt som de egentligen bara gör på morgonen innan de har pressats in i dagens banor. Låta en tanke stanna till och känna lite på den innan jag släpper iväg den igen. Det är skönt, och lite spännande att se vad det är som dyker upp i medvetandet. Stort och smått, positivt och negativt. Det känns bra och viktigt att få tid att faktiskt ge tankar rum, utan att låta någon av dem ta över.
Jag tänker på hus. Undrar vad vi kommer köpa för hus, och om jag kommer trivas där. Funderar på när det kommer bli, och längtar så mycket. Både bort från stan, från lägenheten med någon annans möbler och till något som är vårt eget med tystnaden och utsikten som grannar. Hur ska vi möblera, och kommer det eka förfärligt i ett stenhus med klinkergolv? Kommer det vara väldigt kallt och svårt att värma upp på vintern? Kommer poolen vara svinkall? Hur kommer trädgården se ut, och kan man ha rosor, fikonträd och äppleträd där? Behöver jag en gräsmatta och hur ska den i så fall hållas vid liv?
Jag tänker också på att vi bor på Cypern. I ett klimat som känns lite som lyx varenda dag. Solsken och över 20 grader i november. Men med ett språk jag inte förstår än, och där jag känner att jag inte har kommit in i samhället. Ibland jämför jag med Malta och längtar tillbaka, eftersom jag kände en större samhörighet där. Men samhörigheten kommer antagligen med tiden, när vi väl har hittat ett ställe att rota oss på här. För det har vi ju tänkt göra.
Jag tänker på familjen, och hur vi kämpar, var och en med sina specifika utmaningar. Det mesta ser ut att vara temporära saker som vi kommer ta oss genom, men vad väntar på andra sidan? Nya utmaningar, helt säkert. Livet är ju inte känt för att bara låta oss glida genom det utan ansträngning, eller hur? Vad ska jag tänka på och göra för att underlätta för de andra, och hur ska jag hantera mina egna tankar och tvivel? Och hur ska jag göra för att liva upp tillvaron för mig själv och de andra?
