I helgen blev det skidåkning för de två äldre herrarna i familjen redan på lördagen. Det var bra, för tydligen hade det kommit en massa snö. På vägen upp invigdes snökejdorna på den här bilen, och Fredrik konstaterade att 1. de passar och 2. vi behöver ha ett extra par i bilen.
I pisten fick sedan till och med köra lite lössnö, säkert 10 centimeter. Nackdelen var att det bara var en enda lift som var öppen. Ettan provade på att köra offpist, och det fungerade fint.
Men det bästa med utflykten var att de träffade på lite andra skidåkande barn med tillhörande föräldrar. Fredrik förhörde dem noga om skidåkningen och klubbverksamheten, medan Ettan hängde med barnen och körde skidor. Så nu har vi fått namn och telefonnummer till en dam i en skidklubb som verkar vettig. Eller ja, vettig och vettig, det är förstås träning varje lördag och söndag. Så framtida helger är utstakade (hoho!).
Söndagen, den vanliga skiddagen, var den här helgen vikt åt födelsedagskalas. Första tjejen i klassen som bjöd på kalas, men det fungerade precis som tidigare gånger. Vi var på Bubble Park, där Ettan hade sitt kalas också. Det var fullt röj på leklandet i tre timmar, med korta avbrott för mat och tårta. Jag och Fredrik höll igång Tvåan och pratade med andra föräldrar. Föräldrarnas bord var i utedelen, där man får lov att röka. Ovan känsla att komma hem och känna att kläder och hår luktar rök.
Innan vi åkte iväg till kalaset passade vi på att montera soffan Göteborg, mycket saknad av Ettan. Stommen sitter ihop nu men när Fredrik skulle öppna den där lådan som han hade sett klädseln i så fanns den inte. Jag packade istället upp ytterligare en låda kökssaker. Äntligen, äntligen kom pepparkvarnen fram, så jag kan krydda med svartpeppar när jag lagar mat! Jag märker på mig själv att det är ovanliga saker som gör mig glad, såhär mitt i flytten. Fast det är förstås ganska härligt att bli glad av små, små saker. Och klädseln hittade vi lite senare.
