Boktips: Camorrans barn – Blodsleken

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Roberto Saviano som skrev boken Gomorra om Camorran i Neapel, har nu skrivit en serie romaner om Camorrans barnsoldater. Sedan Gomorra kom ut lever Saviano under dödshot från den italienska maffian, så det är väl ett tecken om något på att hans skildringar är ganska mitt i prick. Blodsleken är första delen i serien Camorrans barn.

I Blodsleken möter vi Nicolas, ledare för ett stökigt ungdomsgäng. De säljer droger och ägnar sig åt att verka tuffa. Neapel är strikt uppdelat mellan de olika maffiabossarna, och det råder givna regler om vad du får sälja var, och hur mycket av förtjänsten du får behålla. Nicolas är dock inte en av de vanliga tonåringarna som sköter markarbetet åt Camorran, utan han har betydligt högre ambitioner än så.

Blodsleken.

Nicolas har bestämt sig för att en dag ska det vara han som bestämmer, honom som alla är rädda för, och han som får alla pengarna. Uppvuxen som han är med maffian inblandad i vardagslivet så vet han vad som måste göras och vad som krävs av den som ska slå sig in bland de redan etablerade. Med ungdomens övermod tar han sig an uppgiften, och börjar forma och styra sitt gäng med järnhand.

När jag fick Blodsleken var det med orden att den var ruskig. När jag läste den fångades jag aldrig riktigt av den. Nicolas öde berör mig inte på djupet. Visst, objektivt är det en ruskig bok, för jag är övertygad om att berättelsen faktiskt ligger ganska nära sanningen i många delar. Men ändå… den riktiga kontakten, som gör att jag lever mig in i handlingen och låter den kännas i hela kroppen, saknas. Delvis beror det nog på översättningen. Blodsleken är svåröversatt, det inser jag, men jag tycker inte det blev så lyckat i den här versionen. Den italienska gangsterslangen har fått drag av Rinkebysvenska, och det stör mig. Jag hade föredragit att ha kvar de napolitanska uttrycken, med en förklaring, som i Elena Ferrantes böcker.

Efter att ha läst Neapelkvartetten om Elena och Lila av Ferrante och nu Blodsleken, så fascineras jag lite av Neapel. Som staden beskrivs i böckerna så är det en farlig plats, med mängder av oskrivna regler som du bara kan känna till om du är född och uppvuxen där. Samtidigt verkar napolitanarna älska sin stad högre än allt annat och aldrig vilja lämna den. För en utomstående är det svårt att förstå vidden av det, men företeelsen är intressant.

Köp boken hos Adlibris (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Amazon.se (pocket).

Lämna ett svar