Jag såg Äkta Billgrens häromsistens. Det var ett… intressant program. Eller ja, kanske inte egentligen. Fast jo. Det är ju som Elsas blogg, fast i teveformat. Och så får man träffa hennes föräldrar lite mer. Och ja, alltså jag blir ju lite kär i Ernst Billgren. Såklart. Hans inställning till sin konst är ju för skön, och så verkar han vara väldigt rolig på det där dryga sättet.
Jag känner också igen mig väldigt mycket i att Elsa känner sig så känslosam och tycker att det är jobbigt med flytten till Mosebacke. För jag känner ju också så. Jag har drömt om att flytta hit, till det här huset, i många månader, och nu, när det händer så känns det som om det mesta bara är… jobbigt? Det är kallt och jag fryser hela tiden, jag fattar inte var vi ska få plats med alla våra saker, det är krångligt att packa upp eftersom jag måste städa för att ställa in saker, det känns som att alla ändringar vi vill göra kommer ta hur lång tid som helst och kosta all världens pengar, och köket är inte så fräscht som jag mindes det och behöver nog bytas ganska snart, och… Ja, sådär håller det på.
Fast egentligen tror jag kanske ändå mest att det är kylan som är jobbig. Får vi bara upp temperaturen kommer det mesta nog ordna sig. För vi har ju egentligen inte bråttom med något. Det mesta funkar hjälpligt, även om det inte är perfekt. Och det kan ju också vara lite härligt att få fundera ut och planera ett nytt kök, som passar oss och våra behov.
Och på tal om kök – nu har jag ju en födelsedagsönskning till. Jag önskar mig en spis. En riktig lyxspis, med gasspis och elektriska ugnar, två stycken. Smeg och Britannia gör båda sådana spisar, och antagligen Montpellier också. Svårt att få tag i på den här ön verkar det som, dock. Eller åtminstone jättedyrt. Och ingen som säljer på Amazon verkar vilja frakta dem hit.
