Idag har vi också varit på berget och åkt skidor. Eller jag åkte inte idag, men Fredrik och Ettan körde en del. Efter bara ett par timmars instruktörsåkning igår så var dagens åkning mycket bättre, med nästan parallella svängar för Ettan. Fredrik passade på att berätta det för skidläraren innan de drog iväg idag, och han verkade glad för att höra det. Den här typen av åkning kommer nog göra underverk för Ettan tror jag. Och skulle han vilja finns det slalomträning med käppar, och tävlingsverksamhet också. Föruom det här med klubbverksamhet, då.
Jag och Tvåan hängde på caféet vid liften hela dagen när de andra två åkte. Han skyfflade lite snö, plockade upp skräp och slängde i papperskorgen och gick runt och var allmänt barnig. De flesta som han interagerade med verkade tycka att han var ok, även när han gick rakt fram i köer och genom trånga utrymmen. Pulkan gillar han inte för tillfället, inte ens när han får åka en kort nerförsbacke mot en förälder. Istället är det hink och spade och en lastbil som funkar. Ja, och så att plocka skräp.
Vi har träffat lite föräldrar från skidklubben under helgen. De verkar vettiga allihop, och de pratar med alla skidbarnen, som för all del inte är barn allihop, utan en del är ungdomar också. Jag blev så överraskad igår när vi satt bredvid en 16-17-årig kille, som snällt bjöd Tvåan på chips ur påsen han åt ur. En av mammorna sa då till honom att han skulle fråga barnets mamma innan de erbjöd mat, så jag sa att det var helt ok. Sen fortsatte 16-åringen att fråga hur gammal Tvåan var, och om han pratade än. Han hade en lillebror i ungefär samma ålder själv. Under tiden fortsatte han att bjuda på chips och kex, och Tvåan smaskade nöjt i sig.
Jag vet att jag kanske låter som en tant, men det var så himla skönt att träffa på vettiga ungdomar som uppför sig civiliserat. Ja, och vettiga föräldrar som inte tycker att det är något konstigt att interagera med barn som inte är deras egna och se till att de uppför sig och till exempel städar undan skräp efter sig. Lite sådär som jag minns att det var när jag var barn och ägnade mig åt simning. Då hängde man med klubbkompisar i olika åldrar, och föräldrarna var var med och dem pratade man också med.
Ett av målen med att flytta till Cypern var ju just att Ettan skulle få gå med i en skidklubb, och det har vi alltså klarat av nu i helgen. Så himla bra! Och idag blev vi inte ens påkörda på vägen hem.
För mig har helgen och veckan som gick varit extra bra. De senaste månaderna har jag umgåtts väldigt mycket med Tvåan, och det har märkts på min och Ettans relation som inte alls har varit på top. Men den senaste veckan har jag och Fredrik försökt frigöra mer tid för mig att umgås med Ettan, och det har varit väldigt tydligt att det har gjort att det fungerar bättre mellan oss. Även om det inte är något speciellt, utan enkla saker som att hjälpa till med läxan eller skruva ihop möbler (och för all del åka skidor ihop), så har det gjort en tydlig skillnad som känns väldigt bra.